En art klassas som främmande om den av människan har förflyttats till ett nytt område. De djur, växter, svampar eller mikroorganismer som på naturlig väg sprider sig i naturen är inte främmande, enligt Naturvårdsverkets definition.

Människor har genom tiderna haft stor nytta av de nya tillskotten till närmiljön, genom till exempel utökade möjligheter till jakt och fiske. Problemet uppstår när de främmande växterna och djuren sprider sig okontrollerat och blir invasiva. De riskerar då att ta över i den nya miljön och konkurrera ut andra arter på platsen.

Nedan följer ett urval av några av de mest förekommande djur som hotar de spanska ekosystemen. Miljödepartementet “Ministerio para la Transición Ecológica y el Reto Demográfico” har sammanställt en lista över de invasiva arter som har kartlagts i landet. Den innehåller sammanlagt 199 arter av bland annat fåglar, reptiler, däggdjur, alger och ryggradslösa djur. Invasiva växter utgör också en stor del av listan.

Rödörad vattensköldpadda
Den rödörade vattensköldpaddan var populär att ha som husdjur i spanska storstäder på 90-talet. Många har dock hamnat ute i det vilda, antingen för att de har rymt eller för att deras ägare tröttnat på de långlivade djuren och släppt ut dem.

De riskerar att skada beståndet av inhemska sköldpaddor och fiskar, eftersom de har samma diet och dessutom är större och mer aggressiva än många lokala kräldjur. Rödörad vattensköldpadda är även ett hot mot människors hälsa, eftersom den kan sprida smittor som salmonella.

Tvättbjörnar
I början av 2000-talet började människor rapportera att de sett tvättbjörnar på Mallorca och i Madridregionen. Djuren har antingen rymt från pälsfarmar eller släppts ut av människor för att bli jaktbyten, uppger National Geographic. Tvättbjörnar är inte ett naturligt byte för något rovdjur. De är dessutom bra på att föröka sig, vilket gör att de snabbt ökar i antal.

Trots att de är väldigt söta kan tvättbjörnar bete sig aggressivt och attackera människor, särskilt om de har ungar eller känner sig hotade. De kan därtill bära på smittor, som rabies.

Kungspyton
En dålig nyhet för alla med fobi är att även en orm finns med bland de arter som sprider sig i landet – kungspyton. Även den här arten har från början fraktats hit för att leva som husdjur. Därefter har den spritt sig i naturen. Beståndet av kungspyton är främst ett problem på Kanarieöarna, eftersom klimatet där är särskilt gynnsamt för arten.

Ormen är inte giftig, utan sväljer sitt byte levande eller kväver det till döds. Den riktar främst in sig på gnagare, vilket rubbar balansen i ekosystemet.

Mink
Minkar har länge importerats till Europa från Nordamerika för sin päls skull. Dessa mårddjur har successivt spritts till det fria och utgör idag ett akut hot mot beståndet av den inhemska flodillern, som tidigare var utspridd över hela Europa.

Oxgroda
Oxgrodan har sitt ursprung i Nordamerika och kom till Europa genom handeln med akvariedjur. Idag lever den ute i det vilda och bosätter sig i träsk, bäckar, floder och kanaler.

Oxgrodan är extremt invasiv. Den är både större (kan bli upp till 20 centimeter lång!) och mer aggressiv än inhemska groddjur. Grodan äter allt som kommer i dess väg – små gnagare, fåglar och till och med andra grodor. Den kan därför påverka redan utrotningshotade arter.

Asiatisk tigermygga
Den invasiva asiatiska tigermyggan blir allt vanligare i Spanien och utgör ett hot mot människors hälsa. Den lilla insekten kan bära på smittor av tropiska sjukdomar som Dengue, Chikungunya eller Zika. I takt med de stigande temperaturerna befarar forskare att myggan kommer bli allt vanligare i Europa.