21 nov 07:26
SK Premium+:
|
Magnus Salomonsson Biografi Magnus Salomonsson var mellan sedan september 2006 och juni 2009 kyrkoherde på Svenska kyrkan på Costa del Sol. En glad person som tycker om människor. Så beskriver han sig själv. Och det är inte svårt att tro honom. Det pojkaktigt, lite busiga men varma leendet är smittsamt. "Det är viktigt att kyrkan finns med även om det inte är ett religiöst arrangemang, för att bygga upp relationer. Det allra viktigaste är mötet mellan människor, att det blir ett bra möte och att det sedan sprider sig från människa till människa", menar Magnus. |
|
Array
(
[0] => Array
(
[id] => 12231
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Det är något mycket dubbelt i detta med att avsluta. På ett sätt är det positivt, känns bra och skönt. Att se vad man åstadkommit och sätta en punkt för det. Att veta att nu är det klart och gå vidare till något annat. Det är viktigt tror jag att kunna göra det med jämna mellanrum. Vi behöver se tillbaka och bli medvetna om vad vi gjort och hur det gått.
Samtidigt är det frustrerande då man också ser allt som inte blivit riktigt klart. I mitt arbete lever man ständigt med denna frustration. Det finns alltid mycket mer man kan göra. Men att avsluta innebär också att markera att man inte kan göra mer åt detta. Nu får någon annan ta över. Det handlar om att sätta en gräns för vad som är rimligt för en själv.
Så är avslut också vemodigt. I mitt fall handlar det att flytta och lämna allt det som byggts upp under tre år. I mitt arbete handlar det mesta om personliga relationer. Man lägger ner mycket av sig själv i det. Man är som person arbetsredskapet. Det är då svårt att lämna alla er som jag lärt känna och delat mycket med. Under de sista månaderna har Eva och jag fått höra så mycket fint från många av er. Det gläder oss mycket och vi är mycket tacksamma för all denna uppmuntran.
Men avslut innebär också att något nytt börjar. Här på solkusten kommer det en ny kyrkoherde som ska arbeta på sitt sätt, använda sin personlighet. Det innebär att kyrkan får ny inspiration och kanske kan ta ytterligare steg framåt och betyda ännu mer för er svenskar på kusten. Kanske innebär det också för en del av er en nystart i relationen till kyrkan. Jag vill uppmana er att ta vara på den som kommer. Ge honom och er själva en nystart med förnyat engagemang.
För min del innebär nystarten ett steg tillbaka till det gamla samtidigt som det blir ett steg in i det okända. Vi flyttar tillbaka till Skåne för en lång och välbehövlig semester. Vad som väntar efter semestern är fortfarande oklart. Det jag vet är att Gud alltid finns med oss oavsett var vi är. Det känns tryggt.
Så vill jag önska er en skön sommar. Ta vara på chansen till vila och njutning.
Gud välsigne dig!
[ingress] => Så är det dags för sista krönikan innan sommaruppehållet. För mig blir det också sista krönikan i denna tidskrift för överskådlig tid. Just nu håller jag på att avsluta allting.
[headline] => Slut för den här gången
[page] => 0
[modified] => 20090627132630
[created] => 20090627132540
[publishStart] => 20090703074100
[publishStop] => 20091224122559
[fullArticle] => Slut för den här gången Så är det dags för sista krönikan innan sommaruppehållet. För mig blir det också sista krönikan i denna tidskrift för överskådlig tid. Just nu håller jag på att avsluta allting.
Det är något mycket dubbelt i detta med att avsluta. På ett sätt är det positivt, känns bra och skönt. Att se vad man åstadkommit och sätta en punkt för det. Att veta att nu är det klart och gå vidare till något annat. Det är viktigt tror jag att kunna göra det med jämna mellanrum. Vi behöver se tillbaka och bli medvetna om vad vi gjort och hur det gått.
Samtidigt är det frustrerande då man också ser allt som inte blivit riktigt klart. I mitt arbete lever man ständigt med denna frustration. Det finns alltid mycket mer man kan göra. Men att avsluta innebär också att markera att man inte kan göra mer åt detta. Nu får någon annan ta över. Det handlar om att sätta en gräns för vad som är rimligt för en själv.
Så är avslut också vemodigt. I mitt fall handlar det att flytta och lämna allt det som byggts upp under tre år. I mitt arbete handlar det mesta om personliga relationer. Man lägger ner mycket av sig själv i det. Man är som person arbetsredskapet. Det är då svårt att lämna alla er som jag lärt känna och delat mycket med. Under de sista månaderna har Eva och jag fått höra så mycket fint från många av er. Det gläder oss mycket och vi är mycket tacksamma för all denna uppmuntran.
Men avslut innebär också att något nytt börjar. Här på solkusten kommer det en ny kyrkoherde som ska arbeta på sitt sätt, använda sin personlighet. Det innebär att kyrkan får ny inspiration och kanske kan ta ytterligare steg framåt och betyda ännu mer för er svenskar på kusten. Kanske innebär det också för en del av er en nystart i relationen till kyrkan. Jag vill uppmana er att ta vara på den som kommer. Ge honom och er själva en nystart med förnyat engagemang.
För min del innebär nystarten ett steg tillbaka till det gamla samtidigt som det blir ett steg in i det okända. Vi flyttar tillbaka till Skåne för en lång och välbehövlig semester. Vad som väntar efter semestern är fortfarande oklart. Det jag vet är att Gud alltid finns med oss oavsett var vi är. Det känns tryggt.
Så vill jag önska er en skön sommar. Ta vara på chansen till vila och njutning.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[1] => Array
(
[id] => 12108
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => För äntligen är den här, den ljuva sommartiden. Just nu i inledningen är den som allra bäst. När vi återigen kan börja njuta av den efter att ha längtat hela vintern och våren. Vi har allting framför oss, skolavslutningar, midsommarfirande, semester, grillfester, sol och bad, kanske någon resa, kräftskivor och mycket mera.
Nog behöver vi sommaren med sin slösande godhet när vi hör och ser allt elände som sker både i vår närhet och ute i världen. Det är lätt att bli dyster och negativ när vi ser tillståndet i världen. Vi har översköljts av nyheter om ekonomisk kris, naturkatastrofer, miljöproblem, olyckor, våldsbrott och annan kriminalitet. Kanske kan allt det goda vi upplever under sommaren öppna våra ögon för den godhet som trots allt ges oss.
För det goda finns mycket påtagligt ibland oss. Vi upplever det i sommarens skönhet men också när vi öppnar oss för varandra. När människor hjälper varandra, när människor blir förälskade och finner varandras kärlek. När vi sprider glädje och uppmuntrar varandra etc.
Förhoppningsvis låter vi detta påverka oss minst lika mycket som allt det negativa gör. Det är inte självklart. Vi har lätt att gräva ner oss och låta det negativa ta över. På något sätt tar vi det goda för självklart och reagerar först när vi ser det negativa. Kanske måste vi träna oss i och be om förmågan att förundras också över det goda och positiva.
Min Gud så länge jag är till för livet jag dig tackar. Så slutar vers 4 i psalmen jag citerade i inledningen. Kanske är tacksamheten den grundhållning som kan hjälpa oss att se mer av det goda i livet. Tränar vi oss i tacksamhet ser vi mer av allt vi får. Och jag tror livet blir lättare att leva.
Gud välsigne dig!
[ingress] => I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid dem store Gudens gåvor. (sv.ps.200). Så börjar en av våra mest älskade sommarpsalmer. Just nu sjungs den vid många gudstjänster och bröllop i våra kyrkor.
[headline] => Lägg märke till det goda
[page] => 0
[modified] => 20090601102051
[created] => 20090601101947
[publishStart] => 20090605074100
[publishStop] => 20091128091959
[fullArticle] => Lägg märke till det goda I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid dem store Gudens gåvor. (sv.ps.200). Så börjar en av våra mest älskade sommarpsalmer. Just nu sjungs den vid många gudstjänster och bröllop i våra kyrkor.
För äntligen är den här, den ljuva sommartiden. Just nu i inledningen är den som allra bäst. När vi återigen kan börja njuta av den efter att ha längtat hela vintern och våren. Vi har allting framför oss, skolavslutningar, midsommarfirande, semester, grillfester, sol och bad, kanske någon resa, kräftskivor och mycket mera.
Nog behöver vi sommaren med sin slösande godhet när vi hör och ser allt elände som sker både i vår närhet och ute i världen. Det är lätt att bli dyster och negativ när vi ser tillståndet i världen. Vi har översköljts av nyheter om ekonomisk kris, naturkatastrofer, miljöproblem, olyckor, våldsbrott och annan kriminalitet. Kanske kan allt det goda vi upplever under sommaren öppna våra ögon för den godhet som trots allt ges oss.
För det goda finns mycket påtagligt ibland oss. Vi upplever det i sommarens skönhet men också när vi öppnar oss för varandra. När människor hjälper varandra, när människor blir förälskade och finner varandras kärlek. När vi sprider glädje och uppmuntrar varandra etc.
Förhoppningsvis låter vi detta påverka oss minst lika mycket som allt det negativa gör. Det är inte självklart. Vi har lätt att gräva ner oss och låta det negativa ta över. På något sätt tar vi det goda för självklart och reagerar först när vi ser det negativa. Kanske måste vi träna oss i och be om förmågan att förundras också över det goda och positiva.
Min Gud så länge jag är till för livet jag dig tackar. Så slutar vers 4 i psalmen jag citerade i inledningen. Kanske är tacksamheten den grundhållning som kan hjälpa oss att se mer av det goda i livet. Tränar vi oss i tacksamhet ser vi mer av allt vi får. Och jag tror livet blir lättare att leva.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[2] => Array
(
[id] => 11964
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Vi är nog många som längtar efter lite enkel och gratis livsnjutning efter en vinter och vår som på många sätt varit svår. Men kanske behövs det svåra tider för att vi mer ska kunna uppskatta allt det fina livet ger oss gratis. Vissa människor har förmågan att alltid göra det. Det finns personer jag träffar här på kusten som alltid poängterar hur bra de har det. De tycker inte de kan klaga på någonting. Vad skönt att kunna hitta den tillfredsställelsen i livet.
