Faktum är att det inte bara var den innevarande ”Semana Blanca”, vita veckan, som blev just vit för oss utan hela februari förvandlades till en vit månad med inte mindre än tre skidomgångar. Idag tänkte jag berätta lite om upplägget samt ge några allmänna tips.

Att förstå varför den extra lovveckan är som mest etablerad just i Málagaprovinsen, är faktiskt inte helt lätt. Tydligen kommer traditionen från andra nordligare europeiska länder och motiveras sedan med att en del skolbarn måste kompenseras för förlorade lediga dagar på grund av att deras ferior infaller under sommarlovet. Vilket är fallet bland annat i Málaga och Benalmádena.

I Andalusien sammanfaller sportlovet även med Andalusiens dag, som ju redan är helgdag. Oavsett vilket - för vem bryr sig egentligen om varför - är det ju alltid härligt med lov! I min son Iváns fall är dock denna vår mycket uppsplittrad och jag undrar ibland hur de ens ska hinna med själva skolarbetet. Svaret är såklart läxor och ja, det var en hel del som följde med hem denna vecka. Så ja, härligt med lov men ibland kan man ifrågasätta om det ens är lönt? Det handlar snarare om hemarbete än om ledig tid.

Nåväl, det var varken helgdagar eller läxor som skulle avhandlas idag, utan skidåkning. Det hela började med att Iván åkte på skidresa till Pyrenéerna med skolan i sex dagar. Det sammanföll med min 50-års dag och jag bestämde mig för att jag också var värd en dag i skidbacken. Det var en måndag och jag lyckades inte få med mig någon kompis, dessutom har jag en en fäbless för att göra saker själv. Så skönt att inte behöva anpassa sig till någon utan att göra precis som man själv vill.

När Iván kom hem från skidresan med skolan fick de måndagen efter ledigt för att vila. Vi bestämde oss dock för att ta tillfället i akt och åkte upp till Sierra Nevada igen över dagen. Jag fick även med mig barnets far på detta upptåg och vi fick en mycket fin halvdag i backen hela lilla (normalt sett separerade) familjen.

Slutligen kunde jag inte hålla mig och bokade in mig och Iván för två dagar, måndag och tisdag, även på sportlovet. Det är ju lika bra att smida medan järnet är varmt. Att det blev så mycket skidåkning i februari var lite av en slump eller kanske ska jag säga lyckliga omständigheter. Jag har alltid älskat att åka skidor men som uppvuxen i Skåne och sedan 22 år bosatt i Spanien, har det inte blivit så mycket skidande genom åren. Tiden och pengarna har inte räckt till helt enkelt.

Jag åkte till Sierra Nevada med Iván på sportlovet för sex år sedan, men den gången åkte han mellan mina ben och det blev i ärlighetens namn inte så många nedfarter. Men i år hade han alltså gått i skidskola och fått grunderna av någon mer pedagogiskt sinnad än jag själv. Han blev dessutom upp över öronen förälskad i sporten. Att ha ett barn som är så stort att man kan dela intressen och hitta på saker ihop, är verkligen en ynnest som jag njuter mycket av.

Att det blev just tre måndagar vi åkte upp är inte någon slump. Som alltid när man hittar på saker på de här breddgraderna måste man nämligen ta med i beräkningen mängden folk. Att åka till Sierra Nevada en helg skulle jag exempelvis inte rekommendera. Det bildas ofta långa köer både på vägarna dit och inte minst till liftarna. Så det gäller att vara lite smart. Jag tror ganska få åker till Sierra Nevada en hel vecka då det är så dyrt, så till och med på sportlovet var måndagen och tisdagen bra dagar med relativt lite folk i backarna.

Så vad kostar det att åka skidor i Sierra Nevada? Första gången jag åkte upp själv, hyrde jag skidor och pjäxor av en uthyrning på plats. Det kostade 25 euro för en dag. De andra två gångerna hyrde vi på ett ställe i Cenes de la Vega och det var mer prisvärt. Två dagar för mig och Iván, inklusive hjälm till oss båda, gick på 74 euro. Priset för liftkort varierar beroende på datum, men denna vecka betalade vi 85,50 euro för en halvdag och 114 euro för en heldag. Vi åkte alltså 1,5 dag skidor.

Dagen är uppdelad i nio till 13 och 13 till 17. Första dagen körde vi upp från Benalmádena och fyra timmars skidåkning räcker ganska långt om man inte behöver pausa för att äta. Vi hade smörgåsar och mellanmål med oss i ryggsäcken och tog bara korta pauser. Den andra dagen skulle vi egentligen också kört halvdag, men Iván insisterade på heldag och då fick det bli så. Vi körde nästan nonstop i sju timmar, vilket var lite maxat. Men också extremt roligt!

Boende i Sierra Nevada är rena rånet under högsäsong, när jag tittade ett par veckor i förväg låg de billigaste ställena på runt 400 euro för en natt. Om man är beredd att köra 35 minuter ned för berget är det dock betydligt billigare. Vi bodde en natt på Macià Real de la Alhambra i Genil, ett fyrstjärnigt hotell med restaurang, garage och spa. Jag betalade 54 euro för en natt och det tyckte jag var riktigt bra. Det visade sig dock att parkeringen kostade 14 euro extra och att spa´t inte heller ingick. Det var både dyrt och endast tillåtet för barn vid begränsade tider, så det hoppade vi. Rummet och restaurangen var vi dock belåtna med och läget var perfekt.

En liten detalj som jag kan upplysa om är att man inte ska glömma sitt pass hemma som jag gjorde. Som tur var hittade jag en bild på passet i min telefon och vi fick checka in ändå. Men det hade kunnat sluta illa då körkort inte accepterades som ID-handling.

Den totala kostnaden för våra två dagar hamnade på ungefär 400 euro för liftkort, hotell, utrustning, mat, bensin och parkering. Då åt vi endast en gång på restaurang, resten i form av egen picknick. Inte bara för att spara pengar utan även för att spara tid!

Skidåkningen var underbar, snötäcket på mellan 20 och 70 cm är inte så tjockt som det borde vara, men räcker gott. Ungefär hälften av pisterna är öppna och 18 av 23 liftar. Nu ska vi ju ha regn ett tag på kusten och det innebär mer snö i bergen, vilket förlänger säsongen. Vi hade tur med vädret förutom en extremt tjock dimma de två sista timmarna. Det var en upplevelse i sig, som att befinna sig i mjölk! Köerna i lifterna försvann dock helt och vi fortsatte att åka till ”the bitter end”! Tänk att vi har detta på en dagsturs avstånd! ¡Viva Andalucía!