De sista veckorna på 2024 har jag fått uppsöka tre olika statliga myndigheter. Den mest avlägsna av dessa är trafikmyndigheten DGT. Numera kan förnyelse av spanska körkort ordnas lokalt på auktoriserade kontor, men för att byta körkort var jag tvungen att boka tid på trafikverkets huvudkontor, som ligger nära kongresspalatset i Málaga. Via myndighetsnumret 060 kunde jag välja tid, men anmärkningsvärt nog inte dag. Hemsidan hade strulat när jag försökt boka där tidigare, så det var bara att gilla läget.

Trafikverkets kontor i Málaga är enormt, och det finns hela 18 olika diskar. Jag vet detta exakt, då de är tydligt numrerade och formar ett stort ”U” framför väntsalen. Efter att ha skrivit ut min kölapp vid entrén fick jag vänta cirka 20 minuter efter min bokade tid. Det satt ett 30-tal personer i väntsalen och det var olika bokstavskoder som kom upp på skärmen, så jag gissade att det fanns olika köer för olika ärenden.

När mitt nummer slutligen kom upp gick jag fram till angiven lucka och presenterade mitt körkort, det nya spanska ID-kortet och certificado de concordancia. Det är alltid lika nervöst huruvida expediten ska be om ytterligare handlingar som man saknar, men det enda som hon efterfrågade var ett fotografi av mig, och det var jag lyckligtvis förberedd på och hade med mig. Jag fick naturligtvis fylla i ett formulär, och när expediten kontrollerat att allt var i sin ordning gav hon mig ett dokument som hon förklarade är mitt tillfälliga körkort, som gäller tillsammans med ID-handlingen tills det nya körkortet anländer med posten.
– Hur lång tid tar det? frågade jag.
– Ungefär två månader.
– Två månader!?

”Där rök definitivt mina förhoppningar om att ha allt klart i år”, tänkte jag.

Nästa hållplats på mitt säregna korståg var skatteverket, Agencia Tributaria, som har sitt kontor mittemot posten i Marbella. Jag bokade tid till påföljande vecka och anlände strax före lunch till ett nästan tomt kontor. Vid entrén fanns en vakt och en metalldetektor som pep när jag passerade. Jag lade mobilen och mina nycklar på en genomlysningsbricka, men apparaten pep på nytt. Jag hade glömt att ta av mig armbandsuret. Som tur var pep det inte fler gånger, så jag slapp ta av mig skärpet.

Jag var helt ensam i väntsalen. Ganska snabbt blev jag kallad, och när jag angav mitt ärende visade det sig att det vid bokningen registrerats att mitt besök gällde en ansökan om digital namnteckning. Så var nu inte fallet, då jag lyckats erhålla detta några dagar tidigare via myndighetsappen FNMT. För första gången hade jag nu detta även i mobilen.

Som tur var fick jag inte beskedet att jag behövde boka en ny tid för mitt ärende och återkomma en annan dag. I stället gick den manlige expediten ifrån sitt bord för ett ögonblick, och när han kom tillbaka fick jag följa med honom till en annan sal, också den helt tom på besökare. Endast tre sömniga tjänstemän rörde sig bakom den gigantiska disken. En vänlig dam tog emot mig och fyllde anmärkningsvärt nog i det nödvändiga formuläret åt mig – för hand. När hon läste min certificado de concordancia reagerade hon på att det stod angivet två olika födelseplatser.

Enligt min gamla NIE, som var baserad på mitt svenska pass, såg jag nämligen dagens ljus för första gången i Oscars församling, i Stockholm, medan min nya spanska legitimation anger att jag är född i Málaga. Jag fick förklara det extremt egendomliga i att svenska myndigheter i alla dessa år insisterat på att likställa min mors födelseförsamling med min egen, trots att jag kunnat uppvisa en spansk födelseattest som styrker att jag föddes i Clínica El Limonar, i Málaga.

Jag fick slutligen underteckna två kopior, och efter att ha bekräftat att jag redan införskaffat en ny digital namnteckning fick jag det efterlängtade och högst ovanliga svaret att allt var klart. Inga extra åtgärder krävdes hos skattemyndigheten, inte heller var det några ytterligare väntetider på diverse handlingar att bli klara. Man får glädja sig åt det lilla.

Nu hade jag faktiskt inga ärenden kvar på min långa lista. Allt var dock inte klart, då det var två handlingar som enligt uppgift skulle dröja något. Det gällde dels alltså mitt nya körkort, dels det nya socialförsäkringskortet som jag tidigare ansökt om på vårdcentralen. I båda fallen hade jag dock tillfälliga handlingar, så det var ingen ko på isen (konstigt uttryck att brukas av en nybliven spanjor!).

Julen kom, och i mellandagarna inte mindre än tre överraskningar. Först ringde det på dörren och det visade sig vara brevbäraren med ett rekommenderat brev från inskrivningsmyndigheten Registro Civil. Jag kommenterade skämtsamt för min fru att de kanske bestämt sig för att dra tillbaka mitt spanska medborgarskap och kände genast att jag utmanade ödet. Lyckligtvis var det inte så illa.

I stället postade kontoret i Marbella min uppdaterade födelseattest, som de i sin tur fått från Registro Civil i Málaga. Det inkluderade en kopia för att kunna ansöka om spansk legitimation DNI. Jag konstaterade nöjt att jag faktiskt legat två månader före myndigheterna genom att skaffa dessa handlingar via nätet. Såväl DNI som spanskt pass hade jag ju redan vid det här laget, så brevet var för mig värdelöst.

Desto mer värdefullt och välkommet var två ordinarie försändelser som också anlände med posten, och anmärkningsvärt nog samma dag. De innehöll nämligen mitt nya körkort och socialförsäkringskort. Mot alla odds erhöll jag dem slutligen samma år som jag blivit spansk medborgare.

Lyckan var total, men naturligtvis måste det finnas någon smolk i bägaren (jag måste börja lägga till mig spanska talesätt…). Mitt jubel kom av sig när jag kastade en närmare blick på mitt socialförsäkringskort och upptäckte att de inte rättat stavningen på mitt spanska förnamn. Sålunda heter jag även fortsättningsvis ”ANDRESS”, med två ”s”, när jag ska uträtta något sjukvårdsärende. Men det kanske man man kan stå ut med. I annat fall får det bli ett nytt besök på socialförsäkringskontoret i det nya året. Den som lever får se!