Andra av oss har mycket lättare att se alla bekymmer och problem som också finns omkring oss. Tyvärr blir det väl lätt så att man inte ser något annat än problemen. Därför är det väl bra om vi kan ta till oss vårens och sommarens glädje när den nu kommer till oss.
För mig känns det extra viktigt att kunna njuta nu då detta blir min sista sommar på Solkusten. Åtminstone under överskådlig tid. Som ni ser på annan plats i tidningen avslutar jag min tjänst här i sommar och återvänder till Sverige. Det har varit en god erfarenhet att få leva och arbeta här under några år. Jag har fått möta människor i alla livets situationer. Från de allra lyckligaste stunder till djupaste förtvivlan och mörker. Det känns alltid som ett stort förtroende att få vara med och dela andras liv i viktiga stunder. Jag är tacksam för det förtroende jag fått ta emot.
Samtidigt som alla dessa möten ger mycket är det också ett slitsamt arbete som det inte går att hålla på för länge med. Därför väljer jag nu att flytta tillbaka och arbeta i kyrkan i Sverige igen, där utsattheten inte är riktigt lika stor. Framåt november kommer jag säkert undra varför, när mörkret och kylan börjar tära ordentligt. Men jag tror att det ändå blir bra. Jag hoppas också att den nye kyrkoherden som tar vid får känna lika mycket uppskattning från alla er kustsvenskar som jag fått göra. Jag önskar att ännu fler vill gå in och stötta kyrkan genom medlemskap och även hjälpa till på andra sätt.
Gud välsigne dig!
[ingress] => Ja så är äntligen den sköna maj här och med den värmen. Förhoppningsvis kan vi nu lita på lite stabilt sommarväder, efter den långa kalla vintern och våren.
[headline] => Sköna maj välkommen
[page] => 0
[modified] => 20090501084154
[created] => 20090427101001
[publishStart] => 20090501074200
[publishStop] => 20091024101059
[fullArticle] => Sköna maj välkommen Ja så är äntligen den sköna maj här och med den värmen. Förhoppningsvis kan vi nu lita på lite stabilt sommarväder, efter den långa kalla vintern och våren.
Vi är nog många som längtar efter lite enkel och gratis livsnjutning efter en vinter och vår som på många sätt varit svår. Men kanske behövs det svåra tider för att vi mer ska kunna uppskatta allt det fina livet ger oss gratis. Vissa människor har förmågan att alltid göra det. Det finns personer jag träffar här på kusten som alltid poängterar hur bra de har det. De tycker inte de kan klaga på någonting. Vad skönt att kunna hitta den tillfredsställelsen i livet.
Andra av oss har mycket lättare att se alla bekymmer och problem som också finns omkring oss. Tyvärr blir det väl lätt så att man inte ser något annat än problemen. Därför är det väl bra om vi kan ta till oss vårens och sommarens glädje när den nu kommer till oss.
För mig känns det extra viktigt att kunna njuta nu då detta blir min sista sommar på Solkusten. Åtminstone under överskådlig tid. Som ni ser på annan plats i tidningen avslutar jag min tjänst här i sommar och återvänder till Sverige. Det har varit en god erfarenhet att få leva och arbeta här under några år. Jag har fått möta människor i alla livets situationer. Från de allra lyckligaste stunder till djupaste förtvivlan och mörker. Det känns alltid som ett stort förtroende att få vara med och dela andras liv i viktiga stunder. Jag är tacksam för det förtroende jag fått ta emot.
Samtidigt som alla dessa möten ger mycket är det också ett slitsamt arbete som det inte går att hålla på för länge med. Därför väljer jag nu att flytta tillbaka och arbeta i kyrkan i Sverige igen, där utsattheten inte är riktigt lika stor. Framåt november kommer jag säkert undra varför, när mörkret och kylan börjar tära ordentligt. Men jag tror att det ändå blir bra. Jag hoppas också att den nye kyrkoherden som tar vid får känna lika mycket uppskattning från alla er kustsvenskar som jag fått göra. Jag önskar att ännu fler vill gå in och stötta kyrkan genom medlemskap och även hjälpa till på andra sätt.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[3] => Array
(
[id] => 11848
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Visst är det härligt när våren och värmen kommer. Jag njuter för fullt av att få leva i ett klimat där det redan nu är svensk sommarvärme. Det är på många sätt enklare att leva när solen skiner och man slipper frysa.
I kyrkan i Fuengirola innebär vårens ankomst att vi har haft loppmarknad och på denna tidnings utgivningsdag vårbasar. Loppmarknader är ett märkligt fenomen. På en gång soptipp för vissa och guldgruva för andra. Många passar på att på ett enkelt sätt bli av med sådant man tycker bara blivit skräp. Andra hittar något man behöver till en mycket billig peng. Det är fint att se hur det som en del förpassat till skräpkammaren blir till fynd för andra. Och det fina är också att alla gör en god insats för kyrkans arbete.
Loppmarknaden påminner mig om hur Martin Luther beskrev oss människor. Som “simul justus et pecator”, samtidigt rättfärdiga och syndare. För så är det ju, vi är lite som en loppmarknad. Det ryms mycket skräp i oss fast vi samtidigt är en guldgruva att fynda i. Vår vän Luther insåg att fast vi är helt igenom fördärvade så är vi också helt igenom fantastiska, åtminstone i Guds ögon. Fast vi många gånger gör fel mot varandra gör vi också mycket gott för varandra.
Så låter Gud sin livgivande sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Och ingen av oss kan peka på någon annan och säga att han eller hon hör till den ena kategorin. För vi hör alla till båda kategorierna. Det är ju därför vi snart firar påsk. Påsken innehåller ju Jesu elände och lidande just på grund av vår inre svaghet. Men påsken slutar i glädje och jubel för att Gud visar sin kärlek och visar att den är större än eländet. Det goda i livet är starkare än det som vill förstöra. Guds kärlek väcker till liv också det som var dött.
“Det är för oss solen går upp, lyser som guld för kärlekens skull, lyser på oss för kärlekens skull.” Så slutar Gärdestads sång liksom vårens och påskens budskap. Ljuset och värmen finns där för oss. Därför att Gud älskar oss just sådan vi är. För att Gud vill ge oss liv.
Gud välsigne dig!
[ingress] => “Utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen. Allt som var dött väcks till liv. Det kan också vi…” börjar en sång av Ted och Kenneth Gärdestad.
[headline] => För kärlekens skull
[page] => 0
[modified] => 20090330101714
[created] => 20090330101628
[publishStart] => 20090403074200
[publishStop] => 20090926101659
[fullArticle] => För kärlekens skull “Utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen. Allt som var dött väcks till liv. Det kan också vi…” börjar en sång av Ted och Kenneth Gärdestad.
Visst är det härligt när våren och värmen kommer. Jag njuter för fullt av att få leva i ett klimat där det redan nu är svensk sommarvärme. Det är på många sätt enklare att leva när solen skiner och man slipper frysa.
I kyrkan i Fuengirola innebär vårens ankomst att vi har haft loppmarknad och på denna tidnings utgivningsdag vårbasar. Loppmarknader är ett märkligt fenomen. På en gång soptipp för vissa och guldgruva för andra. Många passar på att på ett enkelt sätt bli av med sådant man tycker bara blivit skräp. Andra hittar något man behöver till en mycket billig peng. Det är fint att se hur det som en del förpassat till skräpkammaren blir till fynd för andra. Och det fina är också att alla gör en god insats för kyrkans arbete.
Loppmarknaden påminner mig om hur Martin Luther beskrev oss människor. Som “simul justus et pecator”, samtidigt rättfärdiga och syndare. För så är det ju, vi är lite som en loppmarknad. Det ryms mycket skräp i oss fast vi samtidigt är en guldgruva att fynda i. Vår vän Luther insåg att fast vi är helt igenom fördärvade så är vi också helt igenom fantastiska, åtminstone i Guds ögon. Fast vi många gånger gör fel mot varandra gör vi också mycket gott för varandra.
Så låter Gud sin livgivande sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Och ingen av oss kan peka på någon annan och säga att han eller hon hör till den ena kategorin. För vi hör alla till båda kategorierna. Det är ju därför vi snart firar påsk. Påsken innehåller ju Jesu elände och lidande just på grund av vår inre svaghet. Men påsken slutar i glädje och jubel för att Gud visar sin kärlek och visar att den är större än eländet. Det goda i livet är starkare än det som vill förstöra. Guds kärlek väcker till liv också det som var dött.
“Det är för oss solen går upp, lyser som guld för kärlekens skull, lyser på oss för kärlekens skull.” Så slutar Gärdestads sång liksom vårens och påskens budskap. Ljuset och värmen finns där för oss. Därför att Gud älskar oss just sådan vi är. För att Gud vill ge oss liv.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[4] => Array
(
[id] => 11721
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Samtidigt tänkte jag på hur viktigt det är att ibland avstå från det man vant sig vid och lärt sig att ta för självklart. Först då ser vi vad det är vi verkligen har. Vi ser livet ur ett annat perspektiv. Vi kan använda fastlagsbullen som bild för detta. När vi äter för många är det lätt att tappa smaken för dem. Men om jag får en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa längtar jag rätt snart efter en riktig bulle igen.
I kyrkan har vi precis gått in i den tid som kallas fastan. Den handlar mycket om att avstå för att se något mer. Traditionen bjuder att vi avstår från att äta för att med hela vår varelse koncentrera oss på och vända oss till Gud. Tanken är att när jag avstår från alla mina behov ser jag Gud och Guds plats i livet klarare.
Idag är vi inte så många som fastar på detta sätt. Istället försöker vi kanske att avstå något för andras skull. I Sverige har Hela världen, det som tidigare hette Lutherhjälpen, sin stora insamlingsperiod. Det är fint och bra att kunna avstå från lite av mina pengar för att kunna hjälpa de som har det mycket sämre. Det hjälper också mig själv att se hur bra jag har det och kunna uppskatta det och vara tacksam för det.
