En av de saker som förvånade mig mest under förra årets tågluff, var att flera dagars tågåkande är betydligt mindre långtråkigt och mycket mer bekvämt än man kanske tror. Det enda negativa (förutom det ganska krångliga planerandet) är om man har många byten. Tåg blir ju relativt ofta försenade och om man ska resa effektivt kan man inte ha hur stora marginaler som helst. Hur mycket man lider av denna stress, beror ju på ens personlighet.

Jag tillhör den värsta sorten och har svårt att slappna av när jag inte vet säkert om vi ska hinna och hur jag ska lösa eventuella missade förbindelser. Jag tar så att säga ut olyckan i förskott, fler gånger om. Men i ärlighetens namn lyckades vi för andra gången ta oss genom Europa utan några som helst problem. Oron var alltså helt kastad i sjön.

Vi hade ju börjat med att åka tåg från Benalmádena till San Sebastián där vi stannade i fem dagar. Därifrån tog vi så tidigt en söndagmorgon det lokala tåget Euskotren över till Hendaye på den franska sidan. Punktligt och smidigt. Där hoppade vi sedan på ett franskt TGV till Bordeaux. Från Hendaye reste vi med Interrail och jag hade köpt platsbiljetter via deras bokningssystem som fungerar på en hel del tåg, dock inte alla.

Som en parentes kan jag berätta att det så sent som i veckan meddelades att det numera även går att boka sittplatser på de spanska tågen via Interrail, vilket tidigare bissart nog endast gick att göra på en spansk tågstation. Så det får sägas vara en revolutionerande nyhet för alla tågresande Spaniensvenskar (och jag märker att vi blir fler och fler).

En vanlig fråga i tåggrupperna på Facebook är om det är bäst att köpa Interrail eller boka vanliga tågbiljetter. Egentligen är ju den stora fördelen med Interrail själva flexibiliteten, men när man som jag reser under högsäsong med många bokade sittplatser och en vilja att bestämma resrutten i förväg, är det troligen minst lika bra att resa utan Interrail. Eftersom barn till och med elva år åker gratis, blir det dock mer fördelaktigt för oss med Interrail. Dessutom gillar jag överblicken man får över de olika etapperna i deras app Rail Planner.

Franska höghastighetståg är liksom de spanska, så moderna och fina. Internet fungerar dåligt - i alla fall är det för långsamt för sonens YouTube - och bistron har väl inte jättemycket att välja på, men det som finns är gott. I Spanien får man äta “bocadillos” och i Frankrike åt vi en mycket god tomatpaj. Och snabbt Internet kan det vara ganska nyttigt att vara utan ibland.

Vi lämnade norra Spanien samma dag som en värmetopp skulle slå till. Den drabbade dock även Bordeaux där vi hade tre timmar på oss att upptäcka staden. I 36-gradig värme. Men det var bara att köpa vatten och bita ihop. Vem vet när vi kommer till Bordeaux nästa gång?! Vi lämnade in väskorna på stationen och började med croissanter på ett mycket franskt café över gatan. Efter hundra dagar av Duolingo lyckades jag göra beställningen på franska och både jag och sonen var djupt imponerade.

Därefter bar det av mot Pont de Pierre, en stenbro som beställdes av självaste Napoleon och stod klar 1822. Sedan gick vi vidare till Place de la Bourse, Börstorget, som är ett av UNESCO´s världsarv tillsammans med gamla stan som vi promenerade igenom på vägen tillbaka till stationen. Vi fick lite bråttom då vi stannat för länge på torget som är täckt med vatten och var en underbar plats att ta av sig skorna på och svalka fötterna. Vi hann dock inom en vinbutik för att köpa ett naturvin från Bordeaux till min bror Jesper, som var den första vi skulle besöka i Sverige.

Nästa etapp gick till Strasbourg där vi hade bokat en hotellnatt. En sådan mysig stad! Franskt men samtidigt med en del tyska influenser i både mat och arkitektur. Jag åker gärna tillbaka både dit och till Bordeaux. Man blir lite dålig på att resa när man bor i Spanien och de flesta semestrar går till att åka till Sverige. Men Frankrike ligger ju nära och det borde man faktiskt utnyttja mer.

Dagen efter skulle vi ta oss upp till Hamburg för att hoppa på nattåget till Stockholm klockan 22. Jag hade sökt på olika resrutter i Rail Planner - inga platsbiljetter behövdes så jag hade hållit det öppet och första sträckan blev till slut Strasbourg-Saarbrücken med ett litet lokaltåg fullt med cyklister. Där bytte vi till ett annat lokaltåg som blev försenat på grund av en polisinsats och vi riskerade att missa vårt tåg till Hamburg från Mainz.

Tack och lov var även det tåget försenat, ganska rejält faktiskt så det slutade med att vi fick vänta en lång stund i hettan på perrongen. Tåget från Mainz var ett mycket långt snabbtåg där det inte heller behövdes platsbiljetter. Det är dock markerat på stolarna vilka som är bokade och vilka sträckor, så tricket är att leta upp platser där det inte står något! Vi fick sitta kvar på våra platser hela vägen.

Vi hade köpt med oss mat, men behövde mer vatten, två små flaskor för sju euro! Överlag är en annan reflektion jag gjorde under årets resa, hur dyrt det är att äta. Det gäller verkligen att planera väl om man vill hålla nere de kostnaderna - vilket jag inte hade gjort gällande just maten. Det tyska höghastighetståget ICE, har dock lätt de bekvämaste stolarna så det får väl kompensera det dyra vattnet.

I Hamburg skulle vi haft 1,5 timme för vårt byte men det var nu nere på 40 minuter. Vi kollade snabbt upp vilken perrong Stockholmståget skulle gå ifrån och valde ut en wokrestaurang där vi skulle köpa med oss mat ifrån. En stund före avgång handlade vi maten och gick ned på perrongen. Men först bytte de spår flera gånger och sedan försvann tåget helt från tavlan. Mycket förvirrande. Till slut fick vi veta att tåget skulle komma men ingen visste när.

Sonen var kissnödig men vi vågade ju inte lämna perrongen och just där och då var jag ganska irriterad på de tyska tågen. Men det dök upp till slut. Vi lämnade Hamburg en timme sena men lyckliga över att ha fått en hel kupé för oss själva - de är egentligen avsedda för sex personer.

Vi njöt av vår mat och av att äntligen befinna oss på den sista förbindelsen som skulle ta oss ända till Stockholm. Britsen lutade utåt och skumgummit var så tunt att jag omöjligt kunde ligga på rygg. Men sonen var överlycklig och det får oavsett sägas vara ett mycket smidigt sätt att avverka en längre sträcka och samtidigt utnyttja natten.

Det var något strul i Padborg och vi blev totalt 2,5 timme sena till Stockholm. Men vem brydde sig om det när vi rullade in över en gnistrande Riddarfjärden och välkomnades av stadshuset. SJ bjöd gentilt nog på morgonkaffet. Solen sken från en blå himmel - vi öppnade fönstret som det ju går att göra på dessa gamla retrotåg - luften var frisk och precis lagom varm. Vi var framme!