Det känns att det är vinter. Luften är kylig, apelsinträden tunga av frukt och från de små vagnarna med grillade kastanjer ryker det och doftar gott. En av världens största katedraler ger en mäktig fond till Feria del Belén – den årliga julkrubbemarknaden i Sevilla

I Spanien är varken gran eller tomte traditionella juldekorationer. Här är det i stället julkrubban som är i fokus. I städer och byar runt om i landet kan man uppleva imponerande krubbor, både varianten med levande människor och djur, och krubborna med verklighetstrogna stora dockor som man ibland behöver betala inträdesavgift för att titta på. Det är imponerande vilka landskap som byggs upp, hur man leker med perspektiven och ljussättningen. Från dessa stora, publika krubbor kan man hämta inspiration till sin egen krubba där hemma.

Hur avancerade familjekrubborna är varierar. De passionerade bygger upp landskap på stora bord hemma i lägenheten. Förutom huvudpersonerna Jesus, Josef, Maria och de tre vise männen brukar man befolka sin by med både barn och vuxna som leker och ägnar sig åt vardagssysslor.

På julkrubbemarknaderna runt om i Spanien finns allt och mer därtill som man kan behöva till sin krubba. Här säljs olika serier av figurer, både stora handgjorda dockor, verklighetstrogna figurer i lera, söta i porslin, tåliga i plast och så de minsta figurerna med stora ögon och förvånade munnar, vissa skämtsamt klädda i flamencoklänningar och kostym, eller som fotbollsspelare. I ett sydamerikanskt stånd på Sevillamarknaden finns figurer klädda i typiska andinska dräkter och med lamadjur i stället för kameler.

Förutom figurerna säljs tusentals olika miniatyrprylar till krubban, allt från fat med pata negraskinka till påfåglar, fruktträd och tvättlinor med upphängd tvätt. Allt man kan tänka sig.

Ett stånd som drar blickarna till sig på den här marknaden är Alfares. Försäljarna har satt upp makalöst verklighetstrogna små marknadsstånd med produkter gjorda av lera. En ostvagn med runda ostar, en brödvagn, en frukthandlare, kötthandlare och en fiskhandlare med så mycket fisk och skaldjur att man nästan blir hungrig. Joaquin García Vidal står bakom disken. Han och hans föräldrar driver familjeföretaget Alfares och tillverkar miniatyrsaker till julkrubborna hela året. Pappan är krukmakare och gör små krukor, alla hjälps åt med lerfigurerna och anstränger sig för att det ska se så realistiskt ut som möjligt.

Vilka brukar stanna här och handla?
– Det är alla åldrar. Från de minsta till farmödrarna som köper nytt till sin samling.

Det är lätt att tro att familjen själv har en alldeles fantastisk julkrubba hemma, men så är inte fallet.
Joaquin skrattar.
– Nej, vi tillverkar figurer från januari till oktober och säljer dem i november och december, säger han och menar att med en sådan koncentration av julkrubba året runt saknas energin till att bygga upp ett eget landskap. Men de har ändå en enkel krubba med dyrbara, vackra venetianska figurer. Det är handgjorda dockor med mjuk kropp och med ansikte, händer och fötter gjorda i lera. Venetianska figurer är Joaquins egna favoriter, och han säljer ett litet exklusivt urval gjorda av en hantverkare vid kusten. Det är det dyraste som finns i hans marknadsstånd. En docka kostar mellan 500 och 1.000 euro.
Oavsett ekonomi kan de flesta ha en krubba hemma, och många återkommer till marknaderna för att köpa till lite fler figurer varje år. Det är ett sant spanskt julnöje.

Joaquín har klart för sig vad det är han tycker så mycket om med de spanska julkrubborna: gemenskapen som de ger upphov till.
– Det här är något universellt som samlar hela vårt samhälle.