I mars 2020, när pandemin slog till i Spanien, utbröt panik. Medan miljontals spanjorer riskerade sina liv för att hjälpa till och arbeta under svåra förhållanden på speciellt sjukhus och vårdcentraler, utnyttjade några affärsmän och myndighetspersoner nödläget för att spekulera i skyddsutrustning. Ett dekret den 13 mars möjliggjorde inköp utan ordinarie kontroller, vilket ledde till att över 6,4 miljarder euro spenderades nästan godtyckligt. Detta medan nära tusen människor om dagen avled på sjukhus, äldreboenden eller sina egna hem. Tidningen El País konstaterar att Spanien drabbades av två vågor, den ena av Covid-19 och den andra av girighet.

Nu, fyra år senare, har såväl parlamentet som senaten upprättat utredningsutskott för att granska de skandaler som uppstod under pandemin. Det inkluderar misstänkta härvor kopplade till en nära rådgivare till den tidigare transportministern José Luis Ábalos, familjemedlemmar till regionpresidenten i Madrid Isabel Díaz Ayuso och olika entreprenörer från flera autonoma regioner. Arbetet i granskningsutskotten har dock, som väntat, präglats av politiska schismer i kölvattnet av flera valkampanjer.

En av flera skandaler har kopplingar till Madrids kommun, som köpte en miljon munskydd för 6,2 euro styck och 250.000 antikroppstester för 16 euro styck. Dessa inköp gjordes genom mellanhänder som tjänade miljoner i provisioner. I jämförelse betalade Zaragoza 1,60 euro per mask och Barcelona 2,50 euro, vilket tydligt visar de stora prisskillnaderna.

Under pandemin begicks också omfattande skattebedrägerier. Många av dem som tjänade stora summor på försäljningen av skyddsmaterial försökte undvika att betala skatt. Flera företagare står nu inför åtal för skattebrott och i vissa fall misstänks de även för penningtvätt och korruption. Ett exempel är aristokraten Luis Medina och affärsmannen Alberto Luceño, som sålde skyddsmaterial till Madrids kommun för över tolv miljoner euro och tjänade sex miljoner i provisioner.

En stor del av problemen under pandemin orsakades av bristande kontroll och insyn i inköpsprocesserna. Flera regioner och kommuner köpte samma material till mycket olika priser, ofta från företag utan tidigare erfarenhet av att leverera medicinsk utrustning. Bristen på samordning och utbyte av information mellan olika myndigheter förvärrade situationen.

De politiska efterspelen av pandemins inköpsskandaler pågår fortfarande. Flera regioner och kommuner granskar nu sina inköp och försöker återkräva pengar från oetiska leverantörer. Samtidigt försöker kamrarnas utredningsutskott fastställa vad som gick fel och hur liknande situationer kan undvikas i framtiden.

Utöver de ekonomiska och juridiska konsekvenserna har pandemins inköpsskandaler också väckt moraliska frågor. Hur kunde så många oetiska affärer genomföras mitt under en global kris? Hur kan samhället säkerställa att sådana situationer inte upprepas?