Jag köper trekilos bitar av exempelvis högrev som jag har i frysen. Lägger en rejäl smörklick i stekpannan samt olivolja. Sedan skär jag med en vass kniv flagor av köttet. Är det för hårt kan det ligga framme en stund så att ytan blir lite mörare. Jag låter köttet steka tillsammans med gul lök tills det är lagom brynt. Så jag häller i vatten och grädde och det hela får puttra i en halvtimme. Jag tillsätter gärna torkade trattkantareller eller annan svamp och kryddar med svartpeppar och salt. Ibland har jag även tillsatt en rejäl klick med messmör. Till detta serverar jag potatismos och lingonsylt. (Öl och snaps). Det som blir kvar av köttklumpen lägger jag tillbaka i frysen till nästa gång.

Nu skall jag berätta om en annan mycket märklig maträtt från Lappland och den kallas ”Lapp-kok”. Det är ingenting som icke-samer estimerar vid första måltiden. Men jag har lärt mig att både äta och tillaga det. Men här saknar jag som sagt råvarorna.

I en kastrull kokar man levern från en ren. I en annan kastrull kokar man en rentunga och bitar av renkött. Nu river man en skål full med ost och över detta river man lika mycket renlever som man blandar ihop. Därpå lägger man tjugocentimeters långa renmärgben i buljongen från det förra koket. Här beräknar man två märgpipor per portion. De skall koka i sju minuter och inte längre. Så häller man över lite av buljongen över lever/ostblandningen. Resten av buljongen häller man i varsin kaffekopp. Så lägger man kött och tunga på varsin tallrik samt lever/ostblandningen. Med en pinne, av samma storlek som på finns på kineskrogarna, petar igenom märgpiporna innan man sätter dem till läpparna och blåser ut märgen över leverblandningen. Dags att äta och nu brukar samerna studera den inbjudna sörlänningen med samma intresse som när någon för första gången smakar surströmming.

Man äter av köttet, tungan och leverblandningen och dricker av buljongen samt snaps och öl. Hur smakar det då? Mycket främmande. Renlevern är frän i smaken. Men man lär sig uppskatta den med tiden. Denna måltid är så kraftig att du kan gå ut på fjället i 30 graders kyla och ändå svettas. Det är den kraftigaste föda jag provat. Jag har ännu inte provat att göra en motsvarighet med nötkött.

Låt dig inte skrämmas. I Norrland finns mycket av det godaste inom svensk kost. Nämnas kan Rökt eller torkad renbog, Snöripa. I de norrländska älvarna finner vi delikata fiskar som öring, röding, harr och riktig lax, till skillnad från den odlade.

Längst upp i Bottenviken ligger Seskarö och strax söder därom ligger Kalix, som båda levererar den delikata löjrommen. På myrarna finner vi guldgula hjortron som vem som helst får plocka. Väljer man att köpa dem så får man betala runt 400 kronor kilot. Det läckraste och allra dyraste bäret heter åkerbär och betingar ett pris på runt 900 kronor kilot.

I Piteå kokar man Pitepalt, som i stort sett är en kroppkaka med fläskblandningen vid sidan av palten. En annan norrländsk produkt som jag själv är mycket förtjust i är långmjölk. Den är syrad med tätört som gör mjölken tjock och seg. Det har jag gjort här i Spanien sedan jag fått täte från Norrland. Man tar helt enkelt och smörjer insidan av en skål med lite långmjölk och häller den full med färsk fet mjölk så är det hela tjockmjölk inom ett par dygn.

Ett bröd med gammal norrländsk tradition är tunnbröd, som antingen kan vara hårt eller mjukt. Så får vi inte glömma den allra största norrländska delikatessen. Jag syftar då på den läckra surströmmingen. I dag finns det åtta salterier från Kalix i norr till norra Upplandskusten i söder. På grund av rovfiske är strömmingen hotad. Stora industritrålare dammsuger Östersjön på fisk som används som föda i de norska laxodlingarna. Därför har jag och många med mig bojkottat all odlad lax. Detta rovfiske borde vi kunna stoppa med hjälp av en av våra torpedbåtar.