Vi stod ute på balkongen och pratade om julhelgen medan vi väntade på reyes-magosparadens första vagn. Det var R som sa de märkliga orden. Hon hade bjudit in mig och andra vänner till en liten överraskningsfest för hennes man som fyllde år. Det var så roligt att komma dit och träffa alla. Det bjöds på roscón de reyes, dansades, spelades spel och pratades en massa, vi hade mycket att ta igen. Men jag blev förvånad över vad R sa. Inte fira jul alls? Men barnen då?

Lika förvånad hade jag blivit två timmar tidigare, när M tog med sina pojkar hem för att ge dem middag och lägga dem för natten. Fem och nio år gamla är de. Men klockan var bara sju på kvällen, och inte vilken dag som helst, utan den femte januari. Dagen före Reyes Magos – den spanska julens viktigaste dag, åtminstone för barnen. Dagen då alla går ut för att se en parad med godisregn och ungarna har svårt att somna av nervositet och förväntan över vad som ska hända under natten. Alla vet att Reyes Magos aldrig lämnar julklapparna medan man är vaken, det är därför ingen har lyckats se dem

Alla vi andra på kalaset, både vuxna och barn, väntade på Aracenas parad. Skulle den bli av eller ställas in? Födelsedagsbarnet som fyllde 56 år öppnade fönstret var tjugonde minut för att kolla vädret. Regnet öste ner. Jag ringde hem till sambon, som känner tågets kung Gaspar, om han visste ifall det planerades att ställa in, men icke. Det var en envishet jag gladde mig över. Den här paraden skulle bli av, trots dimma, blåst och hällande regn!

Mitt i detta gick alltså en pappa hem med sina pojkar för att lägga dem att sova.
–Det är inte vår tradition, förklarade mamman som stannade kvar på festen.

Det kunde jag delvis förstå. Varken hon eller pappan är spanjorer, det finns inte i deras respektive kulturer att Reyes Magos som man gör i Spanien. Men nu har de ju bott här i många år och båda barnen är födda i Spanien. De växer upp här. Spanien är deras hemland, oavsett var föräldrarna kommer från. Bör de då inte anpassa sig till det nya landets traditioner? För barnens skull? Varenda människa i deras omgivning firar Reyes Magos och klasskamraterna kommer att prata om parader och klappar när skolan börjar.

Detta stod jag och tänkte på däruppe på vännernas balkong när paraden drog förbi. Den höll definitivt en högre hastighet än annars och jag tyckte synd om stjärnflickan på första vagnen, vackert klädd i glittrig balklänning som lämnade armar och bröstet bart. Alla vi som såg henne bar paraply, mössa och tjocka jackor och frös ändå. Stången hon höll i handen skakade, och jag undrade om det var av vagnens rörelser eller för att stjärnflickan darrade av köld.
–Ge henne en halsduk, vrålade R, hon som inte firar jul, och retade sig på att mannen i dunjacka som klättrade upp till flickan vid ett stopp gav henne coca cola att dricka i stället för varmt te.

Orkestern hade avvikit och tog skydd från regnet med sina trumpeter, tromboner och tubor. Förra året drabbades flera av parad-deltagarna av lunginflammation.

I vår familj har det inte diskuterats om vi ska fira Reyes Magos eller inte. Sambon är spanjor. Själv tycker jag att det är ett fantastiskt roligt sätt att avsluta julen på. Förväntan och glädje, vänner och familj, bakverk och godisregn, magi och presenter. Det här året har det blivit så mycket firande att jag hela tiden glömmer vilken dag det är.

Firandet började nämligen redan den fjärde januari i år. Anledningen var det annalkande ovädret, så alla parader i bergen tidigarelades en dag, utom den i Aracena som på ospanskt sätt tänkte trotsa regnet.

Paraderna i bergsbyarna anpassar sig efter varandra så man ska hinna se flera. Vi bestämde oss för tre olika och planerade en perfekt liten rutt: något nytt, något gammalt och någon by med många vänner och bekanta. Alla parader med chans att fånga kilovis med karameller och leksaker. Utmärkt plan, men det gick förstås inte som det var tänkt, det gör det ju aldrig.

Hela tidsschemat ändrades när vi fick med oss två extra barn. Familjens bil hade pajat och mamman väntade på mekanikern, ledsen för att barnen inte skulle få se någon parad. Vi tog med oss barnen, som dessutom är våra ungars bästa vänner, två systrar i samma ålder. Bättre kunde det inte bli!

