Göteborg är en mycket vacker, idyllisk och behaglig stad. Idag vill jag berätta om hur det var för 52 år sedan, när jag var där för att fira stadens 350-årsjubilum. Där var massor av artister och musiker som framträdde på tre stora scener. På Götaplatsen hade man smällt upp en scen där Hagge Geigert var konferencier. På Gustav Adolfs torg stod en estrad där Lasse Dahlkvist presenterade en rad artister och på Lisebergs stora scen var Lennart Hyland programledare.

Året innan hade Hagges Geigert i en revy haft med Sune Mangs som klätt ut sig till Birgit Nilsson och gjort sig lustig på hennes bekostnad. En TV-reporter undrade senare över hur Birgit tog detta och frågade i en direktsänd intervju:
–Vad tycker du om Hagge Geigert?
–Vem är det? svarade Birgit föraktfullt.

Nu är det ju inte konferencieren som bokar artister, så det bar sig inte bättre än att Hagge måste presentera Birgit Nilsson på Götaplatsen. En stund innan hennes entré sökte han upp världsstjärnan i hennes loge med frågan:
–Vi ligger lite fel tidsmässigt så jag undrar om jag kan presentera fru Nilsson tio minuter tidigare.
–Jag behöver ingen presentation av dig, fräste Birgit.

Så tvingades Hagge att själv underhålla sin stora publik i hela tio minuter med klämmiga göteborgsvitsar och när han sedan skulle presentera Birgit fick han inte en chans för världsstjärnan kom inspringande, med armarna utslagna, sjungande i koloratur medan hon knuffade bort Hagge från mikrofonen. Orkestern spelade upp och Hagge måste lämna scenen springande.

Detta var alltså sommaren 1971 då jag reste med Lill-Babs i 110 folkparker och nu skulle vi köra vår show på Lisebergs stora scen. Det var vi inte ensamma om för de övriga artisterna bar namn som: Sonja Hedenbratt, Zarah Leander och Evert Taube och de hade ett antal musiker med sig. Där fanns också en popgrupp vars namn jag aldrig la på minnet.

Vi anlände med vår stora turnébuss med Lill-Babs och jag samt min fru Naomi som turnéledare och sex mans orkester. Liseberg var så fullsmockat med folk att det tog oss en halvtimme att köra fram till scenen. Vi buffade oss fram genom publiken i samma fart som en reumatisk sköldpadda.

Logerna och övriga utrymmen bakom scenen var som alltid för få och för ynkliga och absolut inte anpassade för ett så stort artistuppbåd som denna gång. Damerna Sonja Hedenbratt och Lill-Babs tvingades dela på en loge. Zarah residerade i egen skrubb. Alla vi övriga fick tränga ihop oss och många stod med sina instrument i en gång som var trång som i en sovvagnskorridor. Dessutom sprang ett antal tekniker och andra funktionärer fram och åter. Stress, irritation och totalt kaos!

Så lyckades en taxi ta sig fram till scenen och i den satt Evert Taube, som då var 81 år, och hans impressario Ove Hahn som även var legendarisk artistchef på Gröna Lund i Stockholm. Evert satt kvar i bilen medan Ove gick in för att leta upp en loge åt honom, men de få som fanns var redan överbefolkade.

Ni som inte är purunga minns säkert vilken mysgubbe Lennart Hyland var när han framträdde i rutan, men den bilden är urfalsk. Bakom scenen var han ofta fruktad, hatad och helt kolerisk. Detta kan många gamla artister intyga. Han svor, domderade och skällde ut folk.

När Ove Hahn nu frågade Hyland var Evert Taube hade sin loge fick han till svar:
–Gubbjäveln får väl tränga ihop sig som alla andra!
–Då skall jag hälsa gubbjäveln det, svarade Ove.

När Taube fick veta vad Hyland sagt vände han sig till chauffören:
–Kör härifrån!

Nu ingrep hela Lisebergsledningen för att förhindra avfärden och de fick krusa en god stund. Under tiden kördes några musiker ut i korridoren för att överlåta sin loge till Evert Taube.

En stund senare, när det var dags, stod Evert beredd vid sceningången. Han såg bister ut. Så hörde vi alla Lennart Hyland på scenen:
–Så har jag äran att presentera EVERT TAUBE!
Publiken på 25.000 personer jublade, men Evert stod kvar. Hyland försökte på nytt:
–DOKTOR EVERT TAUBE!!!

Taube rörde sig inte ur fläcken och sorlet ökade. Hyland höjde rösten ytterligare och nu kunde han inte dölja sin irritation, Han nästan röt:
–Jag presenterar nu EVERT TAUBE!!!
Evert stod som en staty och vi bakom scenen började vi undra om gubben gått in i dimman eller förlorat hörseln. Då gick Zarah Leander fram till honom.
–Hyland har presenterat doktor Taube.
–Jag går inte in på scenen så länge den osympatiske mannen befinner sig där.
–Nähä, sa Zarah, men jag kanske kan presentera herr Taube.
–Ja, Det är en helt annan sak, gärna det svarade Evert.

Zarah Leander gick målmedvetet in på scenen, trängde sig mellan Hyland och mikrofonen, och sa lugnt och värdigt:
–Jag har nu äran att få presentera Evert Taube.

Så fort Hyland försvunnit gjorde Taube sin stora entré. Han gick sakta och värdigt fram till mikrofonen där han bugade sig för publiken. Sedan gick han långsamt bort till högra scensidan och bugade sig för de som stod där. Därpå gick han tvärs över scenen till vänstra sidan och bugade den publiken innan han gick fram till mikrofonen.

Denna procedur tog minst tre minuter. Han stod tyst ytterligare en stund innan han höll upp ett ostadigt finger mot skyn i det han med darrande stämma förkunnade:
–Det är inte sant att Göteborg bara är 350 år, även om det råkar vara 350 år sedan Gustav den andre Adolf stod på Otterhällan och pekade ut den plats på vilken Evert Taube en gång skulle födas.