Array
(
    [0] => Array
        (
            [id] => 36667
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Även Marockos media skriver om att migranterna utgör ett svårt irritationsmoment inne i Marocko, då de skulle begå väpnade rån, misshandel med mera. Marockos fängelser är tydligen proppfulla ryktas det.

Gränsstängslet är ju så högt att migranterna kan slå ihjäl sig bara av höjden på fallet. Att kräva att de spanska gränsvakterna ska kunna bistå med första hjälpen är väl lätt att säga, bland proffstyckare på media. Men du får inte som sjukvårdare riskera din egen eller andras hälsa och liv om ett ingripande innebär påtagliga risker. Och som rentav kan förvärra läget. Detsamma gäller för både militär, poliser, vårdpersonal och andra statsanställda.

Jag tycker att Sydkusten i sin artikel ger en skev bild av händelsen. Hur många gränsvakter fanns det just då vid precis det tillfället som skulle kunna ha förhindrat tragedin?

Marockos hantering av situationen tyder ju starkt på att de har tröttnat på ståhejet fullständigt. Jag tror inte att marockanska gränspolisen heller är några hjärtlösa individer, men man ser ju att de är kraftigt i underläge gentemot migranterna i början. Har träffat marockansk polis och uppfattat dem som helt rekorderliga.

Den här flyktingteatern får väl ta slut någon gång, för det är inget annat än en flyktingteater påhejad av diverse "välgörenhetsorganisationer", alltså NGOer. Dessa bortser ju helt ifrån att det går att ta sig in till Spanien på helt laglig väg, exempelvis med ett äkta pass och flygbiljett. Och Spanien är ju inte hjärtlösa individer utan de beviljar tydligen tusentals arbetstillstånd årligen till bland annat människor från Senegal och Gambia. Bara för att ta ett par exempel. Det ger dem ofta rätten att arbeta ett, eller upp till tre år i Spanien. Som brukar förlängas regelmässigt.

EU talar med en kluven tunga, att dels ska gränserna hållas men att spanska gränsvakter får inte stoppa någon på väg in? EU vet inte vad de vill alltså.

Flyktingsvensk 😉
            [ingress] => Apropå det ramaskri som det blivit beträffande ett 20-tal migranters död i juni vid gränsstaketen till Melilla kan det väl knappast vara Spaniens ansvar att hålla hundratals ambulanser i standby längs gränsen såväl där som i Ceuta, ifall det skulle komma en våg av migranter som försöker tränga sig igenom? Självklart kan man inte ha tusentals spanska gränsvakter där som patrullerar dygnet runt. BBC:s reportage baserade på enbart bevakningsfilmer täcker inte hela sanningen.
            [headline] => Hyckleri vid spanska gränsen
            [page] => 0
            [modified] => 20221207092545
            [created] => 20221207092307
            [publishStart] => 20221208125900
            [publishStop] => 20230605102359
            [fullArticle] => Hyckleri vid spanska gränsen Apropå det ramaskri som det blivit beträffande ett 20-tal migranters död i juni vid gränsstaketen till Melilla kan det väl knappast vara Spaniens ansvar att hålla hundratals ambulanser i standby längs gränsen såväl där som i Ceuta, ifall det skulle komma en våg av migranter som försöker tränga sig igenom? Självklart kan man inte ha tusentals spanska gränsvakter där som patrullerar dygnet runt. BBC:s reportage baserade på enbart bevakningsfilmer täcker inte hela sanningen. Även Marockos media skriver om att migranterna utgör ett svårt irritationsmoment inne i Marocko, då de skulle begå väpnade rån, misshandel med mera. Marockos fängelser är tydligen proppfulla ryktas det.

Gränsstängslet är ju så högt att migranterna kan slå ihjäl sig bara av höjden på fallet. Att kräva att de spanska gränsvakterna ska kunna bistå med första hjälpen är väl lätt att säga, bland proffstyckare på media. Men du får inte som sjukvårdare riskera din egen eller andras hälsa och liv om ett ingripande innebär påtagliga risker. Och som rentav kan förvärra läget. Detsamma gäller för både militär, poliser, vårdpersonal och andra statsanställda.

Jag tycker att Sydkusten i sin artikel ger en skev bild av händelsen. Hur många gränsvakter fanns det just då vid precis det tillfället som skulle kunna ha förhindrat tragedin?

Marockos hantering av situationen tyder ju starkt på att de har tröttnat på ståhejet fullständigt. Jag tror inte att marockanska gränspolisen heller är några hjärtlösa individer, men man ser ju att de är kraftigt i underläge gentemot migranterna i början. Har träffat marockansk polis och uppfattat dem som helt rekorderliga.

Den här flyktingteatern får väl ta slut någon gång, för det är inget annat än en flyktingteater påhejad av diverse "välgörenhetsorganisationer", alltså NGOer. Dessa bortser ju helt ifrån att det går att ta sig in till Spanien på helt laglig väg, exempelvis med ett äkta pass och flygbiljett. Och Spanien är ju inte hjärtlösa individer utan de beviljar tydligen tusentals arbetstillstånd årligen till bland annat människor från Senegal och Gambia. Bara för att ta ett par exempel. Det ger dem ofta rätten att arbeta ett, eller upp till tre år i Spanien. Som brukar förlängas regelmässigt.

EU talar med en kluven tunga, att dels ska gränserna hållas men att spanska gränsvakter får inte stoppa någon på väg in? EU vet inte vad de vill alltså.

Flyktingsvensk 😉 ”Spanien är inte hjärtlösa individer, utan beviljar årligen tusentals arbetstillstånd till afrikanska migranter”, menar insändarskribenten bland annat. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [1] => Array
        (
            [id] => 35659
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Först vill jag citera meningen ”Det är ju den kilowatt som jag inte förbrukar som är den billigaste lösningen.” Några grundläggande begrepp: Sorten kilowatt står för en effekt. (En kilowatt är lika med 1,341 hästkrafter). Energimängd kan uttryckas i kilowattimmar (kWh). En kilowattimme är den energimängd som alstras av en motor med effekten 1 Kw under en timme eller annorlunda uttryckt 367.100 kilopondmeter.

En effekt går inte att spara. Den finns först när man använder den. En energi går däremot att spara genom att inte använda den. Sannolikt menar författaren kilowattimme i stället för kilowatt.

Ökad ventilation minskar knappast energiförbrukningen. Snarare tvärtom. Speciellt om cirkulationen åstadkoms på mekanisk väg med hjälp av fläkt med motor. Om man kan spara energi genom att starta en motor är man snubblande nära lösningen på Perpetum Mobile. Om man dessutom tar in kall luft och blåser ut varm luft så ökar energiförbrukningen ytterligare.

Ett annat citat från artikeln: ”Golvvärme drar för övrigt minst 20 procent mer energi än element.” Då frågar jag mig vart dessa 20 procent värme tar vägen. Det är snarare så att golvvärme kan spara en hel del på elräkningen! 

Huskroppen, i detta fall golvet, kan ackumulera värme. Att därför värma upp golvet nattetid, när elen kostar omkring hälften av den dyra perioden på dagtid, torde vara en bra affär.

Det handlar alltså inte enbart om att minska energiförbrukningen utan kanske också i ännu större utsträckning använda elen när den är billig. Alltså nattetid och helger. Själv har jag därför installerat en timer så att allt mitt varmvatten som värms elektriskt, enbart värms under lågtarifftid.

Thomas Hedrén
            [ingress] => I sommarnumret av tidningen finns en artikel med rubriken ”Så minskar du din elkonsumtion i Spanien”. Eftersom den innehåller felaktigheter och saknar viktig information tycker jag inte att den ska få stå oemotsagd.
            [headline] => Kommentarer till Sydkustens elartikel
            [page] => 0
            [modified] => 20220603111108
            [created] => 20220603110629
            [publishStart] => 20220603125900
            [publishStop] => 20221130100659
            [fullArticle] => Kommentarer till Sydkustens elartikel I sommarnumret av tidningen finns en artikel med rubriken ”Så minskar du din elkonsumtion i Spanien”. Eftersom den innehåller felaktigheter och saknar viktig information tycker jag inte att den ska få stå oemotsagd. Först vill jag citera meningen ”Det är ju den kilowatt som jag inte förbrukar som är den billigaste lösningen.” Några grundläggande begrepp: Sorten kilowatt står för en effekt. (En kilowatt är lika med 1,341 hästkrafter). Energimängd kan uttryckas i kilowattimmar (kWh). En kilowattimme är den energimängd som alstras av en motor med effekten 1 Kw under en timme eller annorlunda uttryckt 367.100 kilopondmeter.

En effekt går inte att spara. Den finns först när man använder den. En energi går däremot att spara genom att inte använda den. Sannolikt menar författaren kilowattimme i stället för kilowatt.

Ökad ventilation minskar knappast energiförbrukningen. Snarare tvärtom. Speciellt om cirkulationen åstadkoms på mekanisk väg med hjälp av fläkt med motor. Om man kan spara energi genom att starta en motor är man snubblande nära lösningen på Perpetum Mobile. Om man dessutom tar in kall luft och blåser ut varm luft så ökar energiförbrukningen ytterligare.

Ett annat citat från artikeln: ”Golvvärme drar för övrigt minst 20 procent mer energi än element.” Då frågar jag mig vart dessa 20 procent värme tar vägen. Det är snarare så att golvvärme kan spara en hel del på elräkningen! 

Huskroppen, i detta fall golvet, kan ackumulera värme. Att därför värma upp golvet nattetid, när elen kostar omkring hälften av den dyra perioden på dagtid, torde vara en bra affär.

Det handlar alltså inte enbart om att minska energiförbrukningen utan kanske också i ännu större utsträckning använda elen när den är billig. Alltså nattetid och helger. Själv har jag därför installerat en timer så att allt mitt varmvatten som värms elektriskt, enbart värms under lågtarifftid.

Thomas Hedrén Insändarskribenten påpekar sakfel och delar inte alla besparingsråd i en artikel i senaste numret av SK. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [2] => Array
        (
            [id] => 28924
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Förespråkarna för den svenska strategin pratar mycket om det som Folkhälsomyndigheten (FHM) kallar en ”hållbar” strategi. I begreppet hållbar betonar man exempelvis. följande tre faktorer: 
1) samhällsekonomin 
2) folkets mentala och fysiska hälsa 
3) sjukvårdens kapacitetstak 
(Dock inte nödvändigtvis med den prioriteringsordningen.)

I Spanien (och övriga EU) betonar man ofta tre andra faktorer 
1) sjukvårdpersonalens hälsa 
2) begränsa smittspridningen (R<1) 
3) begränsa dödstalen och lidandet i intensivvården. 

I mångt och mycket talar man ändå ofta om samma sak i i Sverige och Spanien, men med vissa väsentliga skillnader.

Svenska Folkhälsomyndigheten var tidigt ute och gjorde ganska stora uttalanden. Chefen Johan Carlson (det vill säga Anders Tegnells chef) sade i en intervju i SvD 6-7 februari att: ”Ett utbrott i Sverige är osannolikt” samt ”Coronaviruset kommer inte att spridas i Sverige”. Så sent som i slutet av februari fanns fortfarande information på FHM’s hemsida som sade ”Låg risk för allmän smittspridning” samt ”bedömer att risken för allmän spridning i Sverige är låg”. 

Listan på dessa tidiga uttalanden från FHM som felaktigt avdramatiserade risken för spridning i Sverige kan faktiskt göras längre, men jag är inte ute efter att lista dem utan mer för att konstatera att vi kan se tydliga bevis för att den strategi FHM utformade för Sverige i grund och botten är förankrad på felaktiga antaganden. Vi vet alla i nuläget att verkligheten blev en helt annan än dessa uttalanden. Det intressanta är att Sverige ändå håller fast vid strategin när grannländer och EU väljer en annan väg.

Den övriga Europeiska strategin har ofta kallats ”The hammer and the dance”, det betyder att man först angriper problemet med ”Hammaren”, alltså slår ner på smittspridningen med tuffa restriktioner och karantän, för att sedan inleda ”Dansen” i form av en lättnad av restriktionerna och ett försök att balansera smittspridningen genom att periodvis eventuellt öka restriktionerna igen, om det behövs. Ledstjärnan i denna strategi är det så kallade R-talet (reproduktionstalet), som visar på hur många nya personer en smittad person sprider smittan vidare till. Man vill snabbt ha ett R-tal som är under 1, för det innebär att antalet nya smittade sjunker och pandemin avtar. Ökar R-talet till över 1 inför man nya restriktioner igen, vilket nyligen hänt i exempelvis Sydkorea och Libanon. De är i dansen.

Jämför man strategier är det uppenbart (även om det inte är helt uttalat) att den svenska strategin inte heller beaktar antalet som dör. Ser man till de tidiga uttalanden FHM gjorde är det klart att man inte kan ha räknat med att folk skulle dö alls i Sverige. De trodde ju inte på en större smittspridning och därmed naturligtvis inte heller på några höga dödstal. Ser man på de dagliga presskonferenserna från Sverige inser man också att FHM blir mer och mer bekymrade över att så många dör och har dött i Sverige. Men man har fortfarande inget fokus på att få ner R-talet, utan pratar istället om att man inte nått taket för vad sjukvården klarar av som ett slags rättfärdigande. 

Man skall då ha klart för sig att Sverige har utökat sin vårdkapacitet och den svenska strategin belastar vårdpersonalen extra mycket. Långt mer än det normala och det är ingen direkt lättnad i sikte. Jag är förvånad över vårdfackens tystnad och lika överraskad över att ingen politiker verkar ta många andra svenska virologers högljudda kritik på allvar. Man litar på FHM, som dessutom håller sig politiskt korrekt. Att FHM inte har koll på hur de äldres boendevillkor är i Sverige, att de exempelvis ofta sköts om av personal som bor i trångbodda områden där risken för smittspridning är betydligt högre, är märkligt. Enligt min mening borde den typen av kartläggning tillhöra grundbulten i FHM:s arbete. Att förstå (samtliga) svenskars levnadsvillkor vid en pandemi.

I jämförelse har Spanien nu tagit smällen och rest sig. Vi har alla fått sitta i karantän, men smittspridningen har gått ned, vi har hjälpt vårdpersonalen och tackat dem klockan 20 varje kväll. Så nu börjar ”Dansen” i en miljö där fokus är att fortsätta hålla R-talet under 1. 

I Sverige precis som i Spanien är smittspridningen olika långt gången i olika regioner. Även om FHM aldrig sagt att det är en uttalad strategi, så har man säkert hoppats på den så kallade flockimmuniteten (ett tillstånd där så många i befolkningen har haft sjukdomen och är immuna så det är svårt för viruset att spridas vidare och pandemin dör ut) skall uppnås. Jag skulle istället vilja påstå att flockimmuniteten har varit FHM’s sista hopp att rättfärdiga sin strategi, när alla andra antaganden de gjort faktiskt slagit fel. 

Men även när det gäller flockimmuniteten verkar det inte heller gå Sveriges väg, utan tester man gjort visar att man har långt kvar till det stadiet (så även i Spanien som verkar ha nått fem procent). Långt kvar i detta sammanhang innebär för Sverige nu en lång fortsatt hög påfrestning på sjukvården och många fler som kommer att dö. 

Dessbättre är det inte på samma sätt i Spanien, eftersom vi tagit Hammaren. Det är inte osannolikt att Sverige stadigt kommer fortsätta att klättra i antal döda per capita och ta sig förbi Spanien, på väg upp mot toppen i det makabra sammanhanget. 

Frågan är om de svenska politikerna och främst regeringen Löfven vill vara med om resan mot den toppen. Jag tror att Sverige snart kommer att börja fokusera mer på R-talet och stegvis ”smyga” in fler, restriktioner på ett sätt så att varken FHM eller regeringen behöver tappa ansiktet. Ingen kommer vilja säga att man gjort fel. Pressen på politikerna kommer öka när man inser att flockimmuniteten är långt borta och dödstalen fortsatt kommer ligga på en hög nivå vecka efter vecka. Mitt tips är annars att lyssna på WHO’s medicinska expert Michael J. Ryan istället för FHM, för en bra och verklighetsförankrad uppdatering.

Jag är glad för att jag sitter i Spanien och inte i Sverige. Visst har vi haft en tuff karantän, men vi har inte varit helt inlåsta. Handen på hjärtat – det har fungerat, det kunde ha varit mycket värre. Våra far- och morföräldrar har fått gå igenom betydligt värre perioder i sina liv, för att ta oss dit vi är. Min egen far var med i kriget och Europas befrielse i USA:s armé. De som håller ekonomin som viktigast ser inte att Sveriges ekonomi tyvärr inte kommer att kunna bli mycket bättre än resten av Europas, just på grund av att Sverige är så beroende av och påverkas så mycket av resten av Europas situation.

