Var är variationen i bröddisken?

PLUS ANNIKA ELWING Ett evigt trätoämne hemma hos oss är detta med brödet i Spanien. Något som är så viktigt i den spanska måltiden, varför äter de bara vitt baguettebröd Sambon, å sin sida, tycker inte att svenskar har så mycket att skryta med, trots att jag framhåller den stora variationen.

PLUS ANNIKA ELWING Ett evigt trätoämne hemma hos oss är detta med brödet i Spanien. Något som är så viktigt i den spanska måltiden, varför äter de bara vitt baguettebröd Sambon, å sin sida, tycker inte att svenskar har så mycket att skryta med, trots att jag framhåller den stora variationen.

Det dröjde faktiskt ett tag innan jag insåg brödets betydelse i den sydspanska måltiden. Insikten kom smygandes under de ofta förekommande måltiderna hemma hos svärföräldrarna. Det spelade ingen roll vad som serverades; paella, stekt fisk, sallad, linsoppa, kött, torsk i tomatsås – alltid stod en brödkorg på bordet – och måltiden kunde inte börja innan brödet hade dukats fram.

Ibland avstod jag från brödet, vilket de tyckte var obegripligt, men jag kände inte för bröd. Det fanns ju redan så mycket kolhydrater i form av ris, potatis eller vad det nu kunde vara. Varför ha bröd utöver det? Men korgen stod där på bordet, fylld med bitar av vitt bröd. Om det var gårdagens bröd som behövde ätas upp värmdes det i smörgåsgrillen först, men ofta köptes färskt bröd från bageriet samma dag.

Efter ett tag förstod jag att brödet inte bara var mat hos svärföräldrarna, utan att det också fyllde funktionen av en kniv; med brödbiten knuffade man upp mat på gaffeln. De dukade bara med kniv vid vissa kötträtter, annars brukade knivarna ligga oanvända i besticklådan.

Men om nu brödet var så viktigt för spanjorerna – varför hade de bara en sort?
– Det har vi ju inte, kontrade sambon och började räkna upp andaluzas, molletes och så vidare, men alltihop var ju samma vita bröd, bara med olika form och olika hårda skorpor.
-– Inte alls, protesterade han.

Högst ställning av alla vita bröd hade lantbrödet, förstod jag. Ett stort tungt bröd på ett kilo som i byarna går under namnet pan de kilo, kilobröd, och av stadsborna kallat pan de pueblo, bybröd. Jag märkte skillnad på det och vanliga luftiga baguetter från staden. Det gick att köpa skivat eller helt, om man föredrog att skära i tjockare, ojämna skivor. Det var kompakt, mjukt, matigt och gott, kort sagt ett bröd jag kunde acceptera och vi köpte alltid enkilosbröd på samma bageri när vi bodde i byn.

Ändå, det var vitt.

Jag framhärdade att Sverige har en bättre på brödkultur än Spanien. Så många olika sorter! Så nyttiga vi svenskar är som äter fullkornsbröd av alla typer, som förstått hur viktigt det är för hälsan att äta mörkt bröd!

Sambon var inte imponerad. Visst är svenska brödhyllor omfattande, menade han, men allt är ju fabriksbakat! Bröd fullproppade med socker, konserveringsmedel, smakämnen, färgämnen, var det något att komma dragandes med? Vem vill äta plastbröd?

På senare år har jag till viss del fått ge honom rätt. Det är hyllmeter efter hylllmeter med inplastade fabriksbröd. Många av dem är verkligen inte goda och smakar plastigt och… fabrik.

Å andra sidan är det säkert många fler svenskar som bakar sitt eget bröd. Med undantag för de isolerade månaderna under pandemin, då all färsk jäst i spanska butiker var slutsåld eftersom alla verkade stå hemma och baka bröd i terapeutiskt syfte.

Själv älskar att baka men har aldrig varit någon brödbakare. Dock har jag försökt några gånger här i Spanien. Problemet är brist på mjölsorter. I en vanlig spansk livsmedelsbutik är utbudet begränsat till vetemjöl, vetemjöl för bakverk, vetemjöl för pizzadeg, vetemjöl till fritering, och så ibland finns där ett slags fullkornsmjöl.

En gång var jag i Fuengirola och köpte ett paket grovt rågmjöl i en svenskbutik. Billigt var det sannerligen inte, och när jag fraktat hem det, en hemväg som var 33 mil lång, blev det ståendes i skåpet. Jag ville inte använda mitt dyrbara mjöl för då skulle jag inte ha något mer. Det stod i skåpet så länge att små djur flyttade in i paketet.

Det har blivit så att vi i vår familj inte äter bröd till varje måltid, men bröd finns alltid hemma. I regel vitt bröd, trots att utbudet av sorter har utökats sedan jag kom till Spanien.

I byn där vi bor kommer en brödförsäljare varje dag omkring klockan 13. Han tutar högt och länge så att alla ska veta att han är på plats, och alla byns hundar börjar yla, utom min egen som inte låter förutom ibland när en främmande katt kommer in i trädgården (sambon har lärt henne skälla då genom att ge henen en bit korv varje gång hon skrämmer iväg en främmande katt).

Brödmannen säljer ett oerhört trist bröd, möjligtvis det sämsta vita bröd jag provat. Det innehåller mer luft än bröd under den hårda skorpan, men eftersom byn inte har någon butik är detta det enda bröd som byborna kan köpa på plats.

Vi brukar istället köpa ett kilobröd eller mindre brödbullar från ett stenugnsbageri. Åh, så gott det är! Mjukt men med bra tuggmotstånd. Och jag saknar just det brödet när jag åker till Sverige och ser rad efter rad av inplastat fabriksbröd som blir degigt i munnen.

Annika Elwing