Det skapades 200.000 nya jobb i Spanien i april och arbetslösheten sjönk med 60.500 personer till den lägsta nivån sedan september 2008. Fortfarande finns 2,67 miljoner officiellt arbetslösa, vilket är en hög siffra, men det är ingen hemlighet att den svarta arbetsmarknaden i Spanien är utbredd.

Sedan krisen 2020 som orsakades av pandemin har den spanska arbetsmarknaden upplevt en återhämtning som nästan saknar motstycke. Experter är eniga om att en starkt bidragande orsak är den arbetsmarknadsreform som antogs den 3 februari 2022 och som började gälla retroaktivt från 1 januari det året. En av de främsta förbättringarna är att andelen fasta kontrakt ökat från tidigare knapp tio procent till nära hälften av alla nya anställningsavtal.

Varje gång som positiva siffror för sysselsättningen redovisas bör man minnas hur arbetsmarknadsreformen antogs med endast en rösts majoritet, efter en misslyckad kupp av högeroppositionen. Reformen hade avtalats med såväl facket som arbetsgivarna och regeringen hade en majoritet säkrad för att få igenom förslaget i parlamentet, men högerpartierna utarbetade i hemlighet en plan för att stoppa den. Det enda uppenbara motivet var att ge regeringen en knäpp på näsan. Kuppen bestod i att de två ledamöterna från Navarrapartiet UPN planerade att rösta nej, trots att de öppet förbundit sig att stödja förslaget.

Regeringen hade vid tillfället så pass stort stöd i parlamentet att ledamöterna från katalanska ERC, som normalt stöttade vänsterkoalitionens förslag, meddelade att de tänkte rösta emot på grund av några enstaka meningsskiljaktigheter. Arbetsmarknadsreformen väntades trots allt ändå bli antagen med 176 röster mot 173. Vad varken regeringspartierna PSOE och Unidas Podemos eller ERC visste var alltså att det två ledamöterna från UPN, Sergio Sayas och Carlos García Adanero, tänkte bryta löftet från deras parti om att stödja förslaget. Deras ändrade röster skulle därmed innebära att arbetsmarknadsreformen röstades ner med 175 röster mot 174.

Det som hindrade kuppen från att lyckas var att en PP-ledamot som röstade i förväg på distans, Alberto Casero, råkade trycka på fel knapp. Han klickade helt enkelt ja till reformen och när han insåg sitt misstag fick Casero panik och ilade iväg till parlamentet, trots att han var sjukskriven.

Ingen förstod till en början den tumult som uppstod i PP-leden när Casero dök upp och partiet försökte ändra hans redan avlagda röst. På pappret hade felrösten nämligen ingen betydelse, då förslaget ju hade tre rösters marginal. Dåvarande talmannen Meritxel Batet hänvisade till stadgarna som förbjuder en avlagd röst från att ändras i efterhand och när omröstningen sedermera ägde rum visade det sig alltså att UPN-ledamöterna ljugit om sina röster och att felrösten räddat arbetsmarknadsreformen med minsta möjliga marginal. Istället för att förkastas med 175 röster mot 174 antogs den med samma siffror.

Långt ifrån att bita i det sura äpplet och medge sitt snedsteg, liksom sin planerade kupp, uppgav Partido Popular att det var ett fel i det digitala röstsystemet. De anmälde till om med talmannen till Högsta domstolen för egenmäktigt förfarande, för att hon inte stoppade omröstningen medan felet spårades. Casero har senare erkänt att han tryckte fel, men PP har än idag varken bett om ursäkt eller dragit tillbaka sin anmälan mot Batet.

UPN-ledamöterna Sayas och Adanero uteslöts ut sitt parti för att de röstat emot direktiven. Det går dock ingen nöd på dem för de togs emot med öppna armar av Partido Popular, som de i dagsläget representerar efter nyvalet 2023.

Partido Popular har, mot vad man kanske skulle förvänta sig, inte hållit huvudet lågt för den misslyckade kuppen. Trots att den skulle ha saboterat en av de mest gynnsamma reformerna för sysselsättningen som någonsin antagits i Spanien, fortsätter Partido Popular sin offensiv mot regeringen. Numera uppger oppositionspartiet istället att jobbsiffrorna är manipulerade av regeringen och att de inte alls är så bra som den officiella statistiken gör gällande…