Information till varje pris

MATS BJÖRKMAN Det har varit en otäck sensommar. På flera sätt och på flera fronter. För oss kustsvenskar har det varit dubbelt otäckt då vi parallellt följt mordet på Anna Lindh i Sverige och på Sonia Carabantes i Coín. Samtidigt har vi påmints om det tidigare mordet 1999 på Rocío Wanninkhof.

Dessvärre har både svensk och spansk media bidragit till att göra det hela ännu mer otäckt. Etiska överträdelser och ett många gånger tvivelaktigt journalistiskt arbete har väckt en hel del frågetecken om mediernas agerande i liknande sammanhang.

Jan Guillou tog själv upp frågan i sin kolumn i Aftonbladet i mitten av september. Mordet på Anna Lindh har förvandlats till en följetong där de olika medierna tävlar om att vara först med att tillföra nyheter. Konkurrensen är så hård att sanningen inte längre är väsentlig. Det viktiga är att vara först.

Situationen har varit identisk i Spanien med Carabantes/ Wanninkhoffallet. Med radio och Internet handlar det numera om minuter för att vara först med en nyhet. Tidningen El Mundo publicerade på sin hemsida namn och bild på den för flickmorden häktade engelsmannen endast en timme efter att han gripits. Jakten på information är så desperat att tidigare etiska principer ställs på huvudet.

Dolores Vázquez är ett levande bevis och ett offer för me-diernas tvivelaktiga agerande. Hon greps misstänkt för mordet på Rocío Wanninkhof och fick både sin identitet och sitt privatliv offentligt utmålat i spansk press. Uppretade folkmassor väntade utanför polisstationen och ville lyncha henne. När det sedermera blev rättegång med en folkjury vars medlemmar alla naturligtvis läst och hört om dådet, var det omöjligt att Vázquez skulle få en rättvis och oberoende prövning. Hon dömdes för mordet till 15 års fängelse utan att det fanns ett enda konkret bevis. Nu visar det sig att hon var oskyldig.

Ingen verkar i efterhand ha dåligt samvete för det som hänt. Tvärtom har medierna agerat på precis samma sätt i samband med mordet på Sonia Carabantes. De två män som gripits i anslutning till mordet (varav en släppts) har bägge fått sina identiteter publicerade. Oavsett om de döms eller ej kan de omöjligt återvända till sina tidigare liv. Samma sak gäller naturligtvis Dolores Vázquez.

Mediernas agerande gränsar till farligt när nyhetshun-gern motiverar publiceringen av utredningshemligheter. Polisens arbetsmetoder avslöjas i sådana detaljer att det utan tvekan hjälper andra brottslingar att inte begå samma misstag. Det försvårar dessutom polisens arbete när teoretiska hemligheter blir allmänt kända.

Långt innan flickmördaren i Alhaurín el Grande greps visste allmänheten att polisen funnit DNA-spår på bägge mordplatserna och till och med var och hur polisen fått fram dem.

Ju mer en nyhet väcker starka känslor desto viktigare är det att medierna agerar etiskt och ansvarsfullt. Pressen har en mycket viktig uppgift att informera allmänheten - men inte till varje pris.

Mats Björkman Sydkusten