Sommaren är inte slut än, vi har fortfarande nästan en månad kvar här i Sverige innan det är dags att ta bilen hemåt. Vad kan hinna hända med barnens utveckling av svenskan på den tiden?

Vi hyr ett hus i skogen, det finns inga barn i närheten, och vi har bara tre tillfällen att åka och hälsa på svenska släktingar när jag inte jobbar. Men det viktigaste med barnens svenska har redan hänt.

Min äldsta, som snart fyller tio, har för första gången läst en bok på svenska. Vi lånade en enorm boktrave på biblioteket, och bland dem fanns en lättläst, lite läskig bok som hon var intresserad av. Vi började titta i den tillsammans och jag fick henne att läsa litegrann själv. Jag hjälpte henne med svåra svenska vokaler och konstiga konsonantkombinationer som inte finns på spanskan, men flera ord såg hon direkt vad det var. Och nu har hon faktiskt läst hela boken! Och förstått det viktigaste av innehållet.

En muta i form av en chokladask hjälpte till, och det fungerade!

Femåringens språkutveckling började i våras i Spanien, där hon pratade alltmer svenska med mig. Nu har hon flera gånger, här i Sverige, lekt hela lekar på svenska. Hon fick en liten familj med Sulyvanfigurer – små söta djur med simglasögon och en badleksak. Femåringen älskar att leka, helst med små figurer, och satte upp en teater med dockorna på vardagsrumsbordet i huset som vi hyr. Hela teatern var för mig, och hela teatern var på svenska. 20 minuters lek helt på svenska! Jag log mig igenom hela skådespelet. Grammatiken haltade, liksom ordförrådet och vissa uttal, men vad spelar det för roll? Hon är fem år och kan använda sitt andra språk!

Sedan kom hennes pappa och satte sig, och då blev det ingen mer teater på svenska. Hon växlade språk till spanska, så han fick inte höra vad hon är kapabel till. Men jag var så glad, så glad!

Det bästa som har hänt för deras svenska var precis när vi kom, och här kommer ett tips till alla som är i en liknande situation och undrar vad man kan göra för att barnen ska få träffa andra svenskar, och framför allt svenska barn, som kan locka fram språket: campa på campingplats.

Efter vår långa bilresa från Spanien till Sverige, som jag tidigare har berättat om, ville jag tillbringa några av mina resterande lediga dagar på Öland. Jag älskar den där ön. Vi skulle inte få mer än tre nätter där, ändå åkte vi. Första gången på 15 år då jag hade både tid och bil för att besöka ön.

Det blev de bästa dagarna på hela resan.

Vad är det med Öland som lockar så? Kalkstenen? Naturen? Min äldsta barndomsvän bor i Kalmar. Jag tänker bland på vilken tur hon har, som kan åka över till Öland när som helst, året runt. Jag har en annan vän som faktiskt har bosatt sig på Öland. Genom en lyckoträff träffade jag dem båda två under den här korta vistelsen.

Vi besökte Himmelsberga museum och en hemlig, underbar strand. Vi klättrade på Byerums raukar, och nioåringen blev så hänförd att hon ville bo där. Vi besökte en loppis där vi köpte strandleksaker och en semesterbok jag aldrig kommer hinna läsa. Vi handlade rökt fisk och räkor och firade min födelsedag på glassrestaurang. Men det bästa med vår miniresa till Öland var campingen.

Jag tyckte att den såg tråkigt ut. En bit från stranden låg den också. Men ungarna envisades, särskilt när de sett att det fanns både pool och minigolf, så jag gav med mig.

En rolig campingbutik med hinkar, leksaker, snacks, frukostbröd, glass och allt man nu kan behöva låg i anslutningen till receptionen. Pocketböcker, kvällstidningar med löpsedlar, barndomsminnen och semesterkänsla.

Vi fick en tältplats precis i anslutning till både servicehus, kök och lekplats.

Medan jag satte upp tältet gick nioåringen direkt till lekplatsen. Där fanns två lagom stora hoppkuddar, ett lektorn med rutschkana, en lekstuga och gungor. Lekplatsen var inte stor, men den verkade samla alla barn i närheten. Efter en stund vågade sig också femåringen dit.

Direkt fick de kompisar. Och som de lekte.

Jag visste ju att nioåringen kan kommunicera på svenska när hon behöver. Hon lekte, lekte och lekte. Och pratade svenska med sina nya kompisar. Efter en stund kom också femåringen i gång att leka. Och när jag gick för att hämta dem – vi behövde åka och handla – hörde jag min femåring prata lite på svenska med ett annat barn. Hon hade förstått att hon behövde byta språk! Och hon kunde göra det!

Hur gärna jag än ville besöka Neptuni åkrar, Allvaret, raukarna, se fyrar, spana på fåglar och träffa gamla vänner, så ville barnen ändå allra helst vara på campingen och leka. Vi gjorde utflykter, men vi borde ha ägnat mer tid på campingplatsen. Barnen lekte ända tills det inte fanns några barn kvar på kvällarna. Ja, en del gick och la sig riktigt tidigt, jag såg en liten nyfunnen kompis borsta tänderna iklädd pyjamas redan klockan sju, och det känns främmande för en mamma till två spanska barn, som dessutom har sommarlov.

Vi var på Ölandscampingen några mycket korta dagar. Ingen av oss ville åka därifrån, men tiden tog slut.