Kortfattat kan man säga att fastan inte handlar om att avstå för att plåga sig själv. Nej den handlar om att avstå för att vinna något, för sin egen del men också för andras del.
Gud välsigne dig!
[ingress] => För några veckor sedan befann jag mig i ett grått, vitt och kallt Uppsala. Naturligtvis fick jag rapporter hemifrån att det var riktigt varmt, soligt och skönt i Fuengirola. Jag längtade tillbaka till solen och värmen efter bara ett par dagar i vintersverige.
[headline] => Mindre blir mer
[page] => 0
[modified] => 20090302102313
[created] => 20090302102223
[publishStart] => 20090306074200
[publishStop] => 20090829112259
[fullArticle] => Mindre blir mer För några veckor sedan befann jag mig i ett grått, vitt och kallt Uppsala. Naturligtvis fick jag rapporter hemifrån att det var riktigt varmt, soligt och skönt i Fuengirola. Jag längtade tillbaka till solen och värmen efter bara ett par dagar i vintersverige.
Samtidigt tänkte jag på hur viktigt det är att ibland avstå från det man vant sig vid och lärt sig att ta för självklart. Först då ser vi vad det är vi verkligen har. Vi ser livet ur ett annat perspektiv. Vi kan använda fastlagsbullen som bild för detta. När vi äter för många är det lätt att tappa smaken för dem. Men om jag får en fastlagsbulle utan grädde och mandelmassa längtar jag rätt snart efter en riktig bulle igen.
I kyrkan har vi precis gått in i den tid som kallas fastan. Den handlar mycket om att avstå för att se något mer. Traditionen bjuder att vi avstår från att äta för att med hela vår varelse koncentrera oss på och vända oss till Gud. Tanken är att när jag avstår från alla mina behov ser jag Gud och Guds plats i livet klarare.
Idag är vi inte så många som fastar på detta sätt. Istället försöker vi kanske att avstå något för andras skull. I Sverige har Hela världen, det som tidigare hette Lutherhjälpen, sin stora insamlingsperiod. Det är fint och bra att kunna avstå från lite av mina pengar för att kunna hjälpa de som har det mycket sämre. Det hjälper också mig själv att se hur bra jag har det och kunna uppskatta det och vara tacksam för det.
Kortfattat kan man säga att fastan inte handlar om att avstå för att plåga sig själv. Nej den handlar om att avstå för att vinna något, för sin egen del men också för andras del.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[5] => Array
(
[id] => 11559
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => En av de frågor som diskuteras för att komma tillrätta med klimatfrågan är handeln med utsläppsrättigheter. I princip är detta ett sätt för oss i den rika världen, där det släpps ut allra mest växthusgaser, att köpa oss fria på bekostnad av utvecklingen i den fattiga delen av världen. De säljer sina rättigheter till oss, vi kan fortsätta att förorena för att behålla vår ekonomiska standard. De fattiga länderna berövas möjligheten att utvecklas ekonomiskt på bekostnad av miljön som vi har gjort.
Detta känns inte riktigt bra tycker jag. Visst borde vi i den rika delen av världen ha möjligheter att avstå från något för att kunna rädda miljön? Visst borde vi kunna satsa resurser på att hitta miljö och klimatvänliga sätt att minska utsläppen och ändå någorlunda behålla vår standard? Det känns fegt och oansvarigt att lägga detta ansvar på de mindre utvecklade ekonomierna. Istället borde vi stötta utvecklingsländerna med att hitta hållbara vägar att utvecklas ekonomiskt.
I kyrkan går vi nu in i fastan. Den perioden innebär att man avstår något för att kunna hjälpa de som har det svårare än vi själva. Men också för att komma närmare Gud. Detta är kanske på många sätt samma sak. Att hjälpa varandra är att komma närmare varandra. Att komma närmare varandra är också att komma närmare Gud.
Men är vi på individnivå beredda att avstå? Eller gör vi som på den högsta politiska nivån och hittar sätt att köpslå för att slippa avstå? Kanske ska vi denna fasta tänka extra på vad vi kan avstå för att världens miljö ska bli bättre. Jag måste kanske kunna tänka mig att spara in på bilkörning. Kanske jag måste inse att det inte längre kommer att gå att ta flyget till Thailand när jag tycker Spanien är för kallt utan att betala också kostnaden för miljön. Kanske måste jag acceptera att handla lite dyrare matprodukter som är producerade i närmiljön.
Det är lätt att tycka att politikerna måste ta sitt ansvar. Men i slutändan är det du och jag som måste göra det, ta de praktiska konsekvenserna och också betala priset. Det kan kännas orättvist. Men är det verkligen det? Har vi inte alla med glädje och utan att tänka på det tagit del av alla de rikedomar som vår ekonomiska utveckling givit. Därför är det också allas vårt ansvar att ta del i arbetet med att lösa den svåra situation som uppstått.
Gud välsigne dig!
[ingress] => Så börjar det äntligen bli varmare igen efter den kalla vintern som inte velat ge med sig. Man kan ju undra var växthuseffekten tagit vägen? Eller är det den som gör också det dåliga vintervädret? Vad vet jag? Men hur som helst är väl just växthuseffekten tillsammans med den ekonomiska krisen de politiska frågor som kanske berör oss allra mest just nu.
[headline] => Vi måste ta ansvar
[page] => 0
[modified] => 20090131115653
[created] => 20090131115545
[publishStart] => 20090206074100
[publishStop] => 20090730125559
[fullArticle] => Vi måste ta ansvar Så börjar det äntligen bli varmare igen efter den kalla vintern som inte velat ge med sig. Man kan ju undra var växthuseffekten tagit vägen? Eller är det den som gör också det dåliga vintervädret? Vad vet jag? Men hur som helst är väl just växthuseffekten tillsammans med den ekonomiska krisen de politiska frågor som kanske berör oss allra mest just nu.
En av de frågor som diskuteras för att komma tillrätta med klimatfrågan är handeln med utsläppsrättigheter. I princip är detta ett sätt för oss i den rika världen, där det släpps ut allra mest växthusgaser, att köpa oss fria på bekostnad av utvecklingen i den fattiga delen av världen. De säljer sina rättigheter till oss, vi kan fortsätta att förorena för att behålla vår ekonomiska standard. De fattiga länderna berövas möjligheten att utvecklas ekonomiskt på bekostnad av miljön som vi har gjort.
Detta känns inte riktigt bra tycker jag. Visst borde vi i den rika delen av världen ha möjligheter att avstå från något för att kunna rädda miljön? Visst borde vi kunna satsa resurser på att hitta miljö och klimatvänliga sätt att minska utsläppen och ändå någorlunda behålla vår standard? Det känns fegt och oansvarigt att lägga detta ansvar på de mindre utvecklade ekonomierna. Istället borde vi stötta utvecklingsländerna med att hitta hållbara vägar att utvecklas ekonomiskt.
I kyrkan går vi nu in i fastan. Den perioden innebär att man avstår något för att kunna hjälpa de som har det svårare än vi själva. Men också för att komma närmare Gud. Detta är kanske på många sätt samma sak. Att hjälpa varandra är att komma närmare varandra. Att komma närmare varandra är också att komma närmare Gud.
Men är vi på individnivå beredda att avstå? Eller gör vi som på den högsta politiska nivån och hittar sätt att köpslå för att slippa avstå? Kanske ska vi denna fasta tänka extra på vad vi kan avstå för att världens miljö ska bli bättre. Jag måste kanske kunna tänka mig att spara in på bilkörning. Kanske jag måste inse att det inte längre kommer att gå att ta flyget till Thailand när jag tycker Spanien är för kallt utan att betala också kostnaden för miljön. Kanske måste jag acceptera att handla lite dyrare matprodukter som är producerade i närmiljön.
Det är lätt att tycka att politikerna måste ta sitt ansvar. Men i slutändan är det du och jag som måste göra det, ta de praktiska konsekvenserna och också betala priset. Det kan kännas orättvist. Men är det verkligen det? Har vi inte alla med glädje och utan att tänka på det tagit del av alla de rikedomar som vår ekonomiska utveckling givit. Därför är det också allas vårt ansvar att ta del i arbetet med att lösa den svåra situation som uppstått.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[6] => Array
(
[id] => 11443
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Årsskiftet är en brytpunkt för oss. Vi ser tillbaka på det som varit och summerar det som blev ännu ett kapitel i vårt liv. För en del gick året med lätthet och glädje, för andra med tyngd och smärta. Vi ser fram emot det som ska komma, planerar för hur det ska bli. Vissa gör det med glädje och tillförsikt, medan det sker med oro och vånda för andra. Brytpunkter behövs för att vi ska kunna avsluta och gå vidare på nytt.
I kyrkan har en sådan brytpunkt alltid varit det som i gudstjänsten kallas syndabekännelse och som i den enskilda själavården kallas bikt. Där får vi sammanfatta det som varit. Se vad som varit gott och vad som misslyckats. Se och bekänna det vi gjort fel mot oss själva, mot andra och mot Gud. Vi får lämna allt bakom oss och fria och förlåtna gå vidare med det vi har lärt oss.
Det är viktigt att utvärdera det som varit. Först då kan vi lämna det gamla bakom oss och sätta upp nya mål för det som kommer. Ta med oss den erfarenhet och lärdom det gamla gett oss och ta itu med det som kommer med förnyade krafter.
Det är samtidigt viktigt att inse att det nya året egentligen bara är en ny dag när solen går upp över oss igen. Vi får bara en dag i taget, vi lever bara en dag i taget. Vi har inga garantier. Ta därför vara på den dag du får. Tag vara på de relationer och de uppgifter som verkligen har värde för dig. Alla de dagar som går blir fort ett år. Det är lätt att missa det väsentligaste i livet medan vi är upptagna med annat.
Som avslutning citerar jag Margareta Melin:
Året slutar och börjar, ett nådens år.
