Under en stor del av mitt liv spenderade jag min inkomst tills den tog slut, ofta var det tidigare på månaden än det borde vara. Men så länge jag bara hade mig själv, löste det sig alltid på ett eller annat sätt. Jag har även haft perioder i mitt liv där inkomsten var så pass stor att den alltid räckte. Men sedan jag blev ensamstående med barn, är så inte fallet. Inget bara löser sig av sig själv och pengarna räcker inte om jag inte har en plan för hur det ska se ut. Så för ungefär fem år sedan började jag använda en Excel-fil.

Det var ganska skrämmande att se siffrorna svart på vitt. Inte undra på att det var kämpigt. Det var enorma summor som gick ut varje månad. Och det allra mesta var fasta utgifter, absolut inga nöjen eller kläder. Men det var först när jag började föra in allt i den där Excel-filen som jag kunde få någon slags kontroll och även se var det kanske kunde gå att skära ned. Det är ett arbete som pågått under dessa fem åren, så de siffror jag nu presenterar är alltså den omarbetade versionen.

Min son går i privatskola och skolavgiften ligger just nu på 7830 euro per år och jag betalar hälften. Till det kommer en del extra kostnader för skolan som en årlig avgift för att behålla sin plats på 395 euro som drogs nu i mars, kostnad för uniformer samt några andra saker i början av läsåret. Vi betalar just nu även 318 euro per kvartal för en extraaktivitet inom ramen för skolan (padel). I år tillkom en obligatorisk skidresa på ca 1100 euro. Så i slutändan kan vi säga att det rör sig om ungefär 550 euro i månaden för min del. Detta är min enskilt största utgift.

Och det tack vare att jag flyttade för ett år sedan och minskade mina bostadskostnader med cirka 500 euro i månaden. Jag betalar numera 528 euro för mitt banklån med fast ränta tills lånet är avbetalat om 14 år. I fjol låg min kommunala fastighetsskatt på 580 euro (IBI och Basura). Min föreningsavgift ligger på 65 euro. Elen ligger just nu på cirka 100 euro per månad, men har varit nere på mellan 50 och 70. Det är i huvudsak skatter och avgifter som förändras, min konsumtion är ganska jämn då jag sällan använder uppvärmning eller nedkylning. För vattnet i Benalmádena betalar jag ungefär 15 euro i månaden (dras per kvartal). Jag betalar även för ett larm med Securitas på 35 euro samt 75 euro för fiber, mobiltelefoni och TV.

När det gäller försäkringar så har jag en privat sjukförsäkring som kostar 60 euro i månaden. Detta kan man ju fundera på om det är nödvändigt eller ej, men jag har valt att behålla den. Jag bytte däremot bolag för ett tag sedan för att få ned avgiften. Jag har numera Aegon via min bank Santander. Jag pensionssparar 30 euro i månaden, en lyx jag lade mig till med efter att jag flyttat och kanske borde öka. Å andra sidan var det någon som nyligen sade till mig att pensionsspar är den sämsta sparformen som finns.

Min hemförsäkring kostar 471 euro per år, alltså knappt 40 euro i månaden. Jag har två livförsäkringar, en via min bank som jag redan betalat för tio år och som ingår i banklånet och en via El Corte Inglés på 72 euro i kvartalet (det dras dock av tio euro per kvartal om jag i snitt går 10.000 steg om dagen och det brukar jag lyckas med).

Som egenföretagare uppgår kostnaden för socialförsäkringen just nu till 400 euro i månaden, men den är anpassad till inkomst och kan ligga på mellan 200 och 590 euro. Jag betalar även knappt 50 euro för en ”asesor” som håller koll på mina räkenskaper. Där ingår dock inte sådant som den årliga inkomstdeklarationen. På grund av den märkliga situation som uppstod 2020, fick jag ett så kallt ICO-lån, ett statligt lån som erbjöds företagare med fördelaktiga villkor och som jag nu betalar av 260 euro i månaden på. Jag har även en leasingbil som jag betalar hälften för. Efter ett byte till en mindre billigare bil (Nissan Juke) innebär det 175 euro för mig.

Övrigt som tillkommer är avbetalning av studiemedel till CSN på cirka 200 euro i kvartalet. Jag hade två lån där och har ganska nyligen betalat av det ena, så denna summa är nu hälften mot vad den varit i alla år. Inom kort kommer jag faktiskt även kunna stryka denna post helt, vilket blir mig ett stort nöje. Min son varierar mellan olika fritidsaktiviteter utanför skolan, just nu spelar han basket och den kommunala basketskolan kostar 20 euro i månaden.

Så har vi nöjestjänster som Spotify, Bokus och streamingtjänster som blev billigare sedan jag inledde min bojkott mot USA och landar på cirka 25 euro i månaden. Mina matkostnader ligger på runt 100 euro i veckan (två personer) – jag ska tillägga att här ingår ju såklart även vin samt hudvård då jag köper allt sådant på Mercadona. Jag tankar för mellan 150 och 200 euro i månaden. Vad som inte är inkluderat i matkostnaderna är hund- och kattmat och det tillkommer såklart även veterinärkostnader.

Ja, detta är alltså alla kostnader som jag har en vanlig månad, lite drygt 3000 euro. Självklart händer det att vi går på restaurang, men det blir ganska sällan av förklarliga skäl. Jag köper ju även kläder ibland, men i och med att Iván har skoluniform så går det åt ganska lite andra kläder. Vi tar ett par, tre turer per år till Primark eller Pull & Bear och genom åren har jag även handlat en del secondhand via appen Vinted. Mitt eget klädkonto är nästan obefintligt. Jag misstänker att min son kommer börja ställa större krav i takt med att han blir äldre.

Eftersom skolavgiften betalas tio gånger per år så känner jag mig plötsligt väldigt rik i juli och augusti och tack vare det kan vi åka på semester!

Som ni ser är det många kostnader som är förknippade med att ha barn och att arbeta. Om man inte har hemmaboende barn eller väljer bort privatskola, inte har något eget företag eller bil, struntar i försäkringar och inte har några lån, ja då är det såklart mycket billigare att bo i Spanien!