Men det hade blivit sent så vi åkte till en helt annan by än någon av de tilltänkta och parkerade lagom till att paraden avgick klockan 19. Vi gick snabbt ifatt den sista vagnen och började genast fylla våra påsar med karameller. Den vise mannen och hans medhjälpare kastade vilt omkring sig.

Tioåringen och hennes ett år äldre vän försvann genast ur sikte för att tillsammans fånga så mycket godis de bara kunde. Femåringen och hennes ett år äldre vän tyckte inte alls om situationen. Trängsel, bortsprungna systrar och oväsen från orkestern. Jag slog armarna om den lilla kompisen när hon brast i gråt, och bar sedan min egen femåring i famnen medan hennes tårar rann och hon bad om att åka hem. Det sista var omöjligt på grund av de godissamlande systrarna och vi försökte avleda de yngre med att plocka karameller i stället.
–Jag tycker bättre om tomten, sa femåringen.

Det var bara tre vagnar i paraden och av dem såg vi bara den sista, bakifrån, eftersom vi gick där det inte var någon trängsel.

Kompisarnas mamma dök upp, bilen var fixad. Det var roligt att se henne, den senaste veckan hade vi bara haft telefonkontakt. När stortjejerna inte orkade samla mer godis och saker – de hade var sin tung plastkasse full med grejer – bestämde vi oss för att äta middag tillsammans på en bar i närheten. Barnen ville ändå inte åka till någon mer parad. Småtjejerna var traumatiserade av den här, stortjejerna trötta i armarna av de tunga godiskassarna.

Vi skyndade oss att beställa. Paraden var över och de vise männens medhjälpare fyllde stället iklädda färggranna glansiga dräkter med gulddetaljer och bjällror. Barnen gick igenom sina fynd medan vi väntade på maten. Knappar, födelsedagsljus, klistermärken, bollar, tuta, armband, penn-set, gosedjur och mängder av godis låg i kassarna, mycket gavs till småsystrarna.

Vännernas mamma och min sambo bestämde att vi skulle tidigarelägga de riktiga Reyes Magos ankomst och ta fram julklapparna redan samma natt för att barnen skulle hitta dem när de vaknade.
–Julklapparna är alltid, alltid efter paraden, förklarade sambon med eftertryck och menade att barnen ändå inte har koll på vilket datum som stod i almanackan. De skulle inte träffa några andra än varandra så lögnen skulle inte avslöjas.

Det blev alltså julklappar redan den femte januari i år hemma hos oss.

Det är besvärligt med två julklappstraditioner som i vår familj, men ingen av oss vill rucka på sin tradition. Barnen fick de roliga julklapparna den 24, de med pyssel och lek för hela jullovet, och övriga den femte januari.

Vi hade beställt en stor roscón de reyes på konditoriet och åkte och hämtade den efter julklappsutdelningen. Stor och härlig med rostade nötter och kanderade frukter som dekoration, tjock, len vispgrädde med smak av apelsinblomsvatten. Det var två presenter och en böna i den här, och tursamt fick båda barnen var sin present gömd i grädden. Vilket underbart bakverk det är, ändå! Det är detta bakverk som gjort att jag numera tycker att svenska semlor är så menlösa.

Barnens vänner knackade på dörren, de pratade julklappar och sedan gjorde vi ischoklad. Efter lunch sprang våra ungar hem till vännerna, som bara är i byn på loven när de hälsar på sin mormor, och jag åkte på nämnda födelsedagsfest där det blev ännu mer roscón de reyes. Jag tänkte bara vara borta ett par timmar, men det var så roligt, och bilen stängdes in när paraden drog förbi, och sedan togs ett roligt sällskapsspel fram… Så jag var inte hemma förrän efter midnatt, strax efter ungarna med andra ord. De har tillbringat varje vaken stund med sina vänner.

Dagen efter, den sjätte januari som är den egentliga Reyes Magos-dagen med julklappsutdelning, blev det roscón till frukost och sedan lagade vi mat för goda vänner skulle komma på besök. De var mycket trötta, de hade följt almanackan och förberett barnets paket till klockan fyra samma morgon.

Nu är julen slut och det nya året kan börja. Skolbyte, utredning av en diagnos, långresa, byte av bostad, mycket som är på gång, men jag tror det kommer att bli ett bra år!