Med mina 187 centimeter över havet och cirka 95 kilo kan jag medge att jag är något större än genomsnittet av de vuxna karlarna i Spanien. Därför accepterar jag att stoleken Medium kanske inte riktigt passar, och som regel inte Large heller. Vad jag har svårare att acceptera är att det i vissa fall måste tillgripas storlek XXL, som en expedit klassade som ”extrem storlek”.
Den här gången var jag i brådskande behov av nya kalsonger. Dessa införskaffas som regel i tre-pack och tendensen är alltid att de alla slits ut ungefär samtidigt. Då det rörde sig om underkläder, som varken kan prövas eller återlämnas, gällde det att välja med omsorg. Jag var nöjd med de senaste, av typen boxer-shorts, så jag tänkte göra det enkelt för mig och handla samma modell hos samma kedja, i det här fallet Springfield. Tänk så naiv man kan vara…
Kalsonghyllan på Springfield innehöll olika modeller och färger, liksom diverse storlekar. Inga var dock större än XL och min storlek är alltså XXL. En manlig expedit tillkallades. Han upprepade först vad jag och min hustru redan gjort, nämligen att vrida och vända på alla paket på galgarna. Sedan gick han för att se om den önskvärda storleken möjligtvis fanns på lagret. Det gjorde den nu inte.
–Vi har inte haft XXL inne på länge, förklarade expediten.
–Hur kan det komma sig, undrade jag.
–Vi får inte in extrema storlekar lika ofta som vanliga, var det föga uppmuntrande svaret.
Jag skulle med fördel kunna förlora 5-6 kilo, men kan knappast kalla mig fet. Att jag skulle vara extrem i omfång kring höften är lite svårt att svälja, med tanke på alla rejält överviktiga män man ser på stan. Men kategoriseringen i den aktuella butiken visade sig inte vara unik.
Det finns gott om klädesbutiker i köpcentret La Cañada och min fru och jag kom att stifta bekantskap med flertalet av dem under den följande timmen. Allt från Zara och H&M till Marks & Spencer. Flera hade så små och obetydliga sektioner för herrunderkläder att man nästan undrade om män slutat bära kalsonger.
Det stora undantaget var Marks & Spencer, med en imponerande avdelning underkläder för herrar. De har inte mindre än sex olika modeller av kalsonger och dessa fanns tydligt presenterade på en skylt med namnen och fotografier som visade de olika snitten. Här blev vi dessutom bemötta av en trevlig kvinnlig expedit, vilket gjorde den följande upptäckten desto mer snöplig.
Vi konstaterade snabbt att den modell jag föredrar hos Marks & Spencer kallas ”Hipsters”. Efter att ha tagit mått på midjan bekräftades att jag ska ha storlek XXL även där och expediten plockade fram ett paket i den färg jag gillade. När vi tog ut en av kalsongerna likande den däremot inte alls den på bilden. Den var betydligt kortare än vad jag föreställt mig.
Expediten rynkade på pannan och höll med. Vi valde därför Boxers istället, med exakt samma resultat. Kalsongerna var betydligt kortare vid benen än de modellen på bilden bar. Expediten höll med och kunde bara beklaga. Det blev inget köp heller där.
Jag räknade inte antalet butiker vi tvingades besöka, men de var minst tio stycken. Förutom Marks & Spencer var det endast en butik till som hade några som helst kalsonger för herrar i storlek XXL, men bara vita, vilket jag inte gillar. Till min stora förvåning konstaterade jag vidare att flera kedjor inte bara saknade kalsonger av storlek XXL, utan att de inte ens har det i sitt sortiment. På omslagskartongerna fanns samtliga storlekar förtryckta och den aktuella markerad med en ring eller liknande. Där stod endast att läsa S, M, L och XL. Jag frågade hustrun vart alla herrar som är större än jag beger sig och fick till svar ”specialbutiker”. Tur att hon inte sa ”extrembutiker”.
Vår odyssé slutade i en butik som jag inte kände till sedan tidigare, Hollister, där vi gick in närmast på måfå och med noll förväntningar. De hade snygga underkläder, men naturligtvis inte heller storlek XXL. Däremot erbjöd sig expediten att beställa via deras hemsida och jag kunde välja att få kalsongerna till butiken eller hem. Jag valde naturligtvis hem, då jag hade fått nog av köpcenter för ett bra tag framöver.
Efter någon dag kom en avi på mejl om försändelsen. Kalsongerna visade sig utgå från Holland och skulle ta en vecka att anlända med budföretaget UPS. På leveransdagen lyckades budet naturligtvis pricka in exakt den halvtimme på dagen då ingen var hemma och inte heller ringde hen, vilket de flesta andra bud brukar göra. Påföljande dag kom budet mitt i siestan, men var vi åtminstone hemma.
Nu har jag lyckligtvis underkläder för en tid framöver och nästa gång behov uppstår är det troligt att jag undviker butikerna och beställer direkt via nätet. Det känns lite snopet, för att inte säga extremt..!
Kommentarer
Endast prenumeranter på SK Premium+ kan kommentera artiklar.