Nu är tiden vår!
Nu har just vi en uppgift, ett liv
Och ett hjärta som slår.
Gud välsigne dig och din dag!
[ingress] => När nyårsfesterna stillnat och vi har återhämtat oss från firandet av nyåret så kan vi bli lite filosofiska. Ett nytt år med nya förhoppningar och nya föresatser. En ny chans att ta vara på. Ett nytt kapitel i livet.
[headline] => En ny dag, ett nytt år
[page] => 0
[modified] => 20081230103438
[created] => 20081226093522
[publishStart] => 20090102074200
[publishStop] => 20090624103559
[fullArticle] => En ny dag, ett nytt år När nyårsfesterna stillnat och vi har återhämtat oss från firandet av nyåret så kan vi bli lite filosofiska. Ett nytt år med nya förhoppningar och nya föresatser. En ny chans att ta vara på. Ett nytt kapitel i livet.
Årsskiftet är en brytpunkt för oss. Vi ser tillbaka på det som varit och summerar det som blev ännu ett kapitel i vårt liv. För en del gick året med lätthet och glädje, för andra med tyngd och smärta. Vi ser fram emot det som ska komma, planerar för hur det ska bli. Vissa gör det med glädje och tillförsikt, medan det sker med oro och vånda för andra. Brytpunkter behövs för att vi ska kunna avsluta och gå vidare på nytt.
I kyrkan har en sådan brytpunkt alltid varit det som i gudstjänsten kallas syndabekännelse och som i den enskilda själavården kallas bikt. Där får vi sammanfatta det som varit. Se vad som varit gott och vad som misslyckats. Se och bekänna det vi gjort fel mot oss själva, mot andra och mot Gud. Vi får lämna allt bakom oss och fria och förlåtna gå vidare med det vi har lärt oss.
Det är viktigt att utvärdera det som varit. Först då kan vi lämna det gamla bakom oss och sätta upp nya mål för det som kommer. Ta med oss den erfarenhet och lärdom det gamla gett oss och ta itu med det som kommer med förnyade krafter.
Det är samtidigt viktigt att inse att det nya året egentligen bara är en ny dag när solen går upp över oss igen. Vi får bara en dag i taget, vi lever bara en dag i taget. Vi har inga garantier. Ta därför vara på den dag du får. Tag vara på de relationer och de uppgifter som verkligen har värde för dig. Alla de dagar som går blir fort ett år. Det är lätt att missa det väsentligaste i livet medan vi är upptagna med annat.
Som avslutning citerar jag Margareta Melin:
Året slutar och börjar, ett nådens år.
Nu är tiden vår!
Nu har just vi en uppgift, ett liv
Och ett hjärta som slår.
Gud välsigne dig och din dag!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[7] => Array
(
[id] => 11342
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Det är inte konstigt att vi ser fram emot detta med både glädje och oro. Det är jättekul och mysigt att få fira allt. Få gå in i alla traditionerna med igenkännandets glädje. Få glädjas med vänner och släkt. Men samtidigt har många av oss skäl att oroas inför allt detta. Vi frågar oss kanske om vi kommer att orka med allt. Kanske vet vi att det inte kommer bli som vanligt. I de kristider vi lever i är det säkert många som oroar sig för hur de ska klara ekonomin detta år. Andra kanske oroar sig för att alkoholen ska förstöra firandet och glädjen.
Det kan vara stärkande att tänka på dem som är orsaken till allt detta. Den gravida tonårsflickan Maria och hennes osäkre kille Josef var säkert mycket kluvna i sina tankar på det som väntade dem. Att leva med en oönskad graviditet med osäkert faderskap och samtidigt behöva ge sig ut på resa tvärs över landet kändes förmodligen ganska oroande för båda två. Samtidigt väntade de på något fantastiskt. De skulle få livets största gåva, sitt barn.
Och livet är ju så att vi inte kan ställa oss vid sidan av. Maria och Josef var tvungna att ge sig ut i det okända. De kunde inte gå åt sidan för att se om det skulle lösa sig. Inte heller vi kan göra det. Vi måste leva varenda dag. Ta del av glädjen livet för med sig och hantera de motgångarna och prövningarna vi utsätts för. Maria och Josef upplevde att Gud var med dem och ledde dem rätt. Gud lät dem träffa människor som hjälpte dem.
Tack vare dem kan vi veta att så är det också för oss. Adventstidens och julens budskap är ju att Gud finns mitt ibland oss. Gud delar till och med våra livsvillkor genom Marias och Josefs lille pojke. Gud kan hjälpa oss igenom våra prövningar och dela vår glädje. Gud vet ju vad det är att vara människa.
Så låt dig nu glädjas åt allt det stora, fina och kul som advents- och jultiden för med sig. Du är inte ensam om att oroa dig. Det finns många att dela den erfarenheten med. Inte minst Gud själv som kan hjälpa dig att hitta rätt i prövningarna. Och låt oss framförallt göra som de människor gjorde som Gud sände i Marias och Josefs väg, hjälpa varandra.
Med önskan om en välsignad december månad!
[ingress] => Ingen månad är så fylld av traditioner och förväntningar som december. Högtiderna kommer tätt och vi förväntas att med glatt humör delta i allt. Det ska pyntas, handlas, laga mat, kakor och godis. Vi ska hinna gå på julmarknader, luciatåg, gudstjänster m.m. Vi ska gå på bjudningar, ordna middagar, träffa släkt och vänner. Och vi ska hinna arbeta och gå i skola.
[headline] => Josef och Maria kunde
[page] => 0
[modified] => 20081129153655
[created] => 20081129153612
[publishStart] => 20081205074100
[publishStop] => 20090528163659
[fullArticle] => Josef och Maria kunde Ingen månad är så fylld av traditioner och förväntningar som december. Högtiderna kommer tätt och vi förväntas att med glatt humör delta i allt. Det ska pyntas, handlas, laga mat, kakor och godis. Vi ska hinna gå på julmarknader, luciatåg, gudstjänster m.m. Vi ska gå på bjudningar, ordna middagar, träffa släkt och vänner. Och vi ska hinna arbeta och gå i skola.
Det är inte konstigt att vi ser fram emot detta med både glädje och oro. Det är jättekul och mysigt att få fira allt. Få gå in i alla traditionerna med igenkännandets glädje. Få glädjas med vänner och släkt. Men samtidigt har många av oss skäl att oroas inför allt detta. Vi frågar oss kanske om vi kommer att orka med allt. Kanske vet vi att det inte kommer bli som vanligt. I de kristider vi lever i är det säkert många som oroar sig för hur de ska klara ekonomin detta år. Andra kanske oroar sig för att alkoholen ska förstöra firandet och glädjen.
Det kan vara stärkande att tänka på dem som är orsaken till allt detta. Den gravida tonårsflickan Maria och hennes osäkre kille Josef var säkert mycket kluvna i sina tankar på det som väntade dem. Att leva med en oönskad graviditet med osäkert faderskap och samtidigt behöva ge sig ut på resa tvärs över landet kändes förmodligen ganska oroande för båda två. Samtidigt väntade de på något fantastiskt. De skulle få livets största gåva, sitt barn.
Och livet är ju så att vi inte kan ställa oss vid sidan av. Maria och Josef var tvungna att ge sig ut i det okända. De kunde inte gå åt sidan för att se om det skulle lösa sig. Inte heller vi kan göra det. Vi måste leva varenda dag. Ta del av glädjen livet för med sig och hantera de motgångarna och prövningarna vi utsätts för. Maria och Josef upplevde att Gud var med dem och ledde dem rätt. Gud lät dem träffa människor som hjälpte dem.
Tack vare dem kan vi veta att så är det också för oss. Adventstidens och julens budskap är ju att Gud finns mitt ibland oss. Gud delar till och med våra livsvillkor genom Marias och Josefs lille pojke. Gud kan hjälpa oss igenom våra prövningar och dela vår glädje. Gud vet ju vad det är att vara människa.
Så låt dig nu glädjas åt allt det stora, fina och kul som advents- och jultiden för med sig. Du är inte ensam om att oroa dig. Det finns många att dela den erfarenheten med. Inte minst Gud själv som kan hjälpa dig att hitta rätt i prövningarna. Och låt oss framförallt göra som de människor gjorde som Gud sände i Marias och Josefs väg, hjälpa varandra.
Med önskan om en välsignad december månad!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[8] => Array
(
[id] => 11214
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Bakom mycket av detta ligger girigheten. Vår drift att alltid vilja ha mer och helst lite mer än vad som egentligen är möjligt. Idag är det enkelt att skylla krisen på vissas girighet. Och säkert ligger en del av förklaringen i detta. Men hur som helst är vi alla delaktiga och alla får nu vara med och betala. Vissa mer, andra mindre. För många av oss känns det orättvist. Men så ser världen ut. Vi drabbas alla när några missbrukar ansvar och makt.
Men i krisen ligger också möjligheter. Krisen tvingar fram kreativitet. Vi måste på nytt tänka till över hur vi bygger en bättre värld tillsammans. Hur vi ska kunna skapa trygga ramar så att risken för missbruk av makt, pengar och ansvar minskar. Hur vi ska kunna skapa en rättvisare fördelning av världens tillgångar. Förhoppningsvis lär vi oss något varje gång vi drabbas som gör oss bättre rustade att ta itu med problemen nästa gång.
Kyrkan finns till i livets alla situationer. När det är kris lika väl som när det är fest och glädje. Detta för att Kristus finns med oss i alla livets skeenden. Gud är delaktig i hela vårt liv. Många är det också som tar del av kyrkans liv. Varje vecka kommer många till kyrkan för att träffas, fika, läsa tidningar, delta i körer, barn- och ungdomsverksamhet, få hjälp med problem, samtala, delta i gudstjänst, döpa barn, gifta sig. Man kommer i samband med dödsfall och kriser, för att njuta av musik och gemenskap etc. Kyrkan kommer snart också erbjuda familjeterapi.
