Konstnärens Gösta Sandels liv och öde är känt men Ninni Billing förblev länge ett mysterium. Olle Jacobssons artiklar i Sydkusten, som även kunnat följas på internet, aktiverade dock släktforskare lokala journalister i Göteborg och andra läsare som ville hjälpa Olle i hans efterforskningar. Resultatet blev över förväntan och du kan här läsa hela historien.

Hösten 1996 kom ett brev från Stellan Sandels, reseledare i Portugal, där han berättade om sin farfars farbror konstnären Gösta Sandels. I en bifogad artikel kunde jag läsa om hur denne på sin bröllopsresa till Spanien insjuknat i tyfus i Granada. Hans hustru, Elaine, som vakade vid hans säng råkade slumra till en stund, och när hon vaknade var fönstret öppet och Gösta Sandels låg på gatan med bruten rygg och avled en kort tid efteråt. De hade gift sig 1917 men först när gränserna åter öppnades efter kriget, kunde de göra den efterlängtade bröllopsresan till Mallorca. Spanien var ett efterlängtat motiv för konstnärer med sina färger och sitt ljus. Granada hägrade för Sandels, som trots varningar om tyfusepidemin, reste dit och mötte sitt öde.

Hans hustru ombesörjde att ett stort bohuslänskt granitblock blev gravstenen på kyrkogården på Alhambrahöjden ovanför Granada.

Elaine gifte sedan om sig med Per Lagerkvist och fick sonen Bengt Lagerkvist, som skrivit den artikel, som nu min kollega i Portugal skänkt mig.

Kyrkogården övergiven

Självklart blev jag nyfiken på att få se graven och vid mitt nästa besök i Granada gick jag dit. Som ni kunnat läsa i tidigare artiklar möttes jag av en tragisk syn. Denna del av kyrkogården var helt övergiven. Det berodde på att den skulle grävas upp och förflyttas. Bland allt bråte, skräp och ogräs fann jag granitblocket med konstnärens namn.

Det var när jag skulle gå därifrån som jag fick syn på den lilla, nästan till hälften av ogräs och skräp, dolda, vita gravstenen med inskriften: "Ninni Billing född i Göteborg 1888, död i Granada 1922".

Vem var hon, som vilade i denna övergivna, igenväxta grav? Jag stod länge och tittade på den och bestämde mig för att ta reda på vem hon var och det öde hon mött som 34-åring, i ett på den tiden mycket avlägset Spanien.

Det var på så vis, som jag kom att skriva min första artikel i Sydkusten. En läsare var vänlig nog att kontakta "Svar" i Sverige, som ger upplysningar i frågor av detta slag. Svar kom med uppgifter om föräldrar och syskonnamn, dock inget om Ninni Billings öde.

Jag fortsatte att besöka graven lade blommor på den, samtidigt som jag "bad" henne själv hjälpa mig att finna ut vem hon var. På kyrkogårdsförvaltningen hade man endast uppgifter om att det varit den tyska ambassaden som haft hand om begravningen. Att tyska myndigheter ombesörjt begravningen ökade mystiken ytterligare.

Ninnis systerdotter spårades

Två år senare kontaktade jag en mycket god vän i Göteborg, Torbjörn Asplunder, som genast blev mycket intresserad och påbörjade ett stort och noggrant efterforskande som skulle leda till ett för mig oväntat och glädjande resultat. Han spårade upp en systerdotter till Ninni Billing, med adress och telefonnummer.

Givetvis ringde jag genast upp Inger Ericson i Askim, som visade sig vara vänligheten själv i sin blandning av förvåning och tacksamhet över denna vår efterforskning. Mysteriet kring den övergivna graven i Granada skingrades och med glädje kan jag nu berätta historien för er.

Ninni Billing föddes i Göteborg (Masthugget) 1888. Hon var konstnärinna och likt många av hennes kollegor hörde hon talas om de spanska "motiven". Hon reste dock först till Paris, konstnärernas Mekka, för vidare utbildning. Hon skrev hem och berättade om hur hon bodde inackorderad tillsammans med en väninna och hur de även hyrde ett piano, vilket visar att hon även hade en musikalisk begåvning. Hon ber även om pengar till färger och penslar. Precis som alla andra konstnärer levde hon uppenbarligen en knaper tillvaro med kärleken till konsten!

Hon berättar i brevet även om hur hon inte finner de "motiv" hon söker i Frankrike där hon bland annat sökt "motiv" i Varengeville sur Mer. Från Paris beger hon sig söderut och hamnar slutligen i Granada. Hennes fästman konstnären Sigge Jernmark tros ha följt med på denna resa. Brevet, som finns bevarat är daterat 30 juli 1921, året innan hon dog i kolera. Det fanns både kolera och tyfus i området vid denna tid.

Vid hennes död kunde hemtransport till Sverige inte tillåtas på grund av smittorisk. Bestämmelserna var att det måste gå minst fem år innan en sådan förflyttning godkändes. På så vis blev hennes grav kvar i Granada.

Släktingar besökte Ninnis grav för cirka 30 år sedan. Inger Ericson hade inte möjlighet att hinna till den, vid en Granadautfärd för några år sedan:

Med i brevet fick jag även ett foto av den vackra Ninni Billing. Taget 1908, står det på baksidan. Nu inramat och placerat på mitt skrivbord.

Tavla som tackgåva

Så kom det ännu ett "brev". Ett stort gult kuvert, med foton av fem av henne målade tavlor samt ett foto på en tavla föreställande Ninni Billing, målat av hennes fästman Sigge Jernmark i Paris 1922, troligtvis efter hennes död. Det mest otroliga av allt var dock en liten vacker tavla, målad av henne, som fanns med i kuvertet. Tavlan är en tackgåva från Inger Ericson för mina efterforskningar. Den fina tavlan, vars motiv med all säkerhet är från Granada, har gått rakt in i mitt hjärta.

Graven hade snyggats upp lite och lite snyggade jag till den själv, vid mitt senaste besök. Den kommer som sagt att flyttas men när är ännu inte bestämt. Gösta Sandels grav är flyttad till Kungälv. Det firades med en högtidsstund där Bengt Lagerkvist hyllade med föredrag och kransnedläggning.

Ninni Billings fästman Sigge Jernmark avled 1982. Han föddes i Göteborg 1887 och studerade konst såväl i Göteborg som i Stockholm innan han 1921 for till Paris. Resan gick sedan vidare till Italien och Spanien. Han återvände till Sverige 1923. (Året efter Ninni Billings död). Han har dekorerat flera restauranger i Göteborg såsom Lejonet, Franska Värdshuset, Henriksberg och St. Erik. Jernmark var med och skapade konstnärsföreningen och tidskriften "Paletten". Han ägnade stor del av sitt liv åt att måla göteborgsmotiv, vilka kommer att bli av stort värde för framtida göteborgsforskare. Han är rikligt representerad i Göteborgs historiska museum, Göteborgs konstmuseum samt Sjöfartsmuseet.

Kära läsare, så har vi då till slut kommit till insikt om de öden som drabbade två konstnärer från Göteborg, som kom att vila i två gravar i Granada. Gösta Sandels vilar numera i Kungälv medan lilla Ninni blir kvar på den vackert belägna kyrkogården ovanför Alhambra. Snart får hon vila på den välskötta vackra delen av området med Sierra Nevadas snöklädda toppar på den ena sidan och Generalifes rosor, cypresser och porlande fontäner på den andra sidan.

Kära Ninni, Du har berikat mitt liv under de två år jag försökt finna ut vem Du var. I dag ler Du mot mig från fotot på mitt skrivbord och Din vackra tavla, som jag hedrats med, hänger över min soffa. Det har gått 76 år sedan Du insjuknade långt från Ditt hem, och Du lämnade Dina kära för alltid. Som Du märker är Du dock inte glömd och jag hoppas att jag inte stört friden i Din vila.

Olle Jacobsson/Málaga