I Östra Sönnarslöv fanns några få som det gick att umgås med, men bjöd man dem på middag fick de sådan hemlängtan att de stoppade käften full med mat och tuggade den på hemvägen. Men där fanns en man som blev min bäste vän och han var, liksom jag, inflyttad. Det var pensionerade överstelöjtnant Lars Bergquist.

Så fick jag idén att vi skulle börja tillverka luktsnus. Det är ett finmalt snus, smaksatt med mentol, som man drar upp i näsan. När Lars fick reda på det sa han.
– Sånt snus använde min mor på sin tid, så det måste jag få prova.
Det var då jag fick idén till namnet. Det skulle heta Överstelöjtnant Lars Bergquist Luktsnus. Jag satte två gamla ryttarpistoler på etiketten samt tre stjärnor. Lars fick tio förpackningar och utbrast:
– Jasså, det är så här jag skall bli ihågkommen.

Han var en bildad man av så kallat fin familj. Överstelöjtnanten var släkt med Carl Bildt och ett par andra gubbar som suttit i regeringen. Han var pensionerad officer och särbo med en Kerstin vars stuga låg på vår väg. Själv bodde han mitt i byn.

Lars hade stor humor och sinne för det komiska i tillvaron. Det väckte kanske lite förvåning i byn att han och jag var så goda vänner. Så en dag var det en ondskefull man som skvallrade för Lars att jag skrivit en elak visa om militären. Han ville väl så split mellan mig och Lars men där gick han bet. Lars kom brådstörtat hem till mig och gav order:
– Den där nidvisan om militären kräver jag att få höra! Snart satt vi bänkade framför grammofonen och lyssnade. Texten lyder:

Du gamle militär

Så stilig och så ståtlig du gamle militär.
Nog kan du hålla takten fast du är pensionär.
Ja du är rak i ryggen och går med spänstigt kliv
för du har aldrig jobbat med nå´t nyttigt i ditt liv.

På söndan bär du uniform och prålar i din prakt
och kommenderar kärringen att hon skall stå givakt.
Sen går du kring och grämer dig uti vår huvudstad
och inte ens vår vaktparad kan få dig riktigt glad.

En sjättedel av budgeten vartenda jävla år
förbrukas utav svenska folkets egen mördarkår.
Det hade varit bättre om du fötts till pensionär.
Din livsgärning är meningslös du gamle militär.

För trots att du har krigat sommar vinter vår och höst
och spanat med din kikare varenda dag mot öst
och krupit runt i buskarna med ditt infanteri
så har du aldrig någonsin sett skymten utav fi.

Bland bruna råttor uppstår så lätt rivalitet
och samma primitiva mordmentalitet
har styrt dina instinkter i alla dina dar.
För alla kannibaler vi ha ett starkt försvar.


Lyssna på sången på YouTube:



Jag hade nog väntat mig lite irritation från Lars men han gapskrattade och tyckte låten var bra. Han hade en god distans till sin militära bakgrund så när min son Aron en dag talade om att han blivit kallad till mönstring så var de Lars som sa:
– Ja, men det tänker du väl inte göra! Det gjorde inte Aron heller.

Som sagt: Lars hade en särbo som bodde på våran väg och som han cyklade till och ifrån. En vintermorgon låg vägen i glansis som var blöt. Där välte Lars med sin cykel och slog sig ganska rejält. Han kunde inte resa sig i halkan utan släpade sig med cykeln in på den smala grässvålen utmed vårt hus. Där lyckades han krypa släpande på cykeln ut till stora vägen som var sandad. Hur han tog sig hem vet jag inte men han låg till sängs ett par dygn. Jag fick höra talas om detta haveri vid middagstid samma dag och skrev ett brev till Lars och det skickade jag med posten. Brevet löd:

Överstelöjtnant Lars Bergquist.
Betr: Vissa militära övningar i vårt omedelbara grannskap.
Det har kommit till vår kännedom att Ni, utan att inhämta vårt tillstånd eller ens förvarnat, har genomfört vissa militära övningar på vår tomt. Tidigt på morgonen lär en cykelburen trupp ha övat ålning medelst hasning utmed vår östra husgavel. Vi betackar oss från dylika opåkallade övningar i fredstid, kräver en förklaring och inskärper vikten av att det inträffade inte upprepas.
Östra Sönnarslöv 14:e december 1998
Bengt Sändh

Två dagar senare fick jag svar från Lars Berquist.

Ref Eder skr 1998. 12.14.
Försvarsmakten beklagar de olägenheter som uppstått för Eder vid genomförandet av en för rikets säkerhet angelägen övning å Edra marker.
Övningens syfte och karaktär var av sådan art att dess detaljer inte kan diskuteras i ett öppet brev. Sekretesslagen om skydd för rikets säkerhet lägger därvid bestämda hinder i vägen. Så mycket kan dock sägas att den aktuelle hotbilden inom närområdet -Östra Sönnarslöv- har inneburit en ökad aktivitet hos försvarsmakten. Främst å under-rättelsesidan.
Eder skrivelse har analyserats i högkvarteret och även föredragits för ÖB. Beslut har fattats att lämna Edra krav utan avseende. Beslutet omfattar jämväl Edra hot – tills vidare.

På uppdrag av överbefälhavaren
Lars Bergquist
Övljt och övningsledare

Fan, vad jag saknar honom. Det är alldeles för ont om sådana gubbar.

Ps: Dagen efter att jag skrivit detta kåseri fick vi besök av kyrkoherde Maria Thorsson vid Svenska kyrkan i Fuengirola. Vi bjöd på frukost under gemytligt samtal. Så kom jag att tala om Lars Bergquist. Då säger Maria:
– Det var jag som begravde honom.

Lars med särbo Kerstin hade flyttat in till Kristianstad och blivit sambo. Strax därefter dog Kerstin och en tid senare Lars och det var nuvarande Kyrkoherden i Fuengirola som begravde dem båda. Ibland förefaller världen liten. Ds.