Kring några överblivna tapastallrikar, sponsorvin och en rejäl bit prinsesstårta diskuterade vi det demokratiska fenomenet från spansk och svensk synvinkel.

Demokratin är som bekant drygt tvåtusen år gammal och forfarande ansedd som den idealiska och mest rättvisa styrelseformen. Steget kan dock vara långt mellan den ideologiska förebilden och den praktiska tillämpningen. Det har vi blivit varse om den senaste månaden.

I Sverige är det meningen att folket ska fatta ett av de viktigaste besluten för landet på många år, anslutning eller ej till den europeiska valutaunionen. Det faktum att frågan lämnats i folkets händer är i sig kontroversiellt. Än mer det eventuella resultatet i omröstningen, som riskerar att ha en mycket låg uppslutning.

Många röstberättigade, för att inte säga en majoritet, har säkert mycket svårt att bilda sig en uppfattning i frågan. Kanske har vi spaniensvenskar mer "kött på benen" (ett uttryck som jag aldrig gillat) då vi har praktisk erfarenhet av euron, till skillnad från hemlandssvenskarna. Hur ska vi dock vara säkra på att dem som röstar är tillräckligt insatta och fattar sitt beslut baserat på konkreta argument för eller emot euron. En av debattörerna denna junikväll efterlyste att alla röstberättigade borde genomgå en examen före både en folkomröstning och ett val. Bristande kunskaper i ämnet skulle innebära förlorad rösträtt.

I Spanien har vi efter lokal- och regionalvalet fått flera exempel på att den nuvarande demokratiska formen har många brister. Mest uppmärksamhet har ägnats regionalparlamentet i Madrid, där två socialistiska avhoppare orsakat en kaotisk situation som troligtvis kommer att leda till nyval.

En dom i Högsta domstolen fastställer att ledamotsposterna tillhör de personer som tillsätts på dem. Det innebär att trots att personval inte förekommer i Spanien kan en ledamot i valfri kammare vända sitt parti ryggen och ändå sitta kvar på sin post. Fenomenet är långt ifrån nytt, men hade aldrig förekommit i en så hög instans som Madrids regionalparlament.

De två avhoppade ledamöterna, som av allt att döma direkt eller indirekt kommer att hindra vänstern från att komma till makten i Madridregionen, anklagas av PSOE för att vara mutade. Själva hävdar de att de motsätter sig Izquierda Unidas hårda krav i koalitionsförhandlingarna.

Vid sidan av förvecklingarna i Madridparlamentet väcks två viktiga frågor kring det demokratiska systemet i Spanien. För det första; ska en ledamot ha fri rösträtt i olika frågor eller måste han/hon slaviskt följa partiets linje? För det andra: ska vilken ledamot som helst kunna gå emot sitt eget parti så snart denne erhållit en viktig post och sedan avlägga sin röst efter personlig övertygelse eller rent ekonomiskt intresse?

Du kanske kan utnyttja sommaren till att spinna vidare på debatten. Men framför allt koppla av, i möjligaste mån. Sydkusten är tillbaka fredag 3 oktober.