Mesokosmos och svenska emojis

PLUS CARIN OSVALDSSON Skolmässigt har det varit en konstig vår. På grund av två skolresor på vardera en vecka har det blivit enormt intensivt med mycket läxor och projekt under perioder. Jag nämner detta i förbifarten ibland och idag tänkte jag ge några konkreta exempel på vad sonen och hans kompisar jobbar med.

PLUS CARIN OSVALDSSON Skolmässigt har det varit en konstig vår. På grund av två skolresor på vardera en vecka har det blivit enormt intensivt med mycket läxor och projekt under perioder. Jag nämner detta i förbifarten ibland och idag tänkte jag ge några konkreta exempel på vad sonen och hans kompisar jobbar med.

Min son är elva år, fyller 12 år i november. Enligt spanskt skolsystem skulle han gå i sexan, men eftersom han går i internationell skola och började ettan när han skulle fylla fem, gå han nu i sjuan. Sjuan tillhörde på vår skola fortfarande Primaria tills för ett år sedan, av den anledningen att de enligt spansk läroplan egentligen skulle ha gått i sexan. Men i och med Iváns årskurs fick sjuan flytta över till Secundaria. Skoluppgifterna däremot, är snarare på universitetsnivå.

När Iván började med flersiffrig division för några år sedan, var jag tvungen att titta på några videos på YouTube för att uppdatera mig om hur man räknar nuförtiden. Även om de hade använt liggande stolen som på min tid, hade jag inte kommit ihåg hur man gjorde. Nu jobbar de med kvadratrötter och som tur är har han inte ställt några frågor till mig. Att man ganska snabbt känner sig ”lost” när ens ungar kommer upp i åldern, är nog ganska normalt. Inte minst i matematik som man lär sig och glömmer lika fort, om man inte använder det i sitt dagliga liv.

Detta är inget som oroar mig eller gör mig stressad. Det kan däremot alla projekt som de jobbar med göra. Ett av stressmomenten är att det är ett arbete som löper över tid och som kräver en mogen persons tidsplanering. Det har ju inte en elvaåring kapacitet till, i alla fall inte på ett konsekvent sätt. Vilket innebär att det ibland dimper ned saker som är omfattande och som plötsligt ska vara klara inom några dagar. Ett annat stressmoment är att jag alltid saknar de övergripande instruktionerna och känner en stark brist på röd tråd i vissa uppgifter.

Här kommer några exempel från den senaste tiden:

De hade fått två tabeller där de skulle fylla i uppgifter om två olika diasporor, en historisk och en i nutid och svara på cirka tio frågor om vardera. Iván hade valt den irländska och den ukrainska diasporan. Frågorna var väldigt intressanta och lärorika, som vart de flyttade, hur de mottogs i det eller de nya länderna, vilka känslor de upplevde inför flytten, för- och nackdelar och hur de som blev kvar uppfattade diasporan. De får inte använda Wikipedia eller AI och måste ange fullständig källa med författare, titel, datum, etc. Fy bövelen vad svårt det var.

Under året läser de totalt tre böcker på engelska tillsammans, en per kvartal. En gång i veckan har de högläsning och i övrigt får de då och då läxa att läsa hemma. Den första boken var Wonder av Raquel Palacio som är amerikanska med colombianska rötter. Jag var väldigt tacksam att få ta del av den här boken, inte minst under jullovet då vi läste tio sidor om dagen för att hinna. Det var en helt fantastisk bok där tårarna på oss båda ibland fullständigt sprutade ur ögonen.

Just nu håller de på med Halvblodslägret i serien om Percy Jackson av Rick Riordan. Med varje bok har de ett digert häfte med frågor om varje kapitel och de handlar sällan om det rena skeendet utan kräver reflektion och eftertanke. Ibland mycket svårt för en elvaåring att se bortom orden och förstå vad som sägs mellan raderna.

Under vårvintern har de även haft i uppgift att skapa tio emojis från en icke representerad kultur. Iván hade på egen hand utan att prata med mig, valt Sverige vilket var väldigt kul. Han gjorde en same, en sameflagga, en midsommarkrans, en kanelbulle, en viking, en prinsesstårta, en Sverigekarta, en krona, Stockholms stadsvapen och en dalahäst. Symbolerna valde han och ritade själv efter noggrann research och i efterhand skulle det reflekteras kring olika frågor och processen dokumenteras.

Ett lite märkligt projekt - detta kanske främst utifrån min synvinkel därför att jag inte fick grepp om den röda tråden jag har så förbenat stort behov av - var att de skulle välja en fiktiv figur som de sedan skulle placera på en verklig plats samt i en tidsepok och därifrån dra verkliga historiska paralleller. Iván hade valt Willy Wonka och placerade honom i Cardiff på 1950-talet. Han skulle välja en historisk händelse som inträffade i Spanien under samma period och valde att skriva om ETA´s bildande. Sedan skulle de skriva en egen historia genom att bygga vidare på den historiska händelsen. De har även bjudit in oss till en utställning där de ska vara utklädda till sina fiktiva personer.

Under vårterminen har de inhandlat och satt ihop ett eget så kallat mesokosmos som består av en stor glasburk med lock som fyllts med jord, mossa och en planta. De förväntas ta hand om sitt mesokosmos genom att se till att det får lagom med fukt och syre och ska föra en veckodagbok om vad som händer med egna illustrationer.

De sista månaderna på skolåret är det stort fokus på ett ämne som heter ”Personal investigation” där jag tror de i princip fritt fått välja ämne och sedan enligt ett mycket omfattande upplägg, planerar för de olika frågeställningarna och hur det hela ska presenteras. Iván har valt tre tennisspelare från tre generationer där han ska jämföra och analysera deras olika speltekniker. Det ska presenteras i form av en video med egna kommentarer samt en skriftlig sammanställning med egna bilder.

När jag nu har sammanfattat några av av Iváns projekt i årskurs sju, ser jag tydligt hur fascinerande de är. Det är verkligen coola projekt de får jobba med. Problemet är stressen de leder till vissa veckor. Dels på grund av tidsbrist, dels på grund av känslan av brist på kontroll som han kan uppleva (och jag!!). Allt ovanstående är ju utöver en del ”vanliga” läxor som då oftast handlar om saker som inte blivit klara på lektionstid: matte, grammatik, franska, etc.

Vi har haft helger då vi inte ägnat oss åt något annat än skolarbete. Och titt som tätt väljer Iván på eget initiativ att hoppa över sina fritidsaktiviteter därför att läxorna är på en sådan nivå att de absolut inte går att göra klockan 20 på kvällen efter att ha varit igång en hel dag. Min åsikt är att det ofta är för kravfyllt och alldeles för mycket. Dock är det meningsfulla och fria uppgifter. Friheten är en stressfaktor i sig, men på lång sikt är det så klart en oerhörd vinst att skolas i projektarbete och kritiskt tänkande. Men just nu kan jag inte låta bli att längta till sommarlovet!

Carin Osvaldsson