Vår schizofrena verklighet

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN I väntan på officiell statistik uppges påskfirandet i Spanien ha nått ekonomiska nivåer som närmar sig för-pandemiska tider. Det mest brukade ordet har varit ”normalitet”, något som mot bakgrund av kriget i Ukraina och dess ekonomiska konsekvenser i Spanien måste tas med en rejäl nypa salt.

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN I väntan på officiell statistik uppges påskfirandet i Spanien ha nått ekonomiska nivåer som närmar sig för-pandemiska tider. Det mest brukade ordet har varit ”normalitet”, något som mot bakgrund av kriget i Ukraina och dess ekonomiska konsekvenser i Spanien måste tas med en rejäl nypa salt.

Situationen i Spanien i dagsläget känns i många bemärkelser som schizofren. Vi har en flyktingsituation i Europa som saknar motstycke och inflationen i Spanien är i princip tvåsiffrig, upptrissad av de rekordhöga energi- och bränslepriserna. Dessutom råder fortfarande en pandemi, om någon nu minns den.

Dessa omständigheter är svåra att tro om man skådar de välbesökta serveringar och sprängfyllda shoppingvagnar som dominerar landskapet. Kan det vara månne att 2020-talet i många bemärkelser liknar 1920-talet, när man levde som om det inte funnes en morgondag? Skillnaden mot då är att vi ännu inte övervunnit pandemin (då hade som bekant Spanska sjukan härjat) och ej heller är kriget bakom oss, utan i högsta grad igång i Ukraina. Jag kan inte minnas en period i min livstid som varit så oviss, där lättnad och optimism i pandemins slutskede blandas med bävan för att kriget i Ukraina och de ekonomiska konsekvenserna ska bli ännu värre.

Utan att ignorera orosmolnen brukar det bästa ändå vara att fokusera på det positiva. På onsdag lättas kravet på munskydd ytterligare i Spanien och kommer ej längre att vara obligatoriskt inomhus i butiker och restauranger. Dessutom slipper elever och lärare längre bära munskydd i skolan.

Påbudet består endast i kollektivtrafiken samt på sjukhus och vårdhem. Myndigheterna betonar dock att munskyddet fortfarande rekommenderas inomhus och förmodligen kommer vi även i fortsättningen se en hel del som bär dem, precis som när många fortsatte att bära mask när det inte längre var obligatoriskt utomhus. Själv kommer jag nog ta på det ett tag till när jag besöker matbutiken, då det känns som en ganska lindrig uppoffring för att visa andra som behöver handla mat hänsyn.

Handskakningar och kindpussar tycker jag gott kan få vänta ett tag till. Jag känner många spanjorer som tycker det är skönt att slippa och faktiskt så har försiktiga kramar blivit allt vanligare. Det blir en hel del knasiga situationer när utsträckta händer bemöts av knytnävar eller armbågar, men det kan man ju leva med. Kanske hälsodepartementet borde komma med rekommendationer på hur vi i fortsättningen ska salutera varandra. Då skulle man dessutom kunna kalla myndigheten för hälsadepartementet.

Mats Björkman Sydkusten