Förödelsen i Valenciaprovinsen saknar motstycke. Ett flertal spanska reportrar som bevakat såväl krig som jordbävningar och andra katastrofer runt om i världen vittnar om att de aldrig sett något liknande. Enorma områden lades under vatten och dynga och det faktum att det tagit mer än två veckor att finna några av dödsoffren, vittnar om utmaningarna som räddningstjänsten ställts inför.

Många människor har förlorat allt det har. Inte bara sitt hem och sin bil, utan allt lösöre som spolats bort och som bland annat inkluderar familjealbum. Skadorna på infrastrukturen är så omfattande att det kommer ta månader innan en viss normalitet uppnås. Några talar om att det kommer att ta år att helt återställa området.

Situationen har och är fortfarande till stor del desperat. Sorgen och ilskan över det inträffade göds av indikationerna om att myndigheterna kunde ha agerat snabbare och att åtminstone många liv hade kunnat räddas om det hade utfärdats varningar i tid. Dessutom upplever de drabbade att hjälpen, när katastrofen väl var ett faktum, dröjt på ett oacceptabelt sätt. ”Var är militären?”, har många frågat, bland dem skådespelaren Antonio Banderas på sociala nätverk.

Det ingrodda missnöjet yttrade sig fem dagar efter katastrofen, när kungaparet Felipe och Letizia besökte förorten Paiporta i sällskap av regeringschefen Pedro Sánchez och regionpresidenten Carlos Mazón. Sánchez fick snabbt föras i skydd av sina livvakter, då han bland annat jagades av flera personer med påkar i händerna. Kungaparet valde att stoiskt utstå att de fick gyttja kastad på sig.

Trots de dramatiska scenerna fanns det några som gnuggade sina händer. Det var personer som redan hade inlett en kampanj för att sprida desinformation, en annan typ av dynga, och skapa ännu större kaos än den som redan rådde. Flera av dem är vid det här laget ökända i Spanien som skapare av Fake News och de har aldrig fått så mycket gehör som efter katastrofen i Valencia.

Ett flertal grova lögner har spridits från första stund med hänvisning till översvämningarna. Den första av dem är en gammal klyscha som gör gällande att regeringen låtit spränga sönder en rad dammar som uppfördes av Francoregimen. En av franconostalgikernas älsklingsargument är att den forne diktatorn genomförde omfattande vattenprojekt till gagn för folket och de demokratiska regeringarna anklagas för att bidraga till översvämningar genom att spränga sönder Francos livsverk. Saken är bara den att det inte förekommit någon massiv sprängning av dammar. Det är ett påfund, som götts genom att några likställt mindre diken med regelrätta vattenreservoarer.

Lögnerna tilltog de efterföljande dagarna efter katastrofen och särskilt graverande var att de falska uppgifterna bidrog till att öka de drabbades oro. En uppmärksammad ”bulo”, som Fake News kallas på spanska, var att ett översvämmat parkeringsgarage i förorten Aldaia skulle rymma hundratals döda kroppar. Detta återgavs även av ett flertal medier, men sanningen var att när vattnet från garaget väl skingrats och räddningspersonalen kunde ta sig in, hittades inte ett enda dödsoffer där. Då hade anhöriga till saknade personer i flera dagar våndats över att någon av deras kära flöt omkring nere i underjorden. De som spred denna lögn och som även gjorde gällande att myndigheterna avsiktligt undanhöll de verkliga dödstalen, har ännu inte bett om ursäkt.

En annan lögn har varit att hjälp som skickats av mängder av solidariska människor kastas på tippen. En ökänd pseudoreporter filmade sig själv framför grävskopor som tippade tonvis med kläder i en soptipp. ”Se hur de kastar era skänkta kläder”, skrek den så kallade reportern för att överrösta grävskoporna. De lokala myndigheterna, som har betydande viktigare saker att ägna sig åt, tvingades gå ut med en dementi och klargöra att det som dumpades var fuktskadade ruttnande kläder och andra tillhörigheter som förstörts vid översvämningarna.

Ytterligare ett exempel på Fake News var en video av dussintals polisbilar med blåljus som körde i kortege och som uppgavs vara de som eskorterade kungaparet och regeringschefen Pedro Sánchez när de besökte katastrofområdet. I verkligheten var det en karavan av polispatruller som Madrids kommun skickade för att bistå i hjälparbetet.

Här uppstår den naturliga frågan om varför det sprids så uppenbara lögner. Till att börja med är det påvisat att hur flagrant påhittet än är så får det alltid betydligt mer gehör än de efterföljande dementierna. Sedan har de olika lögnerna i slutänden samma syfte, nämligen att skapa missnöje och misskreditera den offentliga förvaltningen. Katastrofen i Valenciaprovinsen har varit den perfekta grogrunden för att göda politikerförakt.

”Sólo el pueblo salva al pueblo” (Endast folket undsätter folket). Detta uttryck har förvandlats till något av ett mantra i översvämningarnas kölvatten, även om det har sitt ursprung i det spanska inbördeskriget. Det myntades av poeten Antonio Machado i ett brev som han skickade den 20 februari 1937 till den ryske författaren David Vigodski. Machado syftade på att den republikanska regeringen flytt Madrid och att befolkningen lämnats åt sitt öde i försvaret av den spanska huvudstaden.

Bruket av uttrycket i anknytning till katastrofen i Valencia har ett tydligt politiskt budskap: ”Man kan inte lita på myndigheterna, de är alla lika goda kålsupare.” De som vill sprida denna övertygelse är samma som dagligen bekämpar den offentliga förvaltningen, som vill upplösa de autonoma regionerna och som är emot alla typer av skatter, som om varje euro som går in till staten är en förlorad euro.

Paradoxen i sammanhanget är att dessa personer är samma som efterlyser ett starkt försvar och ifrågasätter varför inte fler militärer skickats till katastrofområdet. De tycks tro att försvarsmakten är självfinansierad.