Vi åkte tåg upp från Spanien till Sverige, anlände med nattåg till Stockholm där vi passade på att hälsa på min storebror med fru som bor i villa utanför stan. Sedan hängde vi med min syster, hennes man och tre barn i Karlsborg i drygt en vecka och slutligen besökte vi vänner och mer familj, däribland mamma och lillebror, i Ängelholm.

Sonen blev helt begeistrad i cykling i år så vi har cyklat en massa samt badat på badhus med hopptorn, spelat minigolf, gått äventyrstur på Karlsborgs fästning, badat i sjö, hav, jacuzzi och badtunna, gått på skogstur, plockat sex kilo kantareller (!), ätit kantareller, torkat kantareller, cyklat lite mer och ätit väldigt mycket lakritsglass (jag) och alldeles för många dammsugare (Iván). Tur ändå att vi cyklat så mycket.

Följande svenska ting funderade jag på under årets semestervila:

Låsen i de allra flesta dörrar låses och låses upp i motsatt riktning jämfört med Spanien. Jag tycker det är jättekonstigt. Det känns ju mer naturligt att en dörr låses genom att vrida låsmekanismen åt höger, för att liksom fälla ut regeln och sedan åt vänster för att fälla in den. Men nej, i Sverige är det tvärtom. Mycket förvirrande. Även dörrarna öppnas ju tvärtom, utåt, medan de alltid öppnas inåt i Spanien. Sonen har flera gånger ställt sig precis utanför dörren, när vi ringt på hos någon, för att skoja och fått dörren på näsan.

Svenska lunchrestauranger är något alldeles unikt. Rikligt med husmanskost, salladsbuffé, bröd och smör, kaffe på maten och i bästa fall “gratis” glass! Mat för ett helt kompani! Det är väldigt dyrt att gå på restaurang i Sverige och tyvärr har lunchpriserna minst sagt hängt med i den utvecklingen. Mer än en fördubbling sedan jag bodde i Sverige för 20 år sedan. Men det är inget fel på mängden mat. Förutom att det inte känns okej att be om en doggy bag (eller rättare sagt “un tupper”) som man kan göra i Spanien. Eller gör man det i Sverige också?

I Spanien finns det aldrig några kassaband, eller de är i alla fall väldigt korta och det finns bara ett, så under tiden kassörskan registrerar varorna måste man passera kassan och se till att packa så snabbt man kan för att lämna plats åt nästa kund. Så gjorde jag även när jag handlade i Sverige och fick lite undrande blickar. Efteråt insåg jag att det ju inte behövs och att ingen annan gör så.

Söta saker är inte så söta i Sverige som i Spanien. Det är ju allmänt känt att svenskar äter mer sötsaker än andra nationaliteter. Sötsaker är dock betydligt godare där, så det är inte så konstigt. När det gäller godis smakar det bara socker i Spanien, så är inte fallet i Sverige där allt godis har en unik smak. Och mindre socker. Det mesta med socker i är för sött i Spanien, exempelvis yoghurt och müsli, till skillnad från i Sverige där vaniljyoghurten smakar som frukost och inte som en efterrätt.

Utbudet och variationen i mataffärer och mängden nyheter! Jag både älskar och hatar det, för man vill ju inget hellre än att handla precis allt och prova alla nya smaker och dofter, alltifrån duschtvål, yoghurt och bubbelvatten till chips, godis och choklad. Hemma i Spanien är allt alltid samma som det alltid varit. Tryggt och lite tråkigt. Men det är lättare att hålla handlingsbudgeten.

Lekplatser med hängmattor och bokskåp fulla med böcker. Det hade överlevt i en halvtimme i Spanien. Lite sorgligt.

Skolgympahallar som man kan boka och nyttja fritt med alla redskap och bollar. En skatt som är svår att ta in för en förspanskad Spaniensvensk sedan 21 år.

Fästingskräcken. Eller svenskar verkar inte särskilt brydda, det är jag som turist som känner mig rädd. Inte ens de som bor i riskområdena verkar fundera särskilt mycket på det. De är väl visserligen vaccinerade. Men jag tycker fästingar är betydligt mer obehagliga än kackerlackor och känner mig tyvärr ganska nojig i naturen.

Vägarna är ganska dåliga och det är få motorvägar, däremot många smala landsvägar med hög hastighet och mötande trafik. Och det är väldigt många olika hastighetsgränser som inte fanns förr. Svårt att hålla reda på tycker jag.

Cykelvänliga samhällen. Däremot är ju trafiken inne i samhällena betydligt snällare och mer anpassad för att gå och framför allt cykla överallt. Alla cyklar. Gamla tjocka gubbar, små barn och alla där emellan. I Spanien är det bara folk i lycra som cyklar och aldrig för att faktiskt ta sig någonstans.

Årstidsväxlingarna. Åh vad jag saknar dem. Särskilt övergången från sommar till höst. Den höga klara luften. Skiftet som går att märka från en dag till en annan. På Costa del Sol är övergången seg som kola och märks inte alls förrän långt efter den nya årstiden är ett faktum.

Middagstiderna. Detta är ett uttjatat ämne, i alla fall bland mig och min svenska familj och vänner. Men jag vänjer mig aldrig. Jag anpassar mig, men jag tycker alltid det känns som att man ska klämma in frukost, lunch, fika och middag under ett väldigt kort tidsspann och sedan får man gå och lägga sig hungrig. Det enda som är praktiskt är att när man samlas med vänner så blir det inte så sent. En middag håller inte automatiskt på långt inpå småtimmarna och det tackar man ju för dagen efter.

Iván tyckte att svenska barn - exempelvis på fotbollsplanen - var väldigt trevliga. Han tyckte också att reklamen på YouTube (som växlade till svenska annonser) var mycket roligare än de spanska. Annars är det han uppskattar mest dammsugare (kakan alltså) och de svenska badhusen. Samt vädret, inte att förglömma. Det bästa av allt! Och fint väder, det är molnigt väder. Trots att alla vi besöker ber om ursäkt om solen inte skiner.