Efter valet

DON KUSTSVENSK Kommunvalet är över och de flesta borgmästare sitter kvar på sina poster. Genom utförda arbetsinsatser de senaste månaderna med städning och renovering av gator och trottoarer – omplantering av träd vid strandpromenaden inte att förglömma – har sittande styrelser cementerat sina positioner, om nu inte ändalykterna vore tunga nog ändå! Det gällde att visa kommuninvånarna vad de kunde förvänta sig under nästa period.

Torg- och cafémöten, braskande löften om fortsatt god ekonomi och låg arbetslöshet, skyltningar och bilkorteger med högtalarreklam förstärkte intrycket av handlingskraftiga kommunledningar. Själv blev jag vittne till när borgmästaren Esperanza Oña trollband en hänförd publik utanför en restaurang i centrala Fuengirola. Om inte hundra procent av åhörarna röstat på henne och PP, äter jag upp en halmhatt av svensk folkpartityp. Eller åtminstone det blågula bandet.

Dagen innan råkade jag stiga ur min bil just när PSOE:s bilkaravan körde förbi och ur två av fordonen hördes osynkroniserade valmanifest blandade med tordönsmusik. Det skrällande ljudet omöjliggjorde all information och skapade bara irritation. Jag undrar försynt om inte stumma stentavlor hade varit ett mer passande medium. Borgmästaraspiranten hette nämligen Moses.

Vid entrén till Carvajalstranden i Torreblanca finns en stor informationstavla, där den lokala kommunstyrelsen i klartext beskyller socialistregeringen för att ha stoppat renoveringen av den sista etappen av paseon. Man kan med fog säga att Esperanza Ona ger ”Zapatero” en känga (hoppsan!).

Det är ju inte så lätt för oss nyspanjorer att tränga in i politiken, om vi bortser från Marbellas tillträdande borgmästare Ángeles Muñoz, som i egenskap av hustru till Lars Broberg kan anses tillhöra denna kategori. Om man nu inte visste vilket parti man skulle rösta på, kunde man ha gått en annan väg- Man kunde ha lagt sin röst på ett oppositionsparti, som till synes ännu inte har gjort så många misstag som regeringspartiet i de frågor man prioriterar. Och då tänker jag närmast på den hänsynslösa markexploateringen.

Se bara på tillståndsutdelningen av hus framför hus vid Carvajalstrandens slut. Eller byggandet av lyxlägenheter i tre-fyra våningar på toppen av bergknallarna ovanför Hippodromen. De blir nog fler, för alla kranarna står kvar. Därför borde alla miljövänner ha röstat på PSOE i Fuengirola och PP i Mijas. Inte för att jag tror det skulle ha haft någon verklig effekt, men det gäller att sätta ner foten.

”Liten hämnd är också hämnd”, sa han som spottade på grannens gris.