Oxveckorna

PLUS CARIN OSVALDSSON Begreppet ”oxveckor” har jag aldrig använt i min vokabulär men den senaste tiden har jag stött på det flera gånger i olika sammanhang. I Spanien talas det om ”la cuesta de enero” men det syftar egentligen på det ekonomiska, då många skatter och avgifter går upp just i januari och påverkar köpkraften. Att början på året känns som en uppförsbacke kan vi väl i alla fall vara överens om? Och oxveckorna - många arbetsveckor utan ledighet - är fler i år än på länge då påsken inte infaller förrän i slutet av april. Så vad gör man för att ta sig igenom dem?

PLUS CARIN OSVALDSSON Begreppet ”oxveckor” har jag aldrig använt i min vokabulär men den senaste tiden har jag stött på det flera gånger i olika sammanhang. I Spanien talas det om ”la cuesta de enero” men det syftar egentligen på det ekonomiska, då många skatter och avgifter går upp just i januari och påverkar köpkraften. Att början på året känns som en uppförsbacke kan vi väl i alla fall vara överens om? Och oxveckorna - många arbetsveckor utan ledighet - är fler i år än på länge då påsken inte infaller förrän i slutet av april. Så vad gör man för att ta sig igenom dem?

Först och främst kan vi ju börja med att konstatera att varken den där uppförsbacken eller oxveckorna, känns lika motiga i Spanien som i Sverige. Rent ekonomiskt är det lättare att vara sparsam här och ändå upprätthålla livskvaliteten. Och ljuset och det milda vädret gör livet betydligt enklare att leva. Jag njuter av att allt vädermässigt just nu är så lagom.

Lagom varmt. Lagom kallt. Lagom ljust. Lite regn, mycket sol. Men jag måste ändå hantera det tomrum som det antiklimax jag skrev om för ett par veckor sedan - efter jul, ledighet och crescendot i form av nyårsafton - trots allt lämnar efter sig. Hur tar man bäst till vara på tiden mellan januari och påsk? Och vad ser jag själv fram emot under de närmaste tre månaderna?

En rättslig dom
Jag stämde för några år sedan ett företag som är skyldig mig en ganska stor summa pengar för utfört arbete. Att kalla processen för segdragen skulle vara en underdrift. Efter en mycket lång väntan är jag nu närmare än någonsin att meddelas domen. Den borde redan ha kommit - min erfarenhet av det spanska rättssystemet återkommer jag till när jag fått hela bilden - men oavsett hur det går så kommer flera års väntan få ett slut väldigt snart. Vilken dag som helst faktiskt. Det är en av de saker jag ser fram emot allra mest.

Nytt projekt
Jag har dragit igång ett nytt projekt och det känns mycket uppfriskande att tvingas tänka och lära nytt. Det handlar om svenska cirkulära träbord som jag ska importera till Spanien. Min mäklarfirma är ”still going strong”, men första steget är taget för en ny sidoverksamhet och dessutom tillsammans med min syster. Mycket spännande.

Bort med julpynt - in med tulpaner
Jag rensar aldrig bort julen förrän tidigast till Tjugondag Knut - 20 dagar efter julafton. Ganska ofta blir den kvar ett tag till. Jag har ingen brådska. Det är ju så mysigt med det extra ljuskällorna. Men nu är det dags. Ut med julen och in med tulpaner!

Tillbaka i rutinerna
Årets första jobbvecka var seg. Helgdag på måndagen. Skolan började inte förrän på onsdagen. Trötthet, förvirring och behov av att vända tillbaka dygnet. Men nu är jag tillbaka i spåret igen och det flyter på. Jag har kommit över sorgen över att julen är slut och har insett att jag ju gillar mitt alldeles helt vanliga liv. Ingen orsak till gnäll och klagan. De ä bar å åk.

Nya skolrutiner
Min son Iván har haft ganska många tuffa veckor både före jul och nu i januari med massor av läxor, prov och projekt som ska avslutas. Han har varit stressad och ledsen över detta. Så pass att jag fick mig en tankeställare över hur jag själv utrycker min egen stress, hur mycket (lite) mindfulness vi utövar i hemmet och hur rutinerna läggs upp över tid. Vi fick till ett möte med huvudläraren och har nu kommit in i ett bättre mentalt spår som förhoppningsvis ska underlätta.

Enligt mig kräver skolan för mycket när det gäller organisation och planering av sina ännu små och ganska omogna elever, men istället för att slå huvudet i väggen och hoppas på en ändring där som inte kommer, måste vi hitta en framkomlig väg för att livskvaliteten inte ska förstöras. Just nu känner jag mig optimistisk.

Candanchú och Bury
Medan jag själv håller igen på det mesta så ska Iván iväg på inte mindre än två skolresor under årets första kvartal. Den ena är en obligatorisk skidresa till Candanchú i Pyrenéerna och den andra är en frivillig språkresa till Bury St Edmunds i England i skolans regi. Skidresan ingår i ett program som går ut på att eleverna varje år ska utsättas för något nytt (för de flesta) för att träna på att övervinna utmaningar, arbeta i team och uppnå sina mål. Hittills har det handlat om bland annat golf, tennis, ridning, segling och i år är det dags för skidåkning. Jag är så avundsjuk att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men likväl ser jag fram emot det för att det pirrar lika mycket i min mage som i hans.

Bury var han i redan i fjol, men som den typiska spanjor sonens pappa är, är han besatt av sonens språkkunskaper. Så medan det oftast är jag som är mest drivande i aktivitetsfrågorna, är pappan snabb på bollen när det gäller sånt här. Jag tyckte det räckte med en gång, men vem är jag att ställa mig i vägen? Livet ska levas. Erfarenheter samlas. Självständigheten tränas på.

Baka bröd
Jag har fått för mig att jag ska börja baka bröd. Eller i alla fall göra det en gång. Har letat upp ett recept på polarbröd och hoppas att första försöket ska bli denna helg. Svenskt bröd är ett av få svenska livsmedel jag verkligen kan sakna. Jag hann inte heller baka något juligt alls i december, inte ens pepparkakor gjorde vi, så en saftig kardemummakaka känns lockande att få till.

Utflykter
Utflykter jag vill göra under vårvintern är El Torcal, där jag fortfarande inte varit, Sierra Nevada och Tarifa. Jag vill dessutom uppleva årets mandelblom i slutet av januari/början av februari på någon av följande orter; Gudalarhordedalen med Álora, Pizarra eller Cártama som utgångspunkt. Alternativt Arenas, Totalán, Casabermeja, Carratraca, Ardales och Guaro.

Cykelturer
Iván och jag började ju cykla i slutet av förra året och jag längtar tills dagarna blir lite längre och vi kan bege oss ut på helgerna utan stress. Jag skulle vilja testa rutten mellan östra Málaga och Rincón de la Victoria.

Semana Santa
Förra året hoppade jag över påskprocessesionerna i Málaga helt om jag inte minns fel men nu känner jag suget igen. Jag måste göra en bra plan så vi kan uppleva den speciella stämningen mitt i gamla stan utan att det blir alltför överväldigande på grund av trängseln som blir värre för varje år.

Tågluff
Det är sista året som Iván får gratis Interrail och det måste såklart utnyttjas! Resan lär inte bli förrän i slutet av sommaren men med två års erfarenhet i ryggen, ser jag nu faktiskt fram emot att börja smida planer. Med Europakartan i ena handen och tågrutterna i den andra - inte bokstavligen såklart då alla planer görs online. I fjol besökte vi först San Sebastián under några dagar innan vi begav oss norrut till Sverige och jag funderar på att i år visa Iván Barcelona. Min egen dröm är franska rivieran och någon del av Alperna.

Carin Osvaldsson