Det känns väldigt fint att så många tar del av kyrkans utbud. Det är ett stort förtroende och ansvar att förvalta. Det som känns lite bekymmersamt är att det är förhållandevis få som vill vara med att ta det ansvaret. Svenska Kyrkan på Costa del Sol drivs som en förening. Kyrkan är dess medlemmar. Det är därför viktigt att så många som möjligt är med i föreningen och på så sätt tar del i ansvaret att förvalta den rikedom kyrkan är. Jag vill därför uppmana alla er som tycker det är viktigt att kyrkan finns på kusten att också bli medlemmar i den.
Det är mycket som händer under november och december i kyrkan. Ni kan läsa om allt på vår nya hemsida www.svenskakyrkan.se/costadelsol. Men jag vill passa på att nämna att vi nu har dragit igång en ny kör för er som är 18 år och uppåt. Körens första projekt är Lucia. Den övar torsdagar kl 19.30-21.00. Så är det basartider. Den 28 november är det julbasar i Fuengirola och den 30 nov på Centro Forestal Sueco i Marbella. Och så är det förstås 1:a adventsgudstjänster med kyrkokören den 30 nov.
Gud välsigne dig!
[ingress] => Under hösten har detta varit ett av de mer använda orden i nyhetsrapporteringen. Det började med lånekris i USA och fortsatte med finanskris över hela världen, vidare till en allmän ekonomisk kris och lågkonjunktur . Många människor drabbas hårt när det som för några månader sedan var värt väldigt mycket plötsligt tappat stora delar av sitt värde. Många förlorar pengar, arbete och trygghet.
[headline] => Krisen ställer nya krav
[page] => 0
[modified] => 20081101165611
[created] => 20081101165515
[publishStart] => 20081107074200
[publishStop] => 20090430175559
[fullArticle] => Krisen ställer nya krav Under hösten har detta varit ett av de mer använda orden i nyhetsrapporteringen. Det började med lånekris i USA och fortsatte med finanskris över hela världen, vidare till en allmän ekonomisk kris och lågkonjunktur . Många människor drabbas hårt när det som för några månader sedan var värt väldigt mycket plötsligt tappat stora delar av sitt värde. Många förlorar pengar, arbete och trygghet.
Bakom mycket av detta ligger girigheten. Vår drift att alltid vilja ha mer och helst lite mer än vad som egentligen är möjligt. Idag är det enkelt att skylla krisen på vissas girighet. Och säkert ligger en del av förklaringen i detta. Men hur som helst är vi alla delaktiga och alla får nu vara med och betala. Vissa mer, andra mindre. För många av oss känns det orättvist. Men så ser världen ut. Vi drabbas alla när några missbrukar ansvar och makt.
Men i krisen ligger också möjligheter. Krisen tvingar fram kreativitet. Vi måste på nytt tänka till över hur vi bygger en bättre värld tillsammans. Hur vi ska kunna skapa trygga ramar så att risken för missbruk av makt, pengar och ansvar minskar. Hur vi ska kunna skapa en rättvisare fördelning av världens tillgångar. Förhoppningsvis lär vi oss något varje gång vi drabbas som gör oss bättre rustade att ta itu med problemen nästa gång.
Kyrkan finns till i livets alla situationer. När det är kris lika väl som när det är fest och glädje. Detta för att Kristus finns med oss i alla livets skeenden. Gud är delaktig i hela vårt liv. Många är det också som tar del av kyrkans liv. Varje vecka kommer många till kyrkan för att träffas, fika, läsa tidningar, delta i körer, barn- och ungdomsverksamhet, få hjälp med problem, samtala, delta i gudstjänst, döpa barn, gifta sig. Man kommer i samband med dödsfall och kriser, för att njuta av musik och gemenskap etc. Kyrkan kommer snart också erbjuda familjeterapi.
Det känns väldigt fint att så många tar del av kyrkans utbud. Det är ett stort förtroende och ansvar att förvalta. Det som känns lite bekymmersamt är att det är förhållandevis få som vill vara med att ta det ansvaret. Svenska Kyrkan på Costa del Sol drivs som en förening. Kyrkan är dess medlemmar. Det är därför viktigt att så många som möjligt är med i föreningen och på så sätt tar del i ansvaret att förvalta den rikedom kyrkan är. Jag vill därför uppmana alla er som tycker det är viktigt att kyrkan finns på kusten att också bli medlemmar i den.
Det är mycket som händer under november och december i kyrkan. Ni kan läsa om allt på vår nya hemsida www.svenskakyrkan.se/costadelsol. Men jag vill passa på att nämna att vi nu har dragit igång en ny kör för er som är 18 år och uppåt. Körens första projekt är Lucia. Den övar torsdagar kl 19.30-21.00. Så är det basartider. Den 28 november är det julbasar i Fuengirola och den 30 nov på Centro Forestal Sueco i Marbella. Och så är det förstås 1:a adventsgudstjänster med kyrkokören den 30 nov.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[9] => Array
(
[id] => 11050
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Problemet är kanske att vi översköljs av så mycket ord och information att orden i sig börjar tappa sin mening. Ordens värde devalveras när de används i onödan eller felaktigt. Vi hör så ofta ord användas på ett sätt att deras betydelse totalt försvinner. Exempelvis alla löpsedlar som talar om kris, katastrof eller succé. Slår man upp tidningen och läser, kan den stora krisen handla om en TV-stjärna som är lite förkyld och katastrofen är att en fotbollsspelare sträckt en lårmuskel och missar några matcher. Tråkigt förvisso men knappast värt att kallas kris eller katastrof. Hur ska den som verkligen står mitt i en kris eller katastrof kunna beskriva situationen när de rätta orden har blivit förminskade och förvanskade.
Eller så använder vi orden på ett slarvigt och felaktigt sätt. Vi säger saker till varandra utan att riktigt tänka på vad det betyder. Som exempel är det vanligt att unga killar använder ordet hora mot tjejer. Förmodligen utan att tänka speciellt mycket på vad det innebär. Eller när man bråkar använder man ord som jag hatar dig och jag ska slå ihjäl dig. Förmodligen utan att mena speciellt mycket mer än att jag är jättearg på dig och tycker det du gör är jättedumt. Men orden kan betyda mycket mer för mottagaren och skada och såra på ett sätt som kanske inte alls var tänkt. Vi vuxna är inte alls bättre på det här. Också vi använder många ord på fel sätt. Till exempel när vi säger oss vilja vara raka och ärliga, men mest använder det som en ursäkt för att vara elaka.
I svåra situationer eller mycket lyckliga situationer är det lätt hänt att vi inte längre kan finna ord för att klä vår upplevelse i. Dels därför att det är svårt från början men också på att vi har förstört de ord som skulle ha kunnat användas. Så vad gör vi när orden tar slut? Tack och lov finns det fortfarande ordlös kommunikation. En stilla närvaro i en svår situation, en kram eller ett ögonkast kan säga så mycket. Ibland blir vi rädda när orden inte räcker till. Egentligen borde det vara tvärtom. För i de situationerna räcker det att vara.
Det blev många ord i denna krönika. Bäst att jag ransonerar mina ord och slutar. Var rädd om orden!
Gud välsigne dig!
[ingress] => Så sitter jag vid datorn igen och ska producera en text. En stor del av mitt arbete består just i att använda ord. Ibland går det lätt och ibland är det jättetrögt. Ibland känns det som orden betyder mycket och är viktiga. Ibland kan de kännas meningslösa och till ingen nytta.
[headline] => Ett ord betyder så mycket
[page] => 0
[modified] => 20080925171427
[created] => 20080925171319
[publishStart] => 20081003074300
[publishStop] => 20090324161359
[fullArticle] => Ett ord betyder så mycket Så sitter jag vid datorn igen och ska producera en text. En stor del av mitt arbete består just i att använda ord. Ibland går det lätt och ibland är det jättetrögt. Ibland känns det som orden betyder mycket och är viktiga. Ibland kan de kännas meningslösa och till ingen nytta.
Problemet är kanske att vi översköljs av så mycket ord och information att orden i sig börjar tappa sin mening. Ordens värde devalveras när de används i onödan eller felaktigt. Vi hör så ofta ord användas på ett sätt att deras betydelse totalt försvinner. Exempelvis alla löpsedlar som talar om kris, katastrof eller succé. Slår man upp tidningen och läser, kan den stora krisen handla om en TV-stjärna som är lite förkyld och katastrofen är att en fotbollsspelare sträckt en lårmuskel och missar några matcher. Tråkigt förvisso men knappast värt att kallas kris eller katastrof. Hur ska den som verkligen står mitt i en kris eller katastrof kunna beskriva situationen när de rätta orden har blivit förminskade och förvanskade.
Eller så använder vi orden på ett slarvigt och felaktigt sätt. Vi säger saker till varandra utan att riktigt tänka på vad det betyder. Som exempel är det vanligt att unga killar använder ordet hora mot tjejer. Förmodligen utan att tänka speciellt mycket på vad det innebär. Eller när man bråkar använder man ord som jag hatar dig och jag ska slå ihjäl dig. Förmodligen utan att mena speciellt mycket mer än att jag är jättearg på dig och tycker det du gör är jättedumt. Men orden kan betyda mycket mer för mottagaren och skada och såra på ett sätt som kanske inte alls var tänkt. Vi vuxna är inte alls bättre på det här. Också vi använder många ord på fel sätt. Till exempel när vi säger oss vilja vara raka och ärliga, men mest använder det som en ursäkt för att vara elaka.
I svåra situationer eller mycket lyckliga situationer är det lätt hänt att vi inte längre kan finna ord för att klä vår upplevelse i. Dels därför att det är svårt från början men också på att vi har förstört de ord som skulle ha kunnat användas. Så vad gör vi när orden tar slut? Tack och lov finns det fortfarande ordlös kommunikation. En stilla närvaro i en svår situation, en kram eller ett ögonkast kan säga så mycket. Ibland blir vi rädda när orden inte räcker till. Egentligen borde det vara tvärtom. För i de situationerna räcker det att vara.
