Terrorism i hemmet

PLUS MATS BJÖRKMAN Under de så kallade ”blyåren”, när den baskiska terroristorganisationen ETA var som mest aktiv, dödades i snitt två personer i veckan i Spanien. ETA existerar lyckligtvis inte längre, men en annan form av terrorism är ständigt återkommande och har skördat avsevärt fler offer är den baskiska rörelsen. Det handlar om våldet mot kvinnor, där morden endast är toppen på ett vidrigt isberg.

PLUS MATS BJÖRKMAN Under de så kallade ”blyåren”, när den baskiska terroristorganisationen ETA var som mest aktiv, dödades i snitt två personer i veckan i Spanien. ETA existerar lyckligtvis inte längre, men en annan form av terrorism är ständigt återkommande och har skördat avsevärt fler offer är den baskiska rörelsen. Det handlar om våldet mot kvinnor, där morden endast är toppen på ett vidrigt isberg.

Könsrelaterat våld, på spanska ”violencia de género”, är ett gissel som förfärar både för sin råhet och för hur pass utbrett det är. Medierna fokuserar på fallen med det värsta tänkbara slutet, där offret mördas eller i vissa fall hennes barn. Två sådana fall skakade Andalusien i veckan, med få dagars mellanrum. Det är ytterligare en av de många förfärliga aspekterna med det könsrelaterade våldet, nämligen hur det förefaller inspirera andra.

Morden i Cártama och Almería förra veckan hade flera gemensamma nämnare. De utfördes av män vars kvinnor separerat från dem efter utdragen misshandel och i båda fallen begick männen självmord efter att de lyckats i sitt uppsåt. I det första fallet var det hustrun som mördades, framför sin 16-åriga dotter. I det andra fallet hade mannen ihjäl parets två små barn, för att orsaka mamman största möjliga lidande. Det senare är ett brott som är så pass vanligt att det har en egen benämning på spanska: ”violencia vicaria”. På svenska finns termen ”filicid”, men det syftar generellt på när en förälder dödar sitt eget barn och behöver inte vara grundat i en hämndaktion.

Som privatperson är det svårt att inte beröras av tragedierna, som grundar sig i att en viss typ av män betraktar kvinnor som sin egendom. Som journalist är det en svår balansgång att informera om det könsrelaterade våldet utan det blir sensationalistiskt eller tendentiöst. Dessutom har nyheter om kvinnomord som sagt en farlig inspirerande effekt för andra kvinnomisshandlare. En annan fara är att nyheter enbart om morden ger bilden av att det skulle vara det oundvikliga ödet som väntar misshandlade kvinnor som vågar bryta med sina plågoandar.

Det finns många mörkertal när det handlar om könsrelaterat våld. En stor andel av misshandelsfallen anmäls aldrig och allt för ofta tiger omgivningen. Men det är också så att de många fall som slutar väl, i den bemärkelsen att kvinna lyckas frigöra sig och misshandlaren döms, sällan får medial uppmärksamhet. De är naturligtvis betydligt fler än de tillfällen som slutar i mord, men bilden som sprids är alltså att misshandlade kvinnor har som enda alternativ att stå ut eller dödas.

Det kan verka vara långsiktigt att jämföra det könsrelaterade våldet med ETA, men som journalist kommer jag inte ifrån att det väcker samma känsla varje gång ett nytt drama inträffar och ska återges. Det är känslan av ett ekorrhjul som inte har något slut.

Mot denna bakgrund är det särskilt upprörande att så pass många öppet förnekar att det skulle förekomma ett specifikt förtryck mot kvinnor från många män. Få saker kan vara så överbevisade, vilket inte hindrar partier som Vox att bannlysa termen könsrelaterat våld och istället tala om ”våld inom familjen”. Som om det vore lika vanligt att kvinnor misshandlar och dödar sina partners eller att barn terroriserar sina föräldrar. Visst förekommer det, men det är på inget sätt en tydlig samhällstendens som våldet mot kvinnor.

Det sista vi män bör göra inför detta gissel är att inta en försvarsposition där vi förnekar händelserna och till och med åberopar att vi skulle vara förföljda av radikala feminister. En riktig karl är trygg i sig själv och känner sig inte hotad av att kvinnor vill vara fria och jämställda. Och leva!

Mats Björkman Sydkusten