Spanjorer är i många bemärkelser ett kollektivt folk. I få länder i världen är det så populärt att fira i grupp. Alla städer, byar och till och med olika kvarter har sina egna årliga ferior, där en majoritet av invånarna ansluter sig till festligheterna. På landsbygden reser man runt till de olika byarna i trakten när deras respektive feria infaller och till de mest kända årsfesterna som i Sevilla, Valencia och Pamplona vallfärdar människor från när och fjärran.

Jämte feriorna firar spanjorerna kollektivt högtider som påsk (Semana Santa), allhelgona (Todos los Santos), nyårsafton, trettondagsafton (Reyes) och på många platser även karneval. ”Romerías”, som till Vírgen del Rocío vilken samlar hundratusentals människor, ska inte heller förglömmas. Inte fullt lika många, men likväl ofta mer än hundra släktingar och vänner samlas dessutom i samband med bröllop, dop, konfirmationer och för den delen begravningar.

Naturligtvis firar spanjorerna även sin födelsedag, men de ges inte lika stor betydelse. Det är trots allt något helt individuellt. Visserligen bidrar globaliseringen till att födelsedagsfesterna ges allt större betydelse även i Spanien, men det är fortfarande ljusår från i exempelvis Sverige.

Namnsdagar är fortfarande viktigare för de flesta spanjorer än födelsedagar. Visserligen föranleder dessa inte stora släktträffar, men desto större engagemang när det gäller gratulationer. Detta har nog flera förklaringar. För spanjorerna har förnamnet en särskild betydelse. Traditionellt har det varit kopplat till ett särskilt helgon eller jungfru och i de flesta samhällen är det särskilt stor andel som döpts efter det lokala skyddshelgonet. Till förtret för exempelvis kvinnor i Granada, som många döpts till Angustias..!

Förnamnet har ofta en särskild betydelse även i den bemärkelse att det väljs för att hedra barnets förälder eller mor- eller farförälder. I särskilt traditionella familjer har det varit närmast en grundregel att den förstfödde sonen får samma namn som pappan. Därför går ofta några konkreta förnamn igen i en släkt, speciellt sådana som Jose, Antonio, Francisco, María och Carmen.

För en svensk kan det förefalla fantasilöst och ”tråkigt” att dela namn med så många andra. För spanjorerna däremot är ju fler personer som man kan identifiera sig och fira med desto bättre. Dessutom blir man på så vis ihågkommen mycket enklare, utan hjälp av Facebook. Det är svårt att glömma bort att gratulera någon nära bekant som delas namn med något stort helgon eller jungfru. Det blir samtidigt mycket mer personligt när någon hör av sig eller skickar ett gratulationsmeddelande för att vederbörande faktiskt tänk på en, än för att hen fått en avisering om vederbörandes bemärkelsedag på sociala nätverk.

Med artificiell intelligens går det i praktiken att ställa in så att alla våra bekanta automatiskt får en gratulation av oss på sin bemärkelsedag. Och tvärtom kan mottagaren ställa in autosvar på hälsningarna. Detta urvattnar dock hela grundidén, nämligen att ”jag tänker på dig”.

Därför bör man uppskatta spanjorernas tradition att gratulera alla bekanta som delar namnsdag. Själv påminns jag om att gratulera min hustru varje gång sjömännen bär ut sitt skyddshelgon i procession.