Som jag ser det har vi i Spanien en tid med vissa lättnader framför oss, medan svenskarna kommer fortsätta befinna sig i en större smitthärd en lång tid. Vi i Spanien kommer snart att kunna leva på ungefär samma villkor som Sverige, med utelivets sociala distansering, men vi har en betydligt bättre situation med lägre risk för smitta, allvarligt sjuka samt onödigt döda och lidande. Vi kommer kunna gå ut med gott samvete gentemot riskgrupperna. 

Ekonomin kommer att rulla igång och även om det är trögt och många tragedier även inom ekonomin, kommer det inte vara bättre i Sverige. Vi lär snart vara ikapp och även förbi vad gäller hållbarhet i fråga om mental och fysisk form. Jag tror att känslan att vi gjort vad vi kan läker bättre. än att se fullpackade uteserveringar och läsa om antalet döda i Sverige. Men visst finns det många som fortfarande tror det motsatta, kommentarsfältet lär visa det.

Mer än ett 70-tal seriösa projekt pågår för att få fram ett vaccin. Det har aldrig tidigare satsats så mycket energi och pengar på att få fram en enda produkt under hela denna planetens historia! Det är ett tufft uppdrag, men inte heller första gången man tar fram ett vaccin. Vi tog oss till månen med hjälp av datorkraft som ryms i dagens mobiltelefoner. Nu har vi en enorm forskningskapacitet i bakgrunden och god chans att lyckas. 

Det som kvarstår av Sveriges strategi är dock det tråkiga indirekta antagandet att ett vaccin aldrig kommer fram i tid. Men kommer vaccinet lär Sveriges trauma bli större än någonsin, med tanke på alla som då faktiskt dött i onödan. Många experter ser flera positiva tecken i vaccinets utveckling. Att ”betta” mot vaccinet och ha människoliv som insats borde nog först ha sanktionerats genom en folkomröstning och är märkligt i ett teknologiskt föregångsland som Sverige.

Sverige gick in i detta med fel antaganden och väljer nu att köra ”hållbara” strategin ända in i kaklet, istället för att säga ”vi trodde fel, det har visat sig att detta utvecklats på ett helt annat sätt, vi får justera vår strategi”. Så gjorde dock Storbritannien och de har inte ångrat sig. Spanien och Europa i övrigt kommer att kunna säga att vi gjorde vårt bästa för att rädda dem som en gång byggde upp länderna och även slogs (och dog) för oss (bland annat under två världskrig), många svåra år och betydligt värre omständigheter och ”lockdowns” än vad vi genomlidit under två månader. 

Ekonomin blir vad den blir ändå och kan kontrolleras bättre av centralbanker än FHM. Vi kommer kunna jubla högt den dagen ett vaccin kommer och vår sjukvårdspersonal får då även en välbehövlig semester. 

Vi spaniensvenskar sitter med all sannolikhet i rätt båt. Tack Spanien för vad som mer och mer framstår som rätt strategival!

Carl
(Jobbar inom Healthcare)
            [ingress] => Många undrar vilken Corona-strategi som är rätt, Spaniens eller Sveriges. Det kommer nog debatteras i oändlighet, men vissa tendenser börjar framstå nu flera veckor in i pandemin. 
            [headline] => Allt mer tyder på att Spanien valt rätt strategi
            [page] => 0
            [modified] => 20200516084227
            [created] => 20200514120607
            [publishStart] => 20200516070000
            [publishStop] => 20201110110659
            [fullArticle] => Allt mer tyder på att Spanien valt rätt strategi Många undrar vilken Corona-strategi som är rätt, Spaniens eller Sveriges. Det kommer nog debatteras i oändlighet, men vissa tendenser börjar framstå nu flera veckor in i pandemin.  Förespråkarna för den svenska strategin pratar mycket om det som Folkhälsomyndigheten (FHM) kallar en ”hållbar” strategi. I begreppet hållbar betonar man exempelvis. följande tre faktorer: 
1) samhällsekonomin 
2) folkets mentala och fysiska hälsa 
3) sjukvårdens kapacitetstak 
(Dock inte nödvändigtvis med den prioriteringsordningen.)

I Spanien (och övriga EU) betonar man ofta tre andra faktorer 
1) sjukvårdpersonalens hälsa 
2) begränsa smittspridningen (R<1) 
3) begränsa dödstalen och lidandet i intensivvården. 

I mångt och mycket talar man ändå ofta om samma sak i i Sverige och Spanien, men med vissa väsentliga skillnader.

Svenska Folkhälsomyndigheten var tidigt ute och gjorde ganska stora uttalanden. Chefen Johan Carlson (det vill säga Anders Tegnells chef) sade i en intervju i SvD 6-7 februari att: ”Ett utbrott i Sverige är osannolikt” samt ”Coronaviruset kommer inte att spridas i Sverige”. Så sent som i slutet av februari fanns fortfarande information på FHM’s hemsida som sade ”Låg risk för allmän smittspridning” samt ”bedömer att risken för allmän spridning i Sverige är låg”. 

Listan på dessa tidiga uttalanden från FHM som felaktigt avdramatiserade risken för spridning i Sverige kan faktiskt göras längre, men jag är inte ute efter att lista dem utan mer för att konstatera att vi kan se tydliga bevis för att den strategi FHM utformade för Sverige i grund och botten är förankrad på felaktiga antaganden. Vi vet alla i nuläget att verkligheten blev en helt annan än dessa uttalanden. Det intressanta är att Sverige ändå håller fast vid strategin när grannländer och EU väljer en annan väg.

Den övriga Europeiska strategin har ofta kallats ”The hammer and the dance”, det betyder att man först angriper problemet med ”Hammaren”, alltså slår ner på smittspridningen med tuffa restriktioner och karantän, för att sedan inleda ”Dansen” i form av en lättnad av restriktionerna och ett försök att balansera smittspridningen genom att periodvis eventuellt öka restriktionerna igen, om det behövs. Ledstjärnan i denna strategi är det så kallade R-talet (reproduktionstalet), som visar på hur många nya personer en smittad person sprider smittan vidare till. Man vill snabbt ha ett R-tal som är under 1, för det innebär att antalet nya smittade sjunker och pandemin avtar. Ökar R-talet till över 1 inför man nya restriktioner igen, vilket nyligen hänt i exempelvis Sydkorea och Libanon. De är i dansen.

Jämför man strategier är det uppenbart (även om det inte är helt uttalat) att den svenska strategin inte heller beaktar antalet som dör. Ser man till de tidiga uttalanden FHM gjorde är det klart att man inte kan ha räknat med att folk skulle dö alls i Sverige. De trodde ju inte på en större smittspridning och därmed naturligtvis inte heller på några höga dödstal. Ser man på de dagliga presskonferenserna från Sverige inser man också att FHM blir mer och mer bekymrade över att så många dör och har dött i Sverige. Men man har fortfarande inget fokus på att få ner R-talet, utan pratar istället om att man inte nått taket för vad sjukvården klarar av som ett slags rättfärdigande. 

Man skall då ha klart för sig att Sverige har utökat sin vårdkapacitet och den svenska strategin belastar vårdpersonalen extra mycket. Långt mer än det normala och det är ingen direkt lättnad i sikte. Jag är förvånad över vårdfackens tystnad och lika överraskad över att ingen politiker verkar ta många andra svenska virologers högljudda kritik på allvar. Man litar på FHM, som dessutom håller sig politiskt korrekt. Att FHM inte har koll på hur de äldres boendevillkor är i Sverige, att de exempelvis ofta sköts om av personal som bor i trångbodda områden där risken för smittspridning är betydligt högre, är märkligt. Enligt min mening borde den typen av kartläggning tillhöra grundbulten i FHM:s arbete. Att förstå (samtliga) svenskars levnadsvillkor vid en pandemi.

I jämförelse har Spanien nu tagit smällen och rest sig. Vi har alla fått sitta i karantän, men smittspridningen har gått ned, vi har hjälpt vårdpersonalen och tackat dem klockan 20 varje kväll. Så nu börjar ”Dansen” i en miljö där fokus är att fortsätta hålla R-talet under 1. 

I Sverige precis som i Spanien är smittspridningen olika långt gången i olika regioner. Även om FHM aldrig sagt att det är en uttalad strategi, så har man säkert hoppats på den så kallade flockimmuniteten (ett tillstånd där så många i befolkningen har haft sjukdomen och är immuna så det är svårt för viruset att spridas vidare och pandemin dör ut) skall uppnås. Jag skulle istället vilja påstå att flockimmuniteten har varit FHM’s sista hopp att rättfärdiga sin strategi, när alla andra antaganden de gjort faktiskt slagit fel. 

Men även när det gäller flockimmuniteten verkar det inte heller gå Sveriges väg, utan tester man gjort visar att man har långt kvar till det stadiet (så även i Spanien som verkar ha nått fem procent). Långt kvar i detta sammanhang innebär för Sverige nu en lång fortsatt hög påfrestning på sjukvården och många fler som kommer att dö. 

Dessbättre är det inte på samma sätt i Spanien, eftersom vi tagit Hammaren. Det är inte osannolikt att Sverige stadigt kommer fortsätta att klättra i antal döda per capita och ta sig förbi Spanien, på väg upp mot toppen i det makabra sammanhanget. 

Frågan är om de svenska politikerna och främst regeringen Löfven vill vara med om resan mot den toppen. Jag tror att Sverige snart kommer att börja fokusera mer på R-talet och stegvis ”smyga” in fler, restriktioner på ett sätt så att varken FHM eller regeringen behöver tappa ansiktet. Ingen kommer vilja säga att man gjort fel. Pressen på politikerna kommer öka när man inser att flockimmuniteten är långt borta och dödstalen fortsatt kommer ligga på en hög nivå vecka efter vecka. Mitt tips är annars att lyssna på WHO’s medicinska expert Michael J. Ryan istället för FHM, för en bra och verklighetsförankrad uppdatering.

Jag är glad för att jag sitter i Spanien och inte i Sverige. Visst har vi haft en tuff karantän, men vi har inte varit helt inlåsta. Handen på hjärtat – det har fungerat, det kunde ha varit mycket värre. Våra far- och morföräldrar har fått gå igenom betydligt värre perioder i sina liv, för att ta oss dit vi är. Min egen far var med i kriget och Europas befrielse i USA:s armé. De som håller ekonomin som viktigast ser inte att Sveriges ekonomi tyvärr inte kommer att kunna bli mycket bättre än resten av Europas, just på grund av att Sverige är så beroende av och påverkas så mycket av resten av Europas situation.

Som jag ser det har vi i Spanien en tid med vissa lättnader framför oss, medan svenskarna kommer fortsätta befinna sig i en större smitthärd en lång tid. Vi i Spanien kommer snart att kunna leva på ungefär samma villkor som Sverige, med utelivets sociala distansering, men vi har en betydligt bättre situation med lägre risk för smitta, allvarligt sjuka samt onödigt döda och lidande. Vi kommer kunna gå ut med gott samvete gentemot riskgrupperna. 

Ekonomin kommer att rulla igång och även om det är trögt och många tragedier även inom ekonomin, kommer det inte vara bättre i Sverige. Vi lär snart vara ikapp och även förbi vad gäller hållbarhet i fråga om mental och fysisk form. Jag tror att känslan att vi gjort vad vi kan läker bättre. än att se fullpackade uteserveringar och läsa om antalet döda i Sverige. Men visst finns det många som fortfarande tror det motsatta, kommentarsfältet lär visa det.

Mer än ett 70-tal seriösa projekt pågår för att få fram ett vaccin. Det har aldrig tidigare satsats så mycket energi och pengar på att få fram en enda produkt under hela denna planetens historia! Det är ett tufft uppdrag, men inte heller första gången man tar fram ett vaccin. Vi tog oss till månen med hjälp av datorkraft som ryms i dagens mobiltelefoner. Nu har vi en enorm forskningskapacitet i bakgrunden och god chans att lyckas. 

Det som kvarstår av Sveriges strategi är dock det tråkiga indirekta antagandet att ett vaccin aldrig kommer fram i tid. Men kommer vaccinet lär Sveriges trauma bli större än någonsin, med tanke på alla som då faktiskt dött i onödan. Många experter ser flera positiva tecken i vaccinets utveckling. Att ”betta” mot vaccinet och ha människoliv som insats borde nog först ha sanktionerats genom en folkomröstning och är märkligt i ett teknologiskt föregångsland som Sverige.

Sverige gick in i detta med fel antaganden och väljer nu att köra ”hållbara” strategin ända in i kaklet, istället för att säga ”vi trodde fel, det har visat sig att detta utvecklats på ett helt annat sätt, vi får justera vår strategi”. Så gjorde dock Storbritannien och de har inte ångrat sig. Spanien och Europa i övrigt kommer att kunna säga att vi gjorde vårt bästa för att rädda dem som en gång byggde upp länderna och även slogs (och dog) för oss (bland annat under två världskrig), många svåra år och betydligt värre omständigheter och ”lockdowns” än vad vi genomlidit under två månader. 

Ekonomin blir vad den blir ändå och kan kontrolleras bättre av centralbanker än FHM. Vi kommer kunna jubla högt den dagen ett vaccin kommer och vår sjukvårdspersonal får då även en välbehövlig semester. 

Vi spaniensvenskar sitter med all sannolikhet i rätt båt. Tack Spanien för vad som mer och mer framstår som rätt strategival!

Carl
(Jobbar inom Healthcare) 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [3] => Array
        (
            [id] => 28662
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => 1. Jakten på olika samband
Rapporteringen vimlar av olika tänkbara samband kring varför vissa blir så sjuka och andra inte (förutom då andra sjukdomar finns med i bilden): De rapporter och trender som dels kommer från mer än en vetenskaplig studie och dessutom har en erkänd auktoritet bakom sig, är naturligtvis extra intressanta. Ett samband som lyfts fram av bland andra den italienska kemiprofessorn Ugo Bardi är att han ser att det verkar finnas en tydlig koppling mellan luftföroreningar och områden där coronaviruset har lett till svårare fall och större dödlighet. Det gäller framför allt förekomsten av mikroskopiska partiklar som kallas PM2,5. Dessa är mindre än 2,5 mikrometer i diameter, alltså mindre än exempelvis pollen. De uppstår vid förbränning av fossila bränslen. 

En liknande studie från Harvard hittar också en koppling mellan PM2.5 och graden av sjukdom. Området i norra Italien där pandemin är som värst, är också ett av de mest luftförorenade i världen. Den äldre generationen har dessutom levt i dessa föroreningar lång tid. Spanien har (och har haft) höga förekomster av PM2.5 på vissa orter. En annan teori som framförts i annan studie är att människor från Sydeuropa/Medelhavsområdet eventuellt kan vara känsligare genetiskt sett. Vi får se om någon av dessa senare bekräftas som det stora sambandet, eller om det blir något annat. Frågan är bara om man hittar något som i slutändan kan användas för att hjälpa att vända sjukdomsförloppet eller om det bara blir ett konstaterande att ”så är det”.
 
2. Immuntester
En av de stora frågorna idag är när pålitliga immuntester kan komma i stora volymer. De tester man gör idag för att se om en person är smittad är alltså inte samma test som för att se om en person har haft smittan och är immun. Ett immuntest tas normalt som ett blodprov, där man letar efter antikroppar till viruset. Dessa tester finns i nuläget enbart i begränsad omfattning men kommer säkert exempelvis att bli ett väldigt viktigt verktyg för att kunna avgöra vad en person skall kunna få göra och inte göra den närmaste framtiden. Världen kommer nog i mångt och mycket att börja delas in i de som är immuna och de som inte är immuna (om man nu verkligen blir immun), åtminstone tills den dagen vi får ett vaccin.
 
3. Spanien
Hur skall Spanien ställa sig till den inkomstbringande turismen kommande månader? Spanjorerna uppnår mycket med sin karantän och befolkningen pressas idag hårt, både ekonomiskt och psykiskt, för att få kontroll på smittan. Ett enda flygplan eller ett enda kryssningsfartyg med några smittade turister ombord, kan sedan lätt förstöra allt man åstadkommit med karantänen. Vi har ju också läst rapporter om att det numera är säkerställt att en person kan smitta utan att uppvisa symptom. Så även om man skulle införa tester i samband med ombordstigning eller avstigning, blir det oerhört svårt att eliminera risken för att smittade personer ändå kommer in i Spanien. Blir det så att Spanien bara kommer släppa in personer som på ett eller annat sätt kan visa intyg om att man haft viruset och därmed anses immun (om man blir immun)? 

