Som färsk bilförare ville man ibland dra på litet extra för att låta vägdammet ryka och imponera på medåkande unga damer. Men så uppstod det plötsligt en bilkö och man blev tvungen att minska hastigheten till allas besvikelse. När omkörning slutligen kunde äga rum kom förklaringen till kön; längst fram hade en äldre, försiktigare och i våra ögon klart fegare bilförare legat. I regel hade han hatt på sig i bilen. (Värmesystemen var kanske inte perfekta). Den vanliga benämningen bland oss unga, sportiga och fräscha bilägare på denna typ av chaufför blev ”gubbe i hatt”, synonymt med väglus och som borde förbjudas på allmän väg.

Nu har krönikören själv blivit en ”gubbe i hatt”, bildligt talat. På ett för mig omärkligt sätt har under de förflutna åren körstilen blivit lugnare, avståndet till framförvarande fordon längre och för att våga sig på en omkörning krävs kilometervis av rak väg utan mötande trafik. En annan karaktärsförändring jag genomgått är inställningen att alla unga slynglar till tävlingsbilister borde fråntagas såväl bil som körkort, innan de ger upphov till allvarliga olyckor. Ja, ja, tiderna förändras och vi med dem.

Här i Spanien är trafiken hetsigare än i Sverige idag. Den enda plats jag vill ge spanjorerna godkänt betyg är i rondellerna som växer i antal och storlek. När man behöver ge sig ut på carreteran har man två filer att välja på. I innerfilen bör den tunga och långsamma trafiken ligga. Alla påfarter sker dock i denna fil varvid många oväntade incidenter kan uppstå. Ytterfilen känns betydligt säkrare men om man skall hålla ett rekommenderat avstånd till framförvarande bil, blir man påtutad och åthutad för att man inte byter fil. Om man nu hårdnackat ligger kvar, blir man omkörd på insidan och får genast en ny bil att distansera sig ifrån. Och på detta sätt fortsätter det. Allra värst uppträder många motorcyklar, men även några sportbilar. ”Folke Filbyter” dyker upp i backspegeln, och vips är han förbi på insidan för att snabbt byta fil och köra om på alla sidor. Carreterans motsvarighet till skidbackarnas storslalom!

MC-förare i stadstrafiken är inte heller att leka med. De kan inte få beröm i rondellkörning – de tar sig alltid företrädesrätt. Hjälmplikten följs numera nästan till 100 procent och det är kanske därför man aldrig ser en ”gubbe i hatt” på moped. Åldern kan naturligtvis också spela in, liksom det faktum att hatten snart skulle blåsa av.

Som en passande avslutning av detta kåseri vill jag återge en av Cellos odödliga visa och vitsiga sentenser: ”Bättre bortkommen och omkörd än omkommen och bortkörd”. Så sant!