I veckan inleddes min föredragssäsong i Nerja med en fantastisk uppslutning. Spansk-Nordiska Sällskapet räknade antalet deltagare till 228 personer, som kom för att höra mig redogöra för den aktuella situationen i Spanien. Som traditionen bjuder höll jag en timslång genomgång och fick ett fantastiskt gensvar från publiken.

Efteråt fick jag signera många exemplar av min roman och när jag började packa ihop mina saker för att åka hem kom ett par fram och bad att få ställa en fråga. De ifrågasatte hur jag hade inlett mitt föredrag, där jag gjorde en referens till Donald Trump. Enligt dem hade jag brustit i neutralitet och de menade att det inte är förenligt med min roll som journalist.

Paret framförde sina invändningar mycket vänligt, men jag fick förklara varför jag hade presenterat utnämningen av Trump som en mycket oroväckande händelse. Framför allt betonade jag att det finns grundläggande principer som en journalist förväntas försvara, och en av de främsta är sanningen. Oavsett vad man tycker om Donald Trump kan väl ingen förneka att få förvränger verkligheten så mycket som den återinsatte amerikanske presidenten.

Jag vill påstå att det är ett regelrätt tjänstefel om en journalist är ”neutral” och håller tyst när det gäller sanningen och frågor som mänskliga rättigheter. I dessa tider, när ”den egna sanningen” verkar vara den nya normaliteten, spelar journalistiken en viktigare roll än någonsin.

En annan aspekt som jag fick förklara för paret är att mina föredrag naturligtvis är personliga och därmed subjektiva. Bara urvalet av vilka nyheter jag behandlar är i sig ett individuellt val, liksom bilden som medföljer och hur nyheten redogörs.

Det är inte bara en utopi att förvänta sig att ett föredrag av en journalist ska vara befriat från personliga värderingar. Det vore dessutom oerhört tråkigt att lyssna på.