Uttrycket ”oberoende journalistik” förknippas med högsta kvalitet i nyhetsrapportering, utan någon nämare bedömning av vad det verkligen innebär. Ungefär som ”hemlagad potatismos”. Så vad åsyftas egentligen och finns det verkligen något sådant som ”oberoende journalistik”?

Jag tror att de flesta tolkar uttrycket som avsaknad av en politisk agenda. En oberoende tidning förväntas inte ha någon förutbestämd ideologi och inte heller vara strukturellt bunden till exempelvis ett politiskt parti, ett fackförbund eller någon annan typ av organisation. Det kan rent praktiskt vara fallet, men det finns många andra aspekter som gör att verkligt oberoende i princip är omöjligt att uppnå.

Medier som erhåller någon form av presstöd saknar redan i utgångsläget fullt oberoende. Det gäller även majoriteten som finansierar sin verksamhet helt eller delvis med annonsintäkter. Vidare är medier som har prenumeranter och/eller lösnummerförsäljning beroende av sina läsare och följare.

Om en tidning kraftigt avviker från sina läsares åsikter riskerar den att förlora sitt ekonomiska underlag. På så sätt påverkar marknadsmekanismer journalistiken, vare sig det handlar om att undvika att stöta sig med annonsörer eller att anpassa innehållet för att behålla prenumeranter.

De flesta stora mediehus har ägare med ekonomiska eller ideologiska intressen. Det innebär inte nödvändigtvis att det finns en uttalad agenda, men journalistiken formas oundvikligen av den miljö den verkar i. Även en journalist utan direkt påtryckning från ledningen påverkas av sin omgivning och de normer som råder inom den egna redaktionen.

Ytterligare en faktor som gör fullständigt oberoende journalistik omöjlig är självcensur. Journalister är människor med värderingar och fördomar som alla andra, vilket påverkar både vad vi väljer att skriva om och hur vi presenterar det. Jag ställs ofta inför en situation där jag snappar upp en nyhet som jag finner kan vara av intresse för Sydkustens läsare, men som jag samtidigt anar är av sådant karaktär att den kan ge grogrund för exempelvis främlingsfientlighet. Det gör att jag kan känna tvekan till att återge den, trots nyhetsvärdet. Nu för tiden verkar många i media resonera precis tvärtom och tycka att ju mer konflikt en nyhet kan skapa desto bättre, då den får större gehör och exponering i sociala medier.

Såväl ideologiskt som ekonomiskt är Sydkusten så oberoende av externt inflytande som något medium kan vara. Vi som driver bolaget är också dess ägare och vi har inga passiva delägare eller tillhör någon mediagrupp. Vi lyfter inte heller något som helst presstöd eller har andra förbindelser gentemot myndigheter, annat än enstaka annonser som dessutom är ytterst få. Vi har inte ens skulder till någon i form av lån eller fordringar.

Sydkusten är däremot naturligtvis i högsta grad beroende av sina annonsörer och prenumeranter. I det första fallet råder en klassisk balansgång mellan att ha nöjda annonsörer som vill se positiva nyheter om sig själva och en journalistisk trovärdighet där vi inte låter härkomsten av våra annonsintäkter påverka det redaktionella innehållet. Det är omöjligt att upprätthålla några vattentäta skott mellan dessa två faktorer, men överlag känner jag att vi lyckas upprätthålla en rimligt hög nivå av trovärdighet.

I slutänden menar jag att det viktigaste steget för att uppnå största möjliga oberoende och opartiskhet inom journalistiken, är insikten om att den aldrig kan vara fullkomlig. Så länge man är medveten om den yttre och inre påverkan som alltid existerar, kan man i sitt dagliga arbete någorlunda undvika att det går ut över god journalistik.

Hur upplever du Sydkustens journalistiska linje?