Det kommer möjligtvis utfärdas någon typ av standard intyg inom EU. Det finns dessutom många länder där man inte har lika bra koll på smittläget som inom EU. Hur kommer man förhålla sig till turister från exempelvis länder som Ryssland, Marocko (och andra länder i Afrika, Asien och Arabvärlden) när de vill komma hit? Jag tror det är stor sannolikhet att Spanien faktiskt säger ”Njet” under 2020, framför allt sett utifrån hur politikerna har agerat hittills med karantän och omtanke om vårdanställda och äldre. Det lär bli tuffa debatter för Sánchez och tuffa månader för turistindustrin.
 
4. Kina
Allt fler börjar ifrågasätta Kinas rapportering av statistik och tidigare/nuvarande status. Det är fastställt att man inte rapporterade allt om viruset inledningsvis och inte heller redovisade korrekta siffror de första veckorna. Många experter sätter stora frågetecken även kring nuvarande rapportering. Man får helt enkelt inte ihop det och vissa kallar det till och med ”mystiskt”. Det vissa tror är att distrikten helt enkelt rapporterar förväntade siffror (alltså de siffror myndigheterna har som mål att nå) eftersom allt annat hade varit ett misslyckande och i värsta fall ger dem sparken. Experterna befarar att kinesiska ledningen inte har koll på den verkliga situationen och att det finns stor risk för att de lättnader av restriktioner man nu ser skall föra med sig nya smittspridningar. Även det kan komma att påverka turismen till Spanien.
 
5. Sverige
Det har ju varit en intensiv debatt om huruvida Svenska Folkhälsomyndigheten (FHM) har underskattat situationen eller ej. Som jag tidigare skrev, har Sverige följt WHOs riktlinjer för droppsmitta. Det intressanta i sammanhanget är att FHMs företrädare Anders Tegnell i minst två presskonferenser hävdat att de åtgärder som satts in faktiskt har stoppat den vanliga säsongsinfluensan och även den vanligt förekommande vinterkräksjukan och på så vis pekat på avsedd framgång med de måttliga restriktioner man infört. Men det ologiska i det resonemanget är ju att man trots allt ändå inte lyckats stoppa Coronaviruset i samma utsträckning. Detta kan alltså bekräfta WHO:s misstankar om att viruset är luftburet och smittar lättare än droppsmitta. 

Det faktum att FHM står inför en avstannad kräksjuka men fortsatt coronaspridning måste ju snarare vara ett bakslag. Den stora skillnaden som FHM inte tagit höjd för och som genererar alltmer kritik är att man faktiskt kan sprida smittan innan man visar symptom. Fokus från FHM har hela tiden varit på vad som händer när man har symptom. Samtidigt är mycket av debatten i Sverige historia nu. Man har kommit så långt fram i epidemin att det nog inte är lönt längre att diskutera strategi, utan nu är det ett rent taktiskt skede. Kanske kan man begränsa smittspridningen något på landsbygden med nya restriktioner.
 
6. Tredje världen = Spanska sjukan i repris
Nu börjar smittan sprida sig i trångbodda områden i Indiens slum. Snart sker detsamma i andra trångbodda delar i tredje världen. Där finns inga ventilatorer eller ens läkemedel för att lindra lidandet för många av de som blir allvarligt sjuka. Det kommer bli scenarier som påminner om när Spanska sjukan drog fram. Vi kommer nog helst vilja slippa höra eller läsa om det. Förhoppningsvis kan EU och andra länder hjälpa om det dröjer lite. Men det är stora befolkningsmängder.
 
7. Ventilatorer
Moderna ventilatorer är avancerade och datorstyrda maskiner som ser till att det kommer in syresatt luft i lungorna. De ersätter lungornas egen förmåga att andas. Ventilatorernas teknik har utvecklats mycket de senaste åren och man har bland annat. gjort dem konfigurerbara så att de kan ha olika program för hur mycket luft som skall pressas in, med vilken frekvens och med vilket tryck, med mera. Alla parametrar ställs in i vad som sedan kallas ett ”protokoll”. Det finns internationella riktlinjer för vilka protokoll som skall användas vid vilka sjukdomar. Har man inte rätt protokoll valt kan man i värsta fall göra patienten mer skada än nytta. Nya studier har visat att de protokoll som inledningsvis rekommenderats för Covid19 kanske inte var helt optimala och nya rekommendationer om bättre anpassade protokoll har kommit och kommer sannolikt att hjälpa ännu fler att överleva.

8. Narkosmedel
Problemen med att skyddsutrustning i vården tar slut är välkända. Det stora antalet patienter på intensivvården gör också att narkosmedel används i större mängder än planerat och även de lagren börjar sina. Rätt narkosmedel behövs när man lägger patienter i ventilatorer eftersom det är viktigt att patienten ej kämpar emot ventilatorns rytm, det kan skada lungorna. Kan man inte söva på rätt sätt kan man få olika problem som påverkar effektiviteten i behandlingen och/eller exempelvis. kan ge patienten mardrömmar under narkosen. 

Carl 
(Jobbar inom Healthcare)
            [ingress] => Det är många saker som fortfarande är oklara beträffande Covid-19. Det gäller inte minst i vilken utsträckning vi kan återgå till vår vardag innan ett vaccin tagits fram och delats ut. Eller tills vi anses ha uppnått tillräcklig flockimmunitet. Här följer en ny insändare i ämnet, från en svensk arbetare inom hälsovården.
            [headline] => Livet fram till vaccinet eller immuniteten
            [page] => 0
            [modified] => 20200415090445
            [created] => 20200413121635
            [publishStart] => 20200415110000
            [publishStop] => 20201010121659
            [fullArticle] => Livet fram till vaccinet eller immuniteten Det är många saker som fortfarande är oklara beträffande Covid-19. Det gäller inte minst i vilken utsträckning vi kan återgå till vår vardag innan ett vaccin tagits fram och delats ut. Eller tills vi anses ha uppnått tillräcklig flockimmunitet. Här följer en ny insändare i ämnet, från en svensk arbetare inom hälsovården. 1. Jakten på olika samband
Rapporteringen vimlar av olika tänkbara samband kring varför vissa blir så sjuka och andra inte (förutom då andra sjukdomar finns med i bilden): De rapporter och trender som dels kommer från mer än en vetenskaplig studie och dessutom har en erkänd auktoritet bakom sig, är naturligtvis extra intressanta. Ett samband som lyfts fram av bland andra den italienska kemiprofessorn Ugo Bardi är att han ser att det verkar finnas en tydlig koppling mellan luftföroreningar och områden där coronaviruset har lett till svårare fall och större dödlighet. Det gäller framför allt förekomsten av mikroskopiska partiklar som kallas PM2,5. Dessa är mindre än 2,5 mikrometer i diameter, alltså mindre än exempelvis pollen. De uppstår vid förbränning av fossila bränslen. 

En liknande studie från Harvard hittar också en koppling mellan PM2.5 och graden av sjukdom. Området i norra Italien där pandemin är som värst, är också ett av de mest luftförorenade i världen. Den äldre generationen har dessutom levt i dessa föroreningar lång tid. Spanien har (och har haft) höga förekomster av PM2.5 på vissa orter. En annan teori som framförts i annan studie är att människor från Sydeuropa/Medelhavsområdet eventuellt kan vara känsligare genetiskt sett. Vi får se om någon av dessa senare bekräftas som det stora sambandet, eller om det blir något annat. Frågan är bara om man hittar något som i slutändan kan användas för att hjälpa att vända sjukdomsförloppet eller om det bara blir ett konstaterande att ”så är det”.
 
2. Immuntester
En av de stora frågorna idag är när pålitliga immuntester kan komma i stora volymer. De tester man gör idag för att se om en person är smittad är alltså inte samma test som för att se om en person har haft smittan och är immun. Ett immuntest tas normalt som ett blodprov, där man letar efter antikroppar till viruset. Dessa tester finns i nuläget enbart i begränsad omfattning men kommer säkert exempelvis att bli ett väldigt viktigt verktyg för att kunna avgöra vad en person skall kunna få göra och inte göra den närmaste framtiden. Världen kommer nog i mångt och mycket att börja delas in i de som är immuna och de som inte är immuna (om man nu verkligen blir immun), åtminstone tills den dagen vi får ett vaccin.
 
3. Spanien
Hur skall Spanien ställa sig till den inkomstbringande turismen kommande månader? Spanjorerna uppnår mycket med sin karantän och befolkningen pressas idag hårt, både ekonomiskt och psykiskt, för att få kontroll på smittan. Ett enda flygplan eller ett enda kryssningsfartyg med några smittade turister ombord, kan sedan lätt förstöra allt man åstadkommit med karantänen. Vi har ju också läst rapporter om att det numera är säkerställt att en person kan smitta utan att uppvisa symptom. Så även om man skulle införa tester i samband med ombordstigning eller avstigning, blir det oerhört svårt att eliminera risken för att smittade personer ändå kommer in i Spanien. Blir det så att Spanien bara kommer släppa in personer som på ett eller annat sätt kan visa intyg om att man haft viruset och därmed anses immun (om man blir immun)? 

Det kommer möjligtvis utfärdas någon typ av standard intyg inom EU. Det finns dessutom många länder där man inte har lika bra koll på smittläget som inom EU. Hur kommer man förhålla sig till turister från exempelvis länder som Ryssland, Marocko (och andra länder i Afrika, Asien och Arabvärlden) när de vill komma hit? Jag tror det är stor sannolikhet att Spanien faktiskt säger ”Njet” under 2020, framför allt sett utifrån hur politikerna har agerat hittills med karantän och omtanke om vårdanställda och äldre. Det lär bli tuffa debatter för Sánchez och tuffa månader för turistindustrin.
 
4. Kina
Allt fler börjar ifrågasätta Kinas rapportering av statistik och tidigare/nuvarande status. Det är fastställt att man inte rapporterade allt om viruset inledningsvis och inte heller redovisade korrekta siffror de första veckorna. Många experter sätter stora frågetecken även kring nuvarande rapportering. Man får helt enkelt inte ihop det och vissa kallar det till och med ”mystiskt”. Det vissa tror är att distrikten helt enkelt rapporterar förväntade siffror (alltså de siffror myndigheterna har som mål att nå) eftersom allt annat hade varit ett misslyckande och i värsta fall ger dem sparken. Experterna befarar att kinesiska ledningen inte har koll på den verkliga situationen och att det finns stor risk för att de lättnader av restriktioner man nu ser skall föra med sig nya smittspridningar. Även det kan komma att påverka turismen till Spanien.
 
5. Sverige
Det har ju varit en intensiv debatt om huruvida Svenska Folkhälsomyndigheten (FHM) har underskattat situationen eller ej. Som jag tidigare skrev, har Sverige följt WHOs riktlinjer för droppsmitta. Det intressanta i sammanhanget är att FHMs företrädare Anders Tegnell i minst två presskonferenser hävdat att de åtgärder som satts in faktiskt har stoppat den vanliga säsongsinfluensan och även den vanligt förekommande vinterkräksjukan och på så vis pekat på avsedd framgång med de måttliga restriktioner man infört. Men det ologiska i det resonemanget är ju att man trots allt ändå inte lyckats stoppa Coronaviruset i samma utsträckning. Detta kan alltså bekräfta WHO:s misstankar om att viruset är luftburet och smittar lättare än droppsmitta. 

Det faktum att FHM står inför en avstannad kräksjuka men fortsatt coronaspridning måste ju snarare vara ett bakslag. Den stora skillnaden som FHM inte tagit höjd för och som genererar alltmer kritik är att man faktiskt kan sprida smittan innan man visar symptom. Fokus från FHM har hela tiden varit på vad som händer när man har symptom. Samtidigt är mycket av debatten i Sverige historia nu. Man har kommit så långt fram i epidemin att det nog inte är lönt längre att diskutera strategi, utan nu är det ett rent taktiskt skede. Kanske kan man begränsa smittspridningen något på landsbygden med nya restriktioner.
 
6. Tredje världen = Spanska sjukan i repris
Nu börjar smittan sprida sig i trångbodda områden i Indiens slum. Snart sker detsamma i andra trångbodda delar i tredje världen. Där finns inga ventilatorer eller ens läkemedel för att lindra lidandet för många av de som blir allvarligt sjuka. Det kommer bli scenarier som påminner om när Spanska sjukan drog fram. Vi kommer nog helst vilja slippa höra eller läsa om det. Förhoppningsvis kan EU och andra länder hjälpa om det dröjer lite. Men det är stora befolkningsmängder.
 
7. Ventilatorer
Moderna ventilatorer är avancerade och datorstyrda maskiner som ser till att det kommer in syresatt luft i lungorna. De ersätter lungornas egen förmåga att andas. Ventilatorernas teknik har utvecklats mycket de senaste åren och man har bland annat. gjort dem konfigurerbara så att de kan ha olika program för hur mycket luft som skall pressas in, med vilken frekvens och med vilket tryck, med mera. Alla parametrar ställs in i vad som sedan kallas ett ”protokoll”. Det finns internationella riktlinjer för vilka protokoll som skall användas vid vilka sjukdomar. Har man inte rätt protokoll valt kan man i värsta fall göra patienten mer skada än nytta. Nya studier har visat att de protokoll som inledningsvis rekommenderats för Covid19 kanske inte var helt optimala och nya rekommendationer om bättre anpassade protokoll har kommit och kommer sannolikt att hjälpa ännu fler att överleva.

8. Narkosmedel
Problemen med att skyddsutrustning i vården tar slut är välkända. Det stora antalet patienter på intensivvården gör också att narkosmedel används i större mängder än planerat och även de lagren börjar sina. Rätt narkosmedel behövs när man lägger patienter i ventilatorer eftersom det är viktigt att patienten ej kämpar emot ventilatorns rytm, det kan skada lungorna. Kan man inte söva på rätt sätt kan man få olika problem som påverkar effektiviteten i behandlingen och/eller exempelvis. kan ge patienten mardrömmar under narkosen. 

Carl 
(Jobbar inom Healthcare) Insändarskribenten analyserar många av de frågetecken som alltjämt råder kring coronaviruset och som troligtvis medför att det kommer att dröja innan vi kan återgå till vårt normala vardag. Foto: Ayto de Estepona 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [4] => Array
        (
            [id] => 28516
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => De första veckorna jag upplevde krisen, först i Kina och sedan i Italien, var jag helt inställd på att rädda liv faktiskt skulle få kosta allt. Nu, några veckor senare när vi ser effekterna i samhället i övrigt, är jag inte lika säker. Inledningsvis fanns också många rapporter om att man nog skulle kunna stoppa viruset helt som i Kina, men experterna tror att smittan kommer återvända även där. Idag har ju viruset fått fäste på alla kontinenter så det loppet är nog faktiskt kört. I avvaktan på ett vaccin, som tyvärr är många månader bort om man skall följa alla kvalitetsregler och minimera risken för biverkningar (typ den narkolepsi vi fick med i vaccinet i förra epidemin) står vi i balansgången mellan att försöka bromsa smittspridningen/antal döda och att undvika permanent ekonomisk skada på samhället i övrigt. 

Vi har också lärt oss mer om viruset. Man trodde först att det var en så kallad. droppsmitta (typ vinterkräksjuka), men lutar nu mer och mer åt att det är luftburet (typ vattkoppor) och därmed faktiskt ännu smittsammare. Det innebär i så fall att det är ännu svårare att undvika att bli smittad i längden. Vaccin blir ännu mer nödvändigt för att riskgrupperna skall kunna återgå till normal vardag.

Ser vi på hur dessa virus normalt sett beter sig kan vi tyvärr nog även räkna med en ny våg både i höst och nästa vår. Då, om ett år, har vi kanske ett vaccin som förhoppningsvis räcker till riskgrupperna i första omgången. Det lär bli internationellt slagsmål om de första tillverkningsdoserna.

Problemet är att nuvarande karantänen inte kan pågå i ett år, då har vi inga företag kvar och regeringarna i världen har inte heller förmågan att hålla liv i ekonomin så länge. Vad gör vi? 

Det mest nyanserade ser ut att vara att försöka skydda riskgrupperna (och indirekt sjukvården) med en ”så total isolering som möjligt” för just dessa grupper, tills vaccinet kommer och samtidigt låta befolkningen i övrigt gradvis få återgå till en mer normal vardag. Detta är enkelt att säga, men svårare att genomföra. Det går nog dock. Ska vi alternativt försöka uppnå ”flockimmunitet” så kommer det förmodligen kosta ännu mer liv och bli ännu större påfrestning på vården. Sveriges flexiblare förhållning kan i det avseendet vara ett vågspel med framför allt sjukvården och det extra antal sjuka/döda det eventuellt kan leda till. 

Resten av Europa är mer restriktiva. Det intressanta är dock att Sverige faktiskt följer WHO’s rekommendationer för droppsmitta, så det finns egentligen ingen anledning för grannländerna att kritisera. Många länder (som Spanien) har däremot infört tuffare regler och nog kanske baserat det på egna tidiga misstankar om luftburen smitta. Vi får se hur det går, men vi skall inte heller glömma att människor i Norden inte bor/umgås generationsvis på samma sätt som i sydeuropa. Det har stor betydelse för smittspridningen. De områden i Stockholm där smittan spridits mest är relativt sett trångbodda områden, förutom vissa äldreboenden.

