Dokusåpa med viktig sensmoral

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN Mitt tv-tittande är ganska enkelspårigt och omfattar mest aktuella spanska nyhetsprogram, dokumentärer, filmer samt från och till någon Netflix-serie. Ytterst sällan ser jag på ”vanlig” spansk tv, men de senaste veckorna har jag blivit nästan beroende av en dokusåpa som trots ytligheten visat sig vara mycket lärorik.

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN Mitt tv-tittande är ganska enkelspårigt och omfattar mest aktuella spanska nyhetsprogram, dokumentärer, filmer samt från och till någon Netflix-serie. Ytterst sällan ser jag på ”vanlig” spansk tv, men de senaste veckorna har jag blivit nästan beroende av en dokusåpa som trots ytligheten visat sig vara mycket lärorik.

Det handlar om ”First dates”, en av många dokusåpor av internationellt slag och som i Sverige tydligen går under namnet ”Första dejten”. I Spanien visas den alla kvällar i veckan utom söndagar och presenteras på Cuatro av Carlos Sobera, som är en gammal räv i sammanhanget. Han slog igenom för många år sedan som presentatör av ”Vill du bli miljonär” och har radat upp en mängd andra tv-succéer därefter.

First Dates är ett extremt enkelt upplägg där personer som aldrig träffats tidigare paras ihop över en middag i en restaurangstudio. Vi får följa deras dejt från första intrycket till den efterföljande utvärderingen, där de får säga om de vill fortsätta träffas.

Undantaget den första upplagan av spanska ”Big Brother” för nu många herrans år sedan har jag aldrig sett på dokusåpor, som jag finner tillgjorda, sensationalistiska och intetsägande. First dates är ju inte heller så intellektuellt så det stör, men i ytligheten finns det ändå flera intressanta sociala aspekter och en inte så betydelselös sensmoral.

När det gäller de sociala aspekterna finner jag det väldigt intressant att se hur framför allt ungdomar umgås nu för tiden, vilka värderingar de har och kunskaper, eller ibland brist på sådana. För en person som närmar sig benämningen ”övre medelåldern” är det anmärkningsvärt att se hur så unga som 18-åringar beskriver sig själva som exempelvis ”polyamorösa” och redogör för de många olika relationer de hittills haft i livet. Mest slår det mig hur många förefaller betydligt äldre än de faktiskt är, både fysiskt och mentalt.

Det är ett brett spektrum av personligheter som radas upp varje kväll, på vardagar till och med i två avsnitt med sammanlagt åtta par. Där finns allt från heterosexuella änklingar som passerat 70-strecket till homosexuella eller bisexuella tonåringar. Några är redan i en ”öppen relation" och söker fler partners. Andra vill stå ut genom att komma klädda som Drag Queens eller med gitarren under armen.

Spänningen ligger i huruvida paren fattar tycke för varandra. Inför programmet har deltagarna framfört vad de söker för typ av partner och ungefär hälften av gångerna säger det klick, eller något åt det hållet. Några gånger undrar man däremot om de parats ihop av ren djävulskap.

Programledningen gör naturligtvis allt för att locka så många tittare som möjligt och det gör oundvikligen att det emellanåt kan bli ganska excentriskt. Men trots det finns det alltså något som jag menar är mycket lärorikt och viktigt att det präntas in hos alla. För oavsett ålder, kön och sexuell läggning har alla deltagare lika mycket värde och lika mycket att säga till om. Var och en bestämmer om hen vill gå vidare med relationen eller ej och de säger det till varandra ansikte mot ansikte.

Mansvåld är ett gissel i både Spanien och andra länder och till stor del grundat i den skeva uppfattningen att man ”äger” sin partner. Kontrollbehovet hos framför allt män omspänner allt från att ogilla att partnern umgås med andra människor till att man har ihjäl den andra för att relationen tagit slut.

Kanske om alla ser åtminstone lite på First dates går det in att en relation är avhängig av att båda vill. Och viljan kan som bekant inte påtvingas någon annan.

Mats Björkman Sydkusten