Rapsoljan som dödade tusentals

PLUS I början av 80-talet chockade en våg av plötsliga, oförklarliga dödsfall Spanien. Bakom tragedin döljer sig en mörk historia och många av förövarna blev aldrig straffade.

PLUS I början av 80-talet chockade en våg av plötsliga, oförklarliga dödsfall Spanien. Bakom tragedin döljer sig en mörk historia och många av förövarna blev aldrig straffade.

Det var den 1 maj, våren 1981, när en pojke från Torrejón de Ardoz började uppvisa märkliga symtom som snabbt förvärrades. Han fördes i ilfart med ambulans till sjukhuset Hospital de paz, men hans liv gick inte att rädda. Det åttaåriga barnet skulle visa sig vara det första dödsoffret för en giftig olja. Han blev inte det sista. De kommande veckorna fylldes sjukhusen i Madrid till bristningsgränsen med människor som insjuknat i vad som kom att benämnas “El Síndrome del Aceite Tóxico” – den giftiga oljans syndrom.

Patienterna uppvisade symtom som huvudvärk, ont i bröstet, svettningar och problem med luftvägarna. Många fick dessutom atypisk lunginflammation.

Till en början visste inte sjukhuspersonalen hur de skulle behandla strömmen av sjuka patienter. Orsaken var länge okänd och det spreds snabbt en rädsla för att syndromet smittade. I Torrejón de Ardoz avlivades hundar, katter och fåglar av rädsla för att de var upphovet till sjukdomen.

I takt med att tiden gick, kom detaljerna kring en skandal att utveckla sig. Orsaken till de plötsliga dödsfallen var mänskliga beslut. Läkarna insåg snart att anhöriga patienter insjuknade samtidigt. Det fanns heller ingen inkubationstid, vilket fick dem att misstänka att det inte var fråga om en smittsam sjukdom. Istället började de undersöka patienternas ålder, ursprung och kost. Det var just kosten som var boven – en påstådd matolja som alla offer hade förtärt.

Det visade sig att oljan bland annat innehöll den extremt giftiga, kemiska sammansättningen anilin. Den livsfarliga oljan bestod av 60 procent denaturerad rapsolja och 40 procent olivolja samt animaliskt fett. Denaturering av olja är en process där kemikalier tillsätts. Produkten importerades till Spanien från Frankrike, med det uttalade syftet att den skulle användas inom industrin. Men istället processades den, blandades ut, tappades upp i femlitersdunkar, fick etiketten “olivolja” och såldes sedan billigt för mänsklig konsumtion.

De stora dunkarna med röda korkar såldes av gatuförsäljarem som ofta gick och knackade dörr. Spanien befann sig i början av 80-talet i en ekonomiskt ansträngd situation. Många familjer med begränsande resurser nappade därför tacksamt på erbjudandet att köpa olja för matlagning till lågt pris.

Få av dem som var ansvariga för det fruktansvärda bedrägeriet ställdes slutligen till svars. Visserligen åtaldes sammanlagt 38 företagare inom oljebranschen, men av dem dömdes bara två, cheferna för företagen RAPSA och Raelsa. De fick fängelsestraff på 20 respektive 12 år.

Tragedin kring förgiftningarna utlöste stor ilska och kritik mot myndigheternas bristande sanitära kontroller av produkter avsedda för mänsklig konsumtion. Först 1997, 16 år efter de första dödsfallen, fastställde högsta domstolen att den spanska staten var civilrättsligt ansvarig för att ha godkänt användningen av anilin och för att inte ha förhindrat att den denaturerade oljan såldes för mänskligt bruk.

Uppgifterna om hur många offer bedrägeriet har skördat varierar. Enligt det statliga televisionsbolaget RTVE dog närmare 5.000 personer till följd av att ha fått i sig oljan. Dessutom drabbades över 20.000 personer av långvariga problem som kronisk smärta, problem med muskler och skelett och deformation av kroppsdelar. Familjer runt om i Spanien lider fortfarande men av det största fallet av massförgiftning i landets historia.

Felicia Sundblad