Gängkriminaliteten på kusten har blivit om inte mer utbredd, så desto mer märkbar. Marbella har 2024 skottår i dubbel bemärkelse, med ett halvdussin olika skottlossningar sedan årsskiftet inom en radie på bara några kilometer. Några av dessa så kallade kriminella uppgörelser har kopplingar till svenska ligor och den senaste tiden har vi även fått bevittna hur flera misstänkta som polisen lyckats gripa lyckats fly igen, efter att de beviljats villkorlig frigivning.

Den organiserade brottsligheten är inget nytt fenomen på Costa del Sol och medierna rapporterar regelbundet om de mer än hundra kriminella ligor, från drygt 60 olika länder, som befinns verka här. Många dokumentärer har gjorts, bland annat av SVT, och nyligen släpptes en spansk serie på Movistar Plus som i likhet med Uppdrag Gransknings serie döpts till kort och gott ”Marbella”. Jag har i skrivande stund endast sett det första avsnittet av den spanska serien och vet i ärlighetens namn inte om jag ids se några fler. Visserligen verkar serien vara väldokumenterad, med många hänvisningar till verkliga händelser, och den utspelar sig på många välbekanta platser som lyxhamnen Puerto Banús.

För mig som bor i Marbella känns det däremot tjatigt och ensidigt att se kriminella som super, knarkar, skjuter och spränger folk i luften. Det är förvisso också en verklighet, men den är långt ifrån representativ för vad som är mitt Marbella. Jag kanske får återkomma till underhållningsserien om jag orkar se den till slutet.

Som jag antydde i ingressen är det något helt annat som bekymrar mig som kustbo desto mer. Det är den kollaps som vi upplever av infrastrukturen. Förr om åren var vi vana vid trafikstockningar och andra överbelastningar vid påsk samt i augusti. Eventuellt lite i juli också. Det stora bekymret på kusten var det som på spanska kallas ”estacionalidad”, det vill säga stora säsongsskiftningar. Det problemet finns inte längre, i takt med att allt fler utlänningar skaffar eget och vistas i Marbella med omnejd just de månader som det tidigare brukade vara lågsäsong, det vills säga höst, vinter och vår.

När vi nu lyckats bekämpa säsongsväxlingarna har vi hamnat ur askan i elden, för de problem som tidigare förknippades enbart med högsäsong är nu permanenta. Det handlar främst om trafikproblem och vattenbrist. Det senare går hand i hand med torkan och det temat har jag behandlat tidigare. Trafikstockningarna är däremot ett problem som växer och som förvandlats till en allvarlig akilleshäl för Marbella. Det gäller speciellt området Nueva Andalucía, där de bor enormt många svenskar.

I veckan hade jag ett möte i Puerto Banús och jag körde iväg ditåt med god framförhållning. Det var en vardagseftermiddag och i tunneln efter Marbella började bilarna bromsa in. Trafikappen Waze indikerade att det inträffat en olycka före Puerto Banús. Jag valde därför att köra av vid avfarten mot Istán och köra parallellt med kustvägen förbi La Dama de Noche. När jag kom ut till avenyn mot Puerto Banús var det flera hundra meters kö i båda körfälten till rondellen och tunneln mot fritidshamnen. Jag valde därför att köra i motsatt riktning, för att köra via Aloha istället. Där möttes jag istället av en skylt som indikerade att genvägen var avstängd för byggarbeten.

Nu tvingades jag fortsätta att köra bort från mitt mål och hamnade strax i en annan trafikstockning. Klockan var strax efter 16.00 och jag hade prickat in upphämtningstiden vid Aloha College. Nu var det ole-dole-doff som gällde, antingen att uthärda skolkön eller att köra tillbaka till motorvägen vid samma plats där jag körde av för drygt 20 minuter sedan.

För att göra en lång och framför allt långsam historia lite kortare så tog jag mig fram till slut via La Campana och efter ett otal andra bilköer. Hela tiden tänkte jag på hur trafikstockningarna skär sig med den övriga miljön i golfdalen, som består av lyxvillor och grönområden.

Överallt idag ser man lyftkranar och nybyggen. Efterfrågan på fastigheter överstiger med råge utbudet och som en konsekvens av detta stiger fastighetspriserna kraftigt. Allt fler utlänningar har upptäckt vilken fantastisk plats detta är att leva i, men det bidrar i sig till att göra den mindre tilltalande. Sanningen är nämligen att infrastrukturen redan börjat kollapsa och det troligaste är att situationen kommer att bli värre, innan det förhoppningsvis går åt rätt håll.

Det har diskuterats i decennier om en tågförbindelse till Marbella och vidare västerut samt att slopa avgiften på betalmotorvägen AP-7. Inget av detta verkar bli verklighet på kort sikt och under tiden ringlar köerna på kustvägen A-7 långa flera gånger om dagen och i båda riktningarna, såväl i västra som östra Marbella. Vi får väl trösta oss med att vi åtminstone slipper skrapa fönsterrutorna på bilen…

Allt fler lockas till Marbella med omnejd, men blir också varse om att även solkusten har sina fläckar.