För de många som lärt känna Marbella först efter GIL-tiden, kan det vara på sin plats att kort beskriva vem Julián Muñoz var och vilken roll han kom att få i Marbella. Som så många andra lokalbor var han inte ursprungligen från Marbella, utan från Ávila. Han jobbade här som bartender och var medlem av socialistpartiet PSOE, men såg sin chans att stiga i politiken under Jesús Gil y Gils vingar.

Muñoz var nummer åtta på GIL-partiets lista i lokalvalet 1991, när de kom till makten i Marbella med en överväldigande majoritet. Han jobbade sig successivt upp i lokalpartiets organisation och förvandlades så småningom till borgmästaren Jesús Gil y Gils högra hand. Muñoz satt visserligen till vänster om Gil när jag 1999 intervjuade borgmästaren i dennes högkvarter Club Financiero, men minns att jag fick ett starkt intryck av att vice borgmästaren var en riktig nickedocka som till och med satt och kommenterade vilka bra svar borgmästaren gav på mina frågor.

Genom ödets försyn - eller snarare förbannelse - blev Julián Muñoz utsedd till borgmästare 2002, när Jesús Gil sent om sider blev ikappkommen av rättsväsendet och belagd med ämbetsförbud. Jag närvarade vid och förevigade med tillhörande bild till denna blogg, ögonblicket i fullmäktigesalen i Marbella när Gil och Muñoz signerade överlämningen av borgmästarstaven.

Makten skulle komma att stiga Julián Muñoz åt huvudet i flera bemärkelser. Jesús Gil hade räknat med att Muñoz skulle fortsätta att vara hans nickedocka, men den nye borgmästaren började istället att styra Marbella efter eget bevåg. Det ledde till en öppen konflikt mellan honom och Gil, där de två tupparna i direktsändning i spansk tv vädrade varandras smutsiga byk.

Inför lokalvalet 2003 gick det rykten om att Julián Muñoz skulle ha inlett ett förhållande med den kända folksångerskan Isabel Pantoja, änka till matadoren Paquirri. Detta förnekades bestämt av Muñoz, som framträdde vid en presskonferens dagarna före valet ledsagad av sin hustru Maite Zaldívar.

Julián Muñoz lyckades vinna valet i ledningen för GIL-partiet med egen majoritet och bara några dagar senare lämnade han sin hustru och två döttrar för att öppet vädra sin romans med Isabel Pantoja, under den årliga ferian i Marbella. De två turturduvarna förvandlades snabbt till hett villebråd för den spanska skvallerpressen, medan den dumpade hustrun Maite Zaldívar började berätta i olika medier om hur Julián Muñoz brukade komma hem med sopsäckar fulla med pengar.

Den omvalde borgmästaren i Marbella levde ett liv i rosa skimmer med sin nya kärlek, men hans dagar var redan räknade. Hans nyvunna fiende Jesús Gil avled visserligen i samma veva, men den som hade haft den verkliga makten i Marbella i mer än tio år var byggsamordnaren José Antonio Roca, som hade börjat förbereda sin hämnd. När Muñoz fråntog Roca kontrollen i maktens korridorer mutade den tidigare byggsamordnaren ett flertal fullmäktigeledamöter för att förmå dessa att presentera ett misstrondevotum mot den sittande borgmästaren.

Julián Muñoz avsattes av en osannolik koalition bestående av egna GIL-ledamöter, den socialistiska oppositionsledaren Isabel García Marcos, liksom tidigare GIL-rådet Carlos Fernández, vid det laget representant för Partido Andalucista. Ny borgmästare, och i det här fallet nickedocka åt Juan Antonio Roca, blev den ytterst inkompetenta Marisol Yagüe. Hennes första initiativ var att försvinna från rampljuset i drygt en vecka, under vilken hon genomgick en omfattande skönhetsoperation.

Hela spektaklet exploderade med dunder och brak den 29:e mars 2006, när ett jättelikt polisuppbåd stormade rådhuset i Marbella och grep samtliga medlemmar av kommunstyrelsen. Carlos Fernández lyckades dock fly till Argentina och har inte återvänt ännu. Detta var uppstarten till korruptionsmålet Malaya, där nära hundra personer ställdes inför rätta och de flesta dömdes för korruptionsbrott. Då Jesús Gil y Gil hunnit avlida, var Juan Antonio Roca och Julián Muñoz de som dömdes till de längsta fängelsestraffen. I ett separat mål dömdes senare inte bara Muñoz, utan även hans två partners Maite Zaldívar och Isabel Pantoja till fängelse för penningtvätt.

Listan över fällande domar mot Muñoz sedan dess är oändlig och han har vistats större delen av sitt resterande liv bakom lås och bom. Hans kraftigt försämrade hälsa ledde dock till att han fick lämna fängelset och nu har han avlidit i cancer, 74 år gammal. I januari i år gifte han om sig med Maite Zaldívar och ytterst få närvarade vid dödsvakan för den tidigare borgmästaren. Den nuvarande kommunledningen nekade honom alla typer av hedersbetygelser.

Idag är det lätt att måla upp en bild av Julián Muñoz som en ärkeskurk, och den skulle till stor del vara sann. Han har själv i en tv-intervju som publicerats postumt erkänt en stor del av de korruptionsbrott som han dömdes för. Viktigare än att spy galla över en person som inte längre lever vore dock att väcka eftertanke kring hur det blev möjligt för Muñoz och hans gelikar att bete sig som Ali Baba och de 40 rövarna. För sanningen är att uppgifterna och anklagelserna om allvarliga korruptionsbrott väcktes många år innan Malayaskandalen exploderade. Och under tiden fortsatte en stor del av Marbellaborna att rösta på Jesús Gil y Gil och senare Julián Muñoz, även om ingen idag vill kännas vid det. Något som de många tomma stolarna vid Muñoz begravning vittnade om.