Den folkkära författarens bortgång har svärtats av en infekterad politisk debatt. Borgmästaren i hennes hemstad Madrid, José Luís Martínez Almeida (PP) som styr med stöd av Vox, har accepterat att uppkalla en gata i staden efter Almudena Grandes. Han röstade dock emot att utnämna henne till ”hedersdotter” och gav endast efter senare på den punkten för att få igenom kommunens budget för 2022.

Almudena Grandes föddes 1960 i Madrid, där hon också växte upp. Både i hennes egen familjs hem och andra vänners hängde inramade foton av män och kvinnor, som ingen talade om. Den unga och nyfikna Almudena undrade vilka människorna på fotona var. 
De är döda, blev de vuxnas svar. Hur och varför ville ingen berätta.

När Almudena var 15 år gammal dog Franco, vilket innebar slutet på en nära 40 år lång fascistisk diktatur. Almudenas och andra spanjorers värld började nu långsamt att förändras. Men nationalismen och enväldet förkastades aldrig helt. Övergången till demokrati var mjuk och innebar inga upprättelse- och utgallringsaktioner som annars ofta kännetecknar införandet av nya politiska system. Männen runt Franco fortsatte vid makten. Detta menade Almudena gjorde att banden till fascismen aldrig klipptes av ordentligt. De styrande ville att folket bara skulle glömma sin och landets historia.

Almudena förstod så småningom vad som hänt med personerna på fotona där hemma. Att de på olika sätt “försvunnit” efter kritik mot regimen. Som vuxen blev hon sedan väldigt intresserad av fascistdiktaturen och dess underjordiska motståndsrörelse, nästan som besatt sa hon i intervjuer. Och även om det var med den erotiskt frispråkiga och skandalomsusade romanen “Lulú” som hon 1989 fick sitt stora genombrott, såväl nationellt som internationellt, så kom hon att ägna större delen av sin verksamma tid åt att skriva romaner om den civila oppositionen mot fascismen.

I en uppmärksammad historisk romansvit om sex böcker, “Episoder från ett evigt krig”, skrev hon om motståndets historia. Hon ansåg att den var okänd för många spanjorer eftersom den sällan funnits med i historieskrivningen. Almudena skrev därför om dem som stred för republiken men förlorade inbördeskriget 1939 när Franco och hans trupper intog Madrid. Om socialister, antifascister och fackföreningsmänniskor och om de hundratusental som fängslades, torterades och arkebuserades.

Dessutom skildrade och lyfte hon kvinnornas roll inom antifascismen. 
Almudena Grandes förnekade inte att hennes böcker ofta var både politiska och ideologiska, men menade ändå att hennes huvudsakliga syfte alltid varit att berätta intressanta och goda historier.

Den uppburna författarens romaner har översatts till många språk och några av dem har filmatiserats. Den flerfaldigt prisbelönade “Lulú” har liksom “Pojken som läste Jules Verne” och “Manolitas tre bröllop” givits ut på svenska. 2016 besökte Almudena Grandes Sverige, då hon framträdde på Internationell Författarscen i Malmö och på Stockholm Literature.


Vid sidan om romanskrivandet var Almudena Grandes en flitig och stark röst i den spanska samhällsdebatten och hon arbetade under många år som kolumnist och krönikör för tidningen “El País”.

Hon var gift med poeten Luis García Montero och hade tre barn. Den 27 november 2021 avled hon i cancer, 61 år gammal.

Text: Hanna Sundblad