Farväl till ferian

DON KUSTSVENSK Så är då årets feria till ända – tack och lov! Under våra första år besökte vi ferian i studiesyfte, men fann ganska snart att det inte var något för oss. Hög musik, där de olika casetorna försökte överrösta varandra, fladdrande ljussken som kunde framkalla epilepsianfall och dofter, nej lukter, av bränt kött blandat med den fräna stanken av hästspillning gjorde att våra besök blev kortvariga.

För spanjorerna är det mycket macho när en rakryggad, stolt ryttare iförd riduniform med en plattkullad cordobeshatt, gärna med sin flamencoklädda kvinna ridande damsadel bakom, klapprande för fram sin löddriga hingst på ferians olika avenyer. Problemet är dock när de skall ta sig till feriaplatsen och därifrån. Långa bilköer med förare som inte är lika roade som ryttarna och allra minst som dessa alltid tar sig fram två eller tre i bredd. Att köra om eller signalera kan skrämma hästarna och orsaka avkastning, vilket ej betyder vinst i detta sammanhang.

För ungdomarna lär ferian vara årets högtid. Varje kväll kan de ses dansande och rusande mellan olika casetor och inmundigande diverse drycker. Så kallade rusdrycker! Frånsett trängsel och glada tillrop skall i ärlighetens namn tillstås att de är skötsamma och om man ser någon påverkad av rusdryckerna, så handlar det i regel om invandrare, alltså skandinaver och britter. För barnen finns många åkattraktioner i tivolidelen och ljudet därifrån är av ett annat, men lika högljutt slag.

Det system att betala för förtäring som tillämpas under alla år måste ha sin förklaring i att serveringspersonal inte är att lita på ur ekonomisk synpunkt. Man skall nämligen betala via kuponger som inköps i en särskild lucka. För den som gör ett engångsbesök och vill stilla sin hunger eller törst, blir det att först köa för att fråga om priserna, sedan köa igen i kupongluckan och inköpa de nödvändiga biljetterna och sedan återgå till mat/dryckavdelningen och köa igen. För varjedagsbesökaren spelar det ingen roll om inte alla kuponger förbrukas den första dagen – han kan ju alltid betala med dem i morgon. Jag undrar dock hur stor avansen blir på oinlösta kuponger.

Ett annat fenomen är att ferian är ficktjuvarnas och väskryckarnas eldorado. Det lär finnas ligor som reser mellan olika städer för att förtjäna sitt levebröd. De är mycket väl organiserade och arbetar ofta två och två. En rycker och snabbt överlämnar bytet till kollegan som lugnt försvinner i folkvimlet. Ryckaren, eller ficktjuven, grips ofta, men har ju ingenting som binder honom till brottet.

Nej, höstferian, som även kan kallas hästferian, är ingenting för undertecknad. Då är de internationella dagarna på våren att föredra, även om decibelnivån är lika hög. Men det luktar i varje fall inte hästlämningar.