Under ett antal år med våren 2000 som slut var aktier på modet medan placerarna med förakt betraktade räntebärande placeringar. Allt eftersom utvecklingen för aktier blev mer och mer markerat negativ ökade räntebärande placeringars popularitet och den som till äventyrs vågade förespråka aktier blev betraktad med stor misstänksamhet.

Denna skepsis mot aktieplaceringar förstärktes av marknadsreaktionerna på de oroväckande geopolitiska händelserna 2001 (11 september) och 2002 (upptrappningen av Irak-konflikten) och så vidare. För varje nedgång på börserna svällde självkänslan hos de som placerat majoriteten av sitt kapital på räntemarknaden och vice versa.

För att kunna få maximal avkastning på sitt kapital gäller det naturligtvis att vid rätt tidpunkt skifta hela kapitalet mellan räntebärande placeringar och aktier. Men för majoriteten av placerarna är detta inte möjligt ­ om ens för någon.

Viktigt med riskspridning

Att placera hela kapitalet i ett tillgångsslag (exempelvis aktier) eller i en aktie ökar risken i portföljen, men också den potentiella avkastningen. Problemet är dock att i praktiken innebär inte ökad risk en garanterat hög avkastning. Därför är grunden för kapitalplacering att man placerar kapitalet i flera tillgångsslag för att begränsa risken men ändå kunna få en god avkastning.

Man bör alltså inte lägga alla ägg i samma korg.

På de finansiella marknaderna agerar de flesta professionella aktörer genom att ändra fördelningen mellan olika tillgångsslag. När den ekonomiska utvecklingen förefaller utvecklas åt rätt håll (det vill säga ekonomin växer) ökar placerare sina innehav i aktier och minskar sina innehav i korta och långa räntebärande placeringar.

Bakgrunden är att när ekonomin växer så ökar förutsättningarna för försäljnings- och vinstökningar för företagen, det vill säga företaget genererar mer pengar för sina ägare.

Konjunkturen påverkar

Antag att företaget AA delar ut hela sin vinst (endast för att förenkla sambanden). År 1 har vi en dålig konjunktur och AA genererar en vinst per aktie om 10 kr (som delas ut). Om bolagets aktiekurs står i 100 kronor ger detta en avkastning på 10 procent (10/100).

När ekonomin börjar växa kan också AA öka sin vinst så år 2 genereras en vinst per aktie om 15 kr, vilket innebär 15 procents avkastning (15/100). I detta läge vill placerarna öka sina innehav i aktier som AA för att kunna öka sin avkastning. Dessutom förväntar sig placerarna ytterligare vinstökningar de kommande åren.

Jämför vi samtidigt med räntebärande placeringar så ser det ut som följer. På korta ränteplaceringar (löptider understigande 1 år) beslutar centralbankerna om de allra kortaste räntorna och dessa utgör basen för övriga korträntor. I en svag ekonomisk konjunktur sänker centralbankerna räntorna för att stimulera ekonomin genom att det blir billigare att låna till investeringar och konsumtion. När den ekonomiska tillväxten tar fart börjar centralbankerna höja räntorna (i början sakta) för att inte den ekonomiska expansionen skall bli för kraftig och leda till inflation. När centralbankerna höjer räntorna blir det mer attraktivt att göra korta ränteplaceringar.

På obligationsmarknaden (löptider över 1 år) styrs räntorna mer av marknadsaktörerna och dessa sätter räntorna främst efter inflationsförväntningarna, men även avkastningen på alternativa placeringar (såsom aktier och korta ränteplaceringar). Låt oss säga att obligationsräntorna ligger på 10 procent. Detta innebär att om en placerare köper en femårig obligation och håller den löptiden ut så kommer denne att, varje år, erhålla en avkastning om 10 kr på varje placerad 100-lapp.

Aktier ger inga garantier

Om nu ekonomin expanderar och företag som AA ökar sina vinster så kommer placerare, på marginalen, sälja obligationer och köpa aktier. Rent statiskt innebär detta att man säljer en obligation för 100 kr som ger en lägre avkastning (10 procent) och köper en aktie som ger högre avkastning (15 procent). Förutom skillnader i löptid (där aktien har "evig" löptid och obligationen var en begränsad löptid) så är inte ak-tiens "avkastning" känd i förväg.

Dessutom påverkas kurserna av placerarnas köp och försäljningar. Om många placerare vill köpa aktien AA kommer kursen på aktien att stiga från 100 kr till (låt oss säga) 120 kr. Den antagna "avkastnin-gen" blir då 12,5 procent istället för 15 procent då aktien handlades i 100 kr.

På samma sätt påverkas obligationens värde. Om många aktörer väljer att sälja obligationen kommer kursen på obligationen sjunka från 100 till (låt oss säga) 90 kr. Avkastningen på obligationen blir då 11 procent istället för 10 procent (förenklat).

Detta exempel visar hur olika placeringar konkurrerar med varandra beroende på vilken placering som för tillfället ger, eller förväntas ge, bäst avkastning.

För en placerare gäller det dock att på bästa sätt fördela kapitalet mellan olika tillgångsslag efter risknivå, placeringshorisont med mera för att erhålla en jämnare avkastning med större potential än bara räntebärande placeringar.

Kompletterar varandra

Ur ett portföljhänseende lever de olika tillgångslagen inte bara i konkurrens utan också i symbios. Med räntebärande placeringar får man inte bara en säkrare (även om potentiellt lägre) avkastning utan man skyddar också kapitalet.

På engelska brukar man tala om return of the capital (att man skall kunna återfå sitt satsade kapital) och inte bara return on the capital (kapitalets avkastning).

Låt oss ta ett exempel. Låt oss anta att börsen under två år stiger med 15 procent för att sedan falla med 10 procent de kommande två åren. Samtidigt ger en fyraårig obligation 5 procent per år och en kort ränteplacering 2 procent per år. Vi börjar med 100 kr.

Satsar vi 100 procent av vårt kapital i aktier kommer vi efter 4 år att ha ett kapital om 103,50 (100 * 1,15 * 0,90).

Satsar vi istället 100 procent av kapitalet i obligationer ger detta 121,50 (om vi antar att vi kan återinvestera räntan).

Satsar vi 100 procent av kapitalet på den korta räntemarknaden ger detta 108,20.

Skulle vi vara säkra på utfallet skulle vi naturligtvis ha valt att bara satsa på obligationer, men eftersom vi inte vet väljer vi exempelvis att fördela kapitalet jämnt mellan de tre olika placeringarna, vilket ger 34,50 (33,33 * 1,035) + 40,5 (33,33 * 1,215) + 36,10 (33,33 * 1,082) = 111,10. En jämnare utveckling således!

Exemplen ovan är kraftigt förenklade men principen om riskspridning är densamma. Dessutom förbättrar det nattsömnen ­ en icke oväsentlig bonus!

Jan Daresjö Strateg vid Handelsbanken Private Banking pb.costadelsol@handelsbanken.se