Det blev många ord i denna krönika. Bäst att jag ransonerar mina ord och slutar. Var rädd om orden!
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[10] => Array
(
[id] => 10950
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Istället har livet och arbetet här blivit vardag. Jag vet ganska väl vad som ska göras, vad som kommer att krävas. Det är en ganska behaglig förändring. Man har lärt sig något och kan känna sig tryggare i detta. Samtidigt finns risken att man låter allt gå på rutin, glömmer bort att förnya sig och fortsätta lära sig. Livet är ju sådant, vi balanserar mellan trygghetsbehov och nödvändigheten av utmaningar för att utvecklas. Ofta behöver vi en liten puff för att gå vidare med nya utmaningar.
I kyrkan har vi fått en sådan puff genom att arbetslaget förnyas. Redan i våras började diakon Jan Sjögerud att arbeta hos oss. Och nu i september välkomnar vi vår nya kantor Eva-Maria Rummo. Tillsammans ska vi försöka fortsätta att utveckla kyrkans arbete. Vi hoppas att ni ska märka detta under hösten i våra aktiviteter. Vi ser fram emot att både musikverksamheten och vår uppsökande diakonala verksamhet ska utvecklas. Vi tror att ni också kommer att få se lite nya inslag i verksamheten i kyrkan. Samtidigt ska vi försöka bevara det gamla välbekanta och uppskattade i verksamheten. Håll koll på vår annonsering och vår hemsida www.skut.es.
Så vill jag hälsa alla er som nu kommer ner välkomna till kusten. Både du som kanske tagit tag i ditt livs utmaning och flyttar utomlands för första gången och du som återvänder i år också precis som så många år tidigare. Jag vill också påminna er att kyrkan finns här för er, som träffpunkt, för att fira gudstjänst och för att finnas till hands i livets alla skeden. Båda glada och svåra.
Gud välsigne dig!
[ingress] => När jag nu för tredje gången kommer ner till kusten för att starta upp kyrkans arbete efter sommarstängning och lågsäsong känns det annorlunda mot de tidigare gångerna. Det mesta känns bekant och hemma. Nyfikenheten och spänningen från de första åren har avtagit.
[headline] => Förnya sin vardag
[page] => 0
[modified] => 20080830115218
[created] => 20080830115114
[publishStart] => 20080905074300
[publishStop] => 20090226105159
[fullArticle] => Förnya sin vardag När jag nu för tredje gången kommer ner till kusten för att starta upp kyrkans arbete efter sommarstängning och lågsäsong känns det annorlunda mot de tidigare gångerna. Det mesta känns bekant och hemma. Nyfikenheten och spänningen från de första åren har avtagit.
Istället har livet och arbetet här blivit vardag. Jag vet ganska väl vad som ska göras, vad som kommer att krävas. Det är en ganska behaglig förändring. Man har lärt sig något och kan känna sig tryggare i detta. Samtidigt finns risken att man låter allt gå på rutin, glömmer bort att förnya sig och fortsätta lära sig. Livet är ju sådant, vi balanserar mellan trygghetsbehov och nödvändigheten av utmaningar för att utvecklas. Ofta behöver vi en liten puff för att gå vidare med nya utmaningar.
I kyrkan har vi fått en sådan puff genom att arbetslaget förnyas. Redan i våras började diakon Jan Sjögerud att arbeta hos oss. Och nu i september välkomnar vi vår nya kantor Eva-Maria Rummo. Tillsammans ska vi försöka fortsätta att utveckla kyrkans arbete. Vi hoppas att ni ska märka detta under hösten i våra aktiviteter. Vi ser fram emot att både musikverksamheten och vår uppsökande diakonala verksamhet ska utvecklas. Vi tror att ni också kommer att få se lite nya inslag i verksamheten i kyrkan. Samtidigt ska vi försöka bevara det gamla välbekanta och uppskattade i verksamheten. Håll koll på vår annonsering och vår hemsida www.skut.es.
Så vill jag hälsa alla er som nu kommer ner välkomna till kusten. Både du som kanske tagit tag i ditt livs utmaning och flyttar utomlands för första gången och du som återvänder i år också precis som så många år tidigare. Jag vill också påminna er att kyrkan finns här för er, som träffpunkt, för att fira gudstjänst och för att finnas till hands i livets alla skeden. Båda glada och svåra.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[11] => Array
(
[id] => 10849
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Efter alla år av stolpe ut, insläppta mål i slutet av matcherna, domarmotgångar, oförklarliga ras i spelet så fort det blir slutspel är det plötsligt tvärtom. Nu faller målen i motståndarburen i matchsluten, spelet blir bara bättre ju längre turneringen går, straffarna sitter, domsluten bekommer inte laget. Plötsligt är man inne i flytet som saknats så många gånger. Det spanska laget har visat sig själva och världen att man faktiskt är så bra som man i alla år trott, men inte riktigt kunnat visa.
Glädjen över detta är påtaglig både i laget men också i hela samhället. Efter alla år av besvikelser får man äntligen nu uttrycka sin glädje över att det man älskar går så bra. Och visst är det så att glädjen blir än större tack vare den tråkiga historia man har i de stora mästerskapen. Motgångarna ger en djupare klangbotten till glädjen när framgången kommer. Den som alltid lyckas kanske inte fullt ut förstår hur stort och fantastiskt det är. Talande var bilderna efter respektive semifinal. De tyska spelarna, vana vid att alltid gå långt i mästerskapen, var visserligen glada. Men de gick ganska snabbt av planen utan några större glädjescener. Men det spanska laget kunde inte sluta kramas, hoppa, dansa, sjunga och verkade aldrig vilja lämna arenan.
Livet är fullt av motgångar för oss alla. Och de är viktiga för oss. Inte så att vi ska söka dem och plåga oss själva. Utan för att vi lär oss av dem. Och när framgången kommer blir glädjen och tacksamheten så mycket större. Och i framgångens stund kan vi se tillbaka på det som varit och hantera den nya situationen med nödvändig ödmjukhet.
Vi svenskar har precis firat midsommar. Denna högtid som är så viktig för oss. Då vi får fira glädjen, livet, lusten och fruktsamheten. Men även denna högtid har sin bakgrund i motgångar och svårigheter. När vi dansar kring den grönskande, blommande midsommarstången på midsommarafton är det inte många som tänker på att man en fredag tre månader tidigare var samlade kring samma kors. Fast det då på långfredagen var naket, sterilt och endast förkunnade död och plåga. Men det var då de glädjens frön som blommar för fullt på midsommar föddes. När Gud själv gick in i det svåraste och delade det med oss. När livet besegrade allt som vill bryta ner och fördärva.
Därför kan vi glädjas så mycket åt livets kraft, skönhet och lust. Med en glädje fylld av tacksamhet och ödmjukhet.
Gud välsigne dig!
[ingress] => Till sist lyckas Spanien i ett fotbollsmästerskap. Spanien säkrade EM-titeln genom 1-0 mot Tyskland, men redan före finalen var spanjorerna segrare. För äntligen har man lyckats.
[headline] => Äntligen var det dags
[page] => 0
[modified] => 20080630095750
[created] => 20080629115351
[publishStart] => 20080704074300
[publishStop] => 20081226105359
[fullArticle] => Äntligen var det dags Till sist lyckas Spanien i ett fotbollsmästerskap. Spanien säkrade EM-titeln genom 1-0 mot Tyskland, men redan före finalen var spanjorerna segrare. För äntligen har man lyckats. Efter alla år av stolpe ut, insläppta mål i slutet av matcherna, domarmotgångar, oförklarliga ras i spelet så fort det blir slutspel är det plötsligt tvärtom. Nu faller målen i motståndarburen i matchsluten, spelet blir bara bättre ju längre turneringen går, straffarna sitter, domsluten bekommer inte laget. Plötsligt är man inne i flytet som saknats så många gånger. Det spanska laget har visat sig själva och världen att man faktiskt är så bra som man i alla år trott, men inte riktigt kunnat visa.
Glädjen över detta är påtaglig både i laget men också i hela samhället. Efter alla år av besvikelser får man äntligen nu uttrycka sin glädje över att det man älskar går så bra. Och visst är det så att glädjen blir än större tack vare den tråkiga historia man har i de stora mästerskapen. Motgångarna ger en djupare klangbotten till glädjen när framgången kommer. Den som alltid lyckas kanske inte fullt ut förstår hur stort och fantastiskt det är. Talande var bilderna efter respektive semifinal. De tyska spelarna, vana vid att alltid gå långt i mästerskapen, var visserligen glada. Men de gick ganska snabbt av planen utan några större glädjescener. Men det spanska laget kunde inte sluta kramas, hoppa, dansa, sjunga och verkade aldrig vilja lämna arenan.
Livet är fullt av motgångar för oss alla. Och de är viktiga för oss. Inte så att vi ska söka dem och plåga oss själva. Utan för att vi lär oss av dem. Och när framgången kommer blir glädjen och tacksamheten så mycket större. Och i framgångens stund kan vi se tillbaka på det som varit och hantera den nya situationen med nödvändig ödmjukhet.
Vi svenskar har precis firat midsommar. Denna högtid som är så viktig för oss. Då vi får fira glädjen, livet, lusten och fruktsamheten. Men även denna högtid har sin bakgrund i motgångar och svårigheter. När vi dansar kring den grönskande, blommande midsommarstången på midsommarafton är det inte många som tänker på att man en fredag tre månader tidigare var samlade kring samma kors. Fast det då på långfredagen var naket, sterilt och endast förkunnade död och plåga. Men det var då de glädjens frön som blommar för fullt på midsommar föddes. När Gud själv gick in i det svåraste och delade det med oss. När livet besegrade allt som vill bryta ner och fördärva.
Därför kan vi glädjas så mycket åt livets kraft, skönhet och lust. Med en glädje fylld av tacksamhet och ödmjukhet.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[12] => Array
(
[id] => 10746
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] =>
För äntligen är den här, den ljuva sommartiden. Just nu i inledningen är den som allra bäst. När vi återigen kan börja njuta av den efter att ha längtat hela vintern och våren. Vi har allting framför oss, skolavslutningar, midsommarfirande, semester, grillfester, sol och bad, kanske någon resa, kräftskivor och mycket mera.
