Spanjoren bakom ratten

DON KUSTSVENSK Det är för mig en gåta hur en trevlig och social person som en spanjor så fullständigt byter karaktär när han kör bil. Egoistiskt och hänsynslöst står han på i stadstrafik och på "Carreteran".

En omkörning strax innan han med en häftig inbromsning skall åka av till höger, är en vanlig procedur. Alltid tjänar han några meter! Om man själv kör i cirka 100 kilometers fart och håller ett vederbörligt avstånd till framförvarande bil och det två meter bakom ligger en annan bil, så kan man vara säker på att det är en spanjor som med otålig min tydligt visar att jag ligger i fel fil. Så snart man släppt förbi honom, accelererar han fram till nästa bil och lägger sig strax bakom.
Jag minns att det för några år sedan fanns en bakrutedekal i Sverige med texten "Om Du kan läsa detta, ligger Du för nära!" Här skulle texten vara fullt läslig på ett visitkort!
Ett annat typiskt beteende är hur den spanske bilisten hanterar en bilkö i stadsmiljö. Att lämna ett mellanrum till bilen framför, till exempel vid ett övergångsställe eller en korsande gata, är otänkbart. Högst en decimeter och hur många bilar det än finns som klart visar att de endast önskar korsa kögatan, så bibehåller spanjoren sitt decimeteravstånd och håller blicken fast nitad i bilen framför. En eldgaffel verkar böjlig i jämförelse med förarens nacke!
Disciplinen i rondellkörning är också värd att kommentera. Här håller spanjoren hårt på regeln att en bil inne i rondellen har företräde och det länder dem till heder. Om ett mellanrum verkar lagom stort för en inträdande bil att klämma sig mellan och den spanske bilisten måste göra en lätt inbromsning, låter han med signaler och gester mig förstå att mitt körkort borde indragas och fängelsestraff vore en lämplig påföljd av mitt agerande! Åtminstone en månad, eller vad menar han med ett uppsträckt långfinger?
Och så har vi övergångsställena. En eller flera fotgängare som tåligt väntar på trottoaren får vänta tills det kommer en immigrant för att kunna korsa gatan. Om de däremot stiger ned på gatan, stannar även spanjorerna. Där visar de prov på medmänsklighet.
Slutligen vill jag omnämna de rullande diskoteken. Varje söndagseftermiddag kan man höra och se dem på strandpromenaden. Föraren, en nykläckt 18-åring, sitter i ensamt majestät med båda bakrutorna öppna och diskomusiken dunkande på högsta volym. Extra nöjd verkar han när han måste stanna bilen i en kö eller vid ett övergångsställe, så han kan spana runt och njuta av den uppståndelse hans musikval och decibeltal förorsakar.
Annars är spanjoren alltid trevlig och hänsynsfull!