Kalla mig naiv

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN Veckans blogginlägg handlar åter om politik och den här gången vädrar jag känslor som många säkert kommer att finna vara ganska naiva. Jag vill nämligen tro att de folkvalda lever någorlunda i verkligheten och var och en på sitt sätt vill åstadkomma det bästa för de flesta, men gång på gång blir man överbevisad om motsatsen.

PLUS BLOGG MATS BJÖRKMAN Veckans blogginlägg handlar åter om politik och den här gången vädrar jag känslor som många säkert kommer att finna vara ganska naiva. Jag vill nämligen tro att de folkvalda lever någorlunda i verkligheten och var och en på sitt sätt vill åstadkomma det bästa för de flesta, men gång på gång blir man överbevisad om motsatsen.

I veckan gick ännu ett av regeringens reformer igenom i parlamentet på en nåder. Den här gången handlade det om de åtgärder som vidtas för att bemöta de ekonomiska konsekvenserna av kriget i Ukraina och som redan gällde genom dekret. En av åtgärderna, som hade hävts om parlamentet röstat ner reformen, är subventionen av bensin- och dieselpriset med 20 cent per liter.

Scenariet har varit liktydigt vid ett flertal tillfällen nu. Partier som Vox och Partido Popular verkar oförmögna att stödja något som helst initiativ av regeringen, om det så skulle handla om en åtgärd för att förhindra att en meteorit slog ned vid Puerta del Sol. Partido Popular konspirerade som bekant för att försöka stjälpa den arbetsmarknadsreform som de senaste tre månaderna lett till det största antalet fasta anställningar sedan mannaminne.

Det är inte så att jag ifrågasätter oppositionens rätt att just utöva opposition. Det jag undrar är om det är legitimt att till varje pris försöka sabotera nödvändiga reformer, som ingen ifrågasätter är till allmänhetens bästa. Om kritiken om motiveringen till att man röstar emot reformen hade något med dess innehåll att göra kunde man kanske köpa argumentet, men så har inte varit fallet varken senast eller vid ett flertal tidigare tillfällen.

När det gäller Partido Popular var det officiella argumentet denna gång att regeringen inte tagit till sig deras förslag till ekonomisk reform. Det handlar om ett paket som tagits fram i ilfart efter att PP nyligen bytt partiledare och som presenterades härom dagen, långt efter att den reform som var uppe för prövning börjat gälla. Oavsett vad man kan tycka om PP:s förslag så hade det inget som helst med grundfrågan att göra.

Ett annat parti som denna gång kunde ha bidragit till att stjälpa reformen var katalanska ERC. De kritiserar inte så mycket som ett kommatecken av paketet, utan deras nej-röster var en protest mot den misstänkta spioneringen av katalanska separatistledare. Något som i sig är en stor skandal, men som alltså har noll att göra med det som var uppe för behandling.

Det är kanske inte så konstigt att så många tappar förtroendet för de folkvalda när det blir så uppenbart att allmänhetens intresse är sekundärt. Det främsta målet är att komma till makten, i princip till varje pris.

Så här kanske det har varit jämt, i större eller mindre skala, men jag upplever det som att den politiska cynismen åtminstone i Spanien aldrig varit så stor. Kalla mig naiv.

Mats Björkman Sydkusten