Nog behöver vi sommaren med sin slösande godhet när vi hör och ser allt elände som sker både i vår närhet och ute i världen. Det är lätt att bli dyster och negativ när vi ser tillståndet i världen. Vi har översköljts av nyheter om naturkatastrofer, miljöproblem, olyckor, våldsbrott och annan kriminalitet. Kanske kan allt det goda vi upplever under sommaren öppna våra ögon för den godhet som trots allt ges oss.
För det goda finns mycket påtagligt ibland oss. Vi upplever det i sommarens skönhet men också när vi öppnar oss för varandra. När människor hjälper varandra, när människor blir förälskade och finner varandras kärlek. När vi sprider glädje och uppmuntrar varandra etc.
Förhoppningsvis låter vi detta påverka oss minst lika mycket som alla det negativa gör. Det är inte självklart. Vi har lätt att gräva ner oss och låta det negativa ta över. På något sätt tar vi det goda för självklart och reagerar först när vi ser det negativa. Kanske måste vi träna oss i och be om förmågan att förundras också över det goda och positiva.
Min Gud så länge jag är till för livet jag dig tackar. Så slutar vers 4 i psalmen jag citerade i inledningen. Kanske är tacksamheten den grundhållning som kan hjälpa oss att se mer av det goda i livet. Tränar vi oss i tacksamhet ser vi mer av allt vi får. Och jag tror livet blir lättare att leva.
Gud välsigne dig!
[ingress] => "I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid dem store Gudens gåvor." (sv.ps.200). Så börjar en av våra mest älskade sommarpsalmer. Just nu sjungs den vid många gudstjänster och bröllop i våra kyrkor.
[headline] => Tacksam i sommartider
[page] => 0
[modified] => 20080602103250
[created] => 20080602103149
[publishStart] => 20080606074200
[publishStop] => 20081129093159
[fullArticle] => Tacksam i sommartider "I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid dem store Gudens gåvor." (sv.ps.200). Så börjar en av våra mest älskade sommarpsalmer. Just nu sjungs den vid många gudstjänster och bröllop i våra kyrkor.
För äntligen är den här, den ljuva sommartiden. Just nu i inledningen är den som allra bäst. När vi återigen kan börja njuta av den efter att ha längtat hela vintern och våren. Vi har allting framför oss, skolavslutningar, midsommarfirande, semester, grillfester, sol och bad, kanske någon resa, kräftskivor och mycket mera.
Nog behöver vi sommaren med sin slösande godhet när vi hör och ser allt elände som sker både i vår närhet och ute i världen. Det är lätt att bli dyster och negativ när vi ser tillståndet i världen. Vi har översköljts av nyheter om naturkatastrofer, miljöproblem, olyckor, våldsbrott och annan kriminalitet. Kanske kan allt det goda vi upplever under sommaren öppna våra ögon för den godhet som trots allt ges oss.
För det goda finns mycket påtagligt ibland oss. Vi upplever det i sommarens skönhet men också när vi öppnar oss för varandra. När människor hjälper varandra, när människor blir förälskade och finner varandras kärlek. När vi sprider glädje och uppmuntrar varandra etc.
Förhoppningsvis låter vi detta påverka oss minst lika mycket som alla det negativa gör. Det är inte självklart. Vi har lätt att gräva ner oss och låta det negativa ta över. På något sätt tar vi det goda för självklart och reagerar först när vi ser det negativa. Kanske måste vi träna oss i och be om förmågan att förundras också över det goda och positiva.
Min Gud så länge jag är till för livet jag dig tackar. Så slutar vers 4 i psalmen jag citerade i inledningen. Kanske är tacksamheten den grundhållning som kan hjälpa oss att se mer av det goda i livet. Tränar vi oss i tacksamhet ser vi mer av allt vi får. Och jag tror livet blir lättare att leva.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[13] => Array
(
[id] => 10496
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Var vi än är, lever vi i påskens konsekvenser. Och då tänker jag inte på eventuella baksmällor efter för häftiga påskfester. Nej, jag tänker på det djupa och för alla människor livsavgörande erfarenheter som påskens berättelse visar. Where you there when they crucified my lord? heter en gammal fin sång. Den frågan ställs oss alla i påsktider. Var du där? Och jag tror vi alla kan svara ja på den. Vi har alla upplevt något av den förtvivlan, sorg, smärta och besvikelse som människorna kring Jesus på Golgata upplevde. Men vi har också alla upplevt något av den smärta, övergivenhet, rädsla, mobbing Jesus fick utstå på korset. Varje dag bär vi med oss något av korsets erfarenhet. Vi drabbas av den eller utsätter andra för den. Det är en del i att vara människa.
Därför är det också viktigt att till Gud ställa frågan: Är du här, när jag lider, drabbas eller drabbar andra? Också på denna fråga tror jag svaret är: Ja, jag är här. För detta var ju hela poängen med Jesu lidande. Det var Gud som gjorde sig helt och fullt delaktig i alla människors liv. Också i de allra svåraste delarna. Guds identifikation med människan är fullständig. Jesu helvete är ditt och mitt helvete, han gick in i det. Så en av påskens avgörande erfarenheter är att hur svårt det än är känner och delar Gud smärtan med mig.
Men den kanske viktigaste frågan i ljuset av påskens erfarenheter är: Är du med när det oväntade och orimliga sker? När liv och kärlek segrar över död och hat? När kvinnorna vid graven går från sorg och förtvivlan till bävan och glädje inför livets stora under. Död och hat kunde inte binda Gud. Jesus gick från död till liv.
Jag hoppas att vi alla kan svara ja på den frågan. För uppståndelsens erfarenhet bär vi med oss varje dag. Också det är en del i att vara människa. Varje dag kan vi se hur liv och kärlek segrar över rädsla och hat. Detta är samma kraft som gjorde det orimliga på påskdagen. Men det kanske inte är lika självklart för oss att svara ja på den frågan. Det är så lätt att fastna i det mörka och svåra. Det kan vara svårt att ta till sig kraften och glädjen i livet. Men påskens hoppfulla erfarenhet är att livet och kärleken är starkare än döden och hatet. Jesus lever. Denna kraft finns där för dig och mig varje dag.
Gud välsigne dig!
[ingress] => Så har vi firat en tidig påsk och går in i den mest livfulla och njutningsfyllda perioden på året. Det är nu allt sjuder av liv och vi mer och mer njuter av sol, värme och grönska. Många reser nu till Sverige för att njuta av våren och sommaren där. Men vi är också många som är kvar här på kusten.
[headline] => Segern över hatet
[page] => 0
[modified] => 20080331102453
[created] => 20080331102401
[publishStart] => 20080404074700
[publishStop] => 20080927102459
[fullArticle] => Segern över hatet Så har vi firat en tidig påsk och går in i den mest livfulla och njutningsfyllda perioden på året. Det är nu allt sjuder av liv och vi mer och mer njuter av sol, värme och grönska. Många reser nu till Sverige för att njuta av våren och sommaren där. Men vi är också många som är kvar här på kusten.
Var vi än är, lever vi i påskens konsekvenser. Och då tänker jag inte på eventuella baksmällor efter för häftiga påskfester. Nej, jag tänker på det djupa och för alla människor livsavgörande erfarenheter som påskens berättelse visar. Where you there when they crucified my lord? heter en gammal fin sång. Den frågan ställs oss alla i påsktider. Var du där? Och jag tror vi alla kan svara ja på den. Vi har alla upplevt något av den förtvivlan, sorg, smärta och besvikelse som människorna kring Jesus på Golgata upplevde. Men vi har också alla upplevt något av den smärta, övergivenhet, rädsla, mobbing Jesus fick utstå på korset. Varje dag bär vi med oss något av korsets erfarenhet. Vi drabbas av den eller utsätter andra för den. Det är en del i att vara människa.
Därför är det också viktigt att till Gud ställa frågan: Är du här, när jag lider, drabbas eller drabbar andra? Också på denna fråga tror jag svaret är: Ja, jag är här. För detta var ju hela poängen med Jesu lidande. Det var Gud som gjorde sig helt och fullt delaktig i alla människors liv. Också i de allra svåraste delarna. Guds identifikation med människan är fullständig. Jesu helvete är ditt och mitt helvete, han gick in i det. Så en av påskens avgörande erfarenheter är att hur svårt det än är känner och delar Gud smärtan med mig.
Men den kanske viktigaste frågan i ljuset av påskens erfarenheter är: Är du med när det oväntade och orimliga sker? När liv och kärlek segrar över död och hat? När kvinnorna vid graven går från sorg och förtvivlan till bävan och glädje inför livets stora under. Död och hat kunde inte binda Gud. Jesus gick från död till liv.
Jag hoppas att vi alla kan svara ja på den frågan. För uppståndelsens erfarenhet bär vi med oss varje dag. Också det är en del i att vara människa. Varje dag kan vi se hur liv och kärlek segrar över rädsla och hat. Detta är samma kraft som gjorde det orimliga på påskdagen. Men det kanske inte är lika självklart för oss att svara ja på den frågan. Det är så lätt att fastna i det mörka och svåra. Det kan vara svårt att ta till sig kraften och glädjen i livet. Men påskens hoppfulla erfarenhet är att livet och kärleken är starkare än döden och hatet. Jesus lever. Denna kraft finns där för dig och mig varje dag.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
[14] => Array
(
[id] => 10371
[sectionId] => 156
[priority] => 9
[publish] => y
[body] => Samtidigt kan det kännas skönt att någon gång slippa ta ställning. Slippa välja alternativ. Slippa ta ansvaret. Det är ju så att livet består av en massa val. Från de små vardagsbesluten som vad vi ska äta, vilka byxor jag ska välja, vilken present jag köper till frun. Till de stora svåra besluten som drabbar både mig själv och andra. Jag tror att många av oss till och från känner oss stressade av att ständigt behöva välja och ständigt ta ansvar.
