I veckan firades åter Kataloniens dag, som infaller den 11 september och ihågkommer hur Borbonerna 1714 besegrade katalanerna, vilka stödde Habsburgarna i det spanska tronföljdskriget. Det är för anmärkningsvärt många katalaner fortfarande ett öppet sår och bara ett av ett flertal exempel på hur de förtyckts genom åren. Därför har just Kataloniens dag, ”La Diada”, i drygt ett decennium varit det datum då de katalanska separatisterna mobiliserat sig i stor skala.

I år beräknas omkring 60.000 personer ha demonstrerat i Barcelona för självständighet och totalt omkring 72.000 i hela Katalonien. Detta bör sättas i proportion till de siffror som registrerades för bara några år sedan, som var på uppemot två miljoner.

Rent objektivt är självständighetsrörelsen i Katalonien kraftigt på fallrepet. I opinionsundersökningarna är separatisterna sedan länge i minoritet och i de senaste valen, på såväl nationell som regional nivå, har det varit det katalanska socialistpartiet PSC som fått i särklass flest röster. Nyligen lyckades den PSC-ledaren Salvador Illa dessutom bli utnämnd till regionpresident och nu styr en vänsterkoalition i Katalonien som är emot självständighet.

Förutom det låga antalet demonstranter präglades Kataloniens dag i år av en markant splittring mellan de olika separatistpartierna. Den tidigare regionpresidenten Pere Aragonès och hans partikamrater blev utbuade av en grupp separatister, för att ERC med sina röster släppt fram en icke-nationalistisk regionpresident.

Detta är fakta. Men uppfattningen om hur situationen i Katalonien är, är helt och håller avhängig av vilka medier man följer. Enligt de flesta högermedier har nämligen de katalanska separatisterna i princip vunnit kampen, genom godkännandet av amnestilagen och de eftergifter som socialistpartiet i både Katalonien och på riksnivå uppges ha gjort för att få Illa vald till regionpresident. Det är fortfarande oklart exakt vad det rör sig om för eftergifter, men under alla förhållanden är dessa avhängiga av ett godkännande i riksparlamentet.

Amnestilagen antogs redan av en majoritet av ledamöterna i parlamentet, både före och efter att den förkastades av senaten, i vilken högerpartierna dominerar. Partido Popular och Vox vägrar dock acceptera amnestin och menar, inte utan argument, att det är en eftergift gentemot de egna separatisterna som gynnas av den. Därför menar högeroppositionen att amnestilagen är författningsvidrig.

Bara några dagar före Kataloniens dag presenterade sex olika autonoma regioner egna anmälningar till Författningsdomstolen, mot amnestin. Fem av dem är regioner styrda av Partido Popular och den sjätte är Castilla-La Mancha, som har en socialistisk regering.

Avhängigt av personlig ideologi och vilka medier (speciellt sociala medier) de följer har spanjorerna denna vecka haft helt skilda intryck av situationen i Katalonien. För de konservativa slår de katalanska separatisterna glädjeskutt över att ha fått igenom amnestin och ytterligare författningsvidriga eftergifter vid utnämningen av Illa. För de progressiva sjunger separatisterna på sista versen, efter att att ha förlorat makten i Katalonien och inte lyckas sammankalla mer än en bråkdel av de som tidigare drog ut på gatorna för att åberopa ett självständigt Katalonien.