Som ansvarig sedan mer än 30 år för ett mediabolag i Spanien som vänder sig till svenskar och andra nordbor är jag naturligtvis stormförtjust över att vår målgrupp växer så det knakar. Intresset för Spanien var enormt redan före pandemin, men efter coronakrisen har det fullständigt exploderat. Det verkar inte finnas någon svensk som åtminstone funderar på att skaffa eget boende i Spanien, om hen inte redan har det.

Denna våg av ”nedflyttare” och det rekordstora intresset för Spanien gör att vi på Sydkusten aldrig haft så många regelbundna följare tidigare. Men det finns en baksida av myntet också, åtminstone ur ett personligt, egoistiskt perspektiv. Det är den belastning (läs: överbelastning) som turisttäta områden som Costa del Sol upplever, där jag själv som bekant bor. Med detta sagt vore det högst orättvist att skylla problemet enbart på de allt fler som upptäcker hur underbart det är att leva här. Överbelastningen beror också till stor del på den bristande framförhållning som de lokala makthavarna gjort sig skyldiga till, när det gällt inte minst infrastrukturen.

Förr var det som sagt en enorm skillnad och stor lättnad när industrisemestern upphörde och Madridbor, liksom övriga, åkte hem igen. Nu är det dels allt fler på kusten som blir kvar och dels fler än någonsin som återvänder efter att ha hållit sig borta under sommaren. Bland de senare finns en stor del nordbor, som har det så bra förspänt att de kan njuta av sommaren i sitt hemland och resten av året i soliga Spanien.

På Costa del Sol och konkret i Marbella, där jag bor, är det ständigt fler människor och bilar som ska samsas om samma plats. Och tyvärr så är det tydligt att vi börjar uppleva en kollaps på flera håll när det gäller framkomligheten. Mest påtagliga är de trafikstockningar som flera gånger om dagen uppstår på kustvägen A-7, sträckan mellan San Pedro Alcántara och Puerto Banús, i båda riktningarna. Jag har aldrig varit i Kalifornien, i USA, men känslan jag får är att vi går åt det hållet där stillastående ”rusningstrafik” blir en del av vardagen och alternativa rutter ett vardagligt samtalsämne.

Allt går inte att förutse eller förebygga, men när det gäller trafikproblemen väster om Fuengirola så finns det en konkret brist som man vetat om länge - väldigt länge. De är avsaknaden av ett lokaltåg, som skulle möjliggöra för tusentals personer att slippa ta bilen och bespara sig besväret och kostnaden att leta efter parkeringsplatser. Jag tillhör själv de som i princip aldrig åker kommunalt, men som skulle jubla högt om en pendeltågslinje upprättades minst bort till Estepona.

Jag var åtta år och bodde i Fuengirola när tåglinjen dit invigdes 1975. Det är en händelse som jag minns, då slutstationen låg på min dagliga gångväg mellan hemmet och Svenska skolan. Vad jag inte hade kunnat föreställa mig då (om en åttaåring ens begrundar infrastrukturfrågor…) var att jag förmodligen inte kommer att se en utveckling av denna tåglinje under min resterande livstid. Och då har vi samtidigt sett en utveckling på kusten i många andra bemärkelser, som den där åttaåringen inte ens hade kunnat drömma om..!

Förlängningen av kusttåget västerut är lika nödvändig som den verkar vara en utopi. Trots att makthavarna talat om det i mer än två decennier så har förberedelserna och samordningen mellan de olika kustkommunerna lyst med sin frånvaro. Nu är det så tätbebyggt längs kusten att för att pendeltåget ska kunna ta sig fram någorlunda nära bebyggelsen så måste spåren dras under jord. Det handlar sålunda om en jättelik tunnelbanelinje, kanske den längsta i världen, som skulle kosta en förmögenhet. Den senaste kalkylen jag såg var för flera år sedan och den låg då på runt åtta miljarder euro. Den verkliga prislappen måste vara betydligt högre idag.

Men frågan är om vi inte betalar ett ännu högre pris ju längre tiden går utan en riktigt tillförlitlig kollektivtrafik. För infrastrukturen håller på att förvandlas till den verkliga akilleshälen på Costa del Sol, som på inte allt för lång sikt riskerar att kväva utvecklingen i området. Detta jämte vattenbristen, så klart, men det bekymret får vi skjuta upp (ytterligare!) till en annan blogg.