Nu är vår värld på detta viset. Och vi ska vara glada och tacksamma för det. Fråga den som levt i en sträng diktatur om värdet i att fritt få fatta sina val och vi får genast ett nytt perspektiv på frågan. Möjligheten att välja ger oss ett betydligt rikare liv. Den ger oss också ett värde som vi kanske inte alltid tänker på. Den som väljer är också ansvarig. Den som är ansvarig har ett stort värde för den som gett ansvaret. Det är viktigt vad den ansvarige beslutar. Att du är ansvarig för valen i ditt liv betyder att du och ditt liv är värdefullt. Någon har gett dig livet och ansvaret för det.
Ändå kan detta ansvar tynga oss och vi kan längta efter att som små barn kunna krypa upp i föräldrarnas famn och tryggt lämna allt i deras händer. Nu kan vi inte det. Men vi kan få ha någon som vi kan få komma till oavsett hur vi hanterat vårt ansvar, oavsett hur vi lyckats med våra val. Jesus sa: Kom till mig ni som är tyngda av bördor och jag skall skänka er vila. Till Gud kan vi alltid komma och känna att vi är älskade och accepterade trots att vi kanske inte alltid lyckas bära det ansvar han gett oss. Jesus själv vet hur svårt det är. Han fick själv som människa fatta alla beslut. Till och med det allra svåraste. Vi ser i hans nattliga kamp i Getsemane på skärtorsdagen hur han våndas över beslutet att fullgöra sin uppgift. Hans ångest inför beslutet att låta sig tillfångatas och avrättas för andras skull är påtaglig.
Han vet hur frestande det är att fly från ett svårt val. Därför kan vi alltid hos honom ha en fristad där vi kan få vila ut från våra bördor en stund. Där vi kan slippa valen och bara få vara en stund. Sedan kan vi med ny kraft gå vidare och fortsätta välja och ta ansvar.
Gud välsigne dig!
[ingress] => I Spanien är det nu valtider. Det känns lite konstigt att inte få vara med och välja. Man är ju så van vid att alltid göra det.
[headline] => Valet alltid vårt
[page] => 0
[modified] => 20080301095914
[created] => 20080301095820
[publishStart] => 20080307074700
[publishStop] => 20080828105859
[fullArticle] => Valet alltid vårt I Spanien är det nu valtider. Det känns lite konstigt att inte få vara med och välja. Man är ju så van vid att alltid göra det.
Samtidigt kan det kännas skönt att någon gång slippa ta ställning. Slippa välja alternativ. Slippa ta ansvaret. Det är ju så att livet består av en massa val. Från de små vardagsbesluten som vad vi ska äta, vilka byxor jag ska välja, vilken present jag köper till frun. Till de stora svåra besluten som drabbar både mig själv och andra. Jag tror att många av oss till och från känner oss stressade av att ständigt behöva välja och ständigt ta ansvar.
Nu är vår värld på detta viset. Och vi ska vara glada och tacksamma för det. Fråga den som levt i en sträng diktatur om värdet i att fritt få fatta sina val och vi får genast ett nytt perspektiv på frågan. Möjligheten att välja ger oss ett betydligt rikare liv. Den ger oss också ett värde som vi kanske inte alltid tänker på. Den som väljer är också ansvarig. Den som är ansvarig har ett stort värde för den som gett ansvaret. Det är viktigt vad den ansvarige beslutar. Att du är ansvarig för valen i ditt liv betyder att du och ditt liv är värdefullt. Någon har gett dig livet och ansvaret för det.
Ändå kan detta ansvar tynga oss och vi kan längta efter att som små barn kunna krypa upp i föräldrarnas famn och tryggt lämna allt i deras händer. Nu kan vi inte det. Men vi kan få ha någon som vi kan få komma till oavsett hur vi hanterat vårt ansvar, oavsett hur vi lyckats med våra val. Jesus sa: Kom till mig ni som är tyngda av bördor och jag skall skänka er vila. Till Gud kan vi alltid komma och känna att vi är älskade och accepterade trots att vi kanske inte alltid lyckas bära det ansvar han gett oss. Jesus själv vet hur svårt det är. Han fick själv som människa fatta alla beslut. Till och med det allra svåraste. Vi ser i hans nattliga kamp i Getsemane på skärtorsdagen hur han våndas över beslutet att fullgöra sin uppgift. Hans ångest inför beslutet att låta sig tillfångatas och avrättas för andras skull är påtaglig.
Han vet hur frestande det är att fly från ett svårt val. Därför kan vi alltid hos honom ha en fristad där vi kan få vila ut från våra bördor en stund. Där vi kan slippa valen och bara få vara en stund. Sedan kan vi med ny kraft gå vidare och fortsätta välja och ta ansvar.
Gud välsigne dig!
[puff] =>
[member] => p
[commercialArticle] => n
[includeInRss] => 1
[intressenter] =>
[deletionHash] =>
)
)
Magnus Salomonsson
Slut för den här gången
MAGNUS SALOMONSSON. Så är det dags för sista krönikan innan sommaruppehållet. För mig blir det också sista krönikan i denna tidskrift för överskådlig tid. Just nu håller jag på att avsluta allting.[läs mer]
Lägg märke till det goda
MAGNUS SALOMONSSON. I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid dem store Gudens gåvor. (sv.ps.200). Så börjar en av våra mest älskade sommarpsalmer. Just nu sjungs den vid många gudstjänster och bröllop i våra kyrkor.[läs mer]
Sköna maj välkommen
MAGNUS SALOMONSSON. Ja så är äntligen den sköna maj här och med den värmen. Förhoppningsvis kan vi nu lita på lite stabilt sommarväder, efter den långa kalla vintern och våren.[läs mer]
För kärlekens skull
MAGNUS SALOMONSSON. “Utanför fönstret slår våren ut, marken blir grön igen. Allt som var dött väcks till liv. Det kan också vi…” börjar en sång av Ted och Kenneth Gärdestad.[läs mer]
Mindre blir mer
MAGNUS SALOMONSSON. För några veckor sedan befann jag mig i ett grått, vitt och kallt Uppsala. Naturligtvis fick jag rapporter hemifrån att det var riktigt varmt, soligt och skönt i Fuengirola. Jag längtade tillbaka till solen och värmen efter bara ett par dagar i vintersverige.[läs mer]
Vi måste ta ansvar
MAGNUS SALOMONSSON. Så börjar det äntligen bli varmare igen efter den kalla vintern som inte velat ge med sig. Man kan ju undra var växthuseffekten tagit vägen? Eller är det den som gör också det dåliga vintervädret? Vad vet jag? Men hur som helst är väl just växthuseffekten tillsammans med den ekonomiska krisen de politiska frågor som kanske berör oss allra mest just nu.[läs mer]
En ny dag, ett nytt år
MAGNUS SALOMONSSON. När nyårsfesterna stillnat och vi har återhämtat oss från firandet av nyåret så kan vi bli lite filosofiska. Ett nytt år med nya förhoppningar och nya föresatser. En ny chans att ta vara på. Ett nytt kapitel i livet.[läs mer]
Josef och Maria kunde
MAGNUS SALOMONSSON. Ingen månad är så fylld av traditioner och förväntningar som december. Högtiderna kommer tätt och vi förväntas att med glatt humör delta i allt. Det ska pyntas, handlas, laga mat, kakor och godis. Vi ska hinna gå på julmarknader, luciatåg, gudstjänster m.m. Vi ska gå på bjudningar, ordna middagar, träffa släkt och vänner. Och vi ska hinna arbeta och gå i skola.[läs mer]
Krisen ställer nya krav
MAGNUS SALOMONSSON. Under hösten har detta varit ett av de mer använda orden i nyhetsrapporteringen. Det började med lånekris i USA och fortsatte med finanskris över hela världen, vidare till en allmän ekonomisk kris och lågkonjunktur . Många människor drabbas hårt när det som för några månader sedan var värt väldigt mycket plötsligt tappat stora delar av sitt värde. Många förlorar pengar, arbete och trygghet.[läs mer]
Ett ord betyder så mycket
MAGNUS SALOMONSSON. Så sitter jag vid datorn igen och ska producera en text. En stor del av mitt arbete består just i att använda ord. Ibland går det lätt och ibland är det jättetrögt. Ibland känns det som orden betyder mycket och är viktiga. Ibland kan de kännas meningslösa och till ingen nytta.[läs mer]
Förnya sin vardag
MAGNUS SALOMONSSON. När jag nu för tredje gången kommer ner till kusten för att starta upp kyrkans arbete efter sommarstängning och lågsäsong känns det annorlunda mot de tidigare gångerna. Det mesta känns bekant och hemma. Nyfikenheten och spänningen från de första åren har avtagit.[läs mer]
Äntligen var det dags
MAGNUS SALOMONSSON. Till sist lyckas Spanien i ett fotbollsmästerskap. Spanien säkrade EM-titeln genom 1-0 mot Tyskland, men redan före finalen var spanjorerna segrare. För äntligen har man lyckats.[läs mer]
Tacksam i sommartider
MAGNUS SALOMONSSON. "I denna ljuva sommartid gå ut min själ och gläd dig vid dem store Gudens gåvor." (sv.ps.200). Så börjar en av våra mest älskade sommarpsalmer. Just nu sjungs den vid många gudstjänster och bröllop i våra kyrkor.[läs mer]
Segern över hatet
MAGNUS SALOMONSSON. Så har vi firat en tidig påsk och går in i den mest livfulla och njutningsfyllda perioden på året. Det är nu allt sjuder av liv och vi mer och mer njuter av sol, värme och grönska. Många reser nu till Sverige för att njuta av våren och sommaren där. Men vi är också många som är kvar här på kusten.[läs mer]
Valet alltid vårt
MAGNUS SALOMONSSON. I Spanien är det nu valtider. Det känns lite konstigt att inte få vara med och välja. Man är ju så van vid att alltid göra det.[läs mer]
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
 | |||||||
   |
|
| |||||
