Som jag nämnt i tidigare kåserier har Barbro tagit reda på vem som var min biologiske far och med det följer att jag även fått sex halvsyskon. Två har avlidit. En syster bor i Halland och en i Skåne. En bror lever i Värmland och en i Stockholm. Det slutar förmodligen inte där. Det blir nog fler vartefter Barbro forskar vidare. Vår far for landet runt och gjorde tjejer på smällen. Själv har jag turnerat i hela Skandinavien i över femtio år, men då var omständigheterna annorlunda. Då fanns det p-piller.

Det började med att min Barbro ville veta vem som var min far. Hon topsade mig och skickade in det lilla provröret till ett labb i USA. En tid senare gjorde en svensk flygvärdinna, boende i Singapore, samma sak. (Alltså hon topsade inte mig utan sig själv). Då kunde Barbro se att det fanns ett samband på över 1000 centi-Morgan (cM), vilket visar på att denna flygvärdinna och jag tillhör samma familj. Hennes pappa och jag är halvbröder. Han bor i Stockholm och är en nyligen pensionerad slöjdlärare som bygger gitarrer och spelar blues. Han har besökt mig här i Spanien två gånger och för ett par veckor sedan fick han besök av vår halvsyster från Halland. Hon far nu runt och besöker alla sina nyvunna bröder och systrar.

Vem är då denna min halva syster? Allt min fru visste var hennes namn samt att hon bor i Laholm, där hon är verksam som kyrko- och folkmusiker som sjunger i körer och spelar fem olika instrument. Anne berättade att hon har gamla LP-skivor med mig och Finn Zetterholm och att hon tyckte att Finn var den gulligaste på skivomslaget, vilket kan tyda på ett allvarligt synfel som inte ens hennes stora glasögon korrigerar. Detta var alltså långt innan hon visste att jag var hennes bror. Hur som helst verkar hon vara en levnadsglad dam som är 15 år yngre än jag. Vår far har producerat avkomma mellan 1933 och 1965 och samma år som denna min halvsyster föddes fick hon två halvsyskon.

Jag mötte henne sistlidne torsdag vid tågstationen i Fuengirola och skjutsade henne till hennes hotell. Där hämtade vi henne två timmar senare då hon ville följa med till vår Sy-Junta de Andalucia, där jag stolt visade upp henne. På fredagen körde Barbro oss till Svenska skolan där jag höll ett föredrag och visade eleverna hur man odlar och spinner lin.

På lördagen tog Barbro med oss till hästgården La Peseta varefter hon körde oss hem där vi hade ett trevligt samkväm, då vi sjöng supvisor i kanon och hade mycket lattjo.

För övrigt hade vi tänkt bjuda Anne på saftiga revbensspjäll men det sprack då hon klargjorde att hon är vegetarian. Märkligt nog har hon inte samma medkänsla med fiskar, varför vi raskt inhandlade och tillagade några bitar lax. Eftersom Anne är halländska hade Barbro införskaffat grönkål att stuva och servera till. Hallänningar är ju så galna i denna kålsort att de till och med idisslar den.

Vad har då Barbro tagit reda på om mina övriga halvsyskon? Jo, hon i Skåne är den enda som är född inom äktenskapet. Hon och min halvbror i Värmland är de enda två som träffat vår far. Skånskan är en glad dam som kör omkring på stora motorcyklar. Han i Värmland ägnar all fritid till att göra snickarglädje på sitt hus så det börjar likna en gammaldags krokan. En halvsyster dog i sjukdomen ALS och det enda halvsyskon som var äldre än jag är en bror, som också är avliden.

I förrgår som var en söndag föreslog min fru att vi skulle gå till hamnen i Fuengirola och lyssna på musiken (som jag avskyr) och att vi skulle avsluta det hela med att äta på en asiatisk restaurang. Vi gjorde så. I dag bjuder vi Anne på en liten runda i Andalusien.

Vidare har min fru föreslagit att vi skall visa henne turistfällan Mijas och på torsdagen far Anne tillbaka till Laholm, där hon bor. Det har varit en mycket trevlig vecka. Anne visade sig vara en mycket glad och positiv dam som jag kommer att sakna. Jag är ju fyllda 86 så det är kanske enda gången vi råkas. Naturligtvis kommer vi att ha kontakt per telefon och mail. Jag kan inte nog tacka min hustru som letade reda på denna sympatiska syster.