Det förespråkarna för att ”helt släppa alla restriktioner och återgå till det normala i alla avseenden” glömmer är att då lär många inom sjukvården ge upp, sjukskriva sig och säga ”ska ni festa medan vi i sjukvården ska ta hand om alla de extra sjuka och döda som ert beteende resulterar i?” så nej. Samhället idag är inte heller dimensionerat för att ta tand om den vågen av ännu fler sjuka och döda, som det sannolikt skulle innebära. Det har vi sett exempel på senaste tiden i både Italien och Spanien. 

Glöm inte heller att det verkar finnas ett samband mellan mängden virusexponering och hur allvarligt sjuk man blir. Vi ser många inom vården som blir sjuka och även dör, mer än 40 läkare i Italien. Även om procenttalet av totala befolkningen är litet blir det väldigt många döda människor i praktiken. Antalet döda per dag är nästan fördubblat jämfört med normalt. Vården kan i värsta fall kollapsa och stänga även för de med andra sjukdomar. Vi kan inte göra våra sjukvårdare till självmordspiloter, och de skulle nog aldrig heller acceptera det uppdraget.

Om inte det faktum att viruset ser ut att vara luftburet redan har sett till att smitta större procentuella delar av befolkningen och vi uppnått ”flockimmunitet” snabbare än vi trott, blir vi nog tvungna att ta oss igenom detta med fortsatt disciplin och eventuellt nya perioder av karantän samt social distansering. Detta  för att hålla antalet nya smittade, sjuka och döda på en ”hanterbar” nivå. Ja det låter hemskt.

Till sommaren kommer klimatet hjälpa till i Europa och kan erbjuda lättade restriktioner, men ändå långt ifrån ett liv precis som förr. Resor måste nog begränsas, så att man har koll på ny smittspridning inom områden där man jobbat hårt för att uppnå en ”hanterbar” situation (vilket till viss del sker sker naturligt med svagare ekonomi och ökad arbetslöshet). Allt som innebär extra risk för ny smittspridning typ ”after ski” måste begränsas, inga partyn på Solkustens stränder och barer, förmodligen färre bord i restauranger, fortsatta tvåmeters distanslinjer i många sammanhang. I Kina låter man bara de resa som bedöms friska och de får en speciell kod i en app. Så kan det eventuellt även bli i Europa, annars kan man inte ha koll på smittoläget och alternativet blir helt enkelt att fortsätta hålla gränser stängda, med alla de konsekvenser det innebär för bland annat turistindustrin. 

Man kanske kommer inrätta speciella karantänsboenden för vissa grupper av befolkningen, bemannade enbart av de som har haft sjukdomen och är immuna (man tror de blir immuna åtminstone en viss tid) tills dagen V för vaccin infinner sig. Detta kan t.ex. vara stugbyar eller hotell som isoleras 100-procentligt med hjälp av buffertar av immun personal. Politikerna tittar redan på det. För oss som bor på Solkusten kan det faktum vi sett en långsammare smittspridning och lägre antal smittade per capita faktiskt bli negativt, det innebär att en relativt sett större del av befolkningen inte är smittad och vi behöver därför vara ännu mer försiktiga för ny smittspridning.

Alla är överens om att vi behöver få igång samhället igen i april för att inte sätta världen i en recession/depression. Men de närmaste tolv månaderna blir ingen dans på rosor om vi vill ha både en fungerande vård, en ”hanterbar” smittspridning, omtanke om riskgrupperna och en någorlunda fungerande ekonomi.

Förhoppningsvis vaknar vi alla imorgon och inser att vi på något mirakulöst sett uppnått flockimmunitet! En sak är säker - 2020 kommer gå till historien.

Carl 
(Jobbar inom Healthcare)
            [ingress] => Vi förfäras över Coronaviruset men alltmer även över dess effekter på samhället i övrigt. Många debatter förs från olika sidor, i ena änden med krav på total isolering av allt och alla och i andra änden de som vill återgå till normal vardag imorgon - inte minst de som haft Covid-19 och är utan symptom. De flesta av oss befinner sig nog mitt emellan, speciellt om man är eller har anhöriga och vänner i någon av riskkategorierna. Men har man barn ser man även åt det hållet som säger att vi inte kan låta rasera samhället alltför mycket. Så vad kommer hända?
            [headline] => Vårdpersonalen består ej av självmordspiloter
            [page] => 0
            [modified] => 20200409120514
            [created] => 20200328170919
            [publishStart] => 20200409150000
            [publishStop] => 20200924180959
            [fullArticle] => Vårdpersonalen består ej av självmordspiloter Vi förfäras över Coronaviruset men alltmer även över dess effekter på samhället i övrigt. Många debatter förs från olika sidor, i ena änden med krav på total isolering av allt och alla och i andra änden de som vill återgå till normal vardag imorgon - inte minst de som haft Covid-19 och är utan symptom. De flesta av oss befinner sig nog mitt emellan, speciellt om man är eller har anhöriga och vänner i någon av riskkategorierna. Men har man barn ser man även åt det hållet som säger att vi inte kan låta rasera samhället alltför mycket. Så vad kommer hända? De första veckorna jag upplevde krisen, först i Kina och sedan i Italien, var jag helt inställd på att rädda liv faktiskt skulle få kosta allt. Nu, några veckor senare när vi ser effekterna i samhället i övrigt, är jag inte lika säker. Inledningsvis fanns också många rapporter om att man nog skulle kunna stoppa viruset helt som i Kina, men experterna tror att smittan kommer återvända även där. Idag har ju viruset fått fäste på alla kontinenter så det loppet är nog faktiskt kört. I avvaktan på ett vaccin, som tyvärr är många månader bort om man skall följa alla kvalitetsregler och minimera risken för biverkningar (typ den narkolepsi vi fick med i vaccinet i förra epidemin) står vi i balansgången mellan att försöka bromsa smittspridningen/antal döda och att undvika permanent ekonomisk skada på samhället i övrigt. 

Vi har också lärt oss mer om viruset. Man trodde först att det var en så kallad. droppsmitta (typ vinterkräksjuka), men lutar nu mer och mer åt att det är luftburet (typ vattkoppor) och därmed faktiskt ännu smittsammare. Det innebär i så fall att det är ännu svårare att undvika att bli smittad i längden. Vaccin blir ännu mer nödvändigt för att riskgrupperna skall kunna återgå till normal vardag.

Ser vi på hur dessa virus normalt sett beter sig kan vi tyvärr nog även räkna med en ny våg både i höst och nästa vår. Då, om ett år, har vi kanske ett vaccin som förhoppningsvis räcker till riskgrupperna i första omgången. Det lär bli internationellt slagsmål om de första tillverkningsdoserna.

Problemet är att nuvarande karantänen inte kan pågå i ett år, då har vi inga företag kvar och regeringarna i världen har inte heller förmågan att hålla liv i ekonomin så länge. Vad gör vi? 

Det mest nyanserade ser ut att vara att försöka skydda riskgrupperna (och indirekt sjukvården) med en ”så total isolering som möjligt” för just dessa grupper, tills vaccinet kommer och samtidigt låta befolkningen i övrigt gradvis få återgå till en mer normal vardag. Detta är enkelt att säga, men svårare att genomföra. Det går nog dock. Ska vi alternativt försöka uppnå ”flockimmunitet” så kommer det förmodligen kosta ännu mer liv och bli ännu större påfrestning på vården. Sveriges flexiblare förhållning kan i det avseendet vara ett vågspel med framför allt sjukvården och det extra antal sjuka/döda det eventuellt kan leda till. 

Resten av Europa är mer restriktiva. Det intressanta är dock att Sverige faktiskt följer WHO’s rekommendationer för droppsmitta, så det finns egentligen ingen anledning för grannländerna att kritisera. Många länder (som Spanien) har däremot infört tuffare regler och nog kanske baserat det på egna tidiga misstankar om luftburen smitta. Vi får se hur det går, men vi skall inte heller glömma att människor i Norden inte bor/umgås generationsvis på samma sätt som i sydeuropa. Det har stor betydelse för smittspridningen. De områden i Stockholm där smittan spridits mest är relativt sett trångbodda områden, förutom vissa äldreboenden.

Det förespråkarna för att ”helt släppa alla restriktioner och återgå till det normala i alla avseenden” glömmer är att då lär många inom sjukvården ge upp, sjukskriva sig och säga ”ska ni festa medan vi i sjukvården ska ta hand om alla de extra sjuka och döda som ert beteende resulterar i?” så nej. Samhället idag är inte heller dimensionerat för att ta tand om den vågen av ännu fler sjuka och döda, som det sannolikt skulle innebära. Det har vi sett exempel på senaste tiden i både Italien och Spanien. 

Glöm inte heller att det verkar finnas ett samband mellan mängden virusexponering och hur allvarligt sjuk man blir. Vi ser många inom vården som blir sjuka och även dör, mer än 40 läkare i Italien. Även om procenttalet av totala befolkningen är litet blir det väldigt många döda människor i praktiken. Antalet döda per dag är nästan fördubblat jämfört med normalt. Vården kan i värsta fall kollapsa och stänga även för de med andra sjukdomar. Vi kan inte göra våra sjukvårdare till självmordspiloter, och de skulle nog aldrig heller acceptera det uppdraget.

Om inte det faktum att viruset ser ut att vara luftburet redan har sett till att smitta större procentuella delar av befolkningen och vi uppnått ”flockimmunitet” snabbare än vi trott, blir vi nog tvungna att ta oss igenom detta med fortsatt disciplin och eventuellt nya perioder av karantän samt social distansering. Detta  för att hålla antalet nya smittade, sjuka och döda på en ”hanterbar” nivå. Ja det låter hemskt.

Till sommaren kommer klimatet hjälpa till i Europa och kan erbjuda lättade restriktioner, men ändå långt ifrån ett liv precis som förr. Resor måste nog begränsas, så att man har koll på ny smittspridning inom områden där man jobbat hårt för att uppnå en ”hanterbar” situation (vilket till viss del sker sker naturligt med svagare ekonomi och ökad arbetslöshet). Allt som innebär extra risk för ny smittspridning typ ”after ski” måste begränsas, inga partyn på Solkustens stränder och barer, förmodligen färre bord i restauranger, fortsatta tvåmeters distanslinjer i många sammanhang. I Kina låter man bara de resa som bedöms friska och de får en speciell kod i en app. Så kan det eventuellt även bli i Europa, annars kan man inte ha koll på smittoläget och alternativet blir helt enkelt att fortsätta hålla gränser stängda, med alla de konsekvenser det innebär för bland annat turistindustrin. 

Man kanske kommer inrätta speciella karantänsboenden för vissa grupper av befolkningen, bemannade enbart av de som har haft sjukdomen och är immuna (man tror de blir immuna åtminstone en viss tid) tills dagen V för vaccin infinner sig. Detta kan t.ex. vara stugbyar eller hotell som isoleras 100-procentligt med hjälp av buffertar av immun personal. Politikerna tittar redan på det. För oss som bor på Solkusten kan det faktum vi sett en långsammare smittspridning och lägre antal smittade per capita faktiskt bli negativt, det innebär att en relativt sett större del av befolkningen inte är smittad och vi behöver därför vara ännu mer försiktiga för ny smittspridning.

Alla är överens om att vi behöver få igång samhället igen i april för att inte sätta världen i en recession/depression. Men de närmaste tolv månaderna blir ingen dans på rosor om vi vill ha både en fungerande vård, en ”hanterbar” smittspridning, omtanke om riskgrupperna och en någorlunda fungerande ekonomi.

Förhoppningsvis vaknar vi alla imorgon och inser att vi på något mirakulöst sett uppnått flockimmunitet! En sak är säker - 2020 kommer gå till historien.

Carl 
(Jobbar inom Healthcare) Insändasrskribenten menar att om inte allmänheten tar sitt ansvar och isolerar sig är risken stor att vårpersonalen helt enkelt ger upp. Foto: Helicópteros Sanitarios 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [5] => Array
        (
            [id] => 28605
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Karantänen är inte en så konstig åtgärd i Spanien med tanke på att cirka 50 miljoner människor bor i landet och att de, historiskt sett, är vana vid ett mer auktoritärt styre. Vi får löpande information, som det inte finns någon anledning att betvivla, att det mest är gamla och sjuka som drabbas värst. Se källor nedan. Det finns många äldre personer i Spanien, som troligen dessutom bär på underliggande sjukdomar, precis som i Italien. Covid19 har dessvärre i många fall blivit den sista spiken i kistan. Såklart tragiskt ändå. Det finns ju även fall med barn och yngre samt tillsynes friska individer som blivit svårt sjuka eller till och med avlidit. Dessa fall är tack och lov oerhört få. Dock alltid sorgligt när någon närstående dör, oavsett orsak. Men ingenting i jämförelse med alla de människoliv som offras bland de yngre generationerna i kölvattnet av denna Corona-kris.

Efter 3-4 veckors karantän så får oftast själva karantänen fler negativa hälsoeffekter bland medborgarna än själva den smitta som karantänen har till syfte att förhindra. Exempelvis så är det mycket troligt att våld och sexuella övergrepp i hemmen ökar, samt fler självmord och mer allmän psykisk ohälsa (så kallade negativa direkta effekter). Och då räknar man inte ens med de gigantiska finansiella förlusterna som kommer leda till ökade dödsfall inom vården, när det gäller exempelvis behandling av cancer och diabetes (långtgående negativa indirekta hälsoeffekter). Statistik och data finns på detta från den föregående ekonomiska krisen efter 2008. Och då ska man även ta i beräkning att det vi står inför nu är mycket värre. Dock är detta en ny situation för många länder, deras ledare och befolkning så det är svårt att göra korrekta beräkningar och även svårt att jämföra med tidigare virusinfluensor som ägde rum för 100 eller 50 år sedan, då vi lever helt annorlunda liv idag. Oavsett vad så får vi hoppas att den beryktade "kurvan" snart planar ut, så att förlusterna av människoliv både på lång och kort sikt kan minska.

Sveriges regering och epidemiologer spelar ett högt spel och vi får hoppas att de är på rätt väg genom att inte stänga ner hela samhället i form av grundskolor och företag, samt att människor får lov att vistas utomhus i mindre grupper. Sverige bygger sin strategi på frivillighet och eget ansvar i strävan efter så kallad flockimmunitet. Givetvis ges även tydliga direktiv om hygien, sanering, social distansering, utökat skydd av riskgrupperna och med tydliga rekommendationer om att de som kan arbeta hemifrån ska göra det. Gymnasium, högskolor och universitet är stängda, men eleverna ska arbeta hemifrån då dessa nästan eller helt vuxna individer ska kunna klara av detta på egen hand. Medan grundskolorna ska hållas öppna. Klokt, för föräldrarna till vissa av dessa yngre barn behövs i sina respektive yrken inom samhällsbärande instanser som vård, omsorg och rättsväsende.

Hittills har jag bara berört de humanitära förlusterna och hälsoaspekterna. Men som bekant så hänger ekonomiskt välstånd och god hälsa ihop. Varifrån ska skatteintäkter komma om företag går under och folk blir av med sina jobb..? Vem ska betala för de gigantiska underskott som nu byggs upp? Ett land som Spanien som redan har en relativt stor statsskuld ligger illa till. Men Spanien har även mycket stolthet och jävlar anamma och var en av de sydeuropeiska länderna som reste sig starkast och bäst efter den finansiella krisen 2008. Då passade Spanien på att sanera sin överspekulerade fastighetsmarknad. De införde betydligt sundare lån- och amorteringskrav i jämförelse med exempelvis Sverige. Och de mörkade inte heller sina finansiella problem till skillnad från Frankrike. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag själv har inte gott om pengar men har förutom det självklara i att handla av mina lokala livsmedelsbutiker även beställt hämt-mat från de restauranger som jag gillar och som fortfarande har öppet, shoppat födelsedagspresenter och blommor online samt skänkt mat och hygienartiklar till behövande. Om alla gör det man kan för att hålla igång jobben och därmed ekonomin, så bidrar detta till att lindra den kraftiga ekonomiska baksmällan som väntar imorgon. 

