Det hela började med att min bror var här i Spanien och hälsade på mig under ett par vintermånader. Sista helgen innan han åkte tillbaka öppnade jag min sista butelj av de viner som jag hade kvar från min gamla restaurang Gastronome. Det var en flaska vintage port från 1977, samma år som jag flyttade till Spanien. Efter drygt fyrtio år hade vinet mognat och vi fick en riktig smaskens vinupplevelse, Vintage 1977 från Taylor`s, men mer om Vintage Port skall jag berätta lite senare i artikeln.

Allt portvin odlas i den portugisiska delen av dalen vid Douro, som floden heter där. I Spanien heter den Duero och startar sin färd mot Atlanten från en plats nära staden Soria, i regionen Castilla y León. Det är denna flod som givit namn till ett av Spaniens bästa vinområden, Ribera del Duero. På väg mot Portugal står vinområdena tätt: Cigales, Rueda, Toro och allra sist Arribes, ett av de yngsta ursprungsbeteckningarna i Spanien, som fick sitt D.O. så sent som 2007.

Medan nästan alla viner på den spanska sidan är lätta, torra bordsviner så är de på den portugisiska sidan söta starkviner. Förklaringen till detta är att i Portugal har man gjort viner mycket länge, inte bara för inhemsk konsumtion utan även för export. I mitten av 1600-talet kom några britter och satte upp handelshus i Oporto. De hade torkad fisk och ull att sälja och ville köpa vin att skicka hem. Det lokala vinet tyckte de var för tunt så de reste upp för Douro för att hitta ett kraftigare vin. När de kom upp högre höjder hittade de druvor av tuffare karaktär. Det här var druvor som skulle ge ett riktigt bra vin.

Allt portvin är en blandning av druvor. Det viktigaste var att de skulle kunna klara att växa på de heta terrasserna utefter floden. I Douro-dalen växer det mer än 70 olika sorter, av vilka de tre främsta är touriga nacional, touriga francesa och tinta roriz.

Det var också naturligt att dela på produktionen av vinet med vintillverkningen i norra delen av floden och lagringen vid hamnen. När druvorna var mogna, togs de till stora fat och trampades till fot. Det gör man än idag på många håll, även om det numera finns automatiska trampare.

Själva vinifikationen är numera ganska kort. Redan efter 2-3 dagar tillsätter man 70 procent druvsprit (brandy) för att förlänga hållbarheten på vinet. Det gör också att när man tillsätter spriten tidigt, avstannar jäsningen fortare och man får behålla det socker som inte jästen hunnit äta upp. Vad man har kvar är då är ett vin som är både starkt, sött och gott. Det är ett vin med tjugo procents alkoholhalt, vilket kunderna uppskattar. Det var en ny stil av vin och döptes efter staden Porto, Vinho do Porto, eller som vi säger, portvin.

Nu var det bara att komma ner till kusten med vinet. Att använda floden var det naturliga men också mest riskabla. Douro var en svår flod att färdas på, fullt av forsar och vattenfall. För att klara dessa hinder använde sig lokalbefolkningen av en speciell flatbottnad båt som kallades rabelo. Det var en båt med en rorsman som styrde med en lång åra, men minst lika viktigt var också en vältrimmad besättning. Med åren tämjde man floden genom att sätta in slussar och dammar, men helt tam blev den aldrig. De sista resorna med en rabelo med full last var på 1960-talet.

Väl nere i Porto och grannstaden Vila Nova de Gaia togs träfaten in och lagrades av de olika handelshusen. Min speciella favorit är Taylors eller för att ge dem deras fulla namn, Taylor, Fladgate & Yeatman. Numera finns det en mängd olika portviner, allt från vintage och ruby till rosé och vitt. De flesta delar numera port i två kategorier, fatlagrade samt buteljlagrade. Förr i världen var allt fatlagrat, för att de få buteljer som fanns var till för att fyllas på från fat och ställas på bordet. Det var först i början av 1800-talet som man fick flaskor som dels var tillräckligt billiga, dels kunde ligga ner. Det var införandet av glasflaskor som banade väg för vintage port. Nu kunde vinhusen redan efter två år sälja ett vin som man helst skulle spara i tjugo år.

Du kanske undrar hur det vinet smakade som jag och min bror drack upp. Jag sa väl att det var smaskens? Jo, jag lät flaskan stå upp två dagar innan vi öppnade den. Detta för att allt sediment skulle sjunka till botten. När vi skulle dra ur korken brukade vi en speciell korkskruv med två blad som man sätter på varsin sida om korken. Genom att vicka och sakta dra ut korken lyckades vi nästan få ut den i sin helhet. För säkerhets skull tog vi en finmaskig sil och satte över tratten till dekantern. Det slank igenom några små, små grus, med men inget som störde.

Till färg hade vinet fått en varm ton av tegelsten med en rodnande skala av russin upptill. Doften var fullmogen och komplex, fylld av en mängd nyanser. Plommon, fikon och sultana, blandat med marsipan. Vinet var runt och förföriskt med en lätt torrhet och lång, lång eftersmak. Som sagt, smaskens.


Tre spanjorer med klass

Sameirás Blanco 2017
Ribeiro. Druvor: Treixadura, Alvarinho, Godello, m. fl.
Ribeiro är en D.O. som alltid stått i skuggan av sin storebror Rías Baixas. En som har försökt att ändra på det är Antonio Cajide Gulin. Han har varit föregångsman i att använda traditionella druvor i sina viner. I den här vita Sameirás har han blandat sex olika druvor för att få fram ett harmoniskt vin med lång eftersmak. Gott, gott. Kostar mindre än tio euro.

Sela Crianza 2015
Rioja. Druvor: Tempranillo, Grenache, Graciano
Detta är den första crianza från Roda som jag prövat. Roda har alltid legat mig varmt om hjärtat och deras olika reserva är bland favoriterna. Den här är tycker jag är lite stramare, men fullt drickbar redan nu. Balans mellan frukt och alkohol, trots 14 procent. Här är ett stort vin på gång, till rimliga pengar. Runt 16 euro.

Viña Tondonia Reserva 2006
Rioja. Druvor: Tempranillo, Grenache, Graciano, Mazuelo
López de Heredia är en gammal bodega som jag tycker äntligen har kommit ut ur 1800-talet. Jag blev bjuden på en Tondonia på en provsmakning och blev förvånad över hur bra den smakade. Inte åldrig och trött, utan med livskraft och framtid. Jag har köpt på mig några lådor, för det här tycker jag är utsökt. Under 30 euro.