Från och med den 3 april är det per automatik förbjudet i fastighetsföreningarna att hyra ut en bostad på korttid. Medan det under ett antal år, varit möjligt för föreningarna att med en 60 procentig majoritet, förbjuda korttidsuthyrning, blir det nu istället förbjudet ”per default” och för att tillåta det måste föreningen samlas, rösta och ta beslut om det. Omvänd ordning alltså.

I Andalusien finns sedan flera år ett krav på en särskild turistlicens för de som hyr ut korttid. Ansökan sker online och med en enkel ansvarsdeklaration rörande ett antal kriterier som ska vara uppfyllda. De som intygar att de uppfyller kraven får sin licens. Denna utfärdas av regionalmyndigheten La Junta de Andalucia. Nu blir det även krav på att alla turistbostäder ska finnas i ett statligt register.

Dessutom har ett antal kommuner, däribland Fuengirola och Málaga, aviserat att de stoppar alla turistlicenser i ett stort antal områden där det anses redan finnas för många turistlicenser. Det är alltså många kockar i denna soppa. Föreningar, kommuner, staten och regionalmyndigheten. Alla med sin egen agenda och sina egna mandat.

Föreningarna kan tänkas vilja stoppa korttidsuthyrningen för att det blir för stökigt när allt för många bostäder i en urbanisation upptas av turister som kommer en vecka eller två i taget för att fira sin semester. De har såklart helt andra behov, önskemål och prioriteringar i livet än de som bor där permanent. Vissa fastighetsägare vill dock inte ha något förbud för att de helt eller delvis hyr ut sin fastighet eller för att de tror att värdet på deras bostad den dag de vill sälja, sjunker om korttidsuthyrning förbjuds.

Kommunerna vill inte heller att hela stadsdelar i deras städer förvandlas till ett enda gigantiskt Airbnb med alla de konsekvenser detta får på det sociala, kulturella livet och på livskvaliteten i stort för de som faktiskt är bosatta där permanent. Och vilka turister vill turista i en stad där den inhemska befolkningen helt bytts ut mot andra turister?

Staten - och det gäller väl även delvis både kommuner och regioner - vill inte att privatpersoner hyr ut sina obebodda fastigheter på korttid därför att de vill att de istället ska hyra ut dem på långtid så att den mycket problematiska bostadssituationen i landet kan lösas. Alla spanjorer har enligt lag rätt till ett värdigt boende och med de höga fastighetspriserna idag kan en vanlig spanjor med en vanlig spansk lön inte köpa sig en bostad.

De kan i den situation som råder i turistområdena, inte heller hyra en bostad eftersom de flesta fastighetsägare väljer att hyra ut på korttid och de få långtidsuthyrningar som finns kostar för mycket. I Málaga hyrs vanliga lägenheter ut för flera tusen euro per månad. Efterfrågan är betydligt större än utbudet och ägarna sätter sina villkor därefter.

För att försöka vända trenden arbetar man både med morot och piska. Man sänker olika skatter för de som hyr ut långtid, straffar de som låter sina bostäder stå tomma istället för att hyras ut långtid och försvårar eller förbjuder korttidsuthyrning. Allt för att utbudet av långtid ska öka och hyrorna sjunka.

Men är det verkligen vad som kommer hända? Vi är väldigt många som inte tror det. Den största anledningen till att så få fastighetsägare vill hyra ut långtid är nämligen inte att korttidsuthyrning är så oerhört mycket mer lukrativt, utan för att långtidsuthyrning av de allra flesta anses vara mycket riskabelt.

Att genom olika incentiv ta hjälp av privata fastighetsägare för att öka bostadsbeståndet, kan absolut vara en extra skjuts i rätt riktning. Men att myndigheterna för att kunna uppfylla det faktum att deras invånare behöver ett hem till en rimlig kostnad, endast och allena förlitar sig på privatpersoners goda vilja, tror jag inte är hållbart. Det måste till en allmännytta och inte bara en liten mängd socialbostäder till de allra fattigaste, utan en allmännytta för folk i allmänhet som inte kan eller vill köpa en bostad.

Det enda incentivet som skulle göra verklig skillnad när det gäller att få ut fler privata långtidsuthyrningar är att staten garanterar intäkterna. Och då menar jag garanterar. I ordets verkliga bemärkelse. Om en hyresgäst slutar att betala måste myndigheterna agera omedelbart, antingen genom att betala eller genom att hjälpa till så personen ifråga flyttar ut. 100% garanti och en omedelbar lösning. Det är enda sättet att komma åt privatägda bostäder. Staten behöver dessa bostäder och det är fullt rimligt att den går in som garant.

Detta skulle göra stor skillnad för många. Det finns nämligen många fördelar med att hyra ut långtid. Skattelättnader, mindre slitage och kostnader för underhåll, en jämn garanterad intäkt hela året, mindre byråkrati och administration, obefintliga kostnader för marknadsföring, städning, in- och utcheckning (uthyrningsfirmor tar normalt 25 till 30 procent av intäkterna).

Många kommer dock aldrig hyra ut långtid av den enkla anledningen att de själva vill ha tillgång till bostaden under delar av året. Vad händer med dessa när korttidsuthyrningen stryps? En del kommer definitivt att välja att investera någon annanstans. Andra kommer sannolikt att anpassa sig när stormen blåst över.

Och vad händer med de turister som inte längre kan hyra en lägenhet eller hus? Kommer alla att välja hotell istället? Familjer som inte har någon som helst lust att tvingas äta på restaurang tre gånger om dagen? Pensionärer som kommer hit flera veckor i taget under vinterhalvåret? Risken för en svart korttidsuthyrningsmarknad är ganska stor.

Tillkommer gör frågan om vad som gäller för alla de bostäder som redan har en licens. I teorin kan de som skaffat sin licens enligt konstens alla regler känna sig lugna för tillfället. Så det är ju lätt överdrivet av mig att säga att korttidsuthyrningen försvinner. Men vad händer när de säljer fastigheten? Kan den nya ägaren göra ett namnbyte eller måste hen ansöka om ny licens enligt de nu gällande reglerna? Det är högst oklart.

Turismen och korttidsuthyrningen måste regleras, det är egentligen en självklarhet. Men framförallt måste alla inblandade aktörer enas om vad som gäller och det snabbt och på ett mycket tydligare sätt än hittills har gjorts. Osäkerheten leder till ett enormt tidsslöseri för så många människor under tiden. Det är inte bara utländska investerare som lever på korttidsuthyrningen. Många spanjorer lever på detta. I vissa fall i form av uthyrningsfirmor eller kringtjänster, i andra fall för att de har en intäkt från en fastighet som drygar ut kassan.

Just nu är det som sagt så komplicerat att ta reda på vad som faktiskt gäller att endast väl insatta jurister kan sia om utfallet i diverse olika simulerade situationer. Beroende på kommun, förening, gatuadress, typ av ingång, datum för eventuell licens, etc. Jag tycker de olika aktörerna skulle sätta sig vid samma bord och börja i rätt ände. Vad vill man åstadkomma och varför? Vad är det som driver marknaden idag? Inte blanda ihop överhettade turistområden med bostadsbristen för vanligt folk. Det hänger ihop men är faktiskt inte en direkt orsak och konsekvens. Därefter fastställa vad som gäller, utan en miljon undantagsfall och kvarstående frågetecken som ska rätas ut retroaktivt med hjälp av advokater.