Det vi nu ser kommer få långtgående och mycket negativa effekter för den allmänna hälsan hos befolkningen i hela världen och extra illa för de länder som stängt ner stora delar av sin industri och vardagsekonomi, vilket innebär gigantiska förlorade finansiella värden. Vår tillvaro kommer inte bli densamma. På flera sätt troligen till det sämre för en tid framöver, men det finns också ljusglimtar gällande den globala miljön och naturen samt en möjlighet till en ny politisk och kapitalistisk omstart. Och då gäller det att vi alla tänker efter och inte drabbas av panik. Viktigt att rädslan inte tar över så att vi lyssnar till populister eller att vi bara ser på och accepterar när regeringar röstar igenom integritetskränkande nya lagar som hämmar vår frihet och våra möjligheter till att leva självständigt, vara kreativa och nytänkande. Men kriser brukar även föda nya briljanta affärsidéer och företagsimperium.

Slutligen finns det inte en politiker i Spanien (eller i Italien med flera liknade länder för den delen) som blir omvald om de inte vidtar sådana här hårdföra restriktioner och karantänslagar för att skydda de gamla och sjuka. Här i Spanien så är de äldre en del av samhället och den sociala gemenskapen på ett helt annat sätt. Som du vet är ju även generationsboenden (3-4 generationer under samma tak) vanligt i Spanien och i Italien. Dessa fakta ska då ses i jämförelse med Stockholm som är den storstad med flest ensamhushåll i hela världen. Så med andra ord är det svårt att jämföra Sverige med Spanien om man inte tar hänsyn till sociala, kulturella och demografiska skillnader samt strukturen i den rent parlamentariska styrningen. Dessutom är det inte säkert att den strategi som ger positivt resultat i Sverige skulle fungera lika bra i Spanien och viceversa.

Jag hoppas verkligen att mitt modiga Sveriges vågade strategi håller hela vägen samt att mitt varmhjärtade Spaniens karantän snart är över, så att såväl företagen som folket återhämtar sig starkt och snabbt.

Mattias Tönnheim
F d journalist och numera specialist på krishantering och kommunikation med boende i både Sverige och Spanien.

Källor:
- https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/
- https://www.who.int/countries/esp/en/
- https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Population_structure_and_ageing/sv
- https://www.sydkusten.es/sk/11/a/28357/
            [ingress] => Med anledning av den väntade förlängningen av karantänen här i Spanien så tycker jag att det är på sin plats att försöka förklara varför två länder - Sverige och Spanien - som bägge ligger mig varmt om hjärtat, agerar så olika. Jag vill även passa på att påpeka vikten av yttrandefrihet och självständigt tänkande, samtidigt som man måste vara källkritisk i dessa tider av desinformation från främmande makt.
            [headline] => Coronakrisen har många effekter
            [page] => 0
            [modified] => 20200406140048
            [created] => 20200406130403
            [publishStart] => 20200406140000
            [publishStop] => 20201003130459
            [fullArticle] => Coronakrisen har många effekter Med anledning av den väntade förlängningen av karantänen här i Spanien så tycker jag att det är på sin plats att försöka förklara varför två länder - Sverige och Spanien - som bägge ligger mig varmt om hjärtat, agerar så olika. Jag vill även passa på att påpeka vikten av yttrandefrihet och självständigt tänkande, samtidigt som man måste vara källkritisk i dessa tider av desinformation från främmande makt. Karantänen är inte en så konstig åtgärd i Spanien med tanke på att cirka 50 miljoner människor bor i landet och att de, historiskt sett, är vana vid ett mer auktoritärt styre. Vi får löpande information, som det inte finns någon anledning att betvivla, att det mest är gamla och sjuka som drabbas värst. Se källor nedan. Det finns många äldre personer i Spanien, som troligen dessutom bär på underliggande sjukdomar, precis som i Italien. Covid19 har dessvärre i många fall blivit den sista spiken i kistan. Såklart tragiskt ändå. Det finns ju även fall med barn och yngre samt tillsynes friska individer som blivit svårt sjuka eller till och med avlidit. Dessa fall är tack och lov oerhört få. Dock alltid sorgligt när någon närstående dör, oavsett orsak. Men ingenting i jämförelse med alla de människoliv som offras bland de yngre generationerna i kölvattnet av denna Corona-kris.

Efter 3-4 veckors karantän så får oftast själva karantänen fler negativa hälsoeffekter bland medborgarna än själva den smitta som karantänen har till syfte att förhindra. Exempelvis så är det mycket troligt att våld och sexuella övergrepp i hemmen ökar, samt fler självmord och mer allmän psykisk ohälsa (så kallade negativa direkta effekter). Och då räknar man inte ens med de gigantiska finansiella förlusterna som kommer leda till ökade dödsfall inom vården, när det gäller exempelvis behandling av cancer och diabetes (långtgående negativa indirekta hälsoeffekter). Statistik och data finns på detta från den föregående ekonomiska krisen efter 2008. Och då ska man även ta i beräkning att det vi står inför nu är mycket värre. Dock är detta en ny situation för många länder, deras ledare och befolkning så det är svårt att göra korrekta beräkningar och även svårt att jämföra med tidigare virusinfluensor som ägde rum för 100 eller 50 år sedan, då vi lever helt annorlunda liv idag. Oavsett vad så får vi hoppas att den beryktade "kurvan" snart planar ut, så att förlusterna av människoliv både på lång och kort sikt kan minska.

Sveriges regering och epidemiologer spelar ett högt spel och vi får hoppas att de är på rätt väg genom att inte stänga ner hela samhället i form av grundskolor och företag, samt att människor får lov att vistas utomhus i mindre grupper. Sverige bygger sin strategi på frivillighet och eget ansvar i strävan efter så kallad flockimmunitet. Givetvis ges även tydliga direktiv om hygien, sanering, social distansering, utökat skydd av riskgrupperna och med tydliga rekommendationer om att de som kan arbeta hemifrån ska göra det. Gymnasium, högskolor och universitet är stängda, men eleverna ska arbeta hemifrån då dessa nästan eller helt vuxna individer ska kunna klara av detta på egen hand. Medan grundskolorna ska hållas öppna. Klokt, för föräldrarna till vissa av dessa yngre barn behövs i sina respektive yrken inom samhällsbärande instanser som vård, omsorg och rättsväsende.

Hittills har jag bara berört de humanitära förlusterna och hälsoaspekterna. Men som bekant så hänger ekonomiskt välstånd och god hälsa ihop. Varifrån ska skatteintäkter komma om företag går under och folk blir av med sina jobb..? Vem ska betala för de gigantiska underskott som nu byggs upp? Ett land som Spanien som redan har en relativt stor statsskuld ligger illa till. Men Spanien har även mycket stolthet och jävlar anamma och var en av de sydeuropeiska länderna som reste sig starkast och bäst efter den finansiella krisen 2008. Då passade Spanien på att sanera sin överspekulerade fastighetsmarknad. De införde betydligt sundare lån- och amorteringskrav i jämförelse med exempelvis Sverige. Och de mörkade inte heller sina finansiella problem till skillnad från Frankrike. 

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag själv har inte gott om pengar men har förutom det självklara i att handla av mina lokala livsmedelsbutiker även beställt hämt-mat från de restauranger som jag gillar och som fortfarande har öppet, shoppat födelsedagspresenter och blommor online samt skänkt mat och hygienartiklar till behövande. Om alla gör det man kan för att hålla igång jobben och därmed ekonomin, så bidrar detta till att lindra den kraftiga ekonomiska baksmällan som väntar imorgon. 

Det vi nu ser kommer få långtgående och mycket negativa effekter för den allmänna hälsan hos befolkningen i hela världen och extra illa för de länder som stängt ner stora delar av sin industri och vardagsekonomi, vilket innebär gigantiska förlorade finansiella värden. Vår tillvaro kommer inte bli densamma. På flera sätt troligen till det sämre för en tid framöver, men det finns också ljusglimtar gällande den globala miljön och naturen samt en möjlighet till en ny politisk och kapitalistisk omstart. Och då gäller det att vi alla tänker efter och inte drabbas av panik. Viktigt att rädslan inte tar över så att vi lyssnar till populister eller att vi bara ser på och accepterar när regeringar röstar igenom integritetskränkande nya lagar som hämmar vår frihet och våra möjligheter till att leva självständigt, vara kreativa och nytänkande. Men kriser brukar även föda nya briljanta affärsidéer och företagsimperium.

Slutligen finns det inte en politiker i Spanien (eller i Italien med flera liknade länder för den delen) som blir omvald om de inte vidtar sådana här hårdföra restriktioner och karantänslagar för att skydda de gamla och sjuka. Här i Spanien så är de äldre en del av samhället och den sociala gemenskapen på ett helt annat sätt. Som du vet är ju även generationsboenden (3-4 generationer under samma tak) vanligt i Spanien och i Italien. Dessa fakta ska då ses i jämförelse med Stockholm som är den storstad med flest ensamhushåll i hela världen. Så med andra ord är det svårt att jämföra Sverige med Spanien om man inte tar hänsyn till sociala, kulturella och demografiska skillnader samt strukturen i den rent parlamentariska styrningen. Dessutom är det inte säkert att den strategi som ger positivt resultat i Sverige skulle fungera lika bra i Spanien och viceversa.

Jag hoppas verkligen att mitt modiga Sveriges vågade strategi håller hela vägen samt att mitt varmhjärtade Spaniens karantän snart är över, så att såväl företagen som folket återhämtar sig starkt och snabbt.

Mattias Tönnheim
F d journalist och numera specialist på krishantering och kommunikation med boende i både Sverige och Spanien.

Källor:
- https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/
- https://www.who.int/countries/esp/en/
- https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Population_structure_and_ageing/sv
- https://www.sydkusten.es/sk/11/a/28357/ Spanien och Sverige har hittills haft olika strategier för att bekämpa coronaviruset. Endast tiden kan utvisa vilken taktik som var den mest effektiva, menar insändarskribenten Mattias Tönnheim. Mattias Tönnheim är före detta journalist, med boende i både Sverige och Spanien. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [6] => Array
        (
            [id] => 25517
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Varför valde vi Almuñécar?
Som så ofta är det slumpen som avgör varför man för första gången besöker en ny plats. Men det är aldrig slumpen, som avgör om man återvänder. För min familj är det avgörande att Almuñécar, trots att vi är många utlänningar, fortfarande är en genuin spansk stad. Kommunen arbetar konsekvent med att utveckla staden för alla som bor här och har inte siktet inställt på endast oss besökande. Staden är ren och trygg. Här kan vi vandra hem i natten efter ett besök på Casa de la Cultura utan att behöva oroa oss för att bli antastade. Polisen är ständigt närvarande och patrullerar gatorna och Paseon.
Kommunen upplåter också lokaler för vår förening Los Nordicos där vi kan samlas och umgås, vilket vi är mycket tacksamma över.

Hur mycket upplever vi utanför vår lilla stad
Närheten till Alpujarras, Granada, Frigiliana och inte minst den lilla förtjusande byn Acebuchal gör att det finns alltid något nytt att upptäcka. På bara några minuters väg upp i bergen kan vi vandra bland apelsinlundar och fruktodlingar av olika slag för att inte tala om alla de vilda växter som klänger längs bergssidorna med hög klar luft och ofta en bedårande utsikt över medelhavet. I byarna kan vi köpa en mångfald av lokala produkter av mycket hög kvalité.

Hur handlar vi? Lokala affärer, lokalt odlat eller i storkedjor?
Att äta mat som är närodlad och efter årstiden är ett ”bombsäkert” sätt att få i sig alla de näringsämnen vi behöver. Men det finns mycket mer, det lokala hantverket och alla duktiga människor som lagar klockor, syr kläder eller lagar skor ska vi också nyttja, tycker jag. Alltid bra service och ofta oförskämt låga priser gör att man gärna gynnar det lokala näringslivet.

Andalusiernas livsglädje och många fiestor
Här engagerar sig både gammal och ung. Självklart skapar det en sammanhållning i samhället och till glädje för oss nordbor som får delta. Mycket av det som jag upplever att vi förlorat i Sverige finns plötsligt här! Jag inte göra annat än att säga ett stort varmt tack för att vi får möjlighet att leva här!

Lisa Olofsson
            [ingress] => Varför tänker vi olika beroende på om vi befinner oss i Sverige eller Spanien?
Ofta möter jag svenskar som tillbringar vintermånaderna i Spanien. Vi njuter av klimatet, de vänliga människorna och den fantastiska kulturen. Det märkliga är att många av dem jag möter, efter många år i Spanien inte lärt sig att tala eller förstå spanska, samma människor förundras över att inte spanjorerna lärt sig kommunicera på engelska. Hur tänker man då? Påfallande ofta anser samma personer att de som invandrar till Sverige måste lära sig att tala svenska så fort som möjligt! 
            [headline] => Därför väljer vi Almuñécar
            [page] => 0
            [modified] => 20171220113004
            [created] => 20171211100756
            [publishStart] => 20171221175900
            [publishStop] => 20180609110759
            [fullArticle] => Därför väljer vi Almuñécar Varför tänker vi olika beroende på om vi befinner oss i Sverige eller Spanien?
Ofta möter jag svenskar som tillbringar vintermånaderna i Spanien. Vi njuter av klimatet, de vänliga människorna och den fantastiska kulturen. Det märkliga är att många av dem jag möter, efter många år i Spanien inte lärt sig att tala eller förstå spanska, samma människor förundras över att inte spanjorerna lärt sig kommunicera på engelska. Hur tänker man då? Påfallande ofta anser samma personer att de som invandrar till Sverige måste lära sig att tala svenska så fort som möjligt!  Varför valde vi Almuñécar?
Som så ofta är det slumpen som avgör varför man för första gången besöker en ny plats. Men det är aldrig slumpen, som avgör om man återvänder. För min familj är det avgörande att Almuñécar, trots att vi är många utlänningar, fortfarande är en genuin spansk stad. Kommunen arbetar konsekvent med att utveckla staden för alla som bor här och har inte siktet inställt på endast oss besökande. Staden är ren och trygg. Här kan vi vandra hem i natten efter ett besök på Casa de la Cultura utan att behöva oroa oss för att bli antastade. Polisen är ständigt närvarande och patrullerar gatorna och Paseon.
Kommunen upplåter också lokaler för vår förening Los Nordicos där vi kan samlas och umgås, vilket vi är mycket tacksamma över.

Hur mycket upplever vi utanför vår lilla stad
Närheten till Alpujarras, Granada, Frigiliana och inte minst den lilla förtjusande byn Acebuchal gör att det finns alltid något nytt att upptäcka. På bara några minuters väg upp i bergen kan vi vandra bland apelsinlundar och fruktodlingar av olika slag för att inte tala om alla de vilda växter som klänger längs bergssidorna med hög klar luft och ofta en bedårande utsikt över medelhavet. I byarna kan vi köpa en mångfald av lokala produkter av mycket hög kvalité.

Hur handlar vi? Lokala affärer, lokalt odlat eller i storkedjor?
Att äta mat som är närodlad och efter årstiden är ett ”bombsäkert” sätt att få i sig alla de näringsämnen vi behöver. Men det finns mycket mer, det lokala hantverket och alla duktiga människor som lagar klockor, syr kläder eller lagar skor ska vi också nyttja, tycker jag. Alltid bra service och ofta oförskämt låga priser gör att man gärna gynnar det lokala näringslivet.

Andalusiernas livsglädje och många fiestor
Här engagerar sig både gammal och ung. Självklart skapar det en sammanhållning i samhället och till glädje för oss nordbor som får delta. Mycket av det som jag upplever att vi förlorat i Sverige finns plötsligt här! Jag inte göra annat än att säga ett stort varmt tack för att vi får möjlighet att leva här!

Lisa Olofsson Allt fler svenskar tillbringar åtminstone vintermånaderna i Almuñécar. Insändarskribenten är en av dem och förklarar varför. Foto: Ayto de Almuñécar 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [7] => Array
        (
            [id] => 24666
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Vi bokade resa 30 september förra året och köpte platser på rad 10 för resa hem till jul. Jag betalade även för en väska med julklappar till barnbarnsbarnen. Vid incheckning har vi blivit av med våra betalda platser och har nu plats på rad 20. Går ombord och chefsvärdinnan hjälper oss byta så vi får sitta på rad 9.

Klart för avgång, men kaptenen meddelar då att två personer saknas så deras bagage måste lyftas ur planet. En värdinna går förbi oss och jag frågar då oroligt om det är vi som saknas, eftersom vi bytt plats. Hon försäkrar oss att så inte är fallet.

Efter halva resan kommer chefsvärdinnan och beklagar att det skett ett misstag. Det var vårt bagage som lyftes av, men skulle säkert få det med något av de andra planen som skulle gå till Arlanda samma dag och direkt köras ut med bil till oss.

