Så varför ”tjejnyår”? Jag antar att det är för att det främst är vi tjejer som får en kick av att efter sommaren plötsligt fundera på en ny höststil, njuter av att köpa en ny kalender, förbereda hemmet för höst och sätter upp nya mål för träning och karriär. Om tjejnyåret i Sverige infaller 1 september, ligger det i Spanien minst flera veckor efter, så här kommer mina tankar kring det nya bättre höstlivet.

Skolstart
Det finns väl inget höstigare än att skolan startar. För oss följer med den i år ett antal nyheter. Min son Iván har börjat ett nytt stadium, med nya lärare, ny skolbyggnad och flera nya skolämnen. En annan nyhet är att han inte längre får bära kortbyxor utan oavsett väder måste ha långa uniformsbyxor. Jag trodde han skulle få panik, men faktum är att han kände sig elegant och mer vuxen vilket hjälpte honom lite att komma i rätt ”mood”.

Iván längtade oerhört efter skolan de sista dagarna på sommarlovet, men redan efter tre dagar tyckte han att det räckte. Framför allt är det nerverna för allt det nya som fått honom att längta tillbaka till sommarens glada, kravlösa dagar. På schemat står bland annat franska och vetenskap och nytt för honom blir även att han kommer få prov, vilket han hittills i sitt liv sluppit tack vare skolans särskilda pedagogiska upplägg till och med årskurs sex.

För mig som mamma innebär dock skolan att bådas våra vardagsrutiner passar ihop och inte går i clinch med varandra. Allt faller in i en lunk och en rutin efter nästan tre månader av en existens med väldigt lösa fogar.

Aktiviteter
Efter en lång varm sommar där man ju helst inte rör sig mer än nödvändigt och det främst blir fokus på vattenaktiviteter, längtar jag efter sådant som får hjärtat att slå snabbare och som en del av mitt nya liv har jag, tro det eller ej, börjat spela tennis! Iván gick på ett sommarläger där han bland annat fick lära sig lite tennis. Han tyckte så mycket om det att han nu väntar på att placeras i en grupp. Under tiden spelar han och jag tillsammans och det är så himla roligt.

Vi spelar på racketklubben i Torremuelle och det känns mysigt att ha en plats att åka till, ett nytt sammanhang att befinna sig i med nya människor att heja på. Och det bästa är att nästan alla andra där spelar padel och inte bryr sig ett dugg om att vi än så länge är ganska dåliga. När det blir ytterligare lite svalare har jag också som mål att börja träna lite med vår hund Pipo. Jag promenerar givetvis med honom flera gånger varje dag oavsett väder, men i höst vill jag ta med honom till en riktig hundpark för att på riktigt träna hans mentala förmåga och kommandon.

I hemmet
I min västvända lägenhet har jag under sommaren varit tvungen att dra för persienner och gardiner under eftermiddagar och kvällar. Så hösten innebär faktiskt att jag kan öppna upp och släppa in mer ljus. Plantorna på terrassen börjar återhämta sig från augustihettan och det går att sitta ute utan att stekas.

När det gäller min stil inomhus så är den ganska eklektisk. Jag trivs med det men min plan för hösten är att föra in lite mer kontemporära detaljer för att det inte ska kännas allt för bohemiskt. Jag har bland annat hittat en billig kopia av den orangea italienska designlampan Nessino som jag beställde för flera veckor sedan och som ska anlända nu vilken dag som helst. Jag har även siktet inställt på ett runt matbord i cement från Sklum. Snart - så fort man inte behöver ha fläkten på längre - kan man även börja tända stearinljus, vilket är en viktig milstolpe på hösten!

Höststilen
När det gäller kläder är det ännu svårt att tänka ”höst” på riktigt. Väderappen visar mellan 25 och 27 grader de närmaste tio dagarna så mer än att kunna byta till höststil, ser jag fram emot att kunna fortsätta gå klädd i sommarkläder utan att drypa av svett. Dock med en lite mer formell touch än under den riktiga sommaren.

Jag drömmer om att kunna sätta på mig en kavaj eller en jeansjacka, om svarta fladdriga långbyxor och att använda skjortor och blusar med lång ärm. I övrigt kan jag inte känna någon höstinspiration på det planet. Det ligger för långt fram i tiden. Jag ska dock åka några dagar till Stockholm i mitten av oktober! Då åker min varma jacka i teddy fram som är som ett gosedjur och som får min son att krama mig varje gång. Och kavajen såklart, inte minst för att jag ska på mässa.

Höstmaten
När Iván och jag åkte tåg i Frankrike i somras beställde jag en ”tarte tomate” i bistron som var vansinnigt god. Sedan dess har jag gjort två olika varianter av tomatpaj hemma utan att lyckas helt och hållet. Så mitt matmål för hösten är att hitta fram till ett recept som kan återskapa detta smakminne.

Mercadona har färdiga pajbottnar som gör det väldigt enkelt att laga paj, så sannolikt kommer det göras även andra slags pajer i mitt hem denna höst. Det är ju en väldigt praktisk maträtt! Jag älskar även soppor att ätas med goda ostar som tillbehör. Men det är lite som med kläderna, i tanken låter det bra med soppa på hösten men verkligheten på Costa del Sol är att det passar bättre i januari och februari.

Umgänge
Ibland funderar jag på och undrar om jag alltid varit så osocial som är jag är nu. Eller om något hände under pandemin. Men antagligen har jag alltid haft det i mig. Jag älskar otvunget umgänge med folk jag känner väldigt väl eller att umgås på tu man hand. I övrigt trivs jag bäst med mig själv. Och med min son såklart. Men det finns en nedre gräns på skalan och min föresats för hösten är att bli lite, lite mer av en ja-sägare. Bara lite.

Min spontana känsla är nämligen oftast ”nej” och det är ju inte farligt att provumgås med lite nya människor ibland. Hittills i september har jag lyckats hänga med nya vänner som erbjudit sig att vakta hunden när jag åker till Stockholm. Jag har anslutit till ett stort sällskap som hyrde en grillbåt på stranden i Fuengirola en söndag.

Och så har jag bjudit hem två skolkompisar till Iván och deras föräldrar på ”merienda” på min terrass. Det var väldigt, väldigt trevligt. Jag bjöd på tomatpaj (med spenat och massor med ost) såklart, minihamburgare till barnen och svensk äppelpaj med vaniljglass till efterrätt. För övrigt så är det ett hett tips, att bjuda hem spanjorer på ”merienda” (mellanmål) istället för middag för då kan man bjuda folk till klockan 17 och så går de hem före klockan 22!

Jobb
Allt är ju inte fest, fritid och umgänge. Det måste brukas lite allvar också. Sommaren var generellt väldigt lugn och jag jobbade mycket hemifrån vilket såklart var en lyx och skönt för både mig, husdjur och barn. Men när jag kom tillbaka efter semestern kände jag direkt att jag var i behov av en tydligare struktur och av att strama upp rutinerna lite. Inte så mycket för att jag annars inte gör det jag ska, utan mer för att känna tydligare gränser mellan jobb och fritid och för att ibland pusha mig själv lite längre och bli bättre på att beta av sådant jag satt upp på min lista. Det vill säga allt sådant som inte trillar in allt eftersom och som under intensiva perioder äter upp i princip all arbetstid.

Så kände jag min första riktiga jobbdag den 30 augusti. Sedan exploderade allt och jag har knappt ens hunnit med de viktigaste punkterna på att göra-listan. Så nu är målet det omvända, inte pusha utan snarare sätta gränser för mig själv för att orka och behålla lusten och glädjen.