Byggde en egen katedral för hand

PLUS Justo Gallego Martínez är bonden som helt utan erfarenhet av varken arkitektur eller byggarbete snickrade en egen katedral med sina bara händer. Han drevs av en gudomlig övertygelse, men fick kämpa i motvind under stora delar av sitt liv.

PLUS Justo Gallego Martínez är bonden som helt utan erfarenhet av varken arkitektur eller byggarbete snickrade en egen katedral med sina bara händer. Han drevs av en gudomlig övertygelse, men fick kämpa i motvind under stora delar av sitt liv.

Det var 1963 som Justo Gallego Martínez placerade ut den första stenen till vad som skulle komma att bli “Catedral de la Fe”, trons katedral. Han hade varken verktyg eller kunskap till sin hjälp, men 59 år senare tonar en byggnad på 4.700 kvadratmeter upp sig. Katedralen är resultatet av ett gediget arbete som stött på många motgångar. Historien låter som hämtad ur en film, men berättelsen om bondpojken Justo är i högsta grad sann.

Justo växte upp med en katolsk mamma. När han var tolv år dog hans pappa i inbördeskriget och den unge pojken fick börja jobba på fältet med sin mamma. Som 27-åring gick han i kloster i Santa María de Huerta, men åtta år senare tvingades han lämna munklivet eftersom han insjuknade i tuberkulos. Han avlade därför aldrig sina klosterlöften. Däremot lovade han gud att om han tillfrisknade så skulle han bygga en katedral tillägnad Vírgen del Pilar. Sagt och gjort. Efter att ha blivit frisk återvände han till sin hemby Mejorada del Campo, strax öster om Madrid, där familjen hade ägor. Det var dags att uppfylla löftet han gett.

Genom att sälja en del av sin mark samt motta gåvor från pilgrimsvandrare fick Justo ihop ett startkapital. Trots avsaknad av bygglov påbörjade han arbetet med katedralen. Tillstånden var inte hans enda problem. Invånarna i byn tittade snett på honom och skrek glåpord när han passerade med sin traktor. Han gick länge under öknamnet “loco”, alltså galning. Vissa var direkt aggressiva och katedralbyggaren fick vänja sig vid att ducka för stenar som kastades mot honom. Det gick så långt att han under en tid tvingades ha en informell livvakt. Det fick inte Justo att göra avkall på sin övertygelse. Varje dag, undantaget söndagar så klart, tog han sin traktor i gryningen och gav sig ut för att leta efter överblivet byggmaterial som han kunde använda till sin katedral.

I slutet av 70-talet hände någonting. Människor världen över började uppmärksamma Justos ihärdighet. Turister och tv-team från länder som Japan och Tyskland dök plötsligt upp i Mejorada del Campo för att fotografera och filma mästerverket, som långsamt växte fram.

Justo var som tur var inte helt ensam. Han hittade en viktig vän i Ángel López. Det blev hans närmaste bundsförvant under de sista 24 åren i livet. Ángel var även en viktig stöttepelare i arbetet med katedralen. Bygget fick dessutom uppmärksamhet från oväntat håll 2005 då dryckesmärket Aquarius gjorde en reklamfilm för sin dryck där katedralen och dess skapare figurerar under tre minuter.

Strax före sin död donerade Justo katedralen till sin vän Ángel samt till organisationen Mensajeros de la Paz, för att de skulle kunna färdigställa hans livsverk. Vad som nu kommer hända med trons katedral är oklart. Den saknar nämligen fortfarande bygglov och har ännu inte erkänts som en religiös byggnad av den katolska kyrkan.

Justo fick i alla fall upprättelse i sin hemstad tillslut. När han dog 96 år gammal i november 2021 utlystes tre dagars sorg i Mejorada del Campo för att hedra honom. Hans livsverk, katedralen, består för eftervärlden att beundra. Byggnaden är idag 35 meter hög, har en underjordisk krypta, två korsgångar, ett dopkapell, tolv torn på vardera 60 meter, 28 kupoler och mer än 2.000 glasmålningar.

Justo Gallego Martínezs liv och verk har skildrats i flera dokumentärer, bland annat “El Loco de la Catedral”, katedralens galning.

Felicia Sundblad