Benidorm – från fiskeby till asfaltsdjungel

PLUS Benidorm är staden som mer än någon annan representerar Spaniens turism. Miljontals människor lockas hit varje år, men så har det inte alltid varit. Hur gick den lilla byn på Costa Blanca till att bli en omdebatterad turistmagnet? Historien om Benidorm är historien om ett Spanien i förändring, en visionär borgmästare och ett franskt, tvådelat plagg.

PLUS Benidorm är staden som mer än någon annan representerar Spaniens turism. Miljontals människor lockas hit varje år, men så har det inte alltid varit. Hur gick den lilla byn på Costa Blanca till att bli en omdebatterad turistmagnet? Historien om Benidorm är historien om ett Spanien i förändring, en visionär borgmästare och ett franskt, tvådelat plagg.

Skyskrapan Intempo i Benidorm är Europas högsta bostadshus. Den karakteristiska M-formade byggnaden tornar upp sig ett stenkast från stranden. Och den är i gott sällskap. Benidorm är den ort i världen som har flest skyskrapor per invånare. Den som tittar på Benidorms höghusfyllda kuliss kan inte ana att det bara bor drygt 70.000 personer här. Enligt en rapport från 2017 ockuperas i snitt 73 procent av stadens lägenheter av turister. Under augusti månad stiger siffran till hela 91 procent.

År 2019, före pandemin, tog staden emot 16,2 miljoner övernattande turister. Det gör kuststaden till det fjärde populäraste turistmålet i Spanien. För bara drygt 70 år sedan var det ingen som hade kunnat förutspå stadens framtid. Bilder från Benidorm från första hälften av 1900-talet visar en liten kuststad med glest bebyggda hus och fiskebåtar som ligger förtöjda invid havet.

Benidorms äldst bevarade turistbroschyr är från 1893. Den riktade sig till människor från Madrid och Alcoy för att locka dem till samhället där de kunde njuta av havsbad. Under andra hälften av 1800-talet hade infrastrukturen i landet byggts ut, vilket förenklade inrikes resor. En tåglinje mellan Madrid och Alicante gav den lägre medelklassen möjlighet att semestra vid kusten.

Men fram till 1950-talet var Benidorm inte en ort som utmärkte sig nämnvärt. Många av de dåvarande knappt 5.000 invånarna försörjde sig på att fiska tonfisk. Bristande fångst gjorde att anläggningen i Racó de l'Oix lades ner 1952, vilket lämnade många människor sysslolösa. Samtidigt antog kommunen, under ledning av borgmästare Pedro Zaragoza Orts, 1956 en ny stadsplanering för att göra staden mer turistvänlig, med breda alléer. Under den här perioden mer än fördubblades befolkningen.

Samme borgmästare hade ytterligare en vision för Benidorms framtid. Något som var vågat, ja nästan otänkbart i Francos moralkonservativa diktatur – nämligen att tillåta användandet av bikini. En kvinnlig turist som bar det franska modeplagget på Benidorms strand hade i början av 1950-talet fått en bot på 40.000 pesetas (motsvarande nästan 2.500 svenska kronor). Pedro Zaragoza Orts insåg att detta inte var bra för affärerna. Men för att få till stånd en så pass kontroversiell ändring av bestämmelserna krävdes drastiska åtgärder.

Så en morgon satte sig Pedro på sin vespa och begav sig till Madrid. Åtta timmar senare anlände han till Palacio del Pardo, där han bad om att få tala med diktatorn. Han sade till Franco att legaliseringen av bikinin skulle locka fler internationella turister – och med dem utländsk valuta. Talet gick hem och borgmästaren återvände till Benidorm med rätten att få välkomna bikiniklädda kroppar.

Sedan dess har turismen i området frodats. 1967 byggdes flygplatsen El Altet i Alicante, vilket ökade antalet turister ännu mer. På 1970-talet organiserades de första charterflygen till området. Det var även då som Benidorm började få sin karaktäristiska siluett. Husen och hotellen byggdes på höjden och skyskrapor blev ett vanligt inslag i stadsbilden.

Ytterligare en faktor som bidrog till att popularisera Benidorm var stadens egen musikfestival. Den arrangerades för första gången 1959 för att marknadsföra både orten och spansk musik. Genom åren har artister och grupper som Julio Iglesias, Raphael och Dúo Dinámico uppträtt här. Festivalen var populär fram till 1970-talet, då allmänheten och media tappade intresse.

Det kan hävdas att historien om Benidorm i stora drag är historien om Spanien och landets relation till turism. Stadens historia är inte unik, även om den må vara mer extrem än andra spanska kuststäders. Under Franco-diktaturen gjordes nationella satsningar för att marknadsföra Spanien som en turistdestination.

Huruvida den radikala förändringen av Benidorm är lyckad eller inte är ett ämne för diskussion. Utvecklingen har kritiserats för att exploatera både hav, mark och samhälle. Många ser staden som ett exempel på vad som har gått fel med spansk turism. Benidorm må vara själva antitesen till pittoresk, men staden är absolut värd ett besök för att uppleva vad som kallas för “Medelhavets New York”.

Felicia Sundblad