Om du inte har läst inledningen av denna berättelse, så gör det först. Du finner den här: https://www.sydkusten.es

Jag inledde intervjun med några snälla frågor, bland annat om vilket som var deras program inför valet och de närmaste åren. Då jag hade bevakat nyheterna i Marbella sedan mer än fem år visste jag att Gil mest av allt gillade att tala om vad de åstadkommit när de kom till makten. Nu var inget undantag, utan borgmästaren menade att hans tidigare meriter var mer än tillräckligt för att han skulle få förnyat förtroende. Gil tillade att han hyste särskild respekt för utlänningarna i kommunen och att han utan tvekan skulle få hundra procent av deras röster.

Mina försök att få några konkreta exempel på framtida projekt visade sig förgäves. Då jag var osäker på hur länge Gil skulle orka svara på mina frågor bestämde jag mig för att det var dags att höja insatsen.

”Det senaste året har bland annat vice borgmästaren Pedro Román avgått och ni har brutit med er advokat sedan 20 år José Luis Sierra. Ytterligare ett par av partiets fullmäktigeledamöter har fått gå och inför valet går det rykten om en omfattande renovering inom partiet. Stämmer det?”

Gils medarbetare kippade alla efter andan. Själv fick borgmästaren ett hånleende på läpparna. ”Jag visste nog att ni är som alla andra journalister”, såg han ut att tänka.

Till min förvåning fick jag ett lugnt och diplomatiskt svar.
”Jag skulle bli förvånad om mer än åtta av våra kandidater till valet är nuvarande fullmäktigeledamöter. Vi byter ut en stor del av våra representanter och in kommer både yngre och mer yrkesorienterade förmågor.”

Jag kunde inte låta bli att kasta in en tilläggsfråga som han bäddat för och kände samtidigt som om jag tog ytterligare ett steg närmare avgrunden.
”Betyder det att många av de nuvarande fullmäktigeledamöterna inte håller måttet?”

Där kom hånleendet igen. Som tur var verkade Gil vara på gott humör den här dagen.
”Alla organisationer behöver förnya sig och de flesta har varit med sedan vi kom till makten för åtta år sedan.”

Jag hade redan tagit mig ut på en gren där det nu bara fick bära eller brista. Jesús Gil var trots allt föremål för en rad korruptionsutredningar, för vilka han bland annat nyligen suttit häktad. Han var för tillfället villkorligt frigiven mot en borgen på hela 100 miljoner pesetas.
”Finns det inte en risk att att de pågående utredningarna slår mot partiet?”

Den här frågan var Jesús Gil helt uppenbart beredd på och han verkade till och med välkomna den. Hans svar anknöt till den konspirationsteori som han vädrat upprepade gånger.
”I dag vet alla att korruptionsanklagelserna är en del av en kupp som beordrats av regeringschefen José María Aznar för att hindra oss från att ställa upp i lokalvalen i Ceuta, Melilla och La Línea. Det är ett politikermord där instiftarna tillämpar alla till buds stående medel. Aznar sade härom dagen att man måste respektera de politiska institutionerna i Baskien och jag har svarat att då får han se till att vara den förste att respektera institutionerna på Costa del Sol.”

”Strålande svar!” Gils högra hand, i det här fallet till vänster om borgmästaren, Julián Muñoz log brett och de övriga assistenterna såg ut som om de helst ville ställa sig upp och ge Gil en stående applåd.

Intervjun hade pågått mer än en halvtimme när det började märkas att borgmästaren ville runda av intervjun. Innan ville han dock ge hos en exklusiv nyhet.
”Vi kommer att ha en svenska på vår lista i valet. Vad var det hon hette..?” Medhjälparna flög upp i stolarna och började gräva i sina papper.
”Här! Inga Alkelind.”

Jag kände igen namnet på den dåvarande ordföranden för Spansk-Nordiska Sällskapet i Marbella. När jag frågade i vilken ordning på listan hon skulle stå, för att veta vilka reella chanser hon hade att bli invald i fullmäktige, fick jag däremot till svar att det inte var bestämt ännu. Detta trots att tidsfristen för att presentera listan gick ut om mindre än en vecka.

Intervjun kom till sitt slut och innan vi tog farväl ställde Jesús Gil sig upp och lät sig fotograferas. Normalt brukar jag inte posera med intervjuoffret, men detta var verkligen ett undantagsfall.

Marbellas borgmästare återvände till sin stol och återgick till överläggningar med sina medarbetare. Just när vi skulle gå ut genom dörren ropade han dock åt oss.
”Ni verkar ju vara några hyggliga pojkar, men man får väl se vad ni skriver till slut!”
”Ja vem vet, skenet kanske bedrar”, svarade jag tillbaka.

Intervjun på sidan 13 i tidningen som kom ut fredag 7 maj, är utan tvekan vårt hittills största scoop och dess värde växer ur ett historiskt perspektiv. Jesús Gil skulle själv tvingas avgå tre år senare, belagd med ämbetsförbud, och efterträddes av Julián Muñoz. Denne drabbades i samband med det närmast av storhetsvansinne. Muñoz inledde en mycket omtalad romans med folksångerskan Isabel Pantoja och kom senare på kollisionskurs med sin mentor. Genom att muta en stor del av oppositionen manövrerades Julián Muñoz slutligen bort via en misstroendeomröstning. Två år senare, den 29 mars 2006, intervenerades kommunfullmäktige i Marbella efter ett stort polispådrag, inom ramen för korruptionsutredningen Malaya.

Nära hundra personer ställdes flera år senare inför rätta och dömdes till fängelsestraff, inkluderat Julián Muñoz och Isabel Pantoja. Jesús Gil undgick dock att sitta på de åtalades bänk. Han avled vid 71 års ålder den 14 maj 2004, sex dagar efter att han drabbats av ett slaganfall och nästan exakt fyra år efter vår intervju. Den tidigare borgmästaren blev så legendomsusad att ett rykte gjorde gällande att hans död iscensatts och att Jesús Gil y Gil i verkligheten flytt till Sydamerika.

Det blev för övrigt aldrig någon svensk kandidat 1999 till fullmäktige i Marbella. GIL-partiet råkade presentera ofullständiga handlingar för Inga Alkelind och då det skedde med så kort varsel så hamnade hon utanför listan. Mot bakgrund av hur det senare gick så var det nog tur det, för Inga.