Vid ombordstigning lämnades boardingkorten för kontroll, men de blev tydligen inte registrerade. Kontrollanten vid gaten verkade stressad och ouppmärksam och talade med en kollega en bit bort. Hur ofta sker detta misstag? Vilka konsekvenser kan det i värsta fall få? För oss blev det 6 dagars väntan på bagaget, som skulle komma dagen därpå. Det gick nämligen inga fler flyg den dagen. En lögn för att släta över de misstag som drabbade oss: missad registrering vid gaten, missen att inte reagera när vi frågade om det var vi som saknades, missen att inte koppla att man flyttat två personer från rad 20 (de platser där de saknade personerna skulle sitta), missen att inte kontrollräkna personerna ombord och så vidare. 

Något av detta hade besparat oss en mängd obehag och besvär. Vår väska var nämligen försvunnen. Vi var säkra på att den förstörts som trolig bomb. Vi hade kontakt varje dag med bagageservice på Arlanda, som påstod att man kollade flera gånger om dagen men inget hände. Först när vi bad att få tala med en chefsperson så hittades väskan!

Vi har frågat SAS Customercare hur detta kunde ske. Men där har man tydligen inte förstått sitt namn. Efter en mängd mail kom slutligen svaret.  SAS svarar att de köper alla tjänster och själva inte har något direkt ansvar för bagagehantering, incheckning, kontroll vid gaten med mera, även om de medgar att de har det yttersta ansvaret. Det här gäller väl numera alla flygbolag, men vår erfarenhet var ju med SAS. Det känns som en skymf när man läser: ”För oss i SAS är kundnöjdhet mycket viktigt”

Bob
            [ingress] => Apropå notisen i Sydkusten om att SAS prickats av de andalusiska myndigheterna för bristande kundservice, vill jag beskriva en personlig erfarenhet som beskriver detta. 
            [headline] => En flygresa att glömma
            [page] => 0
            [modified] => 20170504121513
            [created] => 20170504120834
            [publishStart] => 20170505175900
            [publishStop] => 20171031110859
            [fullArticle] => En flygresa att glömma Apropå notisen i Sydkusten om att SAS prickats av de andalusiska myndigheterna för bristande kundservice, vill jag beskriva en personlig erfarenhet som beskriver detta.  Vi bokade resa 30 september förra året och köpte platser på rad 10 för resa hem till jul. Jag betalade även för en väska med julklappar till barnbarnsbarnen. Vid incheckning har vi blivit av med våra betalda platser och har nu plats på rad 20. Går ombord och chefsvärdinnan hjälper oss byta så vi får sitta på rad 9.

Klart för avgång, men kaptenen meddelar då att två personer saknas så deras bagage måste lyftas ur planet. En värdinna går förbi oss och jag frågar då oroligt om det är vi som saknas, eftersom vi bytt plats. Hon försäkrar oss att så inte är fallet.

Efter halva resan kommer chefsvärdinnan och beklagar att det skett ett misstag. Det var vårt bagage som lyftes av, men skulle säkert få det med något av de andra planen som skulle gå till Arlanda samma dag och direkt köras ut med bil till oss.

Vid ombordstigning lämnades boardingkorten för kontroll, men de blev tydligen inte registrerade. Kontrollanten vid gaten verkade stressad och ouppmärksam och talade med en kollega en bit bort. Hur ofta sker detta misstag? Vilka konsekvenser kan det i värsta fall få? För oss blev det 6 dagars väntan på bagaget, som skulle komma dagen därpå. Det gick nämligen inga fler flyg den dagen. En lögn för att släta över de misstag som drabbade oss: missad registrering vid gaten, missen att inte reagera när vi frågade om det var vi som saknades, missen att inte koppla att man flyttat två personer från rad 20 (de platser där de saknade personerna skulle sitta), missen att inte kontrollräkna personerna ombord och så vidare. 

Något av detta hade besparat oss en mängd obehag och besvär. Vår väska var nämligen försvunnen. Vi var säkra på att den förstörts som trolig bomb. Vi hade kontakt varje dag med bagageservice på Arlanda, som påstod att man kollade flera gånger om dagen men inget hände. Först när vi bad att få tala med en chefsperson så hittades väskan!

Vi har frågat SAS Customercare hur detta kunde ske. Men där har man tydligen inte förstått sitt namn. Efter en mängd mail kom slutligen svaret.  SAS svarar att de köper alla tjänster och själva inte har något direkt ansvar för bagagehantering, incheckning, kontroll vid gaten med mera, även om de medgar att de har det yttersta ansvaret. Det här gäller väl numera alla flygbolag, men vår erfarenhet var ju med SAS. Det känns som en skymf när man läser: ”För oss i SAS är kundnöjdhet mycket viktigt”

Bob Insändarskribenten delar att SAS kundservice lämnar en del övrigt att önska. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [8] => Array
        (
            [id] => 24657
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Men eftersom vi var nyfikna, ville vi inte bosätta oss i ett Svenskghetto, utan valde, att bo bland spanjorer. Det visade sig snart att merparten av våra grannar, och numera vänner, här ute i campo inte var spanjorer utan britter. Men vi utvecklade med tiden en nära vänskap med många av dessa britter, och kan idag förutom dem räkna in spanjorer, tyskar, somalier,  sydafrikaner, belgare, norrmän, argentinare, aussies och svenskar i vårt umgänge. Vi har lärt känna dem som individer, men också som representanter för sina respektive kulturgrupper.

Vi lärde oss snabbt hur dumt det var att kalla spanjorer lata, norrmän dumma och skottar snåla.
 
Men så för några veckor sedan råkade jag överhöra ett samtal där svenskar nämndes som Besservissers och dryga. Jag nämnde det i förbifarten till några vänner, (inte svenskar), som ett dåligt skämt, men fick till min förvåning höra att: "jo men litet ligger det väl i det."  Förbluffad började jag fundera. Hur kan man ha fått den uppfattningen om oss. För så är det ju inte, och framför allt kan man ju inte döma en hel grupp på det viset. Så jag tog upp det med andra, och fick till min häpnad veta att det var den allmänna uppfattningen om ärans och hjältarnas folk, Och inte nog med det, vi var falska också, som inte tordes se andra människor i ögonen. Och krävande, som begärde men aldrig gav tillbaka något.
 
Nu började jag själv studera svenskar ute i folkvimlet och, förlåt snälla du, men det är ju sant! Alltihop!

Sådana är vi, så länge man bara ser på ytan. Under den är svenskarna lika goa och fina människor som jag var van vid hemma i Sverige.

Amatörpsykologen och wesserbissern inom mig visste också direkt varför vi blivit sådana här nere; Rädsla! För handen på hjärtat, känner du dig helt trygg här om du inte har andra svenskar omkring dig? 
 
Vad nu skälet än kan vara, så tycker jag det är hemskt att vi fått de här epiteten klistrade på oss. Hur som helst måste vi göra något åt det, eller hur? Men hur?
 
Naturligtvis har jag svar på det också. Vi har ju en utmärkt  förening i Spanien, AHN, som skulle tagit upp det för länge sedan om bara någon påpekat det för ledningen i denna spansk-nordiska förening (utan spanska medlemmar?!) Det är väl den självklara organisationen som når så många svenskar, och därför kan förklara hur enkelt det är att återvinna tryggheten och ge andra ett helt annat intryck, bara man är medveten. Se folk i ögonen. - Ge en klapp på axeln. -  Le, även mot okända. - Sluta räkna växeln du fått tillbaka, mitt för ögonen på expediten.
 
Så snälla AHN, sluta vara så inåtvänd och präktig, och gör något åt vårt rykte!

Erland Forsström
Nerja
            [ingress] => När min fru och jag flyttade ned hit för 10 år sedan, tyckte vi det skulle bli spännande. Precis som många andra, var vår erfarenhet av spansk historia och kultur knappt rudimentär en gång, och av spanska språket kunde vi cerveza och hola på sin höjd. I varje fall jag.
            [headline] => Svenskar har dåligt rykte i Spanien
            [page] => 0
            [modified] => 20170503094328
            [created] => 20170503093739
            [publishStart] => 20170503125900
            [publishStop] => 20171030083759
            [fullArticle] => Svenskar har dåligt rykte i Spanien När min fru och jag flyttade ned hit för 10 år sedan, tyckte vi det skulle bli spännande. Precis som många andra, var vår erfarenhet av spansk historia och kultur knappt rudimentär en gång, och av spanska språket kunde vi cerveza och hola på sin höjd. I varje fall jag. Men eftersom vi var nyfikna, ville vi inte bosätta oss i ett Svenskghetto, utan valde, att bo bland spanjorer. Det visade sig snart att merparten av våra grannar, och numera vänner, här ute i campo inte var spanjorer utan britter. Men vi utvecklade med tiden en nära vänskap med många av dessa britter, och kan idag förutom dem räkna in spanjorer, tyskar, somalier,  sydafrikaner, belgare, norrmän, argentinare, aussies och svenskar i vårt umgänge. Vi har lärt känna dem som individer, men också som representanter för sina respektive kulturgrupper.

Vi lärde oss snabbt hur dumt det var att kalla spanjorer lata, norrmän dumma och skottar snåla.
 
Men så för några veckor sedan råkade jag överhöra ett samtal där svenskar nämndes som Besservissers och dryga. Jag nämnde det i förbifarten till några vänner, (inte svenskar), som ett dåligt skämt, men fick till min förvåning höra att: "jo men litet ligger det väl i det."  Förbluffad började jag fundera. Hur kan man ha fått den uppfattningen om oss. För så är det ju inte, och framför allt kan man ju inte döma en hel grupp på det viset. Så jag tog upp det med andra, och fick till min häpnad veta att det var den allmänna uppfattningen om ärans och hjältarnas folk, Och inte nog med det, vi var falska också, som inte tordes se andra människor i ögonen. Och krävande, som begärde men aldrig gav tillbaka något.
 
Nu började jag själv studera svenskar ute i folkvimlet och, förlåt snälla du, men det är ju sant! Alltihop!

Sådana är vi, så länge man bara ser på ytan. Under den är svenskarna lika goa och fina människor som jag var van vid hemma i Sverige.

Amatörpsykologen och wesserbissern inom mig visste också direkt varför vi blivit sådana här nere; Rädsla! För handen på hjärtat, känner du dig helt trygg här om du inte har andra svenskar omkring dig? 
 
Vad nu skälet än kan vara, så tycker jag det är hemskt att vi fått de här epiteten klistrade på oss. Hur som helst måste vi göra något åt det, eller hur? Men hur?
 
Naturligtvis har jag svar på det också. Vi har ju en utmärkt  förening i Spanien, AHN, som skulle tagit upp det för länge sedan om bara någon påpekat det för ledningen i denna spansk-nordiska förening (utan spanska medlemmar?!) Det är väl den självklara organisationen som når så många svenskar, och därför kan förklara hur enkelt det är att återvinna tryggheten och ge andra ett helt annat intryck, bara man är medveten. Se folk i ögonen. - Ge en klapp på axeln. -  Le, även mot okända. - Sluta räkna växeln du fått tillbaka, mitt för ögonen på expediten.
 
Så snälla AHN, sluta vara så inåtvänd och präktig, och gör något åt vårt rykte!

Erland Forsström
Nerja Svenskar i Spanien har enligt insändarskribenten ett grundat rykte om sig att vara allmänt sura och undanglidande. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [9] => Array
        (
            [id] => 23100
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Kustvägen utgör som bekant ett ständigt riskmoment, med höga hastigheter med mera. Betalvägen AP-7 går ju nästan parallellt och är ju betydligt säkrare. Den är ju dessutom väsentligt mindre belastad på grund av att spanjorerna inte vill betala vägavgifter.

Spanska myndigheter och väghållaren borde komma överens och tvinga fram körning på AP-7 med transponders eller liknande och få genomfartstrafiken till Marbella med omnejd att gå där och därmed avlasta mycket transittrafik. Spanjorerna är ju mästare på "kassa B”, så det är ju ett bra sätt att få in pengar till staten.

Jag har vidare en praktisk lösning för en förlängning av kusttåget:
1. Bygg anslutningsvägar/avfarter från AP-7 till orterna längs nuvarande A-7.
2. När detta är klart, tvinga all trafik att gå temporärt på AP-7.
3. Bygg en tunnel genom Fuengirola fram till bron vid Canal Navegable/Castillo Sohail och därefter längs A-7:ans sträckning.
4. Riv upp två filer på A-7 och lägg järnvägen nedsänkt cirka 1,5 meter i gamla mittlinjen så blir det ledigt plats till dubbelspår hela vägen i första hand till Marbella. Stationer som behövs på sträckan kan då enkelt placeras under mark.
5. När allt är klart kan biltrafik ledas tillbaka på A-7, nu med endast en fil i vardera riktningen. Här kör nu bara de som är boende eller har särskilt tillstånd.

Detta är väldigt enkelt att reglera med dagens teknik, se hur man arbetar med vägtullar i storstäder. Jag har svårt att tänka mig att de kostar 50 miljarder euro. Det gäller bara att våga genomföra och att inte alla medel som vanligt försvinner inom byråkratin.

Jan Ossmer
            [ingress] => Jag finner många intressanta och sakliga artiklar i SK. Då jag vistas på sydkusten under vinterhalvåret har jag många gånger funderat på överbelastningen på kustvägen A-7 mellan Marbella och Fuengirola samt kusttåget som lyser med sin frånvaro.
            [headline] => Så löser man trafikproblemen på kusten
            [page] => 0
            [modified] => 20160308164153
            [created] => 20160308164009
            [publishStart] => 20160308175900
            [publishStop] => 20160904174059
            [fullArticle] => Så löser man trafikproblemen på kusten Jag finner många intressanta och sakliga artiklar i SK. Då jag vistas på sydkusten under vinterhalvåret har jag många gånger funderat på överbelastningen på kustvägen A-7 mellan Marbella och Fuengirola samt kusttåget som lyser med sin frånvaro. Kustvägen utgör som bekant ett ständigt riskmoment, med höga hastigheter med mera. Betalvägen AP-7 går ju nästan parallellt och är ju betydligt säkrare. Den är ju dessutom väsentligt mindre belastad på grund av att spanjorerna inte vill betala vägavgifter.

Spanska myndigheter och väghållaren borde komma överens och tvinga fram körning på AP-7 med transponders eller liknande och få genomfartstrafiken till Marbella med omnejd att gå där och därmed avlasta mycket transittrafik. Spanjorerna är ju mästare på "kassa B”, så det är ju ett bra sätt att få in pengar till staten.

Jag har vidare en praktisk lösning för en förlängning av kusttåget:
1. Bygg anslutningsvägar/avfarter från AP-7 till orterna längs nuvarande A-7.
2. När detta är klart, tvinga all trafik att gå temporärt på AP-7.
3. Bygg en tunnel genom Fuengirola fram till bron vid Canal Navegable/Castillo Sohail och därefter längs A-7:ans sträckning.
4. Riv upp två filer på A-7 och lägg järnvägen nedsänkt cirka 1,5 meter i gamla mittlinjen så blir det ledigt plats till dubbelspår hela vägen i första hand till Marbella. Stationer som behövs på sträckan kan då enkelt placeras under mark.
5. När allt är klart kan biltrafik ledas tillbaka på A-7, nu med endast en fil i vardera riktningen. Här kör nu bara de som är boende eller har särskilt tillstånd.

Detta är väldigt enkelt att reglera med dagens teknik, se hur man arbetar med vägtullar i storstäder. Jag har svårt att tänka mig att de kostar 50 miljarder euro. Det gäller bara att våga genomföra och att inte alla medel som vanligt försvinner inom byråkratin.

Jan Ossmer Skribenten presenterar en egen lösning för trafiken mellan Fuengirola och Marbella. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [10] => Array
        (
            [id] => 22868
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Vi är ett svenskt pensionärspar som hyr en lägenhet på Calle los Gladiolos, i Nueva Andalucia. Härom dagen, när vi kom ut för att gå på marknaden strax intill, upptäckte vi att nummerskyltarna på vår hyrbil stulits. 

Vi förstod att vi måste polisanmäla detta så fort som möjligt. Eftersom vi inte talar spanska såg vi detta som ett stort problem.

Som sagt var det marknad och folk parkerar på gatan där vi bor. Där finns också en man (han talar enbart spanska) som är hjälpreda för parkeringen av bilar och ombedd hjälpte han oss att ringa polisen. 

Efter bara några minuter kom en bil med två poliser, som var engelsktalande och mycket hjälpsamma. Vi var tvungna att köra till San Pedro för att göra en anmälan och dom eskorterade oss dit. På polisstationen träffade vi på ytterligare en engelskspråkig polis som hjälpte oss med stöldrapporten samt kontakten med hyrbilsfirman. 

Vi var tvungna att ta bärgning till Malaga för att lämna bilen och få en annan, så polismannen ringde även till bärgaren och ordnade detta. Bärgaren kom väldigt snabbt och så bar det av till Malaga flygplats. 

Allt fungerade problemfritt och vi är mycket imponerade av den spanska polisen som var mycket vänlig och hjälpsam. Ett problem som vi tyckte var stort från början löste sig väldigt bra.

Siv o Mats Åström
            [ingress] => Ibland kan man råka ut för tråkigheter, men när det finns så många hjälpsamma på kusten blir konsekvenserna begränsade. Här vill vi skicka ett tack och en eloge till alla som hjälpt oss.
            [headline] => Spansk hjälpsamhet när den är som bäst
            [page] => 0
            [modified] => 20160125100834
            [created] => 20160125094944
            [publishStart] => 20160125175900
            [publishStop] => 20160723104959
            [fullArticle] => Spansk hjälpsamhet när den är som bäst Ibland kan man råka ut för tråkigheter, men när det finns så många hjälpsamma på kusten blir konsekvenserna begränsade. Här vill vi skicka ett tack och en eloge till alla som hjälpt oss. Vi är ett svenskt pensionärspar som hyr en lägenhet på Calle los Gladiolos, i Nueva Andalucia. Härom dagen, när vi kom ut för att gå på marknaden strax intill, upptäckte vi att nummerskyltarna på vår hyrbil stulits. 

Vi förstod att vi måste polisanmäla detta så fort som möjligt. Eftersom vi inte talar spanska såg vi detta som ett stort problem.

Som sagt var det marknad och folk parkerar på gatan där vi bor. Där finns också en man (han talar enbart spanska) som är hjälpreda för parkeringen av bilar och ombedd hjälpte han oss att ringa polisen. 

Efter bara några minuter kom en bil med två poliser, som var engelsktalande och mycket hjälpsamma. Vi var tvungna att köra till San Pedro för att göra en anmälan och dom eskorterade oss dit. På polisstationen träffade vi på ytterligare en engelskspråkig polis som hjälpte oss med stöldrapporten samt kontakten med hyrbilsfirman. 

Vi var tvungna att ta bärgning till Malaga för att lämna bilen och få en annan, så polismannen ringde även till bärgaren och ordnade detta. Bärgaren kom väldigt snabbt och så bar det av till Malaga flygplats. 

Allt fungerade problemfritt och vi är mycket imponerade av den spanska polisen som var mycket vänlig och hjälpsam. Ett problem som vi tyckte var stort från början löste sig väldigt bra.

Siv o Mats Åström Insändarskribenterna blev bestulna på bilens registreringsskyltar i Nueva Andalucía. Foto: Google Maps 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [11] => Array
        (
            [id] => 21387
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => Fartyget är väldigt och tycks kunna lasta ombord minst tre borgar. Jag tar bilden med ett 620 mm teleobjektiv och när jag förstorar den kan jag tydligt läsa namnet. Det heter Celebrity Eclipse.
 
Jag googlar och finner att det sjösattes år 2010, att det är på 122 000 bruttoregisterton och är 315 meter långt och gör 22 knop. Det tar 2 850 passagerare och har kostat 750 miljoner US-dollar att bygga. Här finns bland annat spa och en ofantlig vinkällare. Det saknas inga bekvämligheter och på övre däck finns till och med en gräsplan där man kan spela Boccia eller ha picknick. 

Ett av fartygets första uppgifter var att hämta hem 2 000 engelska turister från Bilbao till Southampton när det rådde flygförbud i hela Europa på grund av vulkanen Eyjafallajökulls utbrott på Island. Eclipse har även figurerat 2012 i mindre smickrande sammanhang i brittiska tv-kanalen 4, i ett undergroundprogram som handlade om usla arbetsförhållanden ombord. Eclipse är bekvämlighetsflaggat i Malta. 
            [ingress] => När jag vaknar, så där vid middagstid, brukar jag gå ut på vår altan, se ut över staden och titta vilka fartyg som passerar på Medelhavet. En morgon har jag en vy över stort kryssningsfartyg, just när det passerar utanför borgen Sohail. 
            [headline] => Havsmonster utanför Fuengirola
            [page] => 0
            [modified] => 20150206104542
            [created] => 20150206104032
            [publishStart] => 20150206175900
            [publishStop] => 20150805114059
            [fullArticle] => Havsmonster utanför Fuengirola När jag vaknar, så där vid middagstid, brukar jag gå ut på vår altan, se ut över staden och titta vilka fartyg som passerar på Medelhavet. En morgon har jag en vy över stort kryssningsfartyg, just när det passerar utanför borgen Sohail.  Fartyget är väldigt och tycks kunna lasta ombord minst tre borgar. Jag tar bilden med ett 620 mm teleobjektiv och när jag förstorar den kan jag tydligt läsa namnet. Det heter Celebrity Eclipse.
 
Jag googlar och finner att det sjösattes år 2010, att det är på 122 000 bruttoregisterton och är 315 meter långt och gör 22 knop. Det tar 2 850 passagerare och har kostat 750 miljoner US-dollar att bygga. Här finns bland annat spa och en ofantlig vinkällare. Det saknas inga bekvämligheter och på övre däck finns till och med en gräsplan där man kan spela Boccia eller ha picknick. 

Ett av fartygets första uppgifter var att hämta hem 2 000 engelska turister från Bilbao till Southampton när det rådde flygförbud i hela Europa på grund av vulkanen Eyjafallajökulls utbrott på Island. Eclipse har även figurerat 2012 i mindre smickrande sammanhang i brittiska tv-kanalen 4, i ett undergroundprogram som handlade om usla arbetsförhållanden ombord. Eclipse är bekvämlighetsflaggat i Malta.  Bengt Sändh har varit påpasslig och fångat den här fina bilden, vid Fuengirolas kust. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [12] => Array
        (
            [id] => 20928
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => De flesta utländska turister vill gärna köpa semesterbostad i Spanien, men bortsett från att de flesta kanske inte har råd så är man orolig för språket som man kanske inte behärskar, liksom juridik, ekonomi och skatter. För spansk ekonomi finns ett starkt incitament att utlänningar köper fastigheter, då det ger skatteunderlag i form av fastighetsskatter och naturligtvis sysselsättning både i nyproduktion, och framtida service och underhåll.

Spanien behöver snabbt få igång försäljningen av gamla fastigheter men även nyproduktionen. För detta krävs trovärdighet. Trovärdighet om bättre prisnivåer, men även trovärdighet och trygghet vad gäller kostnader, transparens, sjukvård, skatter och inte minst korruption och likhet inför lagen, samt naturligtvis säkerheten.

Skall investerarnas intresse komma tillbaka räcker det inte med den spanska solen. Kostnader måste anpassas, vilket håller på att ske, samtidigt som den viktigaste frågan nämligen otryggheten och osäkerheten måste minimeras.

Investerare/bostadsköpare måste kunna lita på information som finns, men också att erforderlig information finns  tillgänglig  och gärna på engelska. Först då vågar och vill man köpa bostad.

Benahavís kommun har härvidlag gjort en stor insats som sett detta fenomen och avdelat eller givit ett kommunalråd i uppdrag att hantera utlänningars behov och information. Dessutom på antingen engelska eller i vårt fall även på svenska. I detta fall är det Åke Olofsson som fått uppdraget.

Åke, bördig från Göteborg har bott och verkat i Spanien i 25 år. När vi läste i Sydkusten om Åkes roll som  kommunalråd kontaktade vi honom för att  dryfta de juridiska problem vi hade i vår urbanisation så kändes det som en stor befrielse. Att träffa en myndighetsperson som kunde vägleda oss i alla svåra juridiska, byggregler, planfrågor, urbanisationsfrågor, skatter med mera har varit ovärderligt. Även om vi parallellt haft flera oberoende advokater så har Åkes hjälp varit helt avgörande. Att Benahavís kommun sett detta behov skall de ha all heder av och att dessutom utse Åke, med sitt mjuka och behagliga sätt och dessutom kunnighet inom alla de områden som behövs, har varit väldigt uppskattat.

Vi önskar att fler kommuner kunde göra detsamma för vi tror det skulle främja investeringsviljan och öka tryggheten om denna hjälp fanns att tillgå. Undertecknade har haft fastighet i Spanien i mer än 20 år, men det var inte förrän vi fick information från Åke om regler för urbanisationer, skatter med mera som vi kunde åtgärda de problem vi stod inför.

Även om vi haft extern juridisk hjälp så har Åkes insatser varit överlägsna, då rollen som både kommunalråd, sakkunnig och ett mandat att lämna korrekt information till oss turister/ investerare varit avgörande.

Att inte behärska språket är alltid ett problem men extra stort i ett land där vissa grupper kanske inte alltid velat lämna korrekt information utan tvärt om utnyttjat sitt kunskapsövertag  till egen ekonomisk fördel. Vi har tack vare stöd och information från kommunen kunnat agera på ett sätt som på ett avgörande sätt kommer att gynna medlemmarna i vår urbanisation.

Stort tack Åke och Benahavís kommun.

Thomas Morne o Johan Claesson
Styrelsemedlemmar i Urbanisationen Vega del Colorado
            [ingress] => Jag antar att vi inte är de enda som på middagar eller på golfklubbar hört historier om problem i olika communidader och olika developments där inte allt gått rätt till och i vart fall inte på det sätt som vi skandinaver är vana vid med transparens av kostnader och utan att pengar hamnar på fel ställe.
            [headline] => Kommunledningen i Benahavís ett föredöme
            [page] => 0
            [modified] => 20141031075844
            [created] => 20141031075136
            [publishStart] => 20141031075800
            [publishStop] => 20150429085159
            [fullArticle] => Kommunledningen i Benahavís ett föredöme Jag antar att vi inte är de enda som på middagar eller på golfklubbar hört historier om problem i olika communidader och olika developments där inte allt gått rätt till och i vart fall inte på det sätt som vi skandinaver är vana vid med transparens av kostnader och utan att pengar hamnar på fel ställe. De flesta utländska turister vill gärna köpa semesterbostad i Spanien, men bortsett från att de flesta kanske inte har råd så är man orolig för språket som man kanske inte behärskar, liksom juridik, ekonomi och skatter. För spansk ekonomi finns ett starkt incitament att utlänningar köper fastigheter, då det ger skatteunderlag i form av fastighetsskatter och naturligtvis sysselsättning både i nyproduktion, och framtida service och underhåll.

Spanien behöver snabbt få igång försäljningen av gamla fastigheter men även nyproduktionen. För detta krävs trovärdighet. Trovärdighet om bättre prisnivåer, men även trovärdighet och trygghet vad gäller kostnader, transparens, sjukvård, skatter och inte minst korruption och likhet inför lagen, samt naturligtvis säkerheten.

Skall investerarnas intresse komma tillbaka räcker det inte med den spanska solen. Kostnader måste anpassas, vilket håller på att ske, samtidigt som den viktigaste frågan nämligen otryggheten och osäkerheten måste minimeras.

Investerare/bostadsköpare måste kunna lita på information som finns, men också att erforderlig information finns  tillgänglig  och gärna på engelska. Först då vågar och vill man köpa bostad.

Benahavís kommun har härvidlag gjort en stor insats som sett detta fenomen och avdelat eller givit ett kommunalråd i uppdrag att hantera utlänningars behov och information. Dessutom på antingen engelska eller i vårt fall även på svenska. I detta fall är det Åke Olofsson som fått uppdraget.

Åke, bördig från Göteborg har bott och verkat i Spanien i 25 år. När vi läste i Sydkusten om Åkes roll som  kommunalråd kontaktade vi honom för att  dryfta de juridiska problem vi hade i vår urbanisation så kändes det som en stor befrielse. Att träffa en myndighetsperson som kunde vägleda oss i alla svåra juridiska, byggregler, planfrågor, urbanisationsfrågor, skatter med mera har varit ovärderligt. Även om vi parallellt haft flera oberoende advokater så har Åkes hjälp varit helt avgörande. Att Benahavís kommun sett detta behov skall de ha all heder av och att dessutom utse Åke, med sitt mjuka och behagliga sätt och dessutom kunnighet inom alla de områden som behövs, har varit väldigt uppskattat.

Vi önskar att fler kommuner kunde göra detsamma för vi tror det skulle främja investeringsviljan och öka tryggheten om denna hjälp fanns att tillgå. Undertecknade har haft fastighet i Spanien i mer än 20 år, men det var inte förrän vi fick information från Åke om regler för urbanisationer, skatter med mera som vi kunde åtgärda de problem vi stod inför.

Även om vi haft extern juridisk hjälp så har Åkes insatser varit överlägsna, då rollen som både kommunalråd, sakkunnig och ett mandat att lämna korrekt information till oss turister/ investerare varit avgörande.

Att inte behärska språket är alltid ett problem men extra stort i ett land där vissa grupper kanske inte alltid velat lämna korrekt information utan tvärt om utnyttjat sitt kunskapsövertag  till egen ekonomisk fördel. Vi har tack vare stöd och information från kommunen kunnat agera på ett sätt som på ett avgörande sätt kommer att gynna medlemmarna i vår urbanisation.

Stort tack Åke och Benahavís kommun.

Thomas Morne o Johan Claesson
Styrelsemedlemmar i Urbanisationen Vega del Colorado Två styrelsemedlemmar i Urbanisationen Vega del Colorado lovordar den hjälp de fått av byggrådet i Benahavís Åke Olofsson. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [13] => Array
        (
            [id] => 20729
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => För oss som bor i Gränslandet/Ingenmanslandet mellan Fuengirola och Mijas har den här sommaren varit speciell. Vi har fått HUNDAR. Tänk vad fiffigt av bägge kommunerna att placera hundbadet så långt från alla andra i kommunen och låta oss gränsbor få njuta av hundlivet och se och möta alla lyckliga, ansvarsfulla hundägare. Och hundarna - frisläppta, ystra och glada att plötsligt få uppföra sig utan hämningar och tillsägelser från husse och matte. Och det långt innan man kommit fram till sitt område. 

Att vänta med att släppa hunden från (det ibland helt saknade) kopplet tills man nått den funktionsdugliga inhägnaden är ju helt onödigt. Och väl där så blev det ännu roligare för hunden. Mängder av kompisar att jaga, slåss och leka med allt under glada skall medan husse och matte i lugn och ro kunde ägna sig åt annat som mobilen eller djupa samtal om hunduppfostran. När hunden sedan ville ha uppmärksamhet så var det ju enkelt att kasta en boll ut i havet, gärna utanför området så vi andra också skulle få glädjas åt hur duktig hunden var. Eller också ännu bättre - kasta den längs med stranden, ofta ut från området så att flera av de nyfunna kompisarna fick jaga varandra och bollen bland lekande barn, utlagda filtar och matkorgar. Efter all denna lek och motion så förstår man ju att hunden behövde "lätta på trycket" både i fast och flytande form. Flytande blev det fasta eftersom det i bland lämnades i vattenbrynet och snabbt fördes ut av vågorna innan en eventuellt observant ägare hann fram med sin påse. Ja, ja.

Tack Fuengirola och Mijas. Ett litet tips: Förläng staketen så att de går ut i vattnet och sätt en grind vid ingången. Den del av staketet som går ut i vattnet kan ju tagas bort efter säsongen.

Det är ju inte alla kommuner som är så framsynta som Fuengirola och Mijas så det finns ju än så länge inte så många hundbad. Det gör att tillresandet från andra orter är stort. Men, som tur är, det finns en nära parkering. Visserligen är det ingen riktig parkering men det gör ju friheten så mycket större att placera sin bil där det finns en öppen yta. Det kan ju inte hjälpas att för den som kommer med till exempel en rullstol från gångbron och vill fram till den fina strandpromenaden, så är det tyvärr ofta stopp. Otur. Ja, ja. Ett tips: Gör färdigt strandpromenaden till gångbron med någon form av beläggning och om parkering skall tillåtas, markera platserna så alla kan komma fram. Samtidigt önskas belysning även på den delen, för att undvika att trampa i det som oansvariga hundägare lämnat.

Duschen på Fuengirolasidan öppnas först 11.30. Upplysningsvis kan nämnas att redan tidigt på morgonen så är det stor aktivitet på strandpromenaden och stranden. Man går, joggar och springer och skulle uppskatta att kunna duscha och/eller spola av fötterna. Men nej. Otur. Däremot kan de hundägare som också är tidigt ute använda sin dusch på morgonen. Ja, ja.

Efter att hundbadet kom till så har uthyrningen av solstolar självklart försvunnit på Mijas-sidan. Även den fina massage-anläggningen. Otur. Dessutom har ju stranden för icke hundägare minskat betydligt och där har vädrets makter hjälpt till. Tidigare kunde man gå en bra bit längre väster ut men den delen av stranden har inte återställts. Men Mijas har ju andra, fina stränder så det här lilla som finns duger väl åt folket i gränslandet. Ja, ja.

Fuengirola och Mijas har ju i det här området ett fint samarbete, åtminstone när det gäller stranden och hundarna. Ett annat gemensamt projekt är Camino de la Ponderosa. Gatan som går upp mellan Campingen och BP-macken från A7. Om man nu kan kalla den gata. Vi i gränslandet skall väl vara tacksamma att det inte är en grusväg. Att det bildas stora hål och gröpper det måste man ju räkna med. Att det tar månader innan det lagas lite provisoriskt är ju självklart. Det är ju så många andra gator i centrum som behöver grävas upp och få ny beläggning och palmkantade promenader. 

Så det här duger väl åt folket i gränslandet. Det är ju vårt eget fel. Vi har ju själva valt att bo här. Och så ser ju inte så många turister den usla gatan. Ja, ja. Ett tips: Gör något radikalt. Ny beläggning på hela gatan - inte bara en mycket dålig lappning.

Varma hälsningar,
Bengt
            [ingress] => Lagom till sommaren invigde Fuengirola en strand för hundar, som angränsande kommunen Mijas hakade på. Den ligger nedanför Sohail-borgen och även om den fått stor uppmärksamhet och lovordats av hundälskare är alla inte lika glada. Nedan följer en insändare från en av de svenskar som bor i området.
            [headline] => Utlämnade i gränslandet
            [page] => 0
            [modified] => 20140921161530
            [created] => 20140921161105
            [publishStart] => 20140921161100
            [publishStop] => 20150320151159
            [fullArticle] => Utlämnade i gränslandet Lagom till sommaren invigde Fuengirola en strand för hundar, som angränsande kommunen Mijas hakade på. Den ligger nedanför Sohail-borgen och även om den fått stor uppmärksamhet och lovordats av hundälskare är alla inte lika glada. Nedan följer en insändare från en av de svenskar som bor i området. För oss som bor i Gränslandet/Ingenmanslandet mellan Fuengirola och Mijas har den här sommaren varit speciell. Vi har fått HUNDAR. Tänk vad fiffigt av bägge kommunerna att placera hundbadet så långt från alla andra i kommunen och låta oss gränsbor få njuta av hundlivet och se och möta alla lyckliga, ansvarsfulla hundägare. Och hundarna - frisläppta, ystra och glada att plötsligt få uppföra sig utan hämningar och tillsägelser från husse och matte. Och det långt innan man kommit fram till sitt område. 

Att vänta med att släppa hunden från (det ibland helt saknade) kopplet tills man nått den funktionsdugliga inhägnaden är ju helt onödigt. Och väl där så blev det ännu roligare för hunden. Mängder av kompisar att jaga, slåss och leka med allt under glada skall medan husse och matte i lugn och ro kunde ägna sig åt annat som mobilen eller djupa samtal om hunduppfostran. När hunden sedan ville ha uppmärksamhet så var det ju enkelt att kasta en boll ut i havet, gärna utanför området så vi andra också skulle få glädjas åt hur duktig hunden var. Eller också ännu bättre - kasta den längs med stranden, ofta ut från området så att flera av de nyfunna kompisarna fick jaga varandra och bollen bland lekande barn, utlagda filtar och matkorgar. Efter all denna lek och motion så förstår man ju att hunden behövde "lätta på trycket" både i fast och flytande form. Flytande blev det fasta eftersom det i bland lämnades i vattenbrynet och snabbt fördes ut av vågorna innan en eventuellt observant ägare hann fram med sin påse. Ja, ja.

Tack Fuengirola och Mijas. Ett litet tips: Förläng staketen så att de går ut i vattnet och sätt en grind vid ingången. Den del av staketet som går ut i vattnet kan ju tagas bort efter säsongen.

Det är ju inte alla kommuner som är så framsynta som Fuengirola och Mijas så det finns ju än så länge inte så många hundbad. Det gör att tillresandet från andra orter är stort. Men, som tur är, det finns en nära parkering. Visserligen är det ingen riktig parkering men det gör ju friheten så mycket större att placera sin bil där det finns en öppen yta. Det kan ju inte hjälpas att för den som kommer med till exempel en rullstol från gångbron och vill fram till den fina strandpromenaden, så är det tyvärr ofta stopp. Otur. Ja, ja. Ett tips: Gör färdigt strandpromenaden till gångbron med någon form av beläggning och om parkering skall tillåtas, markera platserna så alla kan komma fram. Samtidigt önskas belysning även på den delen, för att undvika att trampa i det som oansvariga hundägare lämnat.

Duschen på Fuengirolasidan öppnas först 11.30. Upplysningsvis kan nämnas att redan tidigt på morgonen så är det stor aktivitet på strandpromenaden och stranden. Man går, joggar och springer och skulle uppskatta att kunna duscha och/eller spola av fötterna. Men nej. Otur. Däremot kan de hundägare som också är tidigt ute använda sin dusch på morgonen. Ja, ja.

Efter att hundbadet kom till så har uthyrningen av solstolar självklart försvunnit på Mijas-sidan. Även den fina massage-anläggningen. Otur. Dessutom har ju stranden för icke hundägare minskat betydligt och där har vädrets makter hjälpt till. Tidigare kunde man gå en bra bit längre väster ut men den delen av stranden har inte återställts. Men Mijas har ju andra, fina stränder så det här lilla som finns duger väl åt folket i gränslandet. Ja, ja.

Fuengirola och Mijas har ju i det här området ett fint samarbete, åtminstone när det gäller stranden och hundarna. Ett annat gemensamt projekt är Camino de la Ponderosa. Gatan som går upp mellan Campingen och BP-macken från A7. Om man nu kan kalla den gata. Vi i gränslandet skall väl vara tacksamma att det inte är en grusväg. Att det bildas stora hål och gröpper det måste man ju räkna med. Att det tar månader innan det lagas lite provisoriskt är ju självklart. Det är ju så många andra gator i centrum som behöver grävas upp och få ny beläggning och palmkantade promenader. 

Så det här duger väl åt folket i gränslandet. Det är ju vårt eget fel. Vi har ju själva valt att bo här. Och så ser ju inte så många turister den usla gatan. Ja, ja. Ett tips: Gör något radikalt. Ny beläggning på hela gatan - inte bara en mycket dålig lappning.

Varma hälsningar,
Bengt Inte alla uppskattar denna vy. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

    [14] => Array
        (
            [id] => 20400
            [sectionId] => 28
            [priority] => 9
            [publish] => y
            [body] => I Spanien firar man den på den rätta dagen och får på så sätt en extra ledighet medan vi i Sverige firar på den veckohelg som ligger närmast midsommarsolståndet. Detta för att inte förlora en arbetsdag.  I Sverige, som är ett av världens mest sekulariserade länder, är midsommar ingen religiös helg men den är ändå helig för oss svenskar och för de flesta viktigare än både jul och påsk

Vi är 35.000 svenskar som bor här på Costa del Sol, men de allra flesta reser till Sverige under högsommaren. Vi som är kvar vill naturligtvis fira midsommar och för att störa så lite som möjligt har vi valt att göra det så långt bort på stranden som möjligt, där paseon slutar i Carvajal utanför Fuengirola. Där har vi haft vår lilla stillsamma fest de senaste 15 åren. I år var vi drygt 350 barn och vuxna. 

Tre gånger har vi ansökt om tillstånd hos myndigheterna, men trots att vi skickat in ansökan i god tid har vi fått tillståndet långt efter midsommar. Därför har vi slutat ansöka. Under fjorton år av dessa 15 har vi fått besök av polis som kontrollerat och förmanat oss.
  
Vårt festande börjar med att vi reser ett högst kors med två ringar på. Detta är inget kristet kors utan en gammal fruktbarhetssymbol. Barn och vuxna har hjälpts åt att klä det hela med blad och blommor. Många barn och kvinnor bär blomsterkransar på sina huvuden. Sedan bildar vi ringar och dansar speciella danser runt midsommarstången till traditionell musik. Vi äter sill, köttbullar och potatis som vi sköljer ner med snaps och öl. Senare på kvällen sjunger vi vårt hemlands naturlyriska och vemodiga sånger. 
  
I år höll vi till 160 meter från närmsta bostadshus. Vi hade fått tillstånd att dra en sladd från en chiringuito så att vi kunde spela dämpad musik i två högtalare som var vända mot havet. När folk i ett av husen gick ut på sin altan så kunde de höra musiken ganska svagt. En illvillig person ringde till polisen som kom redan klockan 20.20 och tog bort sladden. Med sedvanlig polisiär smidighet befallde man att vi skulle vara tysta och utan anledning hotade polisen oss med fängelse om vi skräpade ner på stranden. Nu var feststämningen förstörd.

Vi svenskar är fostrade, i stora rikskampanjer under de senaste 70 åren, att inte skräpa ner. Vi slänger inte skräp på marken. Vi skulle heller aldrig göra upp eld på en badstrand. Vid varje fest har vi delat ut soppåsar som alla kan slänga sitt skräp i. Redan på natten går vi omkring med ficklampor för att se till att inga sopor ligger kvar. Även utan att ha blivit hotade med fängelse åker vi tillbaka i soluppgången och städar. Där vi svenskar haft fest är den renaste platsen på den sju kilometer långa stranden och så har det varit under de 15 åren.
  
Tre dagar senare firade spanjorerna San Juan längs hela stranden med minst tio gånger så hög ljudvolym som den vi åstadkom. Morgonen därpå åkte jag ner och tog bilder på en soptipp som sträckte sig från Carvajal till långt bortom Sohail. Jag bifogar en av bilderna. Det var så lugnt och tyst på morgonen och när jag såg stranden befarade jag att stadens hela befolkning redan satt i fängelse.  

För några år sedan läste vi i tidningar om resultatet av en stor internationell undersökning som visade att näst efter Japan var Spanien det bullrigaste landet i världen. Vi vet också att under ferian så flyttar många människor hem tills släktingar på landet för att kunna sova. Går vi omkring på ferian så hör vi aldrig mindre än fem musikstycken i olika tonarter ur högtalare på högsta volym. Det brukar pågå till klockan tre på morgonen. 

I skrivande stund, kl: 01.30, natten mellan den 28:e och 29:e juni hör jag dånet från ett stort tivoli två kilometer från mitt hem. Före den ekonomiska krisen anordnade man, flera gånger årligen, stort fyrverkeri mitt inne i stan. Första gången trodde vi att ett tredje världskrig brutit ut. Fönsterrutor skallrade av tryckvågor och jag såg föräldrar som höll för öronen på skrämda och gråtande barn. Trots att vi bor fyra kilometer från festplatsen måste vi stanna hemma och mata våra skräckslagna hundar med nervlugnande psykofarmaka. 
 
Ovanstående skall inte uppfattas som kritik. Jag nämner det bara som en jämförelse med vår lilla midsommarfest. Vi svenskar är positivt inställda till spanjorernas fester då vi själva kommer från ett vrångt och njutningsfientligt samhälle med alldeles för lite fester. Här deltar vi i ferior, internationella dagar, romerior och annat men undrar samtidigt varför spanska myndigheter inte vill låta oss att få fira vår midsommar i fred under åtta timmar per år.

Bengt Sändh 
(på mångas vägnar.)
            [ingress] => I de flesta kulturer, sedan urminnes tider, firar man midsommarsolståndet då dagen är som längst och natten kortast. I Spanien kallar man denna helg San Juan, medan vi svenska kallar den för Midsommar. 
            [headline] => Tillåts ej ta seden dit vi kommer
            [page] => 0
            [modified] => 20140809161204
            [created] => 20140702154255
            [publishStart] => 20140702154200
            [publishStop] => 20141229144259
            [fullArticle] => Tillåts ej ta seden dit vi kommer I de flesta kulturer, sedan urminnes tider, firar man midsommarsolståndet då dagen är som längst och natten kortast. I Spanien kallar man denna helg San Juan, medan vi svenska kallar den för Midsommar.  I Spanien firar man den på den rätta dagen och får på så sätt en extra ledighet medan vi i Sverige firar på den veckohelg som ligger närmast midsommarsolståndet. Detta för att inte förlora en arbetsdag.  I Sverige, som är ett av världens mest sekulariserade länder, är midsommar ingen religiös helg men den är ändå helig för oss svenskar och för de flesta viktigare än både jul och påsk

Vi är 35.000 svenskar som bor här på Costa del Sol, men de allra flesta reser till Sverige under högsommaren. Vi som är kvar vill naturligtvis fira midsommar och för att störa så lite som möjligt har vi valt att göra det så långt bort på stranden som möjligt, där paseon slutar i Carvajal utanför Fuengirola. Där har vi haft vår lilla stillsamma fest de senaste 15 åren. I år var vi drygt 350 barn och vuxna. 

Tre gånger har vi ansökt om tillstånd hos myndigheterna, men trots att vi skickat in ansökan i god tid har vi fått tillståndet långt efter midsommar. Därför har vi slutat ansöka. Under fjorton år av dessa 15 har vi fått besök av polis som kontrollerat och förmanat oss.
  
Vårt festande börjar med att vi reser ett högst kors med två ringar på. Detta är inget kristet kors utan en gammal fruktbarhetssymbol. Barn och vuxna har hjälpts åt att klä det hela med blad och blommor. Många barn och kvinnor bär blomsterkransar på sina huvuden. Sedan bildar vi ringar och dansar speciella danser runt midsommarstången till traditionell musik. Vi äter sill, köttbullar och potatis som vi sköljer ner med snaps och öl. Senare på kvällen sjunger vi vårt hemlands naturlyriska och vemodiga sånger. 
  
I år höll vi till 160 meter från närmsta bostadshus. Vi hade fått tillstånd att dra en sladd från en chiringuito så att vi kunde spela dämpad musik i två högtalare som var vända mot havet. När folk i ett av husen gick ut på sin altan så kunde de höra musiken ganska svagt. En illvillig person ringde till polisen som kom redan klockan 20.20 och tog bort sladden. Med sedvanlig polisiär smidighet befallde man att vi skulle vara tysta och utan anledning hotade polisen oss med fängelse om vi skräpade ner på stranden. Nu var feststämningen förstörd.

Vi svenskar är fostrade, i stora rikskampanjer under de senaste 70 åren, att inte skräpa ner. Vi slänger inte skräp på marken. Vi skulle heller aldrig göra upp eld på en badstrand. Vid varje fest har vi delat ut soppåsar som alla kan slänga sitt skräp i. Redan på natten går vi omkring med ficklampor för att se till att inga sopor ligger kvar. Även utan att ha blivit hotade med fängelse åker vi tillbaka i soluppgången och städar. Där vi svenskar haft fest är den renaste platsen på den sju kilometer långa stranden och så har det varit under de 15 åren.
  
Tre dagar senare firade spanjorerna San Juan längs hela stranden med minst tio gånger så hög ljudvolym som den vi åstadkom. Morgonen därpå åkte jag ner och tog bilder på en soptipp som sträckte sig från Carvajal till långt bortom Sohail. Jag bifogar en av bilderna. Det var så lugnt och tyst på morgonen och när jag såg stranden befarade jag att stadens hela befolkning redan satt i fängelse.  

För några år sedan läste vi i tidningar om resultatet av en stor internationell undersökning som visade att näst efter Japan var Spanien det bullrigaste landet i världen. Vi vet också att under ferian så flyttar många människor hem tills släktingar på landet för att kunna sova. Går vi omkring på ferian så hör vi aldrig mindre än fem musikstycken i olika tonarter ur högtalare på högsta volym. Det brukar pågå till klockan tre på morgonen. 

I skrivande stund, kl: 01.30, natten mellan den 28:e och 29:e juni hör jag dånet från ett stort tivoli två kilometer från mitt hem. Före den ekonomiska krisen anordnade man, flera gånger årligen, stort fyrverkeri mitt inne i stan. Första gången trodde vi att ett tredje världskrig brutit ut. Fönsterrutor skallrade av tryckvågor och jag såg föräldrar som höll för öronen på skrämda och gråtande barn. Trots att vi bor fyra kilometer från festplatsen måste vi stanna hemma och mata våra skräckslagna hundar med nervlugnande psykofarmaka. 
 
Ovanstående skall inte uppfattas som kritik. Jag nämner det bara som en jämförelse med vår lilla midsommarfest. Vi svenskar är positivt inställda till spanjorernas fester då vi själva kommer från ett vrångt och njutningsfientligt samhälle med alldeles för lite fester. Här deltar vi i ferior, internationella dagar, romerior och annat men undrar samtidigt varför spanska myndigheter inte vill låta oss att få fira vår midsommar i fred under åtta timmar per år.

Bengt Sändh 
(på mångas vägnar.) Omkring 350 personer firade för 15:e året midsommar vid Carvajal-stranden, men stämningen kom av sig. Barnen hjälper till att klä midsommarstången. Så här såg stranden ut efter spanjorernas midsommarfirande. 
            [puff] => 
            [member] => p
            [commercialArticle] => n
            [includeInRss] => 1
            [intressenter] => 
            [deletionHash] => 
        )

)