Jag är inte direkt en slarver, men har en ganska avslappnad inställning till renlighet. Missförstå mig inte, jag städar mitt hem en gång i veckan och plockar undan hyfsat även där emellan. Men jag är verkligen ingen pedant. Ibland kan soporna börja lukta. Jag våttorkar bara golven ibland. Jag låter mitt barn äta både på sitt rum och i soffan. Jag har två djur som hårar ned det mesta och är inte särskilt nitisk med det heller.

Så när det började lukta illa i mitt hem, tänkte jag först att det nog var soporna. Jag slängde både dem och det som skulle till återvinningen. Lukten levde dock vidare. Den var svårdefinierbar, men min näsa gjorde kopplingar till hund- eller kattfodret. Det luktade inte avlopp eller sopor utan mer djurliknande. Katten äter sedan ett par månader specialmat på grund av njursjukdom och den maten luktar ganska skarpt. Hunden har jag också börjat ge ett nytt extra foder och det har en stark fisklukt.

Jag satte ut foderpåsarna på terrassen. Kattens matskål fick flytta från diskbänken till matbordet utomhus. För varje grej jag eliminerade trodde jag att problemet var löst. Men varje gång jag kom in i lägenheten utifrån, insåg jag att det fortfarande stank. Iván tyckte det luktade häst och jag tyckte ibland att det luktade gödsel. Man vänjer sig ju vid allt så det märktes främst när man kom in utifrån. Det gick inte att säga exakt var det luktade, men kom från någonstans i köket och/eller vardagsrummet.

Sökandet pågick i flera dagar. Mer än en gång har jag likt en hund, krypandes på fyra ben sniffat mig fram för att se om jag kunde finna källan. In under möbler. Bakom skåp och luckor. Ned i avlopp. Jag har dammat, våttorkat, svabbat. Generellt och lite extra på specifika platser. I söndagskväll, klockan var nästan midnatt, var jag övertygad om att det var min stora jutematta från IKEA och min teori var en dåligt borttvättad hundspya i kombination med det nya fiskfodret och stigande värmen. Jag rullade ihop och släpade ut den tunga mattan på terrassen, sopade och torkade av golvet med en trasa.

Den kvällen gick jag och lade mig med en skön känsla. Jag var säker på att problemet var löst och kände mig lättare till sinnes. Jag åkte till jobbet i måndags morse och när jag kom hem på eftermiddagen slogs jag av samma envisa lukt. Då höll jag på att bryta ihop. Dels för att det var äckligt, dels för att jag nu var säker på att den enda möjliga förklaringen som återstod, var att det låg ett dött djur i det falska taket i köket. Jag har ju varit med om att ha kackerlackor där (annan bostad) och sommartid avger de en distinkt lukt. Det är inte så trevligt.

Här har jag dock varken hört eller sett några kackerlackor. Dessutom tyckte jag inte lukten var den samma, men säker var jag inte. Just denna eftermiddag skulle “min” allt-i-allo Don Carlos komma för att sätta upp en avdelare mellan min och grannens terrass. Jag berättade för honom om mitt dilemma.

Jag pekade på en mackapär som sitter i kökstaket och ser ut som en sprinkler och undrade om det kunde komma därifrån? Är det kackerlackor?, undrade jag. Han började prata om en död råtta som legat gömd på universitet i Málaga och spridit en förfärlig stank. Och jag såg framför mig hur jag var tvungen att riva hela köket för att komma åt ursprunget till lukten som vid det här laget psykade mig fullständigt. Skulle jag bli galen på riktigt av det här?

Men när man har diffusa problem ska man alltid dela dem med någon som kan komma med nya infallsvinklar. Don Carlos sniffade runt en stund och hade till slut luktat sig fram till att det var kylskåpet som luktade. Jag bävade för vad det var för kadaver som skulle dyka upp när han sakta drog fram det. Men nej, där låg bara två små bitar torrfoder som inte luktade nämnvärt.

Det tycktes vara själva kylskåpet som luktade. Och nu än värre när vi dragit fram det från väggen. Don Carlos arbetade sig framåt och nedåt och nämnde något om kondenserad mjölk. Då slog det mig att jag spillt ut mjölk inuti kylskåpet för några veckor sedan. Och ja, mycket riktigt. Till slut hade Don Carlos lyckats skruva bort gallret så pass att han kunde få ut behållaren som sitter längst ned. Där hade vi roten till det onda. Rutten mjölk. Fy farao. Det var så jag fick kväljningar. Och jag är inte särskilt äckelmagad av mig.

Det var äckligt. Samtidigt sköljde en våg av lättnad över mig. Vi hade lokaliserat varifrån lukten kom. En behållare går att tvätta ren. Det gick visserligen åt en hel del både diskmedel och klorin, men problemet var löst. Lukten var borta. Jag hade ingen ohyra. Inga kadaver. Behövde inte riva några väggar, flytta eller sakta men säkert drivas till vansinne. Min trygghet var återinstallerad.

Sensmoralen av den här historien är att man inte kan vara nog noggrann med att inte spilla ut mjölk i kylen. Eller någon annanstans för den delen. Spilld mjölk kan förvandlas till en mardröm. Och ett hem som luktar illa, sätter hela ens välbefinnande ur spel. Vad mer är, här är det rötmånad hela sommaren och det gäller att vara försiktig. Med soporna ja, men dem har man ju under kontroll. Värst är det som inte är lika uppenbart.

En liknande historia råkade jag ut för när Iván var fem år. En väldigt äcklig men samtidigt flyktig lukt märktes när man befann sig på ett visst ställe i vardagsrummet, närmare bestämt i ett hörn av soffan. Jag kunde inte för mitt liv förstå vad det var, tills jag till slut, efter flera veckors tid hittade ett påskägg som Iván hade målat när han var på ett påskläger. Det färgglada ägget låg kvar i hyllan bredvid soffan och visade sig vara ett riktigt ägg, som hade ruttnat…

En annan sommar ångkokte jag musslor till vänner på besök från Sverige. Dagen efter åkte vi till Tarifa i fyra dagar. När vi kom tillbaka till min lägenhet insåg jag att jag inte hade diskat musselkastrullen. Den stod i köket med locket på och när jag öppnade det var det som att släppa ut en demon. Aldrig i mitt liv har jag upplevt något så illaluktande. Varken för eller senare.

Rutten mjölk kommer dock på en värdig andraplats.

Det positiva är i alla fall att i mitt sökande efter upphovet till stanken, blev det rent på fler ställen än vanligt. Även insidan